nya tag.

Jag kan erkänna och säga att den här veckan, som jag hoppades bli den bästa på länge, blev den värsta veckan jag NÅGONSIN varit med om. Och det är ingen överdrift, detta är lätt det, om jag ska välja en vecka som varit den värsta så väljer jag lätt denna. HUR jobbiga än veckorna under seperationen var så är det INGENTING jämfört med den psykiska och fysiska pressen jag haft på mig denna vecka. Helt obeskrivligt.

Man trodde att man varit med om mycket, men det har man inte. Verkligen inte.

Saken är den att jag i normala fall inte tycker att det är så himla jävla jobbigt att vara ensamstående, absolut inte som man hört och barn sägs ju vara så jobbiga, men jag har aldrig upplevt det många pratar om, tackar gud varje dag för att jag haft ett snällt barn, men 3års trotsen i kombination med att vi båda varit sjuka i veckan har verkligen satt käppar i hjulen och det har verkligen, verkligen varit den jobbigaste veckan jag upplevt.
Det är svårt att orka säga ifrån, svårt att orka hjälpa till, svårt att underhålla när man själv ligger i feber och helst av allt vill sova bort den. Bara lägga sig ner och dö en smula. Sluta ögonen och drömma mig bort.


MEN, jag är inte den som är den så nu tar vi nya tag! Let's do this! Den kommande veckan shall be awesome!
Jag ska vara frisk, jag ska städa, jag ska träna, jag ska diska, jag ska laga mat, jag ska äta maten utan att dö. Jag ska umgås med människor, jag ska skratta, jag ska ha det allmänt jävla trevligt.
Ska även hinna plugga lite och kanske se nån film, det var SJUKT längesedan..



kärlek är att flyga utan skyddsnät
I want to do that, låter ju spännande vafan! Vart skriver man upp sig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0