thoughts before bedtime

Anförtrodde mig rätt rejält åt människan som följde mig på vägen hem i fredags och har sällan skådat sådan sympati från någon som inte är bekant med händelseförloppet eller signifikant i mitt liv, men det är som han sa att man är ju människa och inte ens djur gör sådär. Tyckte att reaktionerna var starka på något som jag ser som något som tagit mig framåt i livet, något som förvisso är det värsta jag varit med om men som ändå gett mig sådana erfarenheter att jag kan hjälpa andra och uppskatta allt det fina i livet.
VISST, jag är inte helt över det, kommer aldrig bli helt över det, aldrig. Det är en bit av mig och kommer vara det även om 10, 30, 40 år. Resten av mitt liv, sen har jag gjort det aktiva valet att i så stor utsträckning som möjligt inte göra mig till offer, inte låta det påverka mitt liv så mycket att jag inte kan hantera det.

Att gråta över det ibland, känns bra och som en del av processen, bättre att få gråta ur det än att ha det byggandes. Så några gånger om året gråter jag, nu på våren är det mer, varför vet jag inte, var samma sak förra året. Men tänker försöka att inte låta det gå så långt. Men det är svårt, alltid så svårt.

Nu tänker jag på det, men jag tänker inte på det på det sättet, jag gråter inte över det varje gång, absolut inte. Det är mer sällan än något annat. Men jag tänker på det och finner styrka. Ser allt positivt i vardagen och vågar mer, kan mer, gör mer och framförallt så vill jag mer. Man lever en gång och jag tänker aldrig hamna snett igen. Aldrig mer offer, aldrig.


Och alla ni som jag hjälpt med min historia - Tack, tack för att jag fått chansen att hjälpa er och därmed alltid mig själv också. Jag önskar ingen det där helvetet, aldrig någonsin.
Ibland kan jag minnas så små saker som ljussken, ett ljud, en känsla. Bilderna kan flasha förbi i huvudet, men jag trycker bort det när jag inte vill se.


Om man kallar sig själv för offer, då vinner förbrytaren.
Ge aldrig vederbörande det nöjet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0