Talen <3

Tänkte lite traditionellt inleda med; Jag är ingen talare men.. min far är det och jag har alltid imponerats över hur bra han gör sig i den rollen, han talade föga oanat till mig på min studentdag, jag minns att han sa; jag tror att du som person vill vara i centrum, men försöker att agera som om du inte vill det. Vara i centrum men helst slippa det uppenbara ansvaret är någonting jag själv brukar försöka med, tyvärr misslyckas det för det mesta, dvs., jag hamnar i centrum, men åker på ansvaret också.

Nu pappa, har vi enligt ditt citat båda hamnat i en sits som lyder citatet, jag står i centrum och agerar nervöst som om jag inte vill vara det och du har hamnat i centrum som födelsedagsgubben men har trots det tammefan inte kommit undan ansvaret över detta arrangemang!

Hur som helst så har vi samlats här ikväll, släkt och vänner för att fira 50 åringen, min pappa, som har ett namn vi alla nog uttalat på olika sätt, ett uttal som jag själv efter 20 år är aningen tveksam över. Jag har diskuterat detta lite med människor som varit inblandade i hans liv på olika sätt, genom arbete, familj och genom sport och har kommit fram till följade lista med uttal:
KRISCHAN
KRYSCHAN
KRISCHIAN
Samt
KRYSCHIAN

Vad som är rätt och vad som är felaktigt låter vi vara osagt och ser hur många som vågar tilltala födelsedagsbarnet vid hans namn under kvällen.

Han är en person vi alla vet att man kan räkna med, han känner nog dock själv att han inte riktigt räcker till, men när allt kommer omkring är det hans vilja att räcka till som räknas. Han jobbar mycket, har alltid gjort och kommer nog alltid att göra, han är med i svängen, åker på middagar och andra aktiviteter och detta har han nog känt inte varit så rättvist mot oss barn, men påtal om rättvisa så var nog inte jag så rättvis mot honom som gjorde honom till morfar innan han ens hunnit fylla 50, jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men bra blev det!

Far, denna detalj och det faktum att du är en väldigt upptagen man har ju fått möjligheterna för Sophie att träffa dig att sjunka rätt rejält, men en sak står klar; du har under de gånger ni träffats gjort ett så pass bra intryck att min brutalt ärliga treåring kan säga; Jag gillar Hoa-Hia.. Det är ju även det hon kallat dig de senaste 8-9 månaderna.
Här var min tanke att jag skulle dra någon fin parallell till häxan i Bamse, men kom inte på något bra, så jag låter min dotter stå för det påhittet, helt själv.

Självklart kan jag stå här och basunera ut en massa pinsamheter han utsatt sig själv och vi barn honom för, men nog tror jag att det finns andra människor här som besitter de allra bästa och smaskigaste historierna från hans yngre dagar.

Så låt oss höja glasen, för min pappa ikväll! Grattis på 50 års dagen! Skål




Min brors något oseriösare och roligare version av mitt tal <3


Crischan. Cryschan? Kristianstad? Kryschian? Även jag har genom åren varit osäker, och väljer härmed att inte uttala mig i frågan.

Själv heter jag Christoffer, och festföremålet är då min far, för de här inne som kanske har missat det. Jag ska vara döpt efter honom, sägs det… vilket då nu i och för sig får mig att undra om jag ens uttalar mitt eget namn rätt?  Heter jag kanske CHRISCH-toffer eller CHRYSCH-toffer egentligen?

Hursomhelst! Han är riktigt gammal, min pappa – och han har fått uppleva mycket under sina år här på jorden. Färg-tv:n, månlandningen, Kennedy-mordet… för att inte tala om ångloket, två världskrig, uppfinnandet av elden & hjulet - samt dinosauriernas plötsliga försvinnande.

Skämt åsido – femtio år har han hunnit bli. Ett halvt sekel – halvvägs till hundra. Och nu har han ställt till med kalas. Men är det något att fira? Egentligen?

Jag minns att jag var nöjd när jag fyllde 18. Krogen – oh yeah! Eller när jag fyllde 20. Systembolaget – boooyaaah! Men liksom, vafan, du får ju redan gå på systembolaget, köra bil, rösta och gifta dig. Och gifta dig.

Man måste ju bara fråga sig själv; finns det ens någon rimlig anledning till att bli så förbaskat gammal som du är? Vi sitter här och dricker, äter mat och ser glada ut – men till vilken nytta? Vad ska vi fira liksom? Hur obeskrivligt gammal du har blivit? Kom nu, så ska vi fira! Kom och titta, kom och beskåda; världens 8:e underverk – ”Det gamla aset” – mannen som är äldre än döden!

Men… för att då bryta mönstret och bli lite mer allvarlig för en stund – Jag älskar min pappa mest i världen. Han är en man jag vet att jag alltid kunnat lita på, i ur och skur. Oavsett om det gällt hjärtebekymmer eller att jag haft det lite krisigt med pengar så har han alltid ställt upp till fullt. Till hundra procent. Och det älskar jag honom innerligt för. Ja, alltså det är ju just inte bara därför jag älskar honom – han är ju bäst i världen, det är ju faktiskt därför.

Men, ja… just att ställa upp, att sysselsätta sig, är också en utav pappas många kvaliteter, och nackdelar – för precis som min syster påpekade tidigare så är han ständigt upptagen, med antingen det ena eller det andra. Det är jobbet hit, Timrå dit, Frimurarna hit, suparresor på Ålandsfärjan med jobbet dit, och det ena med andra. Vill man åka hem till honom och tjuva åt sig lite middag så får man i princip ringa och boka månader i förväg. Så att han nu tydligen varit upptagen hela veckan med bestyr och fixande inför den här tillställningen var ju föga överraskning. Blodtrycket, pappa! Tänk på blodtrycket!

Men som jag och min syster kom fram till häromdagen, du har inte direkt varit ensam med det här, ska du veta. Det är ju inte så att vi slängde fram kläder ur garderoben samma dag, och bara helt spontant spydde ur oss ett tal på två minuter, eller plockade fram våra partners sedan 5 år tillbaka för att ta med. Kläder kostar, att fixa en någorlunda 50årspresent tar sin tid, att fråga en tjej om hon vill följa med på dejt till sin fars 50årsdag kan även det vara lite pirrigt, för att då inte tala om att stå här och hålla tal till att börja med.


Kommentarer
Postat av: Elin

Jag känner att shiiiit det är nog dags att börja fila på mitt tal redan nu. Kan nog behövas tre år..

2010-03-28 @ 17:51:16
Postat av: Christ!

Haha fan, najs som attans ;D men.. jag skäms! mitt tal (både till mor och far vid 50skiftet) = Tja, Grattis för fan

2010-03-29 @ 00:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0