oh. again

Det kommer stunder, fortfarande då jag lägger sinnet till dom minnena, men jag blir inte längre ledsen, känner mig inte längre sårad, ser inte på det som ett nederlag eller något fruktansvärt jag gått igenom, fast jag vet att det är det. Fruktansvärt. När jag berättar för människor att jag bara ser det som en livserfarenhet som alla andra så tittar dom på mig med en blick som får mig att känna mig dum i huvudet, jag förklarar men de kan inte förstå.
De blir förbannade över vad jag varit med om, de känner ilska och hjälplöshet, det är dom som vill kramas, det är dom som vill allting. Jag vill BARA hjälpa andra, på ett eller annat vis.
Jag vill visa att allting går. Att ingen är bättre än någon annan och att man aldrig ska tro det.
Viktigt att minnas, som offret att inte låta förövaren se att man känner sig som ett offer.
Även alla ni där ute som jag hjälpt som jag vet måste möta sin förövare på ett eller annat vis på daglig basis, ni får aldrig visa er underlägsna, var t.o.m bitchiga om det är så att han försöker vara överlägsen.

Låt aldrig personen dra er ner igen, det är ni som bestämmer era öden kring detta.
Jag har tagit ställning, jag hoppas ni också gör det oavsett om det är fysiskt eller psykisk ni är "offer".

Jag känner avsmak när jag behöver möta det, men jag känner mig överlägsen, skulle aldrig fälla en tår, skulle aldrig huka mig. Jag skulle sträcka på mig och visa hur mycket större jag är, hur mycket bättre jag är.

Fast den smärtan som ibland kommer, kommer ändock vara den enda påminnelsen jag har av att det var verkligt, för ibland så undrar jag, om det bara var ännu en dröm. En dröm som jag förövrigt är less på att ha nu.
Men jag trycks inte ner, jag kliver upp, jag klär på mig, fixar mitt utseende, känner mig fantastisk och kör en till dag, varje dag. Jag tror att just det hjälper också, att få känna sig fin, att få känna sig som en bra människa.

Jag hoppas fler kommer till mig, för hjälp. Men är glad över alla er jag har hjälpt på ett eller annat vis med mina historier. Gillar att ni visar er uppskattning om och om igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0