hm

Det kanske är som du säger..

Idag känner jag mig ordlös och tom, det var en trevlig dag igår, ur många aspekter, jag gillar det och gillar det inte.
För jag tänker på dig och det är lite mystiskt, men jag är rätt mystisk så det är inte förvånande..

Ikväll kommer Emelie och Marija och ska mysa lite med mig, undra om man vågar titta lite på hockeyn? VILL VERKLIGEN SE DEN, fast ändå inte. Det är tvetydigt. Så nu vill jag ha kväll, på en gång, el pronto som jag brukar säga. Gillar inte dagarna så värst mycket längre, vet inte riktigt varför, det är svin fint väder ute och man borde ta sig ut, men det finns ingen ork eller lust till det. Sitter bra här, dock händer det inte mycket här, men vad skulle man hitta på? Finns inte mycket att göra i Härnösand om dagarna.
Det droppar utanför mitt fönster, jag ser vattnet sakta porla nerför taket, tar med sig mer och mer snö, jag gillar det. Det är som att börja om på nytt när snön rensar gatorna när det rinner nerför backarna.

Kan inte sluta tänka på dig. Galet.
Det gör mig lite nervös och lite ängslig.
Man vet aldrig vart man har någon annan riktigt.
Men jag tror på allt du säger, tror på allt du gör.
På något sätt står du ut ur mängden och
även fast jag kan så vill jag inte vara med någon annan.
Inte än, inte när det finns en möjlighet.
Det är jätte konstigt men det känns fel.


Jag funderar på om man ska gå ut med Sophie men vagnen är kvar på dagis, det är även reserv vagnen. Visst kan hon gå, men om hon inte orkar så måste jag bära och det orkar jag inte hur länge som helst. Hon är inte värst tung, men otymplig, så att säga. Så vi får se.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0