Härnösand

Jag sitter och tittar ut över stadens alla lampor, alla lampor som är tända på fastlandet, den del av staden jag växt upp på, trodde aldrig att jag skulle spendera såhär många år som en boende på ön. Men jag trivs här, har haft två av mina tre lägenheter just här och det kändes inte alls konstigt att ta mitt pick och pack hit i slutet på 2007.

Detta är en fin stad, främst på sommaren och den har så många minnen i sig, man har gått på alla vägar, pratat, lekt och växt här. Man har blivit lärd och tränad. Alla vänner är här, men jag vet att jag måste härifrån någon dag, jag är en av oss Härnösandare som älskar staden men som inte kan hantera att bo här. Det finns annat i världen och jag vet att jag kommer att ta mig härifrån. Frågan är bara när och vart. Man får ta allt som det kommer.

Härnösand kommer ändå alltid att ha en plats i mitt hjärta. Det är vackert att sitta här och titta på alla ljus och jag längtar till sena sommarkvällar på mitt tak, sena kvällar på gator man gått på flera gånger.

Man tror att alla känner alla i en sån här stad, men jag lyckas träffa nya människor varje gång jag går ut.
Lyckas se nya ansikten varje dag. Skapa nya bekantskaper men de flesta är överrens - här blir vi inte kvar.

Trots dess skönhet, trots de fina och djupa skogarna, trots stränderna vid haven, trots badplatserna vid sjöarna, trots vårdkasens elegans och utsikten därifrån över en stad så skinande. Trots utelivet som förvånar, trots stadsparken och alla dess traditioner, trots studentlivet, trots fontänens elegans i nattviken, trots murbergets charm. Trots att vi kommer att sakna flötet och att skratta åt att ljusslingorna längs nattviken blir stulna varje år, vem som kommer kunna ha användning av dom liksom...
Trots att vi kommer att sakna Stadsfesten och att se alla våra föräldrar packade där, om vi minns något själva dvs. Trots att vi kommer att sakna grillkvällar på sälsten och att snubbla på stenarna där.
Trots att vi kommer att sakna Hamnkrogen och Skeppet med vetskapen att det är dit man går, där alla sitter och njuter i solen, varenda värmande sommarkväll, där vi dansar under öppen himmel till för det mesta bra live coverband och njuter av Eightballs framträdanden.
Ja listan går på, men jag tror att det finns något bättre att finna någon annanstans.



Jag avskyr allt skitsnack, som om alla vet allt om alla, jag avskyr det. Det är jobbigt att alla vet vilka alla är och tror att de vet allt om alla. Man får aldrig vara ifred, i en större stad, kan man vara anonym. Det behöver inte komma ut till allas vetskap så fort man träffar någon, så fort man gjort något fel eller något förbannat bra.
Integritet och respekt är vad som saknas här. Verkligen.

Minns en kommentar jag fick på bdb av en anonym i början av året 2009:
"Såå Vm i Plastpappa är över?"

WELL hahahhah det var ju en rolig kommentar såhär i efterhand, men vadå? Har jag haft något vm.. är väl inte mitt fel att jag hade/har några intressenter, hade det varit någon annan än mig, en mamma så hade ingen brytt sig, men jag är så oerhört spännande och fascinerande. Det är nästan läskigt. Men jag har inte gjort det lätt för människor att prata om mig på ett år, det blir svårare för alla när man själv driver om sig själv.
I still love life.

PUSS!


Kommentarer
Postat av: Anonym

"Såå Vm i Plastpappa är över?"



?!

Så länge barnet inte kom i kläm så ska personen ifråga inte lägga sig i. Lite variation i livet är ju bara bra! ;)

2010-03-20 @ 18:22:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0