!åååh

Detta är nog by far den segaste och jobbigaste dagen på länge, nog har jag dygnat förut, men nu vill inte ens hjärnan funktionera som den ska. Det är ett under att jag vet vad jag heter; Petra..

Kroppen protesterar hejvilt med illamående och säger åt mig att nu är det fan dags att gå och lägga sig, men mamma.. bara en liten stund till? liiiiten stund!

Ska skriva en inbjudan till Emelie också, men den formen av formuleringar kan jag inte hantera för tillfället, skulle bli en inbjudan som en 6åring kunde skrivit.



Ungefär sådär känner jag mig.. många och förvirrad..
Saknar den där koppen kaffe nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0