-

Reflekterar inte över det så ofta, lägger det inte i sinne, vill egentligen inte veta av det alls.
Men det finns stunder då det kommer tillbaka, som om det aldrig tog slut.
It's the love and it's the pain, det var aldrig någon skillnad. Det var alltid samma sak.
I ett dunkelt sken av nattduksbordslampan, i ett gulnat sken, utspillda vattenglas, kuddar, böcker, kaos.
Spända, pulserande blodådror, blickar, läppar som rör sig, i slowmow. En sekund blir ett år.
Stolar som ligger på sin kant, tvättställningen har rasat, plast, trä och glassplitter, se vart du sätter din fot.
Orden virvlar, inget du säger blir rätt, du försöker be med blicken, men inget hjälper.
Vem är du?
En knuten hand, en öppen hand, två händer som försöker skydda.
Det stinker alkohol och tobak, ett barn i vinglande famn. Ett hjärta dunkar, av panik.
En kärlek så stark, känslan av att inte räcka till. Tron att allt slutar här.
Ett knyte, en famn. Solen tränger in, lyser upp hörnet där du sitter stirrandes bort mot sängen.
Kan inte sluta ögonen, när du är säker smyger du iväg.
Han säger att han älskar dig. Allt blir bra, ett tag.
Det var alltid samma sak.

Och du var dum, naiv, manipulerad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0