vad är meningen?!

Min anledning att leva mitt liv och att satsa på mig själv som människa och inte göra dumma saker samt ha en stark karaktär och inte utsätta mig själv för onödiga saker är;

Sophie, 3 år och 5 månader, världens finaste och mest värdefulla människa, en fin person som förtjänar en mamma med fokus, styrka och självrespekt. Som kan ge trygghet och vara en bra förebild.

När jag inte hittar någon anledning, när allt känns tomt och svår, oförståeligt och jobbigt så tänker jag bara på det som gör mitt liv värt att leva, det som förgyller min tillvaro. Hon har gyllene hår, små tänder som strösocker, ett leende som värmer i den kallaste av vinter, lyckliga ögon med så mycket fantasi men ändå så oerhört mycket vishet och förståelse. Vad och vart vore jag utan min vägledare, utan min andra hälft i vått och torrt. Vad vore jag utan hennes intelligens? Hon säger saker som får en att fundera. Man kan resonera med henne och hon förstår alltid. Man ska inte jämnföra barn men ibland kan man inte låta bli att göra det när man ser hur långt hon kommit i sitt liv. När jag växte upp så var jag nog inte ens hälften så säker som henne. Och många pratar om att unga kvinnor inte ska ha barn, men vadå? Vi minns mer hur det var att vara liten och vi har en annan livsstil, som är lika bra, jag anser den t.o.m vara bättre. Sophie är cool, hon är vän med många av mina vänner och det ger henne insyn på flera olika sätt att leva och bete sig, olika sätt att uttrycka sig och prata. Varenda en av mina vänner kan bidra med något. Så är det nog för äldre också, men som jag nog tror så umgås inte dom lika mycket med vänner tillsammans med deras barn och inte på samma sätt som vi gör.

När Sophie kom så lovade jag henne att bli en super mamma, en cool mamma men en som man kan vända sig till om allt, som en bästa vän, jag lovade henne trygghet och roliga äventyr. Jag lovade aldrig bort smärta men försäkrade henne att jag ska göra allt för att hålla henen borta från den, men inträffar den så får man hantera den och man lär sig av det med. Jag sätter mig gärna ner med henne och förklarar olika saker, jag är en tämligen pedagogisk människa och kan jämföra med andra saker när jag förklara om hon mot förmodan inte förstår.

Så min anledning  att leva och min mening med livet är; Sophie, 3 år och 5 månader, världens finaste och mest värdefulla människa, en fin person med slående intelligens och förståelse. Med en super jävla bra uppväxt som ger många bra livserfarenheter. En liten tjej med sin mamma alltid vid sin sida.



"Mamma du är söt, jag älskar dig mycket"
"Mamma, kommer du älska mig när jag är hos pappa?"
"Mamma, jag vill också hem, men doktorn måste titta på din fot först"

Jag saknar dig, varje dag, så att det gör ont. Min älskade lilla ängel <3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0