u-shape.

I don't know how else to put this.
It's taking me so long to do this.
I'm falling asleep and I can't see straight.

Where am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
You still don't think I'm gonna see this through.

Tell me I'm a part of history.

Tell me I can have it all.
I'm still too tired to care and I got to go.



Pratar med någon om beroende, denne säger att om denne får en anledning (nån speciel) så skulle han sluta på en sekund.. Jag svara att det inte ska behövas det egentligen, livet är inte slut och allt kan bara bli bättre. Man kanske får leva med sina misstag men man kan iallafall försöka fixa dom.

Jag oroar mig för den här personen, denna har ändå en stor del av mitt liv. Så jag blir förvirrad och vet inte vad jag ska göra. Vill hjälpa till men vet inte hur jag ska sträcka mig utan att göra för mycket och för stort av litet. Jag ska göra mitt bästa helt enkelt. Sen märker man. Jag ska hjälpa till, jag ska försöka. Även om det egentligen inte är min uppgift, men jag vet att en liten del av detta är pga mig, oavsett vad jag själv tänker om det. Det var ändå något förut och allt som hänt som har lett personen hit har funnits i min världsbild. I mitt liv på något sätt. Kan inte förklara och gå djupare in på det. Men jag oroar mig, ur många aspekter och av många anledningar.


But that's alright, 'cause I like the way it hurts.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0