soc-fittor.

Det enda jag hatar mer än mitt liv just nu är Socialförvaltningen.
Det enda jag hatar mer än socialförvaltningen är att gå dit med ett papper kl 8 på morgonen.
Det enda jag hatar mer än att behöva gå till socialförvaltningen med ett papper kl 8 på morgonen är att behöva gå hem och hämta ett till papper de inte sagt att de ville ha.
DET ENDA jag hatar mer än att behöva gå och hämta ett till papper hemma är att lämna det papperet och ifrågasätta varför de ska ha det när det inte är det slutgiltiga beslutet och få höra att de inte vill ha papperna alls.
DET ENDA JAG HATAR mer än att lämna papper de inte vill ha är att de ifrågasätter en inbetalning på 197 kr från Swedbank och tvingar mig att gå dit, varav jag måste gå hem och hämta leget.
DET ENDA JAG HATAR MER ÄN ATT BEHÖVA gå till banken för att ifrågasätta en fond jag inte ägt på 3 år är att få höra att jag inte har någon fond där utan det är en återbet av för hög avgift och behöva gå och säga det till soc.
Det värsta är ju dock att de på allvar trodde att jag hade en gömd fond i en annan bank med pengar. JO JAG LÄR JU GÅ TILL SOCIALEN OCH TIGGA PENGAR OM JAG HADE DET.. idioter.

ÅÅÅÅH DÖDEN. Jag har gått fram och tillbaka till socialförvaltningen sen kl 8 och det enda jag hatar mer än att slava åt dom med papper de inte ens vill ha är att jag ska slava åt dom genom att praktisera för existens minimum pengar som knappt täcker mina utgifter. JAG HATAR DETTA.

Senast jag grät såhär mycket var när jag och Sophies pappa separerade och sedan dess har folk dött, jag har funnit ömhet och förlorat den, jag har haft ekonomisk kris gånger om och igen, men aldrig har jag känt mig mer som en hund än nu. Jag undrar.. ser de på socialförvaltningen oss som människor eller hundar som de måste ge mat? För jag är säker på att de behandlar sina hundar betydligt bättre än de behandlar oss människor, som bara vill överleva. Det finns människor i arbetsmarknaden som varken vill eller kan arbeta men som ändå måste göra just detta. Jag tar gladeligen alla de människornas jobb. Socialförvaltningen finns för att hjälpa oss när vi hamnar fel, när vi har kris. De ger oss pengar men de ser inte människorna. Jag är fullt arbetsför och sitter där med människor som är alkoholiserade, drogade, som inte vill jobba, som inte ens försöka få jobb, som vill leva på soc för att slippa arbeta. DÄR sitter jag, en fullt arbetsför ung kvinna, mor till ett barn, som jag vill ge allt i världen. Där sitter jag och det finns ingenting jag önskar mig mer än ett jobb, ingenting. Där sitter jag med alla som inte vill och kan, som suger på systemet. HJÄLP oss som faktiskt vill och kan. Ge oss en start.
Jag blir så förbannad på systemet som om och om igen felar, på auktoriteter som inte ens vet vad de håller på med.

Jag blir så oerhört trött på att aldrig kunna säga: "Hej, jag heter Alexandra och jag försörjer mig och min familj själv, tack för den hjälp jag fick när det inte gick, men nu klarar jag mig"
Men det är det som är grejen, jag kan inte försörja mig själv nu och jag kommer aldrig att tacka för någon hjälp jag fått när de behandlar oss på det här sättet. Jag protesterar.

Vi ÄR människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0