"it has to be said"

I'm running out of time, out of mind.
Nothing will ever be the same but time remains.
Standing still I see your face.. I know I need you.
I know I want you. Lost and confused.
The fault is my own.

Snart ska jag gå på dejt nummer två för idag, med en väldigt kär vän som jag känt i många år. Jag vet inte när men personen skulle höra av sig när det skulle bli lite dejt. Du vart jag är, vad jag är, hur jag är och varför. Du brukade vara min bästa vän, den jag litade på mest av allt, den jag träffade varje dag. Men ibland så ändras saker och ting. Till och från har vi varit tillsammans, gånger om och gånger igen har vi inte varit med varandra. Det har känts lika tomt varje gång.

Jag vet vad jag vill med livet, det finns ingen fråga om den saken, frågan är lite med komplex. Det är ingen jätte bra tid för mig och det känns hopplöst och orätt på många vis. Önskar att det vore annorlunda ur många aspekter. Jag vet att det går att rädda och att det kommer att bli bra, jag tror på det, för att jag vill göra det. Men nu är jag stressad och tryckt och vill helst bara gömma mig i ett hörn och låta mörkret sluka mig. Kommer nog bli många sena kvällar framöver, gissningsvis. Det är inte det att jag inte vill allt det här, jag kan bara inte. Det är omöjligt. Som att sommaren skulle komma mitt i vintern, omöjligt. Man får helt enkelt vänta på den tiden.

Ibland gråter jag, för att jag är oförmögen..
Oförmögen att göra allt jag vill,
oförmögen att agera. Att ta ställning.
Det är mycket jag är oförmögen till.
Det är inte rätt. Fel, rätt, fel.

Ibland vill jag bara försvinna in i ovissheten.. Där kan jag stå och titta på.
Tiden passerar ändå och åren går snabbare med åldern. Hjärnan får ett annat perspektiv på tid, än när man var liten och allt gick som det gick och tiden flög i väg i lekarnas värld. Sen tonåren, de långsamma åren. Sen äntligen så ställer hjärnan in sig och tiden går, lagomt. Men när man ser tillbaka på tiden så har den gått väldigt snabbt och en vecka känns inte som en evighet som det gjorde när man var äldre, det går snabbare dit. Jag går snabbare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0