så jävla..

Jag satt och grät, ja det är väl sådant man sysslar med på fredagskvällarna? Eller har jag fel? Nä jag vet inte.
Hur som haver så var jag påväg att efter en konversation berätta mina känslor, känslorna som enbart var negativa, känslan av att avsky en annan människa så pass mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag är verkligen inte den som är den som avskyr eller hatar andra människor, snarare tvärtom.
De som läst ett tag vet att jag är oerhört godtrogen.
Nåväl, när jag loggade in och tittade på min översikt och läste kommentarer så hade jag fått en speciell kommentar på inlägget "kvinnor" som fick mig att stanna upp, torka mina tårar och le.
Det var egentligen ingenting uppseendeväckande, ingen klingande komplimang. Men orden och dess samhang samt betydelse hejdade mig och tillät mig att inte skriva det där hemska inlägget utan att istället skriva om denna kommentar.
Så idag tackar jag "Lina" för den fina kommentaren som stannade min kväll en aning och tillät mig att omfamna det faktum att det finns väldigt fina människor därute som jag borde uppmärksamma.

Tack, Tack, Tack!

Förövrigt så har det var en utomordentligt jobbig dag, nästan allt som kunde gå fel gick det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0