ovissheten.

Jag skakar i hela kroppen.. jag tycker inte om det här.


Tog ner julgranen nyss också, tyckte att det var dags, kändes riktigt bra faktiskt, men tomt i hörnet, undra så flundran vad man ska ha där nu?
Allt är så tomt och ensligt, som att någon skrapat på den perfekta ytan och tagit bort allt som gjorde detta till ett hem. Nog kommer jag att med tiden kunna återskapa den fasaden, eller åtminstone känna mig bekväm och hemma. Nu känns allt som ett virrvarv, som om en tsunami överrumplade och överraskade hemmet och satt det i misär.

Prydnadssakerna står huller och buller och utan ordning. Jag vet inte vart de ska få stå, vad ska packas ner igen i förrådskartongen och vad ska få stå framme eller gömmas undan i hemmet?

Gardiner, som får fönstret att se mindre naket ut behöver införskaffas och idag beställde jag vita tapeter till köket då jag inser att jag aldrig kommer att orka måla väggarna ens en gång, ännu mindre två gånger.

Tvbänken är redan dammig, som om jag bott här länge. Ett erkännande om att jag inte har städat sen jag flyttade in är väl på sin plats, men vem vill städa när inget direkt är i sin ordning? Vem vill lyfta på kartonger för att dammsuga?

Vem sa att ensamheten var såhär svår? Det är tomt i mina tre rum, inga barnfötter springer på mina golv, inga skratt hoppar mellan väggarna och skapar ett eko. Allt lämnar tecken på att det här är ett ensamt hem.
Men jag är bekväm i min ensamhet även om det blir lite tomt.

Jag står och vinglar och dinglar mellan beslut, åtgärdanden och utbildningar.
Jag vet inte hur livet ter sig. Jag vill så mycket men har så lite tid och resurser.
Personligen skulle jag kunna plugga i 5 år, men hur påverkar det allt runt omkring? Hur kommer jag att leva? Finns det tid för något sådant? Paragrafer har i åratal förbluffat och intresserat mig, men jag vet inte hur det ska gå, om det ens går. Får lägga allt på mina tomma hyllor ett tag, rannsaka mig själv. Kanske klarar jag mig som ekonomiassistent? Men jag vill åstadkomma något i mitt liv. Paragraferna hänför mig. Juridik, rättsväsenden.
Kanske, makten och livet, de små dräkterna och lönen spelar in. Men jag orkar inte tänka.
Tar allt som det är, inom en månad har jag iaf från och med idag läst 350 poäng, 50 poäng till så klarar jag för en termin, då kan jag ta nya tag igen. Satsa på andra ämnen, göra nya saker.

Jag längtar, men allt är ovisst. Hatar att inte veta om jag får pengar, när och om. Det är som att hela mitt liv vilar i händerna på en organisation. Det är läskigt, jag hatar det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0