I shot the bullet




Allt jag gör, precis allt blir på ett eller annat sätt för dig.
Och jag vet att jag är mest osjälvisk när du är med, i verkligenheten och i mina tankar.
Jag försöker och gör mitt bästa för ditt välbefinnande.
Ibland blir det fel, såklart, som för de allra flesta föräldrar.
Jag är inte mer än människa, en människa som begår misstag lite allt för ofta kanske.
Som gör val i livet som inte borde gjorts, men som jag just då tordes göra på ren instink.
Intuitionen, som jag borde lärt mig att inte lyssna på, lurar mig lite för många gånger tror jag bestämt.
Men vad gör man, när rasonen flyger ut och bekvämligheten smyger sig på.
Vad är lätt? Hur blir det?

Jag vet nästan ingenting. Vanvett, galenskap, missnöje, otrygghet, ledsamhet är några saker jag är bra på.
Tror jag iallafall, antaligen så kan jag inte heller hantera dessa, primära och simpla sakerna i mitt liv.
Men jag sätter mig själv på pottkanten om och om igen, som att jag söker spänningen, som att jag vill och tror att jag ger mig själv bättre och större möjligheter och livserfarenheter genom att behandla mig själv som skräp.
Inte nog med att jag torterar mig själv rent psykiskt, det blir även en och annan kroppslig tortyr också.
Jag är bra på det där, borde anställa någon att säga "nej" till mina galna ideer som inställer sig allt för ofta. Det sista jag behöver, kanske.

Många, väldigt många dumförklarar mig nog, jag har satt mig här själv kommer de säga, det är nog därför inte alla vet, (inte ens signifikanta människor) jag tror inte ens på allt själv. Det hindrar mig nog en del bara den tanken, den känslan. Jag satt mig på pottkanten själv, degraderade mig själv till någon som inte är värd allt som jag är värd, som alla är värd. Jag skäms en aning. Mest för att jag borde vetat bättre och lite för att jag är på samma ställe som förut. Mår på samma vis, tänker i samma banor (inte riktigt men).
Jag jämför lätt, undersöker och funderar. Men  varför skulle det vara annorlunda? Varför är detta bra och dåligt?

Jag vet inte ens själv och jag tror att vi får avsluta här innan jag själv krashar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0