pengar är inte lycka, men de underlättar

Tänk att jag fick börja dagen med att gråta ändå, man försöker ju undvika det där med gråt när man är sminkad eller har gårdagens smink på sig!

MEN GOSSE VAD GLAD JAG ÄR! Hela jag skakar som ett litet löv, när jag såg mailet började hjärtat banka som någon som desperat vill ta sig ut ur ett mörkt och låst rum. Jag öppnade mailet och hänvisades till sidans inloggning och mina sidor. Kan vid det här laget knappt ta pekaren dit pga mina skakiga händer. Väl inloggad tar jag mig till mina meddelande och förbereder mig på nederlag..
Jag tror inte mina ögon, utan måste läsa en gång till med ögon som vätes mer och mer. Tills jag inser att det är sant. Jag blev beviljad fortsatt studiemedel! SOM ETT MIRAKEL FRÅN OVAN.

Gråtandes och skakande ringer jag min mor som undrar vad som hänt varpå hon blir jätte glad när jag säger att jag kan fortsätta plugga. Åh lyckan är helt obeskrivlig.
Jag var förberedd på att behöva sluta plugga och gå till socialen för at kunna överleva, nu behöver jag inte det, jag klarar mig själv. Jag kan försörja min dotter helt själv. Det är en lättnad ingen kan förstå.
Jag har väntat på detta beslut sen 28/12 och ovissheten över min framtid har växt och växt för varje dag. Nervositeten lika så. Så det var inte konstigt att jag började gråta när beslutet äntligen kom och ett positivt sådant.
Gosh.

Träffade en bloggläsare igår också, det är alltid lika trevligt, ni får gärna komma fram oftare, jag bits inte ;)



Jag gick hem och för första gången på länge så var jag inte rädd, för någonting.
Och den låna vägen bakom mig låg tyst och övergiven, så vad gör jag, sådär strax efter 02 på natten?
Jo jag fotar medan jag går. Lite roligt får man ju ha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0