Sophie, min skatt.

Jag vet inte vad som är värst just nu, att jag sitter här ensam, att jag skulle måsta bli arg på en manlig kamrat eller att sophie fyller år imorgon och jag får inte träffa henne..


Min älskling fyller 3 år kl 09.48 och jag minns den dagen som igår. 12 februari 2007. Den morgonen var något jag aldrig kommer att förmå mig att beskriva, inte ens med alla nya ord jag lärt mig sedan dess, med nya formuleringar och andra sätt att uttrycka mig. Den lilla varelsen som förändrade allt jag förut trodde så starkt på. Hon tog mitt hjärta med storm just den minuten, när jag såg henne. Mina ögon tårades och jag visste inte vad jag skulle ta mig till just då. Ville hoppa av glädje men uppslukades av en ömsesidig och aldrig ifrågasattbar kärlek.

Du har varit mitt heligaste, min borg, min trygghet. Du har gjort varje dag värd att vakna till och jag tror och vet att du kommer att fortsätta förgylla mina dagar. Dina små ord, små ord som formats till meningar, som växt sig till ett känslomässigt uttryckande är det mest fantastiska som jag hört, varenda litet ord och du är en sådan vänlig själ, en sådan som vill få andra att må bra, varje dag, på alla sätt du kan och förstår.
Du kan komma fram till mig, med bestämda steg, för du är sådan, bestämd. Lägga dina armar runt min hals och titta mig så djupt in i ögonen det går, så jag känner värmen spridas i kroppen, du tittar ett tag, granskar min själ sen öppnar du din mun och formar de finaste orden jag hört; Mamma, du är fin, jag älskar dig.
Min själ, mitt hjärta, mitt allt sprängs av kärleken. Den enorma kärleken som jag besitter som endast är ämnad för dig.

Jag insåg nu att klockan har slagit 00 och kom på mig själv att börja gråta, du är så stor, så himla stor och jag missar din dag, det gör mig förtvivlad, ledsen, besvärad, bedrövad, förkrossad, tröstlös. Vart tog tiden vägen och vad gjorde vi med den och varför, varför får jag inte fira den här alldeles unika dagen med dig? Orden försvinner, förtvinar i den kalla vinterluften. Inget jag gör idag är nog för att ära dig den här dagen, det finns ingenting. Jag vill hålla dig, krama dig, visa dig att mamma alltid finns här. Förklara att jag älskar dig mer än vad jag älskar mig själv. Säga att vart vi än går och kommer i livet så kommer vi alltid, alltid ha varandra. Ovillkorlig kärlek, en kärlek som inte går att beskriva, men som är säker och föralltid. Jag älskar dig, jag älskar dig.
Du är helig, gudomlig, okränkbar, ren, syndfri, otrolig, sagolik, fenomenal, osannolik och omåttligt fantastik.




För jag har visst upplevt det största i livet. Det vackraste som finns.

Fått skapa det finaste i världen och ingen sa att ovillkorlig kärlek var såhär, ingen viskade att nu startar livet.

Allt som var innan är ingenting; oväsentligt, ett förspel.

För livet började med dig, min finaste.

Med din mjuka hy och med ditt vackra jag. Jag började leva med dig och för dig.

För mig var du allt och mer där till. När du sa 'mamma' vände allt.

Jag var för dig, som jag aldrig varit förut och jag lovade mig själv att älska dig, nu och alltid.

Och följande är en hyllning till världens finaste dotter, det största och bästa man kan föreställa sig.

Sophie, varje morgon slår din skönhet mig i ansiktet och jag inser med ens att jag måste skydda dig mot världen, mot all grymhet, nederlag och förvirring, men samtidigt vill jag visa allt vackert som finns att upptäcka, förväntningarna och kärleken. Jag vill vägleda dig rätt, jag vill göra dig trygg i dig själv så att du vet att du bara behöver vara Sophie.

För från första gången jag la mina ögon på dig har jag vetat att din existens är stor, att det är just Du som kommit, just du som finns i mitt liv. Det kunde lika gärna varit någon annan och det är det som är så himla unikt. Jag vill tacka dig för att du gång på gång med ditt vackra leende väcker mig till liv. Jag vill säga att ditt skratt utan tvekan skulle kunna få mig att gråta av lycka och att ditt jämmer får min värld att skälva av förtvivling. Vad vore JAG utan DIG?

För mig är alltid heligt och det är alltid du och jag. Vart du än är och vart jag än står, så håller jag alltid din hand i min och smeker lätt din kind, för jag älskar dig och vill dig det bästa i världen.

För mig är heligt alltid. Och du är alltid helig för mig. Jag minns den dagen som igår, den dagen du förgyllde mitt liv. Bilden av dig den första sekundens anblick sitter alltid fast på min näthinna, där vill jag att den etsar sig fast för jag tänker aldrig glömma dagen du kom, dagen du räddade allt. Och min hud minns ännu värmen du gav och doften du tillförde. Den stora känslan av att få hålla sitt barn. Den stora känslan av att veta att nu har Jag en mening, nu behövs jag.

Jag visste inte hur stort det var förrän du såg på mig och in i mig. Din blick genomskar allt, rummet tystnade och avgav ingenting. Det var bara du och jag det ögonblicket.

För mig är alltid heligt och ögonblicket finns för alltid i min själ.

 

Jag postar ÄNNU en gång en dikt jag skrev till dig. älskling.

 

Tänk att du växt och frodats i mig?
Att du är skapad av mig och ur mig.
Av mitt kött och av mitt blod,
Av min näring och av min kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och i det.
Jag väntade visst hundra år på att få
Känna din varma hud och
Höra din sköna stämma.
Tänk att du varit så nära, men så långt borta.
Du fanns i mig och nu håller jag din hand.
Tänk att du växt och frodats av mig.
Av min närhet och kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och alltid i det!

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0