stackars liten plutt.

Verklighetschock skulle man väl kunna kalla det jag nyss fått.
Jag hör om alla stackars föräldrar som inte får sova som vettiga människor och trots att mitt barn sovit 12 timmar varje natt sen hon var 3 månader så känner jag mig trött, jag somnar för sent så jag får skylla mig själv.
Hur som haver så kom det som en chock för mig nu när hon sen jag kom hem från träningen vaknat fem gånger och gnällt och ropat. Senast jag var in så klagade hon på sina öron. Inte ett dugg roligt med tanke på att hon tydligen hade öroninflammation i veckan men utan alvedon.
Hade jag blivit informerad om hur länge behandlingen skulle pågå (man får anta att den fortfarande ska det eftersom hon har ont igen efter ett dygn här) så hade hon kanske inte haft ont.
Natten till idag gick hon och la sig själv halv 8 och jag fick väcka henne 12 timmar senare för att gå till dagis.

Nä en sak är säker, jag är inte van. Jag har inte ens vågat gå och duscha nu efter träningen. Sitter här som ett annat äckel med t.o.m tejpen och bandaget kvar på benen. FRÄSCH tjej.

Min ack så underbara mor som jag förövrigt väckte nyss tittade snällt igenom sitt medicinskåp och fann alvedon som hon nu ska komma med. LOVE YOU.
Allt för lill snuttis.

Min käre far ringde idag och erbjöd sig att vara barnvakt, bara det kräver en eloge.
Bra, JÄVLIGT bra föräldrar idag. I am lucky to have you.

Hoppas att det blir bättre nu gumman så vi kan leka och mysa imorgon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0