men nu...

Ja nämen förutom att benen går i total strejk så är väl läget helt under kontroll..

Och det blir nog som Milla säger att jag får starta en "ensam mamma söker" i bloggen där jag skriver vilk jag träffar och har en utröstning varje fredag. Anser att det är rätt krångligt just nu.
Inte nog med att jag inte brukar hålla på och dejta folk så brukar jag ju absolut inte gå och fika helt random. Fick sedan middag av en väldigt vänligt själ som jag tycker mycket bra om. Tack så mycket Mr.

Och bortsett från att jag har så jäkla ont i benen när jag spelar så har jag väldigt roligt i damlaget, det är ett härligt lag, de flesta är på topphumör och det jönsas hit och skämtas dit. Känns som om man börjar komma in och trots att jag satt i 45 min och tyckte synd om mig själv som valde att inte spela så hade jag jätte roligt och det är väl så det ska vara. Lillkroppen sprätte men jag kontrollerade det och satt t.o.m när det spelades.

Nä, jag vet inte vad jag ska skriva, det har varit en konstig dag full med pinsamhet och lillpirret i kroppen.
Jag tycker om människor och jag tycker om att träffa folk, umgås och möta nya människor, jag har fikat med nya människor, jag har aldrig riktigt tyckt om det, jag tycker att fika gör allting stelt, jag går hellre ut och går. Men detta var någt uttöver det vanliga, ja vet knappt vad jag ska säga. Ville bryta ihop en smula efteråt.
Att det ska vara så svårt? Nä nu tror jag väl, som jag brukar säga när jag blir lite less eller förvånad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0