Take A look behind the scenes!

"Det sägs att de rätta alltid finns under näsan på en"
- well, jag kan faktiskt inte se under min näsa, så det kanske är det som är problemet.

Jag och M kom fram till att man kanske borde ha en mindre näsa alternativt större ögon eller mer utstående. Det hela slutade med att vi kom överrens om att det nog var bäst med en mindre näsa för annars ser man nog ut som en hårlös perserkatt. Hur som haver så har jag funderat på detta mycket och väl, jag vill inte vara den som är den, men jag har faktiskt rätt så många valmöjligheter gällande det där med att kanske hitta den rätta. Men varje gång jag tycker att jag väljer rätt så verkar det ändå sluta i totalt mayhem.
    Vilket absolut inte är grundtanken. Min tanke var att kanske någon gång få hitta någon som vill vara i min lägenhet med mig, fylla ut den från ensamheten, ge mig närhet och hålla om mig när det är kallt eller bara för att den älskar mig. Grundtanken var att ha någon att komma hem till. Någon som vill umgås med mig, som känner att den kan dela allt med mig, vara min bästa vän och samtidigt min älskare. Det låter kanske inte allt för svårt, jag tycker att människor går och para ihop sig lite nu och då. Men vart är alla män för mig? Jag har inga höga krav, nästan inga krav alls. Men det tycks alltid uppstå problem med dom jag faktiskt väljer, jag måste nog titta närmare, försöka se där under näsan istället för att blicka så långt ifrån mig själv som det bara går.

Ack så många gånger som jag trott att jag gjort rätt val men snopet insett mina misstag om än motvilligt. Speciellt med en person, snälla du, jag trodde verkligen på oss, jag trodde att vi var kompatibla, eller rättare sagt så vet jag att vi är det. Jag vet även att du vill och kan, men tiden saknas uppenbarligen. Tänk att allt ska medföra sådana fruktansvärda komplikationer, ingen är perfekt, inte jag, inte du, inte någon av er karlar och/eller kvinnor.
    Jag kan bara sitta här, vandra på samma vägar som alltid, ta samma steg, se åt samma håll. Erhålla samma besvikelse och missnöje. Se på livet som det underbaraste som finns men även som det jobbigaste och ensammaste.
Jag vet inte vad jag säger nu egentligen, jag vet ingenting om er, jag kan alltid bara utgå ifrån mina egna erfarenheter. Men jag hoppas att jag fångar någon till slut, jag är ung ännu, det finns tid. Men det är nu jag känner mig övergiven, det är nu jag känner tomheten i mitt hem, det är nu jag känner att jag saknar något. Men samtidigt njuter jag av mitt singelliv, det tänker jag inte förneka. Det är blandade känslor detta.


Tur att jag har;
Sophie som räddar mig från ensamheten varannan vecka.
....mina kompisar som får mig ut ur lägenheten på veckorna.
... en underbar familj som stöttar mig igenom allt.
... skolan i nån månad till som sysselsätter mig
.... en dator och en telefon som socialiserar mig.


Funderar förresten på att köpa radhus! ;D


Kommentarer
Postat av: Linda

Jaa! helt sant! tål den inte :s

2009-05-07 @ 02:08:40
URL: http://tetree.blogg.se/
Postat av: Linda

37786686.jpg" rel="nofollow">http://tetree.blogg.se/images/2009/dudde37786686.jpg



37786688.jpg" rel="nofollow">http://tetree.blogg.se/images/2009/dudde237786688.jpg



här, made by me^^

2009-05-07 @ 03:48:38
URL: http://tetree.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0