satisfaction not guaranteed!

Det är annorlunda, en annan värld.
en värld som griper tag i oss och förblindar.
Jag hoppar av båten, sjunker till botten,
där finner jag luften jag aldrig fick.
Luften du förträngde mig.
Vi lever annorlunda, på varsitt håll,
men tillsammans, det kan vara därför vi älskar så starkt.
För skillnaderna.
Vi är tillsammans, olika jämnlikar som väntar och hoppas
på vad de vill ha.
Du finns, som en ängel.
Bakom enformigheten, som en sol, en måne.
Bakom den finns bara du, min kära.
Framtiden, spännande kittlar den oss.
Vi vet vad vi vill, vart vi ska komma.
För kärleken, den rätta, den dör aldrig
trots dispyten och oensenheten.
Den finns alltid kvar i djupet, där jag är med luften.
©Sveaalexandra



Herregud! jag sitter och tittar igenom min bilddagbok och ser en bild från början på december. Där har jag citerat min käre far på detta vis; Vi är tre som sitter runt bordet som tänkte på dig när Sara sjöng 'Starkare'. Naturligtvis är jag dum nog att slå på den låten. Fick extremt med gåshud och känner att den verkligen symboliserar den tiden. Mina ögon tårades ofantligt mycket och jag kände den där oron som jag hade då. Jag kände sorgen igen, såg mig själv sitta där. Höra dom orden. Känner mig sviken och övergiven. Här sitter jag i lägenheten, där vi delat så mycket.
Jag har försökt att modifiera den. Göra den till min egen. Men på något vis är du alltid kvar. Men jag försöker verkligen att vara starkare. För jag vet att det här är det bästa. Men liksom förbannat så kan jag inte låta bli att tänka på det ibland. Vi hade alt, vi hade livet. Vi hade så mycket och det känns som att allt raserades på en millisekund. Det är inte mycket värt helt enkelt. Jag har gått vidare, men detta kommer på något vis att påverka mig resten av mitt liv.
För det var den hittills värsta och bästa tiden i mitt liv. Allt bara snurrar, jag vågar nog aldrig älska någon så djupt igen, jag är rädd. Så oerhört rädd att misslyckas igen, vill inte göra om samma misstag. Vill vara starkare än så. Jag tänker inte kämpa mer för att hålla huvudet ovanför vattnet, för att hålla något som inte fungerar levande. Den som vill ha något, den kämpar för det. Jag tänker inte springa och söka uppskattning. Jag kommer att  få den ändå, när tiden är rätt och med rätt person. Det vet jag. Jag står här och väntar, väntar på någon som kämpar för mig. Som vill ge mig av sig själv.
Jag väntar.



Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0