it's missunderstood

Det var härligt att logga in på den gamla adressen idag (som jag återställt men utan gamla inlägg för att läsare ska kunna få min nya adress) och se att så många frågat om de kan få den nya bloggen. Givetvis ger jag den bara till personer jag tycker verkar vara 'goda' och utan så fruktansvärt med fördomar, för att få adressen blir man tvungen att ge mailadress eller bloggadress så på så vis kan jag sortera bort de jag tror bara för med sig en massa skit. Skönt att det faktiskt var folk som följde den och tyckte om på sättet jag skrev och som fortfarande gärna vill fortsätta följa mitt bloggande. Det uppskattades verkligen.
Jag känner mig förnöjd idag, förnöjd men oerhört trött. Sådär så att jag egentligen inte orkar något men vet att jag måste städa i badrummet. För det är skitigt som fan efter att de varit och fixat avloppet, golvet ser ut som fan och det luktar fortfarande bajs eller dylikt. Går knappt att befinna sig där inne, därför ser jag inte riktigt fram emot det.

Jag ber om ursäkt om någon misstolkat något tidigare inlägg (ja känn dig träffad). Jag kan nästan garantera att det är en misstolkning, alla gånger. Det är verkligen inte så att jag gått och 'fixat' för mig redan. Jag är inte riktigt en sån person. Och jag är faktiskt ledsen att saker har gått som de gått men det är inget jag kan påverka. Jag önskar att det vore så mycket annorlunda, men det känns så konstigt och jag blir så fruktansvärt förvirrad av allt detta. Vissa måste helt enkelt lära sig att visa uppskattning. Det verkar som att de flesta i min krets just nu har exakt samma problem. Jag säger samma saker till dom och de säger samma saker till mig som jag gör till dom, men ingen tycks kunna anamma det. Utan vi kör vidare i våran galenskap och gör som mest ingenting utav någonting. Det är så dumt så att det blir pinsamt. Hur kan jag gå och säga åt mina kompisar vad de borde göra, när jag sitter i samma båt själv utan att agera efter mina egna teorier. Det är löjligt. Jag om någon borde veta bättre och det vet jag själv. Men ibland vill inte hjärnan agera utan att fråga hjärtat om råd först. Det är nog där allt går åt fanders.
Det är så jävla lätt för mig att säga vad jag ska göra, vad jag bör göra. Så sjukt jävla mycket svårare att agera efter det.




S: Har du kul i skolan sur fisk?
A: Jag är inte i skolan, har redan slutat din kloakråtta!
S: blabla. Du kan vara kloakråtta!
A: blabla. Ja! men bara om du är mögelosten jag äter ;)

S: Du är sär! OSTBÅGE!
A: blabla egentligen är jag en pirat idag så du kan ge ostbågen till min papegoja och skura golvet!
S: *censurerat*
A: vafan.. vad tror du att jag har min piratapa till? Det är hans uppgift! ;P



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0