<3

Du var allt och ingenting.
Du var vattenfall och vinter torra träd.
I solens sken såg jag charmen.
Med gullätt syn uppenbarade sig vintern som sommar.
Och bortom kylan värmde du årstiden.
Som vinden viskar bortom horisonten.
Kommer du som en bättre tid, utan förvarning.
Ditt ljus hettade min själ och närde min kropp.
När jag behövde det mest kom Du.
©Sveaalexandra





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0