<3

Hej Sophie, idag är en sån där dag, då jag inte riktigt orkar någonting och jag tycker verkligen att det är jätte tråkigt, för det är även en sån dag som du kommer till mig på, en sån dag som man vill kunna ge allt för. En dag som jag skulle vilja göra annorlunda, men den är innehållsrik, för din del, det blir mycket lek och bus med andra barn och det tycker vi ju om. För jag älskar att se dig lyckligast, även om jag själv inte alltid är det och utan att veta varför så fokuserar jag så himla dåligt, på vad som är egentligen torde vara bäst för mig. För trots att jag vill bort härifrån så vill jag stanna, för lite trygghet finner jag i den här staden, även om det ibland känns som att jag kommer att förgås här.
Men du förstår, att Din Mamma har alla sina vänner här och det torde betyda mer än känslan av att vilja komma härifrån. För lite osäker är jag bestämt på om jag kan klara mig utan dom alla, killar som tjejer. För det finns något annat här, en känsla som alltid kommer att finnas, i just denna stad. Stockholm, ger mig en annan känsla och jag vet att JAG skulle trivas där, men frågan är: Skulle du?

Det är så svårt att säga vad som är bäst för oss, när jag inte ens vet vad som är bäst för mig själv alla gånger. Men det viktigaste efter dig först, dvs mina studier, ska avslutas och det på plats här. Sen får vi helt enkelt se vart vägen leder oss, med sina kringelkrokar. En sak står iallafall klockrent och det är att vart jag än tar vägen så kommer du alltid att finnas där, vid min sida.


De satt däruppe och kikade ner på jorden och på den lilla flickan som de tidigare hjälpt med sin mamma. Men denna gång så kikade de inte ner på och in i den lilla flickan, ty de tittade ner på flickans mamma, som satt sorgsen och ensam i sitt hem. De flög ner och satt sig på balkongen och iaktog hennne.
Som bekant kunde skatorna höra tankar eftersom de själva inte längre bodde på jorden utan uppe i himlen bland alla de vita och fluffigt föremålen, även kallade moln.
Skatorna frågade mamman vad som var fel och hon svarade; ibland går inte saker som man tänkt.
De tittade på varandra och skatorna tog mamman på en flytur över världens alla länder, där de såg ner på människor, som under alla omständigheter har det värre och mamman insåg hur lyckligt lottad hon var, även om hon ibland, som man får, mår lite dåligt. För egentligen, hade hon allt det nödvändiga, tak över huvudet, mat på bordet, rinnande vatten och världens vackraste dotter.



Sagan om skatorna och flickan.

Hej igen söta du, det var inte längesedan jag skrev. Men kom att tänka på en sak när jag skrev i min andra blogg, angående de döda skatorna, tror du inte att vi ska komma på en saga ikväll om vad de små förälskade kråkorna gör nu i landet långt borta? Vi kan börja med det man brukar sluta med, för slutet är ju en början på något nytt. Så vi börjar såhär:

Så levde de lyckliga i alla sina dagar efter att de flygt upp till himlen och landat på ett moln, som var mjukare än allt bomull på jorden, nog för att de var fåglar och kunde flyga högt förut, så högt att de nästan nuddade molnen, men aldrig förut har de varit så högt upp i himlen att de kunnat sitta på dom och se ner på sina gamla vänner och alla andra djur och varelser på jorden. När de satt där upp och tittade ner på oss, så såg de en underbart söt liten tjej som sprang runt med sin mamma på en gård, hon var ganska liten, blond och hade ett helt fantastiskt underbart skratt.

Men de såg att något bekymrade den lilla flickan i själen. Skatorna flög närmre för att höra flickans inre tankar, det kan de nämligen göra nu när de inte finns på jorden längre. Den lilla flickan var ledsen för att hon gjort sin mamma ledsen idag när hon kallade henne för en dum mamma och slog henne på näsan. Skatorna frågade varför hon var ledsen över det och att hennes mamma nog har förlåtit henne. "Jo, sa flickan, jag vill inte vara elak mot mamma, jag älskar henne men vill samtidigt få som jag vill och när jag inte får det blir jag ibland arg" Skatorna tittade på henne och frågade om hon inte hört sagan om de små trollen som bor i ett rum i huvudet. "Jo, sa flickan igen, mamma har berättat den sagan, är det så på riktigt?

Skatorna tittade på varandra, log och sa: Ja det är klart att den är, annars hade väll inte din mamma berättat den?
Flickan la huvudet på sne och tittade på skatorna och tänkte att det hade dom ju rätt i.
"tack för hjälpen" sa hon och sprang till sin mamma och utbrast "Förlåt mamma, att jag slog dig och kallade dig dum, det vart för många troll i rummet". Mamman tittade på sin lilla dotter och sa "Ja, och ibland måste de ut, och man får bråka bara man blir vänner igen sen och du kommer alltid att vara min vän, hjärtat"

Då och då bråkade den lilla flickan med sin mamma, varje gång bad hon om ursäkt och sa att det vart för många troll.
Mamman log varje gång och bad själv om ursäkt för att hon höjt rösten, för det blev visst för många troll i henne också.




Idag kom det visst ut några troll ur både dig och Din Mamma.
Men det är bra, för nu kommer det att ta ett tag innan rummet blir fullt igen.

Din Mamma ska nu städa, sen hämta dig för att åka till Din Mormor, även Din Pappa ska med och äta lite mat.
Skönt att slippa laga mat själv ibland och du får träffa Valentino och busa lite.
Han har varit på semester hos Din Gammelmormor, så det var längesedan ni busade.




RSS 2.0