förflutet och framtid

Hej Sophie!

Jag sitter som vanligt och avnjuter lite musik och kom som hastigast att tänka på första gången du headbangade på riktigt, till musiken. Det var när jag och Din Pappa höll på och möblerade om lite och det var saker mer eller mindre överallt, vi lyssnade på Limp Bizkit för ovanlighetens skull och du började headbang till våran förtjusning, jag tror att du alltid varit en liten rock tjej, dock anser du just nu att "ajan" är bäst, dvs Svennebanan, du kan även sjunga lite på "milow - ayo technology" jag har dock stora förhoppningar om att vi kan råda bot på det, för jag hoppas att du ska ha lika stora musikaliska minnen kopplade till din barndom som jag hade.

Har jag kanske berättat följande förut? Hur som haver så minns jag specifikt en gång i 8års åldern; det var en solig fredag under våren medan det fortfarande låg lite snö på marken som jag kom hem från skolan till synen av att Din Morfar dammsög, även till ljudet av vad jag senare kom att få veta var "Black Sabbath", jag minns hur solen sken in i köket från vardagsrummet och han stod precis i öppningen där, så att man även kunde se honom från tvättstugeingången, därifrån jag kom. Minns även doften, blandad av vårens egna essänser och rengöringsmedel.
Jag vet inte varför han var hemma så tidigt och varför han bestämt dig för att städa, det har fallit ur minnen.
Det enda jag minns är musiken, ljuset och doften; av ett varmt och tryggt hem.

Jag hoppas Sophie, att jag som Din Morfar får möjligheten att ta med sina barn på konserter med sina favoritbands konserter, om vi har tur så lever några av dom fortfarande när du kommer upp i en ålder som är acceptabel på konsert, jag var på min första 1999, låter som en evighet sedan inte sant? Men det är det faktiskt inte, tiden går så mycket snabbare än vad man tror. Det var hur som helst min första konsert, med inte så förvånansvärt nog just Black Sabbath. Din Morfar tog även med Din Mamma och Din Morbror Nille på samma bands konsert år 2005, blotta två år innan du föddes.
Han har även tagit med mig och Nille på en festival år 2008, ett år efter din födsel, där vi såg ett alldeles jätte speciellt band; Blue Öyster Cult, Din Morfars absoluta favoriter. Vi stod längst fram före och  under den konserten och jag tror inte att jag skrikigt så mycket och högt samtidigt som jag gråtit i hela mitt liv. Det var en alldeles annorlunda, förträfflig, härlig och fantastisk stund som jag gladeligen ser tillbaka på med glädje.
Så mycket hände under dom dagarna vi var där och jag lovar att berätta om allt när du blir lite äldre, då jag även förhoppningsvis som Din Morfar gjorde för oss, tar med Dig på Sweden Rock Festival.

jag saknar dig idag, ska tänka på dig som tusan i helgen uppe i Umeå.
Jag älskar dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0