bullshit.

Ibland kan vissa saker man skriver missuppfattas av de som tycker om att dra sina egna paralleller, jag namnger inga men jag tror nog att vederbörande kan ta åt sig ändå.

Jag skulle aldrig skriva något för att skada mitt barn eller för att få någon att tycka eller tro att jag tycker att det är jobbigt att ha Sophie, för hon är mitt liv och ingenting annat betyder lika mycket som hon gör och det tycker jag att jag har sagt oerhört många gånger och försök förklara på alla sätt och vis.
Jag tror mig inte heller vara den enda boggande föräldern som även skriver om de tuffa tiderna eftersom även de är en del av livet och uppfostringen av ett barn. Jag skulle aldrig hänga ut mitt barn på ett sätt som skadar eller som ger en dålig bild av henne, det är hon alldeles för mycket värd, men jag anser inte heller att det är att trycka ner på henne bara för att jag skriver att hon kommit in i en trots, som alla andra barn för eller senare kommer in i.
Det jag inte riktigt kan förstå är varför man kan reagera som du gjorde över den texten, men jag kan nog tro att det är lite annat som spelar in också.

Det är knappast någon form utav bekräftelsebehov från min sida, inte heller går jag runt och berättar allt som Sophie gör om dagarna för mina vänner.
Jag anser mig ha varit den bästa mamman för Sophie enda sedan hon föddes, det till skillnad från många andra.
Visst hade även jag en liten svacka där, den dagen en person vände upp och ner på allt som jag kallade mitt liv.
Då var jag en dålig mor i några veckor och det står jag för, då fick jag hjälp av både myndigheter och nära och kära och jagh tog mig ur det den dagen jag sa till mig själv "såhär kan du inte ha de, du kan inte sitta här helt orkelös, både du och Sophie är värd något mer"
Då bestämde jag mig, jag började äta igen till en början och sakta men säkert tog jag tag i allt annat i mitt liv som var värt att ändra på. Men aldrig någonsin ens under denna period så betvivlade jag min oändliga kärlek till mitt barn.


JAG till skillnad från andra fanns där från dag nr 1 och gjorde allt för henne och jag vet att det finns någon där ute som kan ta åt sig av den här texten.. hoppas du läser.


Sophie Milly Rönnberg

Tänk att du växt och frodats i mig?
Att du är skapad av mig och ur mig.
Av mitt kött och av mitt blod,
Av min näring och av min kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och i det.
Jag väntade visst hundra år på att få
Känna din varma hud och
Höra din sköna stämma.
Tänk att du varit så nära, men så långt borta.
Du fanns i mig och nu håller jag din hand.
Tänk att du växt och frodats av mig.
Av min närhet och kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och alltid i det!

©SveaAlexandra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0