Hjärtat mitt

Hej Sophie, du vet att jag alltid brukar säga att du är en fantastisk individ men idag var det längesedan just dina ord gjorde mig såhär lycklig.

Det är en helt vanlig höstdag, löven virvlar runt i den hårda vinden.
Jag går med dig i vagnen, som vi alltid gör och allt var som vanligt.
Men du vänder dig hastigt om, sträcker fram din hand och säger;
Mamma, handen!

Givetvis tar jag din hand i min och trots att jag inte känner din hud genom våra vantar,
så känner jag värmen av ditt vackra jag genomströmma hela mig och din blick, den genomtränger mig och du ser på mig med som om du bär på en stor kunskap som jag själv inte besitter.

"Mamma, du ä hin(fin)"

Jag ser på dig och mitt självklara svar blir;
Du är fin Sophie, himla fin.

Du ser på mig, med lika mycket allvar i ögonen som tidigare.

"Nä, Mamma, du ä hin!"

Jag känner hur tårarna tränger på i mina ögon och vore det inte för höstvinden så hade jag fällt en tår då, av lycka, för att jag har världens finaste och mest underbara dotter som inte bara besitter all världens kunskap utan även vetskapen om att vi alltid kommer att vara varandras.


Jag älskar dig Sophie och jag ska se till att du vet och förstår det, varenda eviga dag, så länge jag lever och så länge jag kan kika ner på dig från ovan samt så länge vi kan titta ner på den plats vi en gång bodde på.
Det är som att du förstod att jag behövde höra det just idag och jag vet att du älskar mig och jag vet även att jag älskar dig mer än jag älskat någon. Mitt hjärta är för alltid ditt, mitt gull.

En till sak som är bra att jag skriver, känner jag, rent spontant är att det går himla bra för dig med Tomas och jag tror att det kommer att gå fortsatt bra, jag beundrar dig för ditt tålamod och din välvilja.
Du vågar ta för dig mer med honom och han även med dig.
Du sa idag att han är din kompis och det tycker jag är ett bra tecken, du säger även dagligen att du tycker om honom och mig, och mormor och pappa osv såklart.
Det känns så bra i mitt mammahjärta att du förstår att det finns många människor i ditt liv som verkligen håller av dig och som du kan ty dig till och förlita dig på i framtiden, när du behöver hjälp och omsorg.
Vi kommer alltid att finnas, vi allihopa.
Din Mamma, Din Pappa,
Din Mormor, Din Morfar,
Din Farmor, Roger,
Johnny, Din Faster,
Din Morbror, Din Morbror, Din Moster
(Några av Din Mammas vänner)
och självklart även nu Tomas.








bästaste

Snuttan!
Trots veckans busiga upptåg, förstörning av mattebok, spillning av vätska på mammas nya matta, testning av mammas tålamod osv så saknar jag dig nu. Tänk att det kunde vara så att man saknar någon så mycket som mest bara busar omkring och har sattyg för sig.

Du var hos din mormor mycket i helgen eftersom Din Mamma hade ischias och inte kudne gå som en normal människa. Men hela söndagen spenderade du med mig, Tomas, Bobbo och även Peter, Andreas samt Ante och Avatar en stund. Det var många killar och det tycker du om, det ser jag på dig din busfia.
Du var en snäll tjej den dagen, satt och lekte med din bondgård som du fick ta med dig till Tomas, du lekte sedan även med lera och busade med oss en hel del.
Jag var en traktor och när jag sedan inte orkade mer fick Tomas assistera som traktor. Du gav han även en kram helt spontant. Det glädjer mitt mamma hjärta att du tycker om honom som du gör.
Det är "mamma kom!" "Homas kom" om vart annat och det spelar ingen roll vem som hjälper dig med saker längre så jag anser att vi gör stora framsteg, försök nu bara att sova hela nätterna även när han är och hälsa på hos oss.
Dock så vaknade du även natten till måndag både 00 och 06, du ropade i kanske två minuter sen somnade du om och jag fick minsann gå och väcka dig 5 i 8 efter att jag snoozat tre gånger. Då kom vi försent till dagis men det tyckte jag att det var värt. Du vet väl att du är mitt allt bby girl?

Nu börjar även äntligen hösten komma och vi ska minsann ut och fota bland alla fina löven, som vi gjort varje år, kanske har det fallit tillräckligt många löv tills du kommer nästa vecka, vi får bara hoppas.

Din Mamma och Tomas funderar på att klä ut sig i helgen, ty det är 80tals tema på Svenssons, vi har inte riktigt bestämt oss men det kanske blir bra, roligt och vi kommer nog se rätt lustiga ut. Jag lovar dig att fota om vi genomför det. Så du har något att skratta åt i framtiden.

LOVE YOU!


<3

Hej ängel!

Jag hämtade dig på dagis i måndags, du blev jätte, jätte glad och det blev även jag, när jag efter att vi kramats och pussats tog din hand i min så kände jag en ström av lycka genom mig och jag föll några glädjetårar och vi fick kramas ännu en gång. Den eftermiddagen spenderade vi på stan med Johanna och sedan med film tills mörkret föll, du fick vara uppe lite längre men var ändå lite besvärlig att få att somna, tråkigt nog. Du vaknade dagen efter av min telefon vid halv 8 och vi gick upp och förberedde oss för dagis och plugg.

Tisdag hämtade jag dig igen runt 15 och dagen flöt på lika bra som måndagen, inget gnäll, inget gråt bara min helt otroliga lilla tjej, jag lämnade dig hos morfar strax efter 18 för att åka och träna lite innebandy, när jag hämtade dig var du riktigt glad och ville knappt åka iväg, du hade trivts bra med andra ord och ville gärna tillbaka igen och det tror jag det så många fina dockor och så som din Moster Louise har.
Den kvällen somnade du utan protester och det gjorde Din Mamma riktigt lättad då hon var så slut efter träningen, vad hon då föga anade var att efter att Tomas kommit och vi skulle sova och hade även gjort det ett tag så vaknade du och jag såg på klockan 03.. du vaknade även en gång 04 sen för sista gången 06.30.

Nu har jag och Tomas kommit fram till att vi ska försöka någon gång med att han är där när du somnar och se om du då slutar vakna varenda gång han är där, eftersom det bara är när han sover där som du vaknar på konstiga tider. Det är nog för att du känner att det är något som inte är som när du somnade. Vi hoppas att det fungerar för annars kommer det nog att bli ganska jobbigt för oss allihopa.

Jag vet att du tycker om honom jätte mycket och för mig är det bortom all reson att det ska bli såhär varenda gång han sover här, du är ju alltid glad att se honom på morgonen och när han är här och äter osv. Jag hoppas få se en förändring snart. Jag älskar dig mest av allt oavsett, men jag vill kunna ha er båda två här och känna att allt är bra för oss allihopa och att vi alla är utvilade när vi går upp på morgonen och kan känna att "Oj, vilken vacker dag det är idag och den kommer att bli jätte bra"





förflutet och framtid

Hej Sophie!

Jag sitter som vanligt och avnjuter lite musik och kom som hastigast att tänka på första gången du headbangade på riktigt, till musiken. Det var när jag och Din Pappa höll på och möblerade om lite och det var saker mer eller mindre överallt, vi lyssnade på Limp Bizkit för ovanlighetens skull och du började headbang till våran förtjusning, jag tror att du alltid varit en liten rock tjej, dock anser du just nu att "ajan" är bäst, dvs Svennebanan, du kan även sjunga lite på "milow - ayo technology" jag har dock stora förhoppningar om att vi kan råda bot på det, för jag hoppas att du ska ha lika stora musikaliska minnen kopplade till din barndom som jag hade.

Har jag kanske berättat följande förut? Hur som haver så minns jag specifikt en gång i 8års åldern; det var en solig fredag under våren medan det fortfarande låg lite snö på marken som jag kom hem från skolan till synen av att Din Morfar dammsög, även till ljudet av vad jag senare kom att få veta var "Black Sabbath", jag minns hur solen sken in i köket från vardagsrummet och han stod precis i öppningen där, så att man även kunde se honom från tvättstugeingången, därifrån jag kom. Minns även doften, blandad av vårens egna essänser och rengöringsmedel.
Jag vet inte varför han var hemma så tidigt och varför han bestämt dig för att städa, det har fallit ur minnen.
Det enda jag minns är musiken, ljuset och doften; av ett varmt och tryggt hem.

Jag hoppas Sophie, att jag som Din Morfar får möjligheten att ta med sina barn på konserter med sina favoritbands konserter, om vi har tur så lever några av dom fortfarande när du kommer upp i en ålder som är acceptabel på konsert, jag var på min första 1999, låter som en evighet sedan inte sant? Men det är det faktiskt inte, tiden går så mycket snabbare än vad man tror. Det var hur som helst min första konsert, med inte så förvånansvärt nog just Black Sabbath. Din Morfar tog även med Din Mamma och Din Morbror Nille på samma bands konsert år 2005, blotta två år innan du föddes.
Han har även tagit med mig och Nille på en festival år 2008, ett år efter din födsel, där vi såg ett alldeles jätte speciellt band; Blue Öyster Cult, Din Morfars absoluta favoriter. Vi stod längst fram före och  under den konserten och jag tror inte att jag skrikigt så mycket och högt samtidigt som jag gråtit i hela mitt liv. Det var en alldeles annorlunda, förträfflig, härlig och fantastisk stund som jag gladeligen ser tillbaka på med glädje.
Så mycket hände under dom dagarna vi var där och jag lovar att berätta om allt när du blir lite äldre, då jag även förhoppningsvis som Din Morfar gjorde för oss, tar med Dig på Sweden Rock Festival.

jag saknar dig idag, ska tänka på dig som tusan i helgen uppe i Umeå.
Jag älskar dig!


you are my picture.

Hej bästaste Sophie!

Jag hoppas att du har det jätte roligt hos Din Pappa, hittills under din pappavecka har jag hunnit med följande:
bjudit mormor på middag, införskaffat en massa nya saker till vårat fina hem på Ikea, tränat, städat, diskat, handlat och ikväll ska jag kanske träna igen, det låter kanske inte som så himla mycket men eftersom det bara är mitten på onsdag nu och med tanke på att jag haft fullt upp enda sedan du åkte så har det varit en hel del.

De kommande dagarna ska jag träffa Sara och Viktor som kommer upp från stockholmstrakterna, det måste jag säga ska bli himla roligt, jag ska träffa Tomas en massa och även hinna med en eller två träningar till innan jag på fredag tar mitt pick och pack och gemensamt med Din Morbror Nille åker upp till Umeå för att ha en trevlig helg där och träffa folket. Något jag faktiskt ser fram emot oerhört mycket, hoppas det blir lika bra som det känns.

Du ska veta att jag saknar dig väldigt mycket och tänker på dig mellan aktiviteterna och jag hoppas verkligen att vi får en bra vecka nästa vecka med massa mys och busigheter och att du tycker om de små förändringarna som skett i lägenheten lika mycket som du tyckte om badrummet när du kom hem och såg att det renoverats.
Du är minsann en liten tjej-tjej som lägger märke till förändringar såsom; nya kläder, ny frisyr, ny inredning osv och jag kan inte ens beskriva hur roligt jag tycker att det är. Tänk vad roligt vi ska ha när du blir äldre och vi ska shoppa tillsammans. ser fatkiskt fram emot det riktigt mycket, men ska bli oerhört roligt och spännande de kommande åren och att se vad de har att bjuda på.



And never would I doubt you.



You are my guiding star
my east and my west.
Truly the best I'll ever get.
And even though I cant see you tomorrow,
I know there will come one day, that I will.
You are my sacred sanctuary, my holy cross,
you are to me; what Jesus are to Christianity.

You are the biggest and the most well-managed rose,
the one you instantly notice in the gardeners garden.

You are the brightest and most beautiful of stars in the sky.
You raise me up so I can touch the clouds.
And like the leaves in the spring; you open me up.
To bare my weary soul.
So you may heal me, with your nutritious nectar.


©Sveaalexandra

Du närde mig, när jag närde dig.

Hej Smultronhjärta, det har varit en alldeles förträffligt händelserik vecka, nu är den över och det är med lite ångest i hjärtat jag ska lämna dig på dagis imorgonbitti för en vecka utan dig.
Visst har detta varit en vecka oerhört olik alla andra, för det har varit den underbaraste men mest krävande veckan på så oerhört lång tid, jag vet att du som alla andra barn kommer in i perioder av trots och perioder av konstant eufori. Vi vet båda två vilken av dom du har varit i denna vecka, en vecka som bjudit på dagis, middagar hos T, städning, tårta, film, mys, utflykter, bad, sen middag hos morfar, träffar med mormor och så mycket mer därtill.
Det har även varit en hel del tårar, av trötthet, ledsenhet, glädje och frustration, för både du och jag har ett väldigt temperament och vill gärna få som vi vill. Vi vet båda två att det är mamma som bestämmer i slutänden men att du jätte gärna får komma med förslag.
Det har tidiga kväll och sena kvällar med både uppvaknande på natten samt ovanligt tidigt på morgonen.
Det har varit en vecka fylld med serious talk, vilda diskussioner och även ett och annat bråk, men det har även varit en hel drös massa skratt, pussar, kramar och kärleksförklaringar.
Så det är med en aning sorgsenhet jag lämnar dig på dagis imorgon även om jag ämnar ladda om batterierna i veckan när du är hos pappa, så att jag orkar vara min allra bästa person nästa gång du kommer och förgyller mitt liv. Du är det bästa som finns i hela vida världen och det glädjer mig fruktansvärt att vi gemensamt kommit fram till att vi tycker om en väldigt viktig och signifikant person som finns i våra liv dagligen.

Maybe its intuition, but some things you just dont question.
Like in your eyes I saw my future in an instant.
And there it goes, I think I found my best friend.
I know it sounds more than a little crazy;
But I believe;
I knew I loved you before I met you,
I think I dreamed you into life.
I have been waiting all my life
.

There is no rhyme or reason, only the sense of completion
and in your eyes I see the missing pieces,
I'm searching for.
I think I've found my way home.

A thousand angels dance around you
I am complete now that I've found you.




Jag kan aldrig förklara hur fantastisk du är, ens om jag kunde, med alla ord och formuleringar i hela världen.
Därför publicerar jag denna dikt, ännu en gång, som i de andra bloggarna jag har haft.


Tillåt mig att berätta om den känslan. Som håller dig högt över molnen.

Den känslan som får dig att känna dig som den mest signifikanta i världen.

Låt mig berätta om den.

Varje dag känner du rörelsen, tillväxten, det okända.

En dag, att se. Det största i universum. Den obestridliga känslan av fulländande.

Två ögon och två händer. Samt det största hjärtat – gjort för att älska dig – ovillkorligt.

Låt mig berätta vad som håller dig över ytan.

Skratten, kramarna och något så trivialt som små ord formade av en liten mun.

Behov, ömhet och hängivenhet.

Det är svårt att förstå att du är gjord av mitt kött, mina ben, mitt blod,

min näring och min kärlek.

När du först framträdde såg jag mig själv i dig.

Och jag visste omedelbart – du är min för alltid.

Jag ska leda dig och hålla dig säker.

Jag kommer att hålla din hand och försiktigt omfamna ditt hjärta.

Jag kommer splittra mig själv för din välhälsa.

Och med fascination skymtade jag dig och jag såg evigheten.

För evigt din, för evigt min, för evigt vår.

Du är för mig, vad Jesus var för Kristendomen.

Mitt heliga kors och min gudomliga fristad. Du är min himmel och mitt helvete.

Min uppoffring och min ledande stjärna.

Låt mig berätta om något så grundläggande som kärleken till ett barn

©Sveaalexandra

 

 

 

Jag längtar redan tills nästa måndag sötnos, mamma älskar dig mer än livet själv och jag kan aldrig förklara hur stor det är när du vilar dig emot min axel, när jag håller din hand i min, när du pussar på mig, skrattar åt och med mig, gråter emot min bröstkorg, när du ser in i mina ögon med förundrand och ovetenskap, när du frågar mig vad som händer och jag får förklara. Aldrig kan jag beskriva lyckan i hjärtat varje gång du separerar dina läppar och säger nya ord, nya meningar, nya formuleringar. Ja Sophie, jag kan aldrig förklara vad det betyder att ha fått ge dig liv, när jag närde dig, närde du mig. Och ingenting är större än att få vara en av de mest betydelsefulla människorna i ditt liv, vara den person du vänder dig till och vara den du pratar om och ser upp till.

Aldrig, aldrig kan jag beskriva alla mina sorters känslor som är riktade emot dig. Aldrig.



bbygirl.

Hej Sophie!
Ska jag behöva förklara ännu en gång hur mycket jag älskar dig?
Jag ska försöka, men jag lyckas ändå inte, med alla mina ord att beskriva känslan
av att hålla din hand och stryka ditt hår.
Jag älskar dig, Sophie, något fruktansvärt mycket.


När det är mörkt och läskigt och vi inte vet vart vägen bär.

Ska vi finnas för varandra och hålla oss kär.

Du får bli mitt sken på ovetandets stig.

Jag håller din hand när du lyser för mig.

När vi inte vet vad som finns bortom vårat synfält

måste vi erkänna för oss själva att det enda som krävs;

är kärleken till varandra. - Den slår allt.

Det ordnar sig, det löser sig, det kommer bli bra.

Med tiden suddas problemen ut, tiden bleks och vi med den.

Men Du kommer alltid lysa upp det overkliga, det oförståeliga, det diffusa.

 

När vi går mot mörkret har vi iallafall varandra

©Sveaalexandra

 

 



prinsessan av kärleken

Hej Sophie

Din Mamma har lite svårt att förstå sig på andra människor just nu och jag vet att du inte kommer att drabbas av det än men när det väl kommer att påverka dig så lovar jag att stå vid din sida och försöka att förklara så gott jag kan varför vissa människor inte är förmögna att visa respekt emot andra.
Det har nämligen alltid fascinerat mig oerhört hur man som anonym person, endast grundat på rykten och egna tolkningar kan göra antaganden om hur saker och ting är bakom stängda dörrar.
Det bästa är att dom tycker sig ha rätten att klanka ner på mig, när det finns många, så oerhört många föräldrar där ute som slår sina barn, som inte ger dom mat, som inte byter deras blöjor eller duschar och badar dom. De som lämnar dom helt ensamma utan någon form av övervakning under väldigt långa perioder.
Nej, folk i den här staden tycker hellre att det är logiskt att man ska klanka ner på en ensamstående, studerande mamma som ibland tar hjälp av sina nära och kära med skötsel av sitt barn.
Jag menar, vad är värst isåfall, att barnet är på ett tryggt ställe, i armarna på sin mormor, farmor, farfar, morfar eller annan närstående eller att hon sitter hemma helt själv eller rent utsagt vanvårdas för att föräldrarna vill göra annat än att ta hand om barnet.
Jag förstår inte riktigt vad människor har för problem med sig själva som orkar lägga ner så ofantligt mycket tid på hur andra lever sina liv och vågar uttala sig om hur de tror att saker är.
Som jag svarade på en kommentar så skriver jag här: När du kan komma med någonting du vet om mig och mitt barn som är baserat på fakta så får du jätte gärna komma tillbaka och ta det med mig, tills vidare kan du hålla dig borta och låta mig sköta allt, som jag alltid gjort, med kärlek.

Sophie, du förstår nog att Din Mamma blir lite less alla anklagelser, när både du och jag vet att allt jag vill är ditt välmående och jag gör vad som helst för dig och det är därför en självklarhet för mig att ta mitt födelsedagsfirande nästa helg då du är hos pappa, istället för nu i helgen som vore logiskt för alla andra. Vi ska ha en mysig hemma helg med dipp och kanske lite chips och sådär. Jag älskar varje vaken stund med dig, även när du vaknar 6 på morgonen, då myser vi som bara vi kan. Det känns så lätt, som om jag aldrig gjort annat i mitt liv.
Jag går gladeligen upp med dig när du vaknar, jag sover inte längre i soffan tills jag känner mig utsövd, nej jag är aktiv när du är det och det vet jag andra som aldrig varit och som nog inte heller kommer att vara det.

JAG ÄLSKAR DIG BEBIS <3




3 september.

Hej Sophie!

det är din mammas födelsedag idag och jag vet att du inte riktigt förstår, men du har varit så underbar den här morgonen. Du och jag sitter och myser en massa till barnprogram i början och du hejar glatt på Tomas när du ser att han är här och småpratar lite med honom innan han går till jobbet.
Jag ville gå och klä på mig och du sitter fortfarande framför tvn och tittar på barnprogram, efter ett tag vill du ta av dig blöjan, så det är klart att du får göra det, du sätter dig sedan på pottan medan jag fortsätter locka håret.
Efter en kort stund ropar du på mig och vi konstaterar att du kissat på pottan, en applåd blir du då värd.
Vi fortsätter titta smått på tvn och klär sedan på dig för att åka till dagis, under tisdagen och onsdagen har du blivit ledsen när jag lämnat dig på dagis. Men det är som att du visste att det var en speciell dag idag, för vi sprang in på avdelningen tillsammans, jag sa hejdå, men du stannade mig och sa "ham och puss" och självklart skulle du få det, men det slutade med att jag fick inte en utan två kramar och pussar. Du fick följa med fröken och hämta frukostvagnen och du ropade "hejdå mamma" på ett väldigt glatt sätt.
Så jag kunde idag gå ut från dagis och känna att du har det väldigt bra där.

Ikväll ska du, jag och Tomas åka till mormor och äta tårta, vilket du mycket väl kom ihåg imorse när jag frågade om du mindes vad vi skulle göra hos mormor. Du har så himla bra minne när det gäller godsaker.
Jag känner på mig att det kommer att bli en bra dag idag.

PUSSAR!


bullshit.

Ibland kan vissa saker man skriver missuppfattas av de som tycker om att dra sina egna paralleller, jag namnger inga men jag tror nog att vederbörande kan ta åt sig ändå.

Jag skulle aldrig skriva något för att skada mitt barn eller för att få någon att tycka eller tro att jag tycker att det är jobbigt att ha Sophie, för hon är mitt liv och ingenting annat betyder lika mycket som hon gör och det tycker jag att jag har sagt oerhört många gånger och försök förklara på alla sätt och vis.
Jag tror mig inte heller vara den enda boggande föräldern som även skriver om de tuffa tiderna eftersom även de är en del av livet och uppfostringen av ett barn. Jag skulle aldrig hänga ut mitt barn på ett sätt som skadar eller som ger en dålig bild av henne, det är hon alldeles för mycket värd, men jag anser inte heller att det är att trycka ner på henne bara för att jag skriver att hon kommit in i en trots, som alla andra barn för eller senare kommer in i.
Det jag inte riktigt kan förstå är varför man kan reagera som du gjorde över den texten, men jag kan nog tro att det är lite annat som spelar in också.

Det är knappast någon form utav bekräftelsebehov från min sida, inte heller går jag runt och berättar allt som Sophie gör om dagarna för mina vänner.
Jag anser mig ha varit den bästa mamman för Sophie enda sedan hon föddes, det till skillnad från många andra.
Visst hade även jag en liten svacka där, den dagen en person vände upp och ner på allt som jag kallade mitt liv.
Då var jag en dålig mor i några veckor och det står jag för, då fick jag hjälp av både myndigheter och nära och kära och jagh tog mig ur det den dagen jag sa till mig själv "såhär kan du inte ha de, du kan inte sitta här helt orkelös, både du och Sophie är värd något mer"
Då bestämde jag mig, jag började äta igen till en början och sakta men säkert tog jag tag i allt annat i mitt liv som var värt att ändra på. Men aldrig någonsin ens under denna period så betvivlade jag min oändliga kärlek till mitt barn.


JAG till skillnad från andra fanns där från dag nr 1 och gjorde allt för henne och jag vet att det finns någon där ute som kan ta åt sig av den här texten.. hoppas du läser.


Sophie Milly Rönnberg

Tänk att du växt och frodats i mig?
Att du är skapad av mig och ur mig.
Av mitt kött och av mitt blod,
Av min näring och av min kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och i det.
Jag väntade visst hundra år på att få
Känna din varma hud och
Höra din sköna stämma.
Tänk att du varit så nära, men så långt borta.
Du fanns i mig och nu håller jag din hand.
Tänk att du växt och frodats av mig.
Av min närhet och kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och alltid i det!

©SveaAlexandra


trots, nyfikenhet och kärlek.

Hej Sophie!

Du lider av någon form utan tidig treårstrots och det är ganska jobbigt, jag gör mitt bästa för att hantera det på ett bra sätt och inte bli allt för arg över dina upptåg, men det är inte så himla lätt.
Det är en period alla går igenom och du är en otroligt duktig individ som lyssnar på vad man säger och tar åt dig av det. Jag är lycklig att jag har dig.

Något som alltid fascinerat mig är att barn verkligen förstår vad de ska göra för uppmärksamheten, exempelvis har de nog en mekanism som måste vara inbyggt i deras kroppar för att börjas använda vid 2½ årsåldern, som beordrar dom att fråga efter vatten. Det verkar vara något barn börjar göra vid denna ålder och det är ingen så vitt jag vet som lärt Sophie det knepet, så det måste funnits där.
Du är smart du Sophie, för du vet nog att vi som föräldrar inte kan neka dig vätska, det vore lite som misshandel av dig och det är något Din Mamma inte vill anklagas för.

Det är spännande hur du påverkas av Din Mammas nya relation till en annan människa, imorse blev du riktigt glad när Tomas tittade ner från sängen, du sa glatt hej och log jätte mycket och frågade om han sovit gott och lite så, efter det så tyckte du att han skulle komma ner och titta på barnprogram med dig, något han naturligtvis gjorde en stund, innan han skulle iväg på jobbet.
Något av det första du frågar när jag hämtar dig efter dagis är vart Tomas är någonstans, och du ska vet att det glädjer mig fruktansvärt mycket att du tycker om honom så pass mycket. Du kan t.o.m. helt spontant utbrista "Mamma, jag om Homas". Då brukar Din Mamma alltid svara "Vad bra, för det gör jag med". Sen tittar vi på varandra och ler.

Vi pratade lite ikväll, du och jag, om vad morgondagen bär med sig, vi ska nämligen till Din Mormor och äta tårta med henne, gammelmormor, gammelmorfar, morbror Nille, Valle och naturligtvis Tomas, för imorgon är det Din Mammas födelsedag och inte vilken födelsedag som helst, det är dagen då hon fyller 20. Du kanske inte förstår varför det är så speciellt just nu, men du kommer att göra det.
Jag minns såväl när jag fyllde 10 år, då var det något oerhört stort att gå från en siffra till två siffor. Dvs 10 istället för 9. Nu är det så att det är otroligt stort att lämna en ålder som står med en 1.a först och få säga att man har en ålder som börjar på en 2.a. Jag vet att du kommer att förstå när tiden är inne och antagligen innan tiden är inne. Om ungefär 13 år kommer du inse vad som är så stort med dagen som kommer imorgon för Din Mamma.


Jag har en dotter som älskar mig och som jag älskar mer än allt annat.




mina fina

Hej Sophie, jag har inte skrivit på ett tag, men det är många förändringar i luften och vi har pratat om det både en och två gånger, haft deeptalk bara du och jag.

"Sophie"
- jaa
"Du vet att jag tycker om att krama dig"
- jaa
"Jag tycker även om att kramas tomas"
- JAA
"Vad tycker du om Tomas?"
- Homas näll! Ja om Homas
"Vad bra, för mamma tycker också om Tomas"

Det är väldigt, ofattbart viktigt för Din Mamma att du tycker om Tomas och det betyder extra mycket att ni kommer så bra överrens, jag vet att det kan bli lite mycket och därför tar vi det varsamt fram. Jag kan dock inte låta bli att vara himla glad över att allting fungerar så bra. Du undrar vad han gör och frågar vart han är. Det märks verkligen att du tycker om honom.





RSS 2.0