min alldeles speciella



Ibland, sent på kvällen,
sitter jag vaken och ser dig sova.
Du är djupt inne i fridfulla drömmar.
Så jag släcker lyset och sitter där i mörkret.
Och tanken passerar mitt sinne.
Om jag inte vaknar imorgon.
Skulle du tveka över vad jag känner
för dig i mitt hjärta?

Om imorgon aldrig kommer.
Kommer du veta hur mycket jag älskade dig?
Försökte jag på alla sätt visa dig, varje dag,
Att du är min enda?
Och om min tid på jorden var slut,
och du skulle behöva möta världen utan mig,
kommer kärleken jag gett dig förut
vara nog för att räcka,
om imorgon aldrig kommer?


Så berätta för den du älskar
precis vad du tänker på,
om imorgon aldrig kommer.


Sophie, jag försöker verkligen visa för dig exakt hur mycket jag älskar dig, varje dag.
Även om du oftast tycker att jag kan vara dum när jag säger åt dig att du ska sova, äta, borsta tänderna, sluta se på film, klä av dig osv. Jag hoppas att du, när du blir stor försöker visa och berätta för dom du älskar att du älskar dom, man vet aldrig när det tar slut och blotta tanken på att lämna dig ensam gör mig lite rädd och ledsen. Jag hoppas verkligen att jag får se dig växa upp, lära dig saker, älska, bli älskad, få barn och allt som hör livet till.
Aldrig kan jag beskriva min kärlek till dig på ett sådant sätt att du förstår.
Ibland tar jag bara tag i dig och kramar dig tills du ber mig sluta och jag känner strömmen igenom min kropp, strömmen av kärlek, så varm och klar och ibland får jag en klump i halsen av tanken på hur mycket jag älskar dig. Det går inte ens att sätta ord på. Du ger mig glädjetårar som ingen annan kan bara av att finnas till.
Jag kan inte lova att inte lämna dig, (alla kan förorsakas) men jag kan lova att göra alla dagar vi är med varandra till något värt att minnas.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0