<3

Du gav mig en godis och sa; Mamma hä ha do, ja älkar dig men ja måtte gå nu.
Så gick du iväg och kom tillbaka, gav mig en godis och sa; Mamma, ta enna okå, ja älkar dig men ja måtte gå nu.
Så gick du iväg och kom tillbaka och sa samma sak tills jag hade hela tio stycken godisar. Ännu mer upp i varv blev du när två av mina grannar kom. Ja då blev du glad, plockade och grejade och busade, sjöng och hoppade en massa. Du är en underbaring, gav Din mamma en massa, massa kramar och pussar. Och efter att ha fått vara vaken två timmar extra, till hela kl 21 på natten så skulle vi lägga oss, du blev mest arg, men när du väl lagt dig så somnade du med mig klappande av din rygg i 5-10 minuter.
Du är så älskvärd så att du inte kan förstå.

Det har varit en hektiskt dag, du var på dagis, sen var vi och badade på badhuset och när du släppt det faktum att jag väckte dig på dagis och att du borde vara sur på mig så blev du glad och ville faktiskt bada efter en hel del knep av mig och cirka 30 mins övertalning. Efter det åkte vi hem och åkte sedan på affären varpå vi tog oss ut till Sveas grav och tände ett ljus. Vi minns dig. Du var söt och bad om godis hela tiden, det fick du för att vi har fredagsmys och jag ville rensa lite på graven. Du är det vackraste som finns och jag älskar dig fruktansvärt mycket. Jag förstår inte ens själv vad jag känner för dig. det är helt fantastiskt. Amazing så att säga.

Imorgon ska du till mormor, mamma ska klä ut sig lite och åka på maskerad med middag och fest! Det blir nog roligt, för oss båda två. men glöm inte att mamma älskar dig. "älkar" som du lärde dig säga idag. Innan var det "blablo" (love you) så idag, var första gången du sa det på svenska, tittade in i mina ögon och gav mig en puss. Du är det mest fantastiska i världen.



din, min, vår.

Hej sötnos!
Det har varit så himla mycket den senaste veckan i både ditt och mitt liv, främst i mitt förvisso, som jag försöker skydda dig ifrån så gått det bara gått. Men när jag varit ledsen har du förstått och försökt trösta mig och jag älskar och avskyr samtidigt att du ska behöva trösta mig.
Älskar för att du gör det på ett så himla fint och sött sätt.
Avskyr för att det är jag som borde trösta dig, absolut inte tvärtom.
Trots det är jag så himla stolt över dig när du kommer fram och säger åt mig att inte vara ledsen, utan glad.
När du pussar på mig och säger att det blir mycket bättre nu.

Det finns en hel del skilda åsikter mellan mamma med hejarklack och två andra personer i våra liv. Men jag tror och hoppas att det ska lösa sig till slut. I förmån till ditt bästa intresse såklart, jag gör verkligen allt för dig, oavsett vad.
Du kommer nog inte att förstå nu, inte heller på ett bra tag framöver, men när tiden kommer ska jag verkligen göra mitt allra bästa med att förklara för dig, så att även du förstår, exakt vad som försigick denna period under ditt liv.

Jag ska länka, ett inlägg som jag skrev i min andra blogg angående detta.
Du behöver inte läsa om du inte vill, men det är ett inlägg med humoristisk anda.
Inlägget om något som aldrig ska få hända.


Veckan med dig förra veckan var den underbaraste på länge, med fina stunder i köket när vi lagat samt ätit mat, med stunder med film och städ och allt möjligt. Du är den underbaraste man kan önska sig, igår, idag, imorgon och för alltid.

Förevigt din, förevigt min, förevigt vår.


Och jag önskar dig här varenda eviga dag, så jag får hålla din hand och stryka din rygg tills du vill sova själv. Jag saknar din värmade röst under morgonens tidiga timmar, när du säger att du sovit gott och vill se på barnprogram och äta frukost. Jag älskar dig, varenda lilla minut på dygnet, varenda dag och resten av mitt liv. Du är den jag andas för, den som jag ler för, den jag finns för och den jag kommer gör allt för, nu och alltid.
För varenda liten atom i min kropp skriker av saknad till dig när du är ifrån mig.
Och aldrig skulle jag lämna dig i ovisshet, otrygghet och med känslan av ensamhet. Du är det jag väntat på hela mitt liv, även om jag inte fick vänta länge. Även om jag bara fick vänta 16 år på att få dig i min kropp och 17 år på att faktiskt få hålla i dig och se in i dina underbara ögon. Även om vi hade det svårt ibland och bra ibland, även fast vi flyttat och ändrat relationsstatus några gånger. Även fast det varit jobbiga dagar, med sjukdom, med dåligt humör, med dåliga väder. Även fast du gråtit och skrattat samtidigt.
Även fast vi gått igenom tuffa perioder, då vi behövt stöd tillsammans. Även fast vi saknat människor och inte saknat dom. Även fast vi inte kan få allt vi vill ha, så vet jag att jag älskade dig innan jag mötte dig, innan du fanns i mig. Så vet jag att jag älskar dig, mer än mig själv och mer än jag någonsin kommer att älska någon annan. Så vet jag att du alltid är min och jag alltid är din.

Förevigt din, förevigt min, förevigt vår.


Sophie, jag lovar att vara din klippa, nu och alltid.
Den person du kan luta dig mot i hård blåst och motgång.
Den som alltid kommer att sitta vid din sida.
Den axel du kan gråta mot och det ansikte du kan prata med allt om.
Jag ska stötta dig, genom allt gott och allt ont.
Jag ska lära dig om livet och dess erfarenheter.
Och rådgöra dig när du ser på mig med förundran och ovisshet i blicken.
Mitt mål är att vara din mamma och även din bästa vän.
Så att jag på bästa sätt kan hjälpa dig ur alla aspekter.
Så att jag kan ge dig regler att följa men ändå vara den du anförtror allt åt.

Ibland önskar jag att våra liv vore annorlunda, men förstår med ens att allt är perfekt,
precis som det är just nu. Huvudsaken är att vi älskar.




mammavecka igen <3

Hej sötboll!
Jag sitter här och ska framkalla några förstoringar. En av dom är ganska lik en bild på dig som nyfödd som redan sitter på väggen så den ska upp bredvid, jag ska lägga in dom här nere när jag skrivit klart.
Du vet hur mycket jag saknat dig hoppas jag men nu är det bara timmar kvar innan du är i min trygga famn igen. Om jag bara kunde beskriva hur mycket jag saknat dig.
Jag sitter här och tittar på bilder från förr i tiden och jag saknar den tiden fruktansvärt men försöker att leva i nuet vad gäller allt. Men det är jobbigt, för jag vet att även om jag kanske int förtjänar allt som finns i nuet så försöker jag iallafall göra mig förtjänt av det, hela tiden. Jag vet att jag kanske förspiller en chans som jag aldrig annars fått, men jag tänker för mycket. På hur allt blev, jag ligger vaken på nätterna, vrider och vänder och försöker att inte tänka på allt, men det är så påtagligt. Därför ska jag klä på mig mina ytterkläder såfort jag slängt in tvätten kl 13 och sedan gå ner på stan och prata med Din Mormor, det kan vara välbehövt. Efter det ska jag hämta dig och göra denna vecka oförglömligt på alla möjliga sätt. Som alla veckor du är med mig. För det är en speciell tid för mig, varenda dag jag får privilegiet att spendera med dig är det finaste i världen, förutom du själv.

Vi ska tvätta, busa ute på gården, baka, laga mat, se på film, allt möjligt.
Mamma älskar dig <3





jag undrar hur allt blev.

Hej Sophie!

Det var längesedan det var så här fruktansvärt jobbigt att vara ifrån dig, jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar dig, tänk vilket privilegium det vore att få stå vid din sida varje dag.
Tänk att få bo i det där huset Din Mamma och Din Pappa planerade att ha, få stå på gården och ge dig fart på gungan som vi satte upp i ett träd på gården, med löven virande runt oss och med vantar sydda av garn. Med en hel plan på hur livet skulle se ut, kanske med ett syskon i magen. Våra planer för dig och våra liv blev inte riktigt som vi tänk och jag hoppas du förlåter oss för att vi inte kunde ge dig allt vi ville. At vi inte ens kunde ge dig en familj bestående av oss tre, kanske fyra. Allt som vi tänkte, som vi planerade.
Jag hoppas att det går bra ändå, men det ger mig ett sådant dåligt samvete att jag inte ens vet vart jag ska ta vägen och jag önskar att saker vore annorlunda, för din och våran skull. Jag saknar det vi planerat, det vi tänkt.
Jag saknar tiden med dig i magen, tiden med dig som nyfödd och jag tycker att det är jobbigt att tänka på hur fint allt var, hur bra allt var och kunde blivit. Jag önskar mig ett liv med dig vid min sida varje dag. Med lycka.
Vi hade kunnat varit där snart, vi hade kunnat varit där snart, i en enad front.
Helvete (förlåt) men jag klarar inte av att tänka på det, jag saknar det så. Jag saknar det så fruktansvärt. Jag önskar jag fick vara en del av den familjen igen, med dig vid min sida varje dag. Din hand i min varenda eviga dag och få lära dig om allt möjligt, varje dag.

Förlåt mitt barn, man jag klarar inte att skriva om det mer. Jag bara saknar er så.

You are everything I need and more, it's written all over your face.


hallelujah!




Det finns en sång som säger allt
Som värmer när det blåser kallt
Som lockar dig att gråta eller jubla
Den har någonting som griper tag
Och leder dig från natt till dag
Och plötsligt vill du sjunga "Hallelujah"


Den visar att vi hör ihop
Som ett försiktigt glädjerop

Förenar det oss i det bitter-ljuva
Det liv vi måste klara av
Och allt vi tog och allt vi gav

Så vi kan våga ropa "Hallelujah"


Det är en sång om enkelhet
Det lilla som vi alla vet
Den talar till det vackra och det fula
Den badar oss i månens sken
Så skjälvande men ändå ren

Ett sprucket men ett vackert hallelujah

Och alla drömmar vi har drömt
Det vackra som vi nästan glömt
Finns kvar och vi kan inte längre ljuga
Du ropar och man hör din röst
Du hör ett ord som ger dig tröst

Ett naket och ett enkelt hallelujah

Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah
Hallelujah




<3

Hej Sophie, det är lördag idag och denna vecka har passerat jätte fort, alldeles för fort faktiskt. Jag vet inte riktigt vart all tid tog vägen, nu är det bara idag och imorgon kvar att fylla med massa bus.
Idag ska vi hinna gå på staden, något vi måste göra rätt så snart för att hinna innan de stänger, jag ska bara ringa Johanna först och se om hon har vaknat, något jag faktiskt betvivlar rätt starkt.
Vi ska även förhoppningsvis hinna till Din Morfar (Hoa Hia som du säger) innan vi ska till Din Mormor.

Ja men först ska jag torka upp vattnet du hällt ut på mitt fina parkettgolv medan mamma städade i köket, busfia, tur att man har en hel del tålamod. Du har varit underbar i veckan förresten, vi har varit ense om det mesta och bara blivit ovänner en gång.

Du berättade nyss att du jätte gärna ville gå ut och sparka boll så det ska vi väl få in i dagens schema också.
Det har varit en riktig filmdag idag förresten! Vi har sett tre filmer nu på morgonen. Eller mest du, jag småsov i soffan medan så trött som jag är efter denna vecka, fylld med nätter utan riktig djupsömn.




Vi har även hunnit att spela lite munspel idag, eller mest du faktiskt medan jag dansade till den vackra musiken du skapade, mitt sköna och vackraste lilla barn. Mamma älskar dig, fruktansvärt.


min alldeles speciella



Ibland, sent på kvällen,
sitter jag vaken och ser dig sova.
Du är djupt inne i fridfulla drömmar.
Så jag släcker lyset och sitter där i mörkret.
Och tanken passerar mitt sinne.
Om jag inte vaknar imorgon.
Skulle du tveka över vad jag känner
för dig i mitt hjärta?

Om imorgon aldrig kommer.
Kommer du veta hur mycket jag älskade dig?
Försökte jag på alla sätt visa dig, varje dag,
Att du är min enda?
Och om min tid på jorden var slut,
och du skulle behöva möta världen utan mig,
kommer kärleken jag gett dig förut
vara nog för att räcka,
om imorgon aldrig kommer?


Så berätta för den du älskar
precis vad du tänker på,
om imorgon aldrig kommer.


Sophie, jag försöker verkligen visa för dig exakt hur mycket jag älskar dig, varje dag.
Även om du oftast tycker att jag kan vara dum när jag säger åt dig att du ska sova, äta, borsta tänderna, sluta se på film, klä av dig osv. Jag hoppas att du, när du blir stor försöker visa och berätta för dom du älskar att du älskar dom, man vet aldrig när det tar slut och blotta tanken på att lämna dig ensam gör mig lite rädd och ledsen. Jag hoppas verkligen att jag får se dig växa upp, lära dig saker, älska, bli älskad, få barn och allt som hör livet till.
Aldrig kan jag beskriva min kärlek till dig på ett sådant sätt att du förstår.
Ibland tar jag bara tag i dig och kramar dig tills du ber mig sluta och jag känner strömmen igenom min kropp, strömmen av kärlek, så varm och klar och ibland får jag en klump i halsen av tanken på hur mycket jag älskar dig. Det går inte ens att sätta ord på. Du ger mig glädjetårar som ingen annan kan bara av att finnas till.
Jag kan inte lova att inte lämna dig, (alla kan förorsakas) men jag kan lova att göra alla dagar vi är med varandra till något värt att minnas.



<3

Hej Sophie, du är en så underbar liten tjej.
Mamma kan inte busa som förut nu när hennes ledband har brustit lite.
Och då och då kommer du fram och blåser på min fot.
Du kommer fram, tittar på mig och foten och säger; Mamma, ajaj, ja blåsa.
Så blåser du och fortsätter meningen; Nu myche ättre!
Nej Sophie, bara liiiite bättre. fast egentligen blir det ingen skillnad, men vad säger man inte när du gör en sådan vänlig handling bara för att du vill att jag ska bli bättre.

Tomas har varit snäll och åkt från jobbet i två dagar nu för att skjutsa dig till dagis eftersom jag inte kan gå med dig dit och för att bilen är lite trasig just nu.
Idag så bjöd han även Din Mamma på lunch och tur var väl det för annars hade jag:
1. sovit bort hela dagen
2. gått hungrig
3. behövt gå till stan innan jag skulle till tandläkaren.

Nu ska jag snart hämta dig i Din Mormors bil och jag funderar på om vi ska åka ner på stan sen vid halv 5 och fika/äta med Elsa, Mimmi, Melinda och Milla. Men jag vet inte om jag orkar det med min fot eftersom jag inte kan springa efter dig hela tiden.


RSS 2.0