Sagan om skatorna och flickan.

Hej igen söta du, det var inte längesedan jag skrev. Men kom att tänka på en sak när jag skrev i min andra blogg, angående de döda skatorna, tror du inte att vi ska komma på en saga ikväll om vad de små förälskade kråkorna gör nu i landet långt borta? Vi kan börja med det man brukar sluta med, för slutet är ju en början på något nytt. Så vi börjar såhär:

Så levde de lyckliga i alla sina dagar efter att de flygt upp till himlen och landat på ett moln, som var mjukare än allt bomull på jorden, nog för att de var fåglar och kunde flyga högt förut, så högt att de nästan nuddade molnen, men aldrig förut har de varit så högt upp i himlen att de kunnat sitta på dom och se ner på sina gamla vänner och alla andra djur och varelser på jorden. När de satt där upp och tittade ner på oss, så såg de en underbart söt liten tjej som sprang runt med sin mamma på en gård, hon var ganska liten, blond och hade ett helt fantastiskt underbart skratt.

Men de såg att något bekymrade den lilla flickan i själen. Skatorna flög närmre för att höra flickans inre tankar, det kan de nämligen göra nu när de inte finns på jorden längre. Den lilla flickan var ledsen för att hon gjort sin mamma ledsen idag när hon kallade henne för en dum mamma och slog henne på näsan. Skatorna frågade varför hon var ledsen över det och att hennes mamma nog har förlåtit henne. "Jo, sa flickan, jag vill inte vara elak mot mamma, jag älskar henne men vill samtidigt få som jag vill och när jag inte får det blir jag ibland arg" Skatorna tittade på henne och frågade om hon inte hört sagan om de små trollen som bor i ett rum i huvudet. "Jo, sa flickan igen, mamma har berättat den sagan, är det så på riktigt?

Skatorna tittade på varandra, log och sa: Ja det är klart att den är, annars hade väll inte din mamma berättat den?
Flickan la huvudet på sne och tittade på skatorna och tänkte att det hade dom ju rätt i.
"tack för hjälpen" sa hon och sprang till sin mamma och utbrast "Förlåt mamma, att jag slog dig och kallade dig dum, det vart för många troll i rummet". Mamman tittade på sin lilla dotter och sa "Ja, och ibland måste de ut, och man får bråka bara man blir vänner igen sen och du kommer alltid att vara min vän, hjärtat"

Då och då bråkade den lilla flickan med sin mamma, varje gång bad hon om ursäkt och sa att det vart för många troll.
Mamman log varje gång och bad själv om ursäkt för att hon höjt rösten, för det blev visst för många troll i henne också.




Idag kom det visst ut några troll ur både dig och Din Mamma.
Men det är bra, för nu kommer det att ta ett tag innan rummet blir fullt igen.

Din Mamma ska nu städa, sen hämta dig för att åka till Din Mormor, även Din Pappa ska med och äta lite mat.
Skönt att slippa laga mat själv ibland och du får träffa Valentino och busa lite.
Han har varit på semester hos Din Gammelmormor, så det var längesedan ni busade.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0