<3

Hej Sophie, idag är en sån där dag, då jag inte riktigt orkar någonting och jag tycker verkligen att det är jätte tråkigt, för det är även en sån dag som du kommer till mig på, en sån dag som man vill kunna ge allt för. En dag som jag skulle vilja göra annorlunda, men den är innehållsrik, för din del, det blir mycket lek och bus med andra barn och det tycker vi ju om. För jag älskar att se dig lyckligast, även om jag själv inte alltid är det och utan att veta varför så fokuserar jag så himla dåligt, på vad som är egentligen torde vara bäst för mig. För trots att jag vill bort härifrån så vill jag stanna, för lite trygghet finner jag i den här staden, även om det ibland känns som att jag kommer att förgås här.
Men du förstår, att Din Mamma har alla sina vänner här och det torde betyda mer än känslan av att vilja komma härifrån. För lite osäker är jag bestämt på om jag kan klara mig utan dom alla, killar som tjejer. För det finns något annat här, en känsla som alltid kommer att finnas, i just denna stad. Stockholm, ger mig en annan känsla och jag vet att JAG skulle trivas där, men frågan är: Skulle du?

Det är så svårt att säga vad som är bäst för oss, när jag inte ens vet vad som är bäst för mig själv alla gånger. Men det viktigaste efter dig först, dvs mina studier, ska avslutas och det på plats här. Sen får vi helt enkelt se vart vägen leder oss, med sina kringelkrokar. En sak står iallafall klockrent och det är att vart jag än tar vägen så kommer du alltid att finnas där, vid min sida.


De satt däruppe och kikade ner på jorden och på den lilla flickan som de tidigare hjälpt med sin mamma. Men denna gång så kikade de inte ner på och in i den lilla flickan, ty de tittade ner på flickans mamma, som satt sorgsen och ensam i sitt hem. De flög ner och satt sig på balkongen och iaktog hennne.
Som bekant kunde skatorna höra tankar eftersom de själva inte längre bodde på jorden utan uppe i himlen bland alla de vita och fluffigt föremålen, även kallade moln.
Skatorna frågade mamman vad som var fel och hon svarade; ibland går inte saker som man tänkt.
De tittade på varandra och skatorna tog mamman på en flytur över världens alla länder, där de såg ner på människor, som under alla omständigheter har det värre och mamman insåg hur lyckligt lottad hon var, även om hon ibland, som man får, mår lite dåligt. För egentligen, hade hon allt det nödvändiga, tak över huvudet, mat på bordet, rinnande vatten och världens vackraste dotter.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0