<3



She got the most beautiful hands in the world,
little hands of creation.
And I glimpse upon her grace, perfection personified.
She gots a smile, comparable to stars shining and
her eyes sets me out of balance and starts a blazing spark.
I could never imagine, the power of the heart.


Jag ser på godhet och den vackraste av själ, jag känner värmen genom din hud som inte filtrerar kärleken. I dina ögon ser jag framtiden, som spännande lockar och drar. För en gångs skull har jag någorlunda vetskap om vart vi är på väg. Du har alltid varit bättre än mig ur så många aspekter och vi hyser en fantastisk ömsesidig kärlek som jag inte finner motstycke för. Du är mitt barn, du är min vän och du bär mitt hjärta utanför min kropp i dina små vackra händer. Du har makten över mitt välmående, du har makten över mitt välmående. Du påverkar mig med varenda litet fantastisk ord du avger, de lämnar spår i min person och avtryck i min själ. Du kan riva min fasad och vi lyssnar och förstår varandra. De bästa stunderna i livet har varit de då vi suttit en timme i soffan och bara pratat och resonerat. Jag har lyckats att göra dig till en trygg tjej fylld med kärlek trots allt som varit. Och det finns inget som gör mig stoltare än din personlighet. Så snäll, omtänksam, positiv, tillmötesgående, social och glad. Helt fantastisk och framförallt så ofantligt smart. Sophie Milly Rönnberg, utan dig, vore livet blankt.


Du.

Den där känslan när du är tätt intill en annan människa men trots detta vill trycka dig närmare, så pass att du nästan trycker hela din kropp igenom personen. Inget är nära nog och om det vore möjligt skulle hjärtat ha slagit igenom min och hela vägen in i din bröstkorg. Ljudet av ditt hjärta fascinerar mig, otroligt mycket. Vi tappar andan i varandra. Jag har levt mitt liv men aldrig vetat hur det egentligen ska vara, hur hjärtat kan slå, hur ögon kan glittra och hur mitt sinne känner säkerhet i varje liten rörelse, i vart enda litet ord. Du kompletterar mitt väsen.


Ljudet av ditt hjärta är det mest signifikanta ljudet i min värld.



Varje dag blir en gåta om hur jag ska kunna leva utan dig.
I dina ögon värms jag, dom ger mig färg.
Vilseledd skulle jag gå, utan din hand i min.
Mitt hår kittlar din kind, i en öm kyss.
Men det vidrör dig inte, den stunden finns bara själarna
av oss, i varandras kroppar.

Och i en stund vet jag att utan dina andetag, andas inte jag.
Rödlätt blir jag, när jag förstår, att vi fångat varandra.
Dina fingrar, fjäderlätt på min haka får mig ur balans.



somethings changing.

Det kan vara såhär det ska kännas, när det är rätt och när det är utan tvivel. När man hittar någon som verkar hysa stor respekt för ens väsen och som du inte bara tycker verkar bra för dig utan även är det. När du helgas och sätts på en piedestal som du förvisso kanske inte riktigt förtjänar. Det enda som är säkert är det osäkra. Och det enda som är osäkert är det säkra. Du vet den där känslan av att någonting avgörande hände? Den känslan som sprids i kroppen likt tidsvattnet sprider sig över sandkornen. Den obeskrivligt fantastiska känslan av att vara kompletterad och fulländad. Jag tänker stanna i den känslan, för alltid.



Jag har sökt överallt.

Lyft stenar
lyssnat
tittat
Bortom horisonten
jag har väntat
Du saknas mig
vem du än är.
du kommer beröra min själ
jag kommer växa
Du lär vara som en sol
en måne.
obeskrivligt fascinerande
adekvat
Jag har hört dig kalla mig.
viska mitt namn
jag har sträckt ut handen
vidrört lätt
hoppats
åtrått
Jag har sökt tröstlöst.
Du saknades mig
vem du än var.
komplicera mig.
Jag har funnit min stig.
erhållit min hand.
Lyssnat på kallet.
Du saknades mig.
just Du.



det vackraste som finns!

För ditt vetande så är du underbar, fantastisk och du är värdefull samt duktig. Du är vacker och smart. I dig ser jag allt jag aldrig någonsin sett förut. Om det inte varit för dig hade jag aldrig förstått det riktiga värdet på livet. Du fulländar många människors liv och det finns ingen liknelse till hur stor min kärlek är till dig. Jag lovade mig själv och dig för längesedan att hålla dig trygg och att aldrig släppa din hand.

"Varje morgon slår hennes skönhet mig i ansiktet och jag inser med ens att jag måste skydda henne mot världen, mot all grymhet, nederlag och förvirring, men samtidigt vill jag visa henne allt vackert som finns att upptäcka, förväntningarna och kärleken. Jag vill vägleda henne rätt, jag vill göra henne trygg i sig själv så att hon vet att hon bara behöver vara Sophie. För från första gången jag la mina ögon på henne har jag vetat att hennes existens är stor, att det är just Hon som kommit, just Hon som finns i mitt liv. "

Vi har sagt att vi alltid har varandra och även om vi går mot mörker så ska jag leda dig och du får bli mitt sken på ovetandets stig. Du kommer alltid lysa upp det overkliga, det oförståeliga, det diffusa. Jag kommer att hålla din hand och försiktigt omfamna ditt hjärta. Jag kommer splittra mig själv för din välhälsa.

Du är för mig, vad Jesus var för Kristendomen.
Mitt heliga kors och min gudomliga fristad. Du är min himmel och mitt helvete.
Min uppoffring och min ledande stjärna.
Du är min tryggande borg och jag tänker orka, vilja och kämpa för dig.
När vi går mot mörker vet vi att vi har varandra.

"Och med fascination skymtade jag dig och jag såg evigheten.
För evigt din, för evigt min, för evigt vår."

Nu är jag på verkligt less på att konstant vara orolig, jag kan bortse från min orkeslöshet, bara du är i de tryggaste av armar. Bara du har det fantastiskt, bara vi är trygga. Jag ska kämpa för dig, ordagrant.




Jag har visst upplevt det största i livet.
Det vackraste som finns.
Fått skapa det finaste i världen.
Ingen sa att ovillkorlig kärlek var såhär.
Ingen viskade att nu startar livet,
allt som var innan är ingenting.
oväsentligt, ett förspel.
för livet började med dig, min finaste.
Med din mjuka hy, med ditt vackra jag.
Jag började leva med dig och för dig.
För mig var du allt och mer där till.
dina mjuka händer mot min hy
dina pussar på mina läppar.

dina armar runt min hals.
när du sa 'mamma' vände allt.
jag var det för dig,
som jag aldrig varit förut och jag lovade mig själv.
att älska dig.

nu och alltid.
Mamma sviker dig aldrig.
Jag ger dig mitt liv, i gengäld får jag;
ditt skratt, din glädje, din sorg, ditt leende.
ditt hat, din kärlek och alltid dig själv.
©Sveaalexandra

Tänk att du växt och frodats i mig?
Att du är skapad av mig och ur mig.
Av mitt kött och av mitt blod,
Av min näring och av min kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och i det.
Jag väntade visst hundra år på att få
Känna din varma hud och
Höra din sköna stämma.
Tänk att du varit så nära, men så långt borta.
Du fanns i mig och nu håller jag din hand.
Tänk att du växt och frodats av mig.
Av min närhet och kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och alltid i det!

©Sveaalexandra



beautiful mess

And behind this illusion of everything being glorious..
I miss you






Jag har sökt överallt.
Lyft stenar
lyssnat
tittat
Bortom horisonten
jag har väntat
Du saknas mig
vem du än är.
du kommer beröra min själ
jag kommer växa
Du lär vara som en sol
en måne.
obeskrivligt fascinerande
adekvat
Jag har hört dig kalla mig.
viska mitt namn
jag har sträckt ut handen
vidrört lätt
hoppats
åtrått
Jag söker tröstlöst.
Du saknas mig
vem du än är.
komplicera mig.



I felt you

You speak of pure beauty like you've seen it.
You speak of unselfish kindness like you've experienced it.
You speak of true love, like you're feeling it.
You speak of it, and you look into my eyes, like you meen it.
And there is nothing more scary and
nothing more satisfying than your words.

And for a moment, I felt something, for a moment I believed.
Not just in you, but in myself. I can do this. I can try to give you, me.


köld.



Det kommer att bli en kall vinter.
Glansig och kylig med tappar av is som glänser
i solens starka sken. Glittrande skimmer och jag förnimmer
vinterns friska luft.
Frosten lägger sig mot glas.



Jag är en annan person, nu än då. Medveten behöver du vara, om det faktat. Jag har utvecklats, oerhört mycket på en tämligen kort period. Jag vet vem jag är och har aldrig varit så nöjd med mig själv som jag är nu. Kanske har jag gjort min vardag lycklig, eller så har vardagen gjort mig lycklig. I vilket fall som helst så blir jag tillbakadragen, jag är för medveten om mig själv, hur jag kommer att hantera situationerna, jag vet exakt hur jag kommer att agera. Jag avvaktar.. Vet exakt allt, alla konsekvenser eftersom jag stått där förut. Man blir visare med dagarna som går, med minuterna som passerar förbi oss, obemärkt. Alla sekunder som kastar sig förbi oss, gör skillnad. Vi märker det inte på en gång, men tänk, hur många händelser som på någon sekund förändrat världen, någons liv. Det kan vara skillnaden på liv och död. Det kan göra skillnad i kärlek och hat.

Har ni tittat ut idag? Solen skiner, så kör försiktigt, det lyser från vägarna, lyser vitt, av den kalla marken. Man får ta det lugnt, synen är nedsatt. Men havet glänser, man får lust att stanna någonstans, kliva ur bilen och bara titta på allt, hösten här i stan försvinner alltid lika snabbt som den kom, färgerna går från grönt till rött/orange/gult och lika snabbt till grått och dött igen. Men det är fortfarande lagom temperatur. Så jag tänker ta med Sophie ut en sväng, titta på vattnet och kasta stenar, innan det blir snö, frost och is.



<3



I would like to hold your heart in my hand.
Too feel it beat would be holy.
Like the power to controll life and death.
I will gently caress it and protect it with my soul.
It would be to me, what Jesus were to Christianity,
my holy cross and sacred sanctuary.

And you, you would be my heaven and my hell.
My sacrifice and my guiding star.

Give me your heart, to have and to hold and
I would confide you with mine.



min kärlek.




If you could imagine the greatest of loves.
The most powerful feeling in the world.
If you could lay your eyes on that feeling..
and if you could touch it.
It would be the most beautiful of shiny, sparkling lightning..
and it would be like the most feathery and smooth of softness.

I sense that feeling in your every word and in the look of your eye.
I cant even picture a life without you.
I just love you so.
©SveaAlexandra


my love.



She got the most beautiful hands in the world,
little hands of creation.
And I glimpse upon her grace, perfection personified.
She gots a smile, comparable to stars shining and
her eyes sets me out of balance and starts a blazing spark.
I could never imagine, the power of the heart.

©SveaAlexandra


något så grundläggande.

When you first appeard I saw myself in your eyes.

And I knew instantly - your mine forever.


I will guide you and make you feel safe.

I will hold your hand and gently caress your heart.
I will shatter myself for your well-being.


And with fascination I glimpsed upon you and I saw eternity.
Forever mine, forever thine, forever ours.


You are to me, what Jesus were for Christianity.
My holy cross and my sacred sanctuary.


You are my heaven and my hell. 
My sacrifice and my guiding star.

 


 

När du först framträdde såg jag mig själv i dig. 
Och jag visste omedelbart - du är min för alltid.

Jag kommer att hålla din hand och försiktigt omfamna ditt hjärta.
Jag kommer splittra mig själv för din välhälsa. 

Du är för mig, vad Jesus var för Kristendomen.
Mitt heliga kors och min gudomliga fristad.

Du är min himmel och mitt helvete.
Min uppoffring och min ledande stjärna.

 

©SveaAlexandra



background.

En kompis skrev idag att hon fyller 20 om precis en månad, vilket fick mig att tänka på att, damn, jag fyller 21 år om precis en månad. Här sitter jag, utan jobb ens, vilket liv. Det är nästan så att man blir imponerad på sig själv. Skämt åsido, så hoppas jag att jag har ett jobb då, t.o.m på min födelsedag, så det känns extra special att komma hem till.. ja förmodligen ingenting. Eller nu när jag tänker efter så har jag Sophie då, så något har jag ju faktiskt att komma hem till. Jag fyller år på en fredag, undra om man ska fira detta åldrande eller inte. Det är som svårt att veta om jag tycker det är bra eller inte, för egentligen känns det som bara häromdagen jag var 16 år och gravid. Emellanåt känner jag mig precis som den flickan, det är sällan men ibland ser jag glimtar av henne. Skillnaden var att hon var bekymmerslös och löjligt kär. Man önskar att man fick uppleva det, men jag antar att den känslan bara kommer med den första. När man håller på och gör allt man kan komma på för den andre. Äh vad vet jag egentligen. Jag är bara en snart 21-årig ung dam i sina troligen bästa år. Förmodligen ska jag vara nöjd, jag har kommit rätt så långt på vägen ändå, jag har en trea, en fin sådan, en bostadsrätt till och med, en underbar varelse som bor här ibland och.. ja det var väl ungefär allt.

Ibland kan jag inte låta bli att tänka på hur allt vore om jag inte haft henne, skulle jag bo här? Skulle jag haft ett jobb? Skulle min utbildning varit bättre? Skulle jag pluggat i en studentkorridor? Skulle jag vara så nära min familj som jag är nu? Framförallt.. skulle jag vara lika mogen och självstående, men ändå känslig och betänksamt.

Jag minns när jag skrev min allra första bit lyrik, jag var 14 år och hade kanske inte bråkat med men sannerligen haft en dispyt med min far. Jag hade gått från hans kontor tämligen upprörd, jag satt mig på hans bil i garaget i samma hus och samlade mig, tänkte att jag sitter där tills han slutar jobba, hur lång tid det än tar. Men jag var fortfarande arg, upprörd och inte alls nöjd med min situation. Så jag tog penna mot papper och skrev..

"Ändå satt hon där...
Förfärad av nederlagets grymma makt,
stirrade hon i tomma intet ut.

Inget kunde nu förändra vad hon kände,
för ty hennes farhågor hade besannats.

Hon kände en tyngd i bröstet,
tyngre än vad hon någonsin känt.
Smärtade som om någon spontant placerat
en tegelsten på den svagaste punkten i hennes sinne.

Hennes själ var som en tom, gapande avgrund,
som aldrig tycks avslutas.

Hennes röd gråtna ögon och bleka ansikte,
förtällde hennes djupa sorg.
Så ty omvärlden också skulle se och känna den.

Dock hade hon funnit styrka att återvända.

Så nu står hon här för att lösa sin själs bekymmer
och återuppliva de tusen solar som befunnit sig i och lyst
upp hennes själ för bara några dagar sedan.

Hennes sorg är obegriplig.
Kommer hon någonsin finna lycka igen när tårarna
faller ner för hennes kind?

Så som livet så många gånger sagt åt henne att leva,
så ska hon nu leva sitt liv."



Jag var 15 år och arg på min pappa när jag fann vad som gjorde så att alla känslor försvann, som gjorde allting så oerhört mycket bättre. Jag tog med denna dikt i en novell jag skrev i skolan det året. När jag fått betyget skickade jag allt till min far. Han la fram kopior av den utanför sitt kontor, så de som väntade på möte med honom skulle kunna läsa. Det betydde mycket för en 15-årig, vilsen tjej som bara bodde hos en förälder. Enda sedan dess har jag skrivit för att ventilera min känslor när jag inte annars vet hur. Därav har detta blivit en naturlig del av min vardag och något jag absolut aldrig skulle kunna vara utan. Det kommer nog aldrig finnas någon som riktigt kan förstå det signifikanta i detta, för min del. MÅSTE skriva, blir lätt som en drog, ett beroende, dock ett av den bättre sorten. Jag är lite ur skrivform, antar att det är för att jag inte är på något speciellt humör. Jag bara är.


<3



Jag saknar dig mitt hjärta,
jag saknar vår vardag.
Kom och le med mig!

För jag saknar din närhet,
din nyskapande själ.
Jag saknar dina ögons glans.
Framförallt så saknar jag:
"Jag älskar dig, mamma"


som då.

Jag tror att jag har hittat rätt
jag tror att jag har funnit vägen.
Jag saknar dina läppar idag,
mina törstar.
Jag saknar din famn idag,
min svälter.
Jag saknar din blick idag
min flackar.
Jag saknar din röst idag,
min tystnar
men jag tror att jag överlever
med mina minnen av dig.
Jag minns den dagen jag inte behövde sakna dig.
Stunderna i dina ögon då mitt hjärta rusade.
De gånger din hud värmde min, då dina kyssar närde mig.
Och jag vill ha dig nu, som jag hade dig då.
©Sveaalexandra



I went everywhere for you.



I could be your diamond,
but only if you treat me like just that kind of shiny.
Hold my hand like it would break if you squeeze to hard.
Touch my skin like it was your last chance.
Kiss my lips like you would die if you didn't.
Look into my eyes as if you saw your future in them.
I could be your diamond, mr handsome..
But only if you treat me like that kind of shiny

©Sveaalexandra


min själ.

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I've held your hand through all of these years
And you still have all of me.



Gud välsigne dina fötter där dom går.
Du är det vackraste som gjort avtryck i mitt liv.
Jag sörjer, för att jag inte får spendera varje vaken sekund med dig.
På ett sätt så definerar du mig.

Dina ord värmer varje tårande stund.
Och min lycka ser jag i dina ögon.

De reflekterar din själ.
Och utan att fråga så känner jag din kind mot min.
Mitt hjärta rusar. Jag älskar dig.

©Sveaalexandra


.



Trots att vi har sagt farväl håller du mig hårt, men jag har styrka att slita mig loss.
Visst kan man fundera, i år och dar.
Men det finns ingen anledning att du håller mig kvar.
Släpp min hand, du kanske finner en annan med tiden.
Solen skiner inte för oss och du vet att det går över.
Vi gör inte avtryck på samma stig,
mina steg leder någon annanstans.
Bortom ditt ögas glans ser jag tomhet.
För du vet ingenting alls.
Du känner i mörkret efter något som inte finns kvar.
Jag önskar dig lyckan att hitta nytt en dag.
©Sveaalexandra





tanke.

Det märks att man börjar bli vuxen när man uppskattar sådana små saker som att solen trängt sig genom molnen efter en regnig stund och skiner in i rummet där man sitter.
Jag kände mig lycklig den stunden.
Förnimnde en känsla och luften fick en annan innerbörd.
Det var vackert och jag var ensam, en tillstymmelse av lugn genom mitt hjärta.
Jag kunde inte låta bli att le
Världen är en vacker plats som jag är tacksam att få vara i.
Just idag tackar jag mamma för det.



Jag söker och jag söker, men jag finner inga svar.
Går letandes och väntandes genom livet.
Jag vet att du kommer att komma en dag.
Då kan vi sitta här tillsammans och se solen stråla in.
Men nu är det tomt, men jag är lugn. Ingenting gör ont.
Inga tomma ord som förlöjligar mig.
Inget som inte uppmärksammar. Nu står jag aldrig still.
Livet blir vad man gör det till och jag andas lycka idag.

©Sveaalexandra


<3

Jag har visst upplevt det största i livet.
Det vackraste som finns.
Fått skapa det finaste i världen.
Ingen sa att ovillkorlig kärlek var såhär.
Ingen viskade att nu startar livet,
allt som var innan är ingenting.
oväsentligt, ett förspel.
för livet började med dig, min finaste.
Med din mjuka hy, med ditt vackra jag.
Jag började leva med dig och för dig.
För mig var du allt och mer där till.
dina mjuka händer mot min hy
dina pussar på mina läppar.

dina armar runt min hals.
när du sa 'mamma' vände allt.
jag var det för dig,
som jag aldrig varit förut och jag lovade mig själv.
att älska dig.

nu och alltid.
Mamma sviker dig aldrig.
Jag ger dig mitt liv, i gengäld får jag;
ditt skratt, din glädje, din sorg, ditt leende.
ditt hat, din kärlek och alltid dig själv.
©Sveaalexandra



your touch.




Jag skulle kunna hålla dig i timmar
känna din krop emot min, känna din beröring.
Din hand glider över min kropp så kärleksfullt.

Jag skulle kunna livnära mig på din röst

åh som änglamusik för mina öron.
Den hörs så vackert när den viskar åt mig.

Dina läppar får mig att sväva när de nuddar mina.

åh en vackrare sak än att få kyssa dem existerar ej.
De trycks mot mina så ömt.

Jag skulle kunna bo i dina ögon

de underbaraste av alla sken
De glittrar så vackert när de ser in i mina.

allt jag hör när du är borta är din sköna stämma

allt jag ser är dina vackra tindrande ögon
allt jag känner är dina läppar mot mina.

När vi ses ska jag hålla om dig i en evighet

aldrig släppa taget om min kära, aldrig låta dina
läppar glida iväg, aldrig låta dina ögon se åt ett annat håll
och aldrig aldrig låta dig vara helt tyst.

För jag dör utan din beröring,

jag svälter utan din röst,
jag torkar ut utan dina läppar,
jag fryser ihjäl utan dina ögon.

©Sveaalexandra



Tidigare inlägg
RSS 2.0