En helt vanlig dag.


Sådär kul har man om dagarna! En grapefruktjuice "shot" och ett glas multikvinna brus vitaminer.
En tablett folsyra och två kapslar Borago. Funderar på den där rosenroten med. VÄLMÅENDE! <3



Köpte äntligen ett överkast! (förra gången köpte jag ett sånt här fast en storlek för litet, det gick raka vägen till barnrummet sedan) Det blev himla ljust och fint i sovrummet nu. Lite olika nyanser av vitt.

Helgen blir ensam som sjutton med barn på språng och make som arbetar och har sig. Så vi kommer att vara tre kvinnor i stadiga förhållanden som slår sina kloka huvuden ihop på lördag och äter lite middag och tittar på sista delen av melodifestivalen - finalen!

Det går nog helt utmärkt men hade allra helst sett på det med min underbara lillgamla dotter som så fint sa detta till mig idag när hon kom in i sovrummet med nytt överkast. När hon tyckte att filten på det var lite slaffsigt upplagt; " Ni måste städa ihop här sen, på rummet.. annars är ni barnsliga! Ni måste göra som jag.. (tänker lite och springer in på rummet).. tänker göra SEN!"

Mhmm.. det får man för att man har lite tvätt på golvet och för att hon minsann hade städat.. för EN VECKA SEDAN. Således var det ju stökigt igen. Bra försök att vara uppstudsig gumman! Bättre lycka nästa gång, hjärtat!



Jag tycker att det är tråkigt att jag måste ha en separat blogg för det vi går igenom, för att jag bor i en trångsynt stad full med alldeles för många dåliga åsikter, som i det stora hela bara är svarta och vita. Man vågar inte riktigt skriva vad man tänker och känner. Det kan tolkas på fel sätt och "användas emot en". Det kan även komma in en hel del dåliga kommentarer för hur man mår och hur man därefter även agerar och uttrycker sig.
Jag mår väl som jag gör och uttrycker mig väl som jag uttrycker mig. Får man inte dela sina upplevelser med andra? Hela tanken med andra bloggen är för att folk ska känna igen sig och kunna läsa om någon som går igenom samma saker och för att se att det är helt okej att känna de känslor man känner.

Att det är okej att ge upp ibland, att känna hopplöshet, att tro, att säga att allt är orättvist, att kritisera och analysera. Svartsjuka, avundsjuka, glädje, entusiasm. Att prata om hur jobbigt det är med de i sin omgivning. Att det är helt i sin ordning att ibland låta tårarna komma. Ja allt. Men det kan man inte skriva om hur som helst.. För människor är bra på att tycka saker och jag vill kunna gå här i staden, förhoppningsvis med mina barn och känna att inte alla tittar på mig och säger att jag borde gjort si eller så. Jag vill bara vara, jag.

Kommentarer
Postat av: Marica

Får man läsa den andra bloggen?

2012-03-09 @ 05:30:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0