Vår sorg och kamp

För tredje gången kom jag till avd 12 på Sundsvalls sjukhus. Andra gången av fel anledning.. Första gången sa en kvinna till mig; "visst är det häftigt?.. Att dom varit i oss?" och fortsatte "alla som vi håller i våra famnar är mirakel och ska behandlas så".. Igår fick jag inget mirakel.. Istället tog de ut vårat fullt livsdugliga foster som oturligt placerat sig i min högra äggledare.

I lördags lovade jag Gud och församlingen att dela glädje och sorg med André. Vi trodde dock att sorgen var det sekundära. Vi hade fel och i dessa mörka dagar ifrågasätter jag Gud och hans outgrundliga vägar..

Jag må vara en äggledare fattigare och fyra ärr rikare som är ett yttre bevis på våren inre sorg. Men vi ger inte upp våran jakt på ett eller flera barn.

Kroppen bestämmer inte över mig, det är jag som bestämmer över min kropp och jag tänker vinna denna kamp.

Idag är jag fortfarande svag och orkar inte gå pga smärtan i magen och luftbubblorna som tränger på lungor och uppåt mina axlar. Men jag överlever allt med stödet av min fantastiska make och av alla mina och våra vänner och familjer. Ni är alla guldvärda och ger oss hopp i vår mörkaste stund av sorg. Vi må ha förlorat ett barn men vi har alltid varandra.

André, nästa barn är vårat barn! Jag älskar dig och hela våran familj gränslöst. Jag är glad att jag fann dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0