what doesn't kill us..

Igår var vi på nytt in på kvinnoklinikens gynekologiska dagvårdsavdelning, där vi var samma dag som operationen och de bekräftade min diagnos. Igår var vi dit för att jag inte läkt så bra och att jag hade överdrivet ont för tiden som har gått. Vi träffade helt otroliga läkare som inte bara svarade på alla frågor i hela världen utan vågade skämta med oss och skratta åt våra skämt. För humor är det som tar en vidare just nu.

Efter att ha gjort gynekologisk undersökning och sagt att de tyckte att de såg en cysta på äggstocken som faktiskt har en äggledare kvar så kände jag att jag bryter nog fan ihop. Tills överläkaren kom och konstaterade att det var en tarmskugga! De bedömde att jag hade ondare än vad jag skulle men att de inte hittade något fel.
De ville lägga in mig för att hjälpa mig med smärtlindring och för att hålla lite koll så inget hänt som de ansvarar för i kroppen men efter en kvart på avd 12 så konstaterade jag att det skulle bli alldeles för deppigt så de fick ta sina prover innan vi åkte hem. Så ännu en dag åkte bort på kvinnokliniken, vi kan glädjas åt att jag har kommit upp i en så hög summa att jag numera har frikort resten av ÅRET! (och året har ju precis börjat) Jag hoppas ju slippa bli sjuk igen såklart men det kan ju vara bra att ha..

Mannen här i huset har himla mycket hopp.. Det är tur för jag är ganska utan den egenskapen just nu. Men det vänder väl det med antar jag! Nu kan jag börjar leva igen, visst det gör ont i mina hål, som inte riktigt läkt och jag ska inte träna hårt på ungefär 3 veckor, så någon mer innebandy verkar det inte bli för denna säsongen.. Vilket känns tråkigt men nödvändigt!

Konstaterade även att det inte blir någon beach-2012 för mig med alla dessa ärr!


Nu åker vi och hälsar på innebandytjejerna!

<3



Du är det dyrbaraste jag har, vackra människa! <3

.

Jag tänker och tänker och skriver och skriver och det kan bli tjatigt, jag vet.. men då få det vara så, för jag behöver skriva för att överleva min ensamhet.

Jag kom på att jag inte hann njuta så mycket av mitt hårt ihopknåpade bröllop. Det var på kvällen den fantastiska dagen som första blödningen kom och jag blev orolig på en gång och kunde inte riktigt komma tillbaka i rätt stämning, även om jag försökte att dölja det, genom dans och leenden så låg det där bak och grodde. Sedan var jag orolig varje dag och hann aldrig svälja att jag gifte mig. Och under min sjukhusvistelse har jag fortfarande varit Alexandra Nilsson och fått berätta för alla att jag gift mig och inte heter det längre men att det får gå nu eftersom leg och namn måste matcha i sjukvården. Så det var ju tur.. men det var också otur. Jag är fortfarande samma person som jag var innan för alla. Fröken Nilsson med sin pojkvän.

Nej vet ni vad, jag är Alexandra Viberg och jag var inlagd på Sundsvalls sjukhus med medföljande MAKE. Men jag känner i helhet att jag blivit berövad min känsla av att vara nygift och det kanske låter som att jag har orimliga krav och förväntningar, men är det så mycket att förvänta sig att få känna lycka den närmsta tiden efter sitt giftermål? Nej jag tror inte det, men vi blev bestulna på det. Det gör inte att jag älskar honom mindre, absolut inte. Vi går starkare ur detta.

Vi har båda gråtit, nästan av panik. Och av frustration. Hopplöshet.
Vi har båda slagit på saker och skrikit. Men inte framför varandra.
Jag har fallit till golvet i en hopplös omfamning av mig själv.
Krypt ihop till fosterställning och gråtit hejdlöst.
Jag har hört min make gråta, sett och känt hans tårar.
Vi har hållit varandras händer och haft närhet, av det äkta slaget.
Och jag tror att jag blev kär i honom igen, varje gång han sett in i mina ögon.
Sen den dagen, har jag upplevt hans oro och sorg och han min.
Vi har klättrat och mött fallet, men vi är nog redo att klättra igen.
Många må känna att vi varit snabba, ni kan fråga de vi känner
och alla kommer att säga samma sak, att det är självklart.
Vi är självklara, vi är inget utan varandra.
Jag har aldrig trott på själsfrände, men nu tror jag.
Och medans bröllopsbuketten vissnar, växer och frodas vi.
Våran gemensamma styrka.
Första prövningen som gifta - check.
Kärlek övervinner allt.

just gonna stand here

Idag anmälde jag organförlust till försäkringsbolaget. Det första han gjorde var att ge mig ersättning för inläggningen på sjukhuset. Tack och bock. Det andra han gjorde var att skicka en fullmakt till mig där jag godkänner att de får tillgång till mina journaler så att de ser att det handlar om ett förlorat organ - äggledaren.

Ska till läkaren idag efter mötet på socialförvaltningen eftersom jag inte upplever att läkningen på två av snitten har tagit några framsteg alls, tvärtom så tycker jag att det gör ondare att röra mig och exempelvis skratta är en plåga. Likaväl som det gör ont att gråta. Så om någon träffar på mig och jag är känslolös så är det inte så egentligen, jag vågar bara inte göra plötsliga rörelser.

Jag vet att pengar är en klen tröst när jag förlorat ett organ och halva min fertilitet och fått genomgå en otrolig sorg och saknad och känslan av tomhet, som varit helt ofantligt enorm, men om vi blir gravida igen kan vi ju dekorera bebisens rum med dom pengarna. Vårat hem är upplyst av solen om dagen och lampor om kvällen men känns ändå lika jävla mörk.

I vanliga fall brukar jag klä upp mig inför detta möte, men jag kan vara glad om jag kan klä mig överhuvudtaget. Ska göra ett tappert försök att sätta upp kråkboet i någon form utav knut på lill huvudet så att jag inte ser ut som en tjack knarkare..
I övrigt är jag glad att ingen ser allt jag googlat på senaste dygnen.. verkar ju helt sjuk i skallen helt ärligt!

Tack för mig! Och tack igen för alla kommentarer! Finner lite ljus i mörkret.

tack och tack.

Tårarna har runnit i princip hela tiden sen klockan fyra idag och de tycks aldrig ta slut. Det var bara i duschen som de försvann bland alla renande droppar.

Det strömmar in välmenande kommentarer och peppande inlägg och jag glädjs för varenda ett även om jag inte har ork att svara på dom och ens publicera alla så är jag tacksam för vart enda en.


Imorgon ska jag vara på socialförvaltningen, kampen fortsätter, hur man än gör. För den som finns i livet. Min älskade fantastiska dotter. Jag vet inte hur jag ska orka, när jag normalt sett inte orkar detta, nu behöver jag skjuts till och från mötet och hoppas att jag klarar av att vara där. I nuläget vågar jag inte andas riktigt pga luften mot lungorna och jag vågar därmed inte heller prata riktigt utan är väldigt försiktig i orden. Det kanske är bra, eftersom jag annars har lätt att ta i lite i all frustration.

För att vara lite skämtsam (för tro det eller ej så går det faktiskt ibland) så var duschen en överkurs och jag kom ut där mer som en ostkrok till formen än innan men dock mindre ostkrok till färgen! (kanske hjälper det att duscha bort det gula från operationen för att ta ett steg i rätt riktning)

Fick höra att prästen välsignat oss på högmässan idag, det är ju alltid trevligt antar jag. Och jag hoppas att jag som alltid varit lite troende i smyg och bett till Gud i alla möjliga jobbiga situationer ska kunna tro att han finns igen. För det har hjälpt mig tidigare. Men snacket om att Guds vägar äro outgrundliga är inte förklaring nog till varför han gjorde såhär.. tyvärr. Jag ska försöka finna tro igen.


Förresten, alla som tar era graviditeter för givet: tänk efter en extra gång och ta vara på varenda minut.
Det var vad jag tänkte att jag skulle göra när de konstaterat att allt var normalt.. men det beskedet fick jag aldrig.

älskade du.

Jag vet att du skulle försöka ta hand om mig, att du skulle stoppa om mig och stryka min panna. Att du skulle säga åt mig att inte gråta och att inte säga förlåt, för det behöver man bara säga när man gjort illa någon. Jag vet att du skulle säga att du älskar mig och att vi alltid har varandra, som vi alltid sagt.
Jag vet att du skulle se in i mina ögon med dina blåa ögon av visdom och le ett snett leende när förkunnar att allt kommer att bli bra.
Vi har gått igenom mycket tillsammans och det är just tillsammans vi är starkast. Speciellt nu med backup av en tredje person som stärker vårat lag, familjen.

Jag vet att du skulle vara modig och stark och jag vet att du hade blivit den bästa storasystern på hela jorden och jag ska kämpa med allt jag har för att du ska få bli det, nästa gång lyckas vi, min allra bästa Sophie!

Jag saknar dig så ofantligt, så ofantligt att du inte förstår.
Det finns inget motstycke till min kärlek för dig! <3









bearbetar

Det dunkar, jag känner varje hjärtslag genom revbenen och för varje pulserande slag så känns det som en kniv genom magmunnen och mina axlar samtidigt och för varje skratt jag lyckas finna i mina sorgens minuter så smärtar såren. Inte ens tårarna hjälper, de bränner och drar under bandagen. Jag vet inte om hjärtat slår hårdare eller om det bara känns som det. När jag lyfter på tröjan ser jag varje hjärtslag på magen, den höjs snabbt och sänks lika snabbt igen. Det känns hela vägen ut i ryggen från mellan revbenen.

Jag vet att folk har förlorat en massa i sina liv, jag vet att jag inte varit och gått igenom det värsta. Men kan utan tvekan och tvivel säga att detta är det värsta jag varit med om och att det just nu känns som att livet aldrig kommer att bli normalt igen och jag har ingen aning om hur man hanterar detta på ett bra sätt.

I all smärta saknar jag min dotter men tror inte att jag kan ta hand om henne alls när det är ett projekt att ta mig själv till toaletten. Hon har varit borta sedan i onsdagskväll och jag känner med henne och jag saknar med henne såsom hon förmodligen saknar oss.

Jag känner mig som världens sämsta förälder samtidigt som jag känner mig helt jävla lam i sinnet. Jag känner mig utlämnad och blottad. Jag vet att jag inte kan rå för det här och jag vet att jag måste ta tag i saker men jag orkar inte. Varken mentalt eller fysiskt. Jag önskar att det här aldrig hänt, att ägget inte befruktades denna gång, att den inte väntade en månad till.. Jag hade kunnat vänta en månad till trots att jag bett till gud under flera försök att äntligen få lyckas. Jag hade kunnat vänta några månader till för att slippa det här. Och nu får jag göra det igen.. vänta. Vänta på något jag inte vill vänta på.

Jag är tacksam för alla fina människor som stöttat oss och som sagt fina saker. De som jag inte hade förväntat mig säga ett ord och de som jag trodde skulle göra det. I sorgen träder vännen fram.

Sen finns det dom som sa otippade saker, som visade förvånandsvärt lite sympati, som inte vet hur de ska bete sig. Jag vet inte hur jag ska hantera det heller utan ångrar att jag sa något överhuvudtaget. Jag vill faktiskt inte höra din röst på ett tag och nästa gång lyckan når oss blir du nog sist att veta. Min respekt för dig tog ett stort jävla magplask och du har sårat mig.


Grattis förresten till Sandra och Maria till era underverk; Ida och Arvid.
Jag är glad för eran skull!

<3

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge


För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår


När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag


För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge


Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

En fin dag i livet

Jag längtar tillbaka till min lycka. Till när allt var vackert och förväntansfullt och livet var framför och glädjen fyllde dagarna. Jag saknar det. Nu är jag rädd och skratt smärtar samtidigt som det värmer i vår svåra stund.

Tack alla som stöttar och hjälper oss! <3


Kort bearbetande.

När jag åkte in till akuten i onsdagskväll var jag inställd på att jag hade ett begynnande eller redan genomfört missfall. Att vårat foster inte var livsdugligt längre eller att det något fel på det som fick kroppen att stöta bort det. Jag var beredd men hoppades ändå på det bästa.

Istället sitter jag i gynstolen och inget som jag var förberedd hände. Gynekologen säger rakt ut att det inte finns någon graviditet i livmodern och att hon inte ser vart det sitter. De gör gravtest via urin och det är positivt och för att utesluta missfall testar de hormonerna i blodet för att se hur stor mängden är och därmed avgöra om hormonerna ökar eller är på väg ut ur kroppen. De var så höga som de förväntades och jag togs upp på kvinnokliniken. Jag känner mig lugnt när jag ännu en gång är blottad och ser mina inre delar på en skärm. Jag ser fostersäcken och något som sägs ska vara det 7 mm stora fostret och dess gulsäck. Hon kan inte utesluta att den inte har aktivitet utan tror snarare att den fortfarande lever och fodras längst upp i min högra äggledare.

Det var mer tårar än sömn de kommande dygnet och bara 12 timmar efter konstaterandet är fostret och äggledaren utanför min kropp efter att ännu en läkare konstaterat liv och att kirurgi blir det enda alternativet för att avsluta och ta ut fostret.

Jag skriver mest för att bearbeta och förstå vad det är som hänt.

André, min stackars älskade make! Du betyder allt för mig! <3


Fem ärr

Matchande, fantastiskt!


Kampen

Det har gått några dagar nu men det känns som om tiden stannat och jag vet inte hur jag ska bearbeta allt. Jag orkar inte skratta, jag orkar inte gråta. Ändå skrattar jag och gråter. Jag känner mig tom och har börjat förstå att jag inte alls kommer få någon bebis när vi tänkt. Istället försöker jag att läka mina sår och just nu vet jag inte hur jag ska kunna hantera det här. Jag har vetat om mitt barn i nästan en månad, vi har varit på mödravården och vi var lyckliga. Vi var så lyckliga.

Det fanns bara en otrolig framtid och nu finns den inte lika tydligt längre och väntan fortsätter att vara oändlig.

Jag känner sorg och tomhet. Bestulen på det vackraste som finns. Det fanns i mig och det levde och fodrades. Jag vet att jag borde vara glad att det upptäcktes, att jag hade min kvinnliga intuition som kände felandet. Att jag borde vara glad att jag lever istället för att det skulle växt till bristningsgränsen och låtit mig blött inombords. Men det är svårt att acceptera att de tog vårat foster, att det fick dö och jag är rädd att det ska hända igen men rädsla får inte hindra mig. Men först ska jag läka, det är som de säger; försök så snabbt igen som det går. Förmodligen för att fokusera på något bättre och större.

Men när vi äntligen lyckats, misslyckades jag.

I torsdags skulle vi fortfarande ha barn men nu finns det inget kvar. Tur att vi har varandra.


Vår sorg och kamp

För tredje gången kom jag till avd 12 på Sundsvalls sjukhus. Andra gången av fel anledning.. Första gången sa en kvinna till mig; "visst är det häftigt?.. Att dom varit i oss?" och fortsatte "alla som vi håller i våra famnar är mirakel och ska behandlas så".. Igår fick jag inget mirakel.. Istället tog de ut vårat fullt livsdugliga foster som oturligt placerat sig i min högra äggledare.

I lördags lovade jag Gud och församlingen att dela glädje och sorg med André. Vi trodde dock att sorgen var det sekundära. Vi hade fel och i dessa mörka dagar ifrågasätter jag Gud och hans outgrundliga vägar..

Jag må vara en äggledare fattigare och fyra ärr rikare som är ett yttre bevis på våren inre sorg. Men vi ger inte upp våran jakt på ett eller flera barn.

Kroppen bestämmer inte över mig, det är jag som bestämmer över min kropp och jag tänker vinna denna kamp.

Idag är jag fortfarande svag och orkar inte gå pga smärtan i magen och luftbubblorna som tränger på lungor och uppåt mina axlar. Men jag överlever allt med stödet av min fantastiska make och av alla mina och våra vänner och familjer. Ni är alla guldvärda och ger oss hopp i vår mörkaste stund av sorg. Vi må ha förlorat ett barn men vi har alltid varandra.

André, nästa barn är vårat barn! Jag älskar dig och hela våran familj gränslöst. Jag är glad att jag fann dig!


Herr & Fru Viberg




































Som alla förstår har jag en hel kavalkad av bilder och orkar inte lägga upp allt på samma gång, det finns en halv miljon bilder på facebook för de som är vän med mig där, annars kommer det väl eftersom även här!

Suck

Trots korrekturläsning lyckas det bli fel. Min tärna har blivit lesbisk och tillsammans med en annan tjej istället för med sin blivande man.. Bara att strycka över och skriva rätt siffra bredvid.


inköp

Dödens dödstress! Nä kanske inte riktigt men vi var och handlade idag iallafall.
Det blev;

4 påsar gelatinblad
5 liter grädde
2 påsar á 500 gram hallon
2 burkar á 40 bullens korvar
5 påsar á 16 korvbröd
7 flaskor á 1,5 liter cider
5 flaskor á 1,5 liter tonic
5 flaskor á 1,5 liter cola
5 flaskor á 1,5 liter sprite
4 chipspåsar

Ja det var nog allt för idag, gick lös på några tior under 1000 kr. HURRA.
Vet inte ens om drickat räcker till virke, men cidern borde räcka åt de alkoholfria.
Ska köpa kanske två backar/flak med mineralvatten.

lite.. 3 dagar kvar!

Idag sitter jag och viker en miljon program känns det som, nä i verkligheten är det bara 50 stycken, blir några fler imorgon när jag skrivit ut vigselprogrammen. Jag skulle behöva en jävligt stor häftapparat för att kunna häfta dom men det verkar inte finnas så långa.. Kanske får lösa det på annat vis för lösas måste det.

Imorgon blir det en shoppingdag för mig, det ska köpas lite smink och hårspray, samt allt virke till drinkarna och gästgåvorna, samt vickningsingredienserna samt ingredienserna till pannacottan. Idag köpte jag sockerpasta och färg till den samt fick hem utstickarna och sista underkläderna. Alla små bitar börjar falla på plats nu.




Tack Ester Hemström och Mäklarhuset för programmen!

trött

Förstår inte varför det ska vara så svårt när vi kommit överrens och skrivit på papper och ändå måste komma på återigen en miljon möten. Jag orkar faktiskt inte mer. Kan jag bara få gifta mig och leva lyckligt någon jävla gång?

!

"Låter som ett otroligt billigt bröllop faktiskt, wow! Jag som alltid har fasat för att det ska dra iväg så fruktansvärt mycket när man ska gifta sig. Men efter att ha kikat på din budget så inser jag ju att jag skulle kunna gifta mig redan nu med de ihopsparade pengar jag redan har. Perfekt! Bara det att jag inte har någon man än haha, jag menar bara att det hade varit möjligt om jag velat. Hopp för framtiden att jag inte behöver bli ruinerad när det är min tur ^_^

Hoppas ni får ett underbart bröllop!!!!
"


Ja det behöver ju egentligen inte kosta så mycket, man får kolla runt efter bästa priserna på allt och jag tror vi har lyckats hitta väldigt fina saker till billiga pengar. Mycket tack vara att dollarn är så billig som det är och för att ebay faktiskt existerar. Samt att kineserna är så pass duktiga på att sy brudklänningar som de faktiskt är.

Det börjar dra ihop sig här och vad jag kan se så ligger vi fortfarande under 30.000 och det kommer bli ett helt fantastiskt bröllop tycker jag! Maten är nu beställd och ljud och ljus kommer på fredag.

I grund och botten handlar det mycket om medmänsklighet, det finns faktiskt helt fantastiska människor där ute som är villiga att hjälpa till med det ena och det andra utan att man ens frågor och såklart även om man frågar. Jag har verkligen märkt hur fantastiska människor kan vara under den här perioden. Och allt löser sig alltid.

4 dagar kvar!


<3

Mitt i min ensamhet, rördes min själ.
Himlen log och styrde vart steg vi tog.

Svar På Tal

Anna om sjuka ankstad.: Om du inte brydde dig skulle du ju inte skriva om det?


Ville väl mest visa att jag vet att folk snackar och markera att det är omoget och att de borde prata om viktigare saker (exempelvis världssvälten) :)
Och varför skulle man inte kunna skriva om saker man inte bryr sig om? Det gör ju jag ofta.

.

Nedräkningsveckan. Jajjamensan, har inte ens koll på allt som ska göras och majoriteten av alla sms och frågor jag får i nuläget handlar om detta bröllop. Nervös är jag inte, i nuläget mest bara stressad. Ska försöka skissa ihop en lista med ALLT som ska göras i veckan, inte bara bröllopsmässigt.
Tror att jag missat massa.. känns som för lite jämfört med allt som åker virrvarv i mitt huvud..

Måndag: Försöka tömma förrådet på Sälsten innan 18. Göra slutgiltig matbeställning.
Fått erbjudande om ryggbiff ist för fläskfile, lite dyrare men godare. WHAT TO DO?
Kontakta prästen för två frågor. Tvätta.
Tisdag: Eventuellt fortsätta med Sälsten om vi inte hinner måndag samt skriva ut programmen.
Onsdag: Lämna över nycklarna till nya ägaren, göra pannacotta? Göra en skiva med bakgrundsmusik till minglet och entren samt en playlist till festen
Torsdag: Packa allt som ska med till mamma på fredag eftermiddag. Möte på hemlig destination.
Lär ju få panikköpa nya klänningar eftersom tärnorna inte provat sina.
Fredag: Hämta tårta och lista ut hur den ska förvaras, köpa alkohol och transportera, möblera och duka lokalen, sätta upp ljus och ljud. Åka till mamma (André med Sophie till Kramfors)
Lördag: Vakna! (det är förhoppningen) Frisör kommer vid 11. Vet inte om sminket blir innan eller efter.
Påklädningen sker iallafall efter. Få blomleveransen. Vara nervös. Gå in i kyrkan.

Mitt i allt detta ska karln hinna jobba också.. suck.

sjuka ankstad.

Jag förstår inte, faktiskt. VAD denna stan får ut av att snacka så jävla mycket skit. Trodde inte jag var intressant att prata om längre, faktiskt. Men det är ju sådär man går bort från sitt vanliga mönster och det behöver förklaras.
Ja jag ska gifta mig, det betyder inte automatiskt det ena eller det andra.
Jag kanske bara har vuxit upp och vill vara hemma med min familj..

Trodde ni liksom avklarat detta rykte, typ i somras? Nu får ni faktiskt ta att ge er.

Tur att jag inte bryr mig, tycker mest bara synd om alla som inte har någon intressantare än mig att prata om på fritiden! Prata om barnen som svälter i Afrika istället och kom fram till hur ni ska lösa det? Eller världsfred? Mobbing? Fattigdom? Sjukdomar? Sorliga är ni.

tänker om.

Det är, tråkigt (och bra) nog bara 8 dagar kvar till vigsel. Tråkigt för att våran leverans från Tyskland blev inställd och bra för att ja jag ska gifta mig, helt enkelt!

Efter massa omkalkyleringar och ändring av produkter ligger vi bara på 2000 kr mer än vad det skulle kosta från Tyskland, så jätte farligt är det ju inte. Tur att man har en pappa som hjälper till om det behövs, men troligen ska jag få pengar för lägenheten innan dess. Annars blir det lån av honom. Ingen skada skedd.

Idag kom mina skor som jag beställde, har ju dock redan bestämt ett annat par som jag köpte på Birsta, men kan ju prova dessa ändå, gick ju trots allt bara på 115 kr! Kanske blir dom ändå, får se vilka som passar bäst till klänningen, blir nog en sväng till mor och testa den efter att vi provat ut frisyr i Kramfors på söndag.

Imorgon är det svensexa för mannen här hemma, hoppas det går bätte för honom än på min möhippa. Den må ha slutat illa och tråkigt på alla sätt men den började förjävla fint! Tänkte i vilket fall som helst vara lite stand by ifall att han behöver skjuts eller hjälp på annat sätt. Planerar väl det sista när han håller på med det.

På någon dag i veckan blir det nog en sväng till Ester där vi ska få skriva ut våra program! Du är guldvärd, inte visste man att en mäklare efter en såld och två köpta lägenhet skulle bli en sån fin bekant! Tack och bock!

Svar På Tal

s.m  (sally_melke@hotmail.com) om hårsmycken..:
Hejsan,
undrar vart du hittat dessa fina hårsmycken?


Dessa har jag hittat på Ebay
, man söker på "hair comb" så kommer det hur många som helst. Smartast sen är att välja fraktfritt så blir det billigt och bra :D

.


tandläkare och planeringsdag

Jag känner mig som den rikaste människan på jorden!

Idag var jag och lilla familjen på folktandvården, först skulle jag ta bort tandsten och polera lite och sedan var det Sophies tur och hon var så himla duktig och öppnade munnen så fint så det fick räkna tänderna. Efter det blev det McDonalds för henne eftersom hon missade lunchen på dagis. Karln i hemmet jobbar kväll idag och nu är det bara 10 dagar(!) kvar. Så det är väl dags för lite nedräkning kan jag tycka!

Det är en dag som denna man är glad att vi är i restaurangbranschen. På blivande mannens gamla arbetsplats så har de tårta från 20kr/biten och de var SUPER snälla och gav oss den för 10kr/biten. Dvs 50 bitar för 500 kr! Detta är ju helt otroligt. Pratade även med serveringspersonalen och ska väl ge dom lite intruktioner fram över och fundera över ersättningen. Fick även kostnadsuppgifter från floristen och min bukett hamnar på 600-750 kr och corsagen på 120 kr.

Buketten består av ranunklar, som liknar pioner (som typ inte finns denna årstid) samt vita rosor och lite smått runt om såklart och den kommer bli så fin. Alla blommor är i vitt och mannens corsage är en vit ros. Känns att det är sista dagarna nu. På söndag åker jag och provar frisyr med mamma hos våran väninnan i kramfors. Ska bli spännande. Funderar på lite lösare och busigt men ändå uppsatt eller klassiska strama knuten. Hmm, några förslag där ute? :)

vacker värld!

It´s a beautiful world!

Och ynka 11 dagar kvar tills jag får bli FRU Vilsson.. Hur coolt är inte det?

Mycket annat som händer i livet just nu också och till helgen drar faktiskt matcherna igång igen. Det ska bli lite spännande och se om man minns något, men det ska nog inte vara någon fara, värre är det med barnvakt men det får nog lösa sig tror jag allt! Känns ju som att saker börjar att gå våran väg.

inköp

Detta är kanske inte världens bästa bilder men de innehåller lite av sakerna vi har köpt idag.
Jag har länge velat ha två A och ett & till vårat bord, framför oss. Men har tyckt att alla jag hittat varit så dyra. Idag var jag in på lagerhaus och köpte ljusgröna långa ljus till ljushållarna som vi köpte, (de syns tillsammans på bild nummer två) så såg jag av en slump dessa An och såg att de var på 70% rea! Fick alltså dessa två för 60 kr tillsammans. De hade dock bara &-tecken i rosa och det vill vi ju inte ha, så vi gick runt och letade en stund och hittade sedan vårat & på Gallerix för ynka 40 kr. Så jag fick alla tre bokstäver för 100 kr istället för de tidigare priset på minst 300 som jag hittat. Det gäller att hålla ut och leta på många ställen!

Ljushållarna är vändbara, som det framgår på bilden och kostar 4kr/styck på Ikea.
Vasen köpte vi tre av och de kostar 9 kr styck. De ska vi fylla med som ni ser tre julgranskulor i silver samt ett grönt äpple i varje! Det är tungorna som får dessa. Väven som ljusen och vaserna står på är från panduro och är på 5 meter per rulle och kostar 70 kr. Det blir 14 kr per rulle istället för den på metervara som är ungefär likadan som går på 19.90/metern.

Ännu en gång; JÄMFÖR!
Vi hittade även skor till herr och fru idag! Får se vilka det blir i slutänden för mig. Har två par på väg, varav ett jag vet att jag kommer skicka tillbaka så fort det kommer.. dumma mig.. :/






Just ja!

JAG SKREV KONTRAKT MED EN KÖPARE PÅ MIN LÄGENHET IDAG!

Mest hurra någonsin för det, äntligen slipper jag dubbelhyra! Magsår borta - check. Så from. nu så kan alla som säger att jag har stressutslag ta sig någonstans! :D

Allt vände efter besöket i kyrkan. Går allt min väg denna månad blir jag fasen tok troende! TACK Gud!


Svar På Tal

Fick många frågor om budget nyligen som jag inte hunnit svara på och sitter nu och väntar på att vattnet till pastan ska börja koka så kan börja svara lite smått.

Vi beställer catering från hamnkrogen, det är största posten. För 45 personer; för och varmrätt landar det på 9000 cirka. Efterrätten gör vi själva i form av pannacotta med hallontäcke. Beräknas inte kosta så mycket. Vi för i en stor form och delar sedan upp i bitar, enklast eftersom vi inte har tillgång till massa små formar. Det blir nog bara några hundra med ingredienser, kan återkomma när vi gjort dom!
Ett tips är att göra för och efterrätt sen om man kan och vill även tårtan, själva.

Vi kommer ha mousserande vin som välkomsterink. 4 glas får man ut på en flaska.
Till middagen bjuder vi på två-tre glas vin/alkoholfritt alternativ samt avec. 4 glas vin på en flaska och 4 cl avec per person. Blir tre flaskor avec och 6 bag in box vin.

Efter middagen har vi en bar till självkostnadspris. Det innebär att det är betalbar men absolut inte så dyr som krogen. Snarare 20kr per drink. Detta för att vi tror att folk dricker mer = blir fullare och kanske stökiga om man har öppen bar. Samtlig alkohol kommer från Tyskland. Kan man visa tullen att man ska ha till slutet sällskap (ex: genom att visa hindersprövning) så ska inte mängd vara problem.

Vi åker dock inte ner själva utan det är ordnat på annat sätt. (allt inköp, dvs även till baren för försäljning kommer hamna på 3000)

Är man osäker på mängd, köp kompletterande på systemet och ha tills det andra är slut. På systemet får msn lämna tillbaka!

Blommor och tårta! Tårtan jobbar vi på, velar mellan att beställa eller fixa själva. En med dekor osv går på 2000. Funderar därför på prinsesstårta fast vit och inte nämna bröllop. Blir lätt billigare då!

Blommor landar nog på 1000 till slut ändå. Men ska försöka trycka ner priset. Annars är blommorna ju även bra dekor till dukningen!

Slutbudget kommer hamna på 20.000 hur som helst och det är ett billigt bröllop enligt mig.

FRÅGA PÅ ALLA SOM UNDRAR MÅGOT.
Ber om ursäkt för hur inlägget ser ut, mobilbloggning, korrigerar sen! :)


allt litet blir stort.

Det är år 2012, januari år 2012, 2 januari 2012.. det är 19 dagar kvar tills jag gifter mig..

Idag fick vi bekräftat att vi har fått byta präst till den vi önskar, så vi ska på ett möte med henne imorgon, det ska bli lite spännande och då får André se kyrkan på riktigt. Han har nämligen aldrig varit inne i den.



I slutspurten är det sånt här som pysslas med, vi borde även pyssla med programmet mer som börjar ge mig lite panik.. Men karln lovade att han skulle fixa hur det skulle skrivas ut. Sen vet jag inte vad mer jag kan förbereda i ärlighetens namn. På fredag är det middag med toastmaster och fixning av sista delarna av klänningen hemma hos mamma.

RSS 2.0