ingenting.

Har en lite känsla av att jag vill kräkas mitt under febertåget som pågår nu. Man får tydligen aldrig må helt bra, men det är okej, feber matchar min deppighet.

Det märks på hemmet att vi har gått igenom någonting.. min brudbukett hänger vissnad, precis som blommorna jag fick av André efter operationen och jag vill inte påstå att vi har städat något och jag betvivlar att vi kommer att göra det också, nu när sjukdomen rullar fram. I helgen blir det kalas här så då är frågan om vi ska klara av att städa här innan eller inte. Jag vet att jag med nuvarande sömnmönster och feber inte klarar av det iallafall. Tur att vi är två till i den här familjen.

Nä jag har ingenting att skriva om i nuläget, om det inte är deppiga tankar och det vill jag inte skriva om längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0