quotes




"The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched
- they must be felt with the heart
."
- Helen Keller


Och det är just dom sakerna man har svårt att sätta ord på, det man känner med och i hjärtat. Så oerhört stora detaljer i livet. Som hur ett skratt kan värma hela ens själ och hur en beröring kan skälva hela ens väsen samt hur något man inte ens är i närheten av kan göra en så ofantligt glad. Så lite kan göra så stor skillnad och jag önskar att jag kunde sätta en definition på det som gör den största skillnaden som förändrar allt. Men det finns inget specifikt, ingen instruktionsbok på hur man gör för att uppnå allt. Jag tror att jag är skrämmande..



för oss som bryr oss.

Den här cirkulerar som vanligt på facebook:

"Var och en av oss har 1000 önskningar. En cancerpatient har bara en: att bli frisk igen. Jag vet att 97% inte kommer att sätta detta på sin logg, men jag vet att 3% av mina vänner kommer att göra det, åtminstone för en timme för att hedra dem som dött av cancer eller dem som kämpar just nu"


Nej, jag tänker inte sätta den på min logg. Det är inte för att jag inte bryr mig utan för att de jag älskar som är drabbade eller som redan har dött, vet att jag hedrar dom, varje vaken minut. De som lever, lever med vetskapen att alla vi som bryr oss om dom, tänker på dom och kämpar med dom. Vi är medsjuka och lever i oro att den här dagen kan vara den sista dagen, att imorgon kanske aldrig blir sig likt. Vi vet att varje dag är en gåva. Varje skratt vi delar blir ett heligt minne och varje ord ni säger etsar sig fast. Ni är fantastiska.

Jag älskar er.


sjukt.

Det var en aning trögt att vakna imorse, konstatera att man har 40 graders feber men åka till jobbet ändå, det tog inte lång tid innan jag insåg att jag tagit mig vatten över huvudet och fick åka hem. Jag sov och svettades ihjäl till och från under hela dagen, vaknade varannan timme ungefär till 16.16 då jag insåg att jag måste åka och hämta barnet, nu vaknade jag igen för 30 min sedan och vi har precis ätit pizza. Jag insåg ju att jag inte skulle kunna laga någon mat eftersom jag inte ens kan stå upp pga smärtan i ryggen som alltid kommer med febern. Jag hoppas vara frisk tilll helgen iallafall, vill inte riktigt vara sjuk då men det återstår att se, det är väl bara att hålla tummarna. Just nu önskar jag bara att jag var lite mer död än levande dock.


time makes bolder.

Sekunder, minuter, timmar. Tid. Tänk dig hur mycket i ditt liv som kan förändras på blott en timme, du kan exempelvis på bara en sekund gå från att vara lycklig med någon till att vara olycklig ensam eller tvärtom. Tid förändrar allt och kan vara skillnaden mellan att leva och att leva vidare. Den kan vara skillnaden mellan hälsa och ohälsa. Ett ord, tar inte ens en sekund att uttala och detta ord, du väljer att forma kan uttalas under en sekund som förstör en annan människan liv, som rubbar den ur balans. På en timme kan du gå från att känna dig som världens mest uppskattade individ till någon som är överflödig, någon som inte vill ses någonsin igen. Ett steg åt fel håll och du kan förlora denna detalj i ditt liv som är det mest signifikanta. Ett ord kan få dog att förlora tiden.

Jag vet att jag oroar mig mycket, kanske inte över tiden, för jag har massor, men vad och vilka jag har i min tid, de som ska vara i min tid. Jag är rädd för att förlora viktiga delar i min tid, jag är rädd att ett ord jag väljer eller en mening jag formulerar ska utgöra skillnaden mellan att veta vad jag ska göra av min tid och att gå ovetandes igen. Jag är osäker, jag är rädd. Jag är försiktig och för engångsskull i mitt liv, väldigt blyg. Jag är rädd att bli sparkad på, när jag för äntligen står upp igen. Jag är medveten om att det är bitar ur livet man får ta, för det kommer alltid att finnas sådana. Jag vet också att det är meningslöst att gå och tänka på det och jag har inte gjort det, men en timme, en minut, en sekund. Kan vara skillnad. Idag ångrar jag viss tid, som kan ha gjort skillnaden mellan säkerhet och osäkerhet. Men egentligen inte, för allt är osäkert.

I am blessed to be alive.



it was..




Du säger att du aldrig menade att slå.

Men du har förstört mig, du tog mig ner på mina knän, du tröck ner mitt ansikte i golvet och förstörde min tillvaro med dina vassa ord. Du fick mig att flyga, du fick mig att andas, när du släppte taget kring min hals. Ljuset sken in genom dörrspringan till min tillflyktsort, la skuggor i hålen som prydde väggarna. Svart var jag men du var mörkare. Om helvetet fanns så bodde jag där. Med mina sista krafter smög jag med lätta steg ut i den fria luften, det var lätt att gå men det var enklare att komma tillbaka.

Spring för livet om det är dig kärt


upon a star




You can never love hard enough.

I'm only a fallen star away from my wish.



happiness

Dagens konstaterande av ett barn: När man ska jobba, måste man ha matlåda.

Ja det måste man och man borde låta bli mögliga mackor.. men det är ju bara min personliga åsikt, givetvis. Skämt åsido så har dagen sprungit förbi, Sophie anlände idag och hon har mest suttit och tittat på tv medan jag lagat mat och stått i. Det blev hemgjord kantarellpastasås, det var alldeles för längesedan och jag har nog matlådor åt ett helt curlinglag efter detta. Vi förtärde en passionsfrukt till efterätt också, men jag tror nog att det blir liiiite glass för mig efter att hon har gått och lagt sig, vilket borde bli tämligen snart om jag är van vid rutinerna. Men man vet aldrig när hon varit hos sin pappa, man gör ju faktiskt inte på samma sätt, även om det vore det ultimata.

Det känns som att livet är fantastiskt just nu och jag försöker men lyckas inte sluta le. Allt utvecklas åt rätt håll och jag tror att jag hittat en bra väg att gå på, jag har mitt jobb, jag har mina studier, jag har min bil (nyligen påkörd men..) och jag har min fantastiska lägenhet och jag lever faktiskt ett gott liv, något jag tvivlade på för några år sedan. Något jag faktiskt fått kämpa mig till mer eller mindre. Precis som alla andra människor men med lite mer vilja och lite mer tålamod. Jag har alltid haft flera bollar i luften samtidigt som jag försöker balansera på en pinne. Vilket inte alltid varit det lättaste men på något förunderligt sätt har det alltid varit genomförbart.

Jag har det senaste året bara älskat livet även om det blivit en ännu starkare och mer påtaglig känsla de senaste månaderna. För varje dag som går finner jag nya saker att glädjas åt och jag andas verkligen lycka idag.


Slänger väl in en gammal text här då.

Du var allt och ingenting.
Du var vattenfall och vinter torra träd.
I solens sken såg jag charmen.
Med gullätt syn uppenbarade sig vintern som sommar.
Och bortom kylan värmde du årstiden.
Som vinden viskar bortom horisonten.
Kommer du som en bättre tid, utan förvarning.
Ditt ljus hettade min själ och närde min kropp.
När jag behövde det mest kom Du.
©Sveaalexandra


it's burlesque



Fasten up, can you imagine what would happen 
if I let you close enough to touch?
Step into the fantasy,
you'll never want to leave, baby that's guarantied
.

Everything you dream of, 
But never can possess.








not pretending.

Den fantastiska känsla av att ha hittat hem. Det är inte många förunnat att hittat något de kan vara bekväma med, någonting som känns så ofantligt naturligt att det blir genant. Jag besitter ingen förmåga att peka ut exakt vad det är men något har tagit mig tillbaka till min blyghet, men bara för korta stunder. Jag blir lite rädd för mig själv för att jag visar för mig själv egenskaper jag försökt att glömma och dölja, sådant som var mitt gamla jag. I verkligheten är det oerhört bra att det kikar fram igen. Det får mig att känna mig fullständigt och genomgående naturlig i situationen, finns inte en atom i mig som försöker göra mig till, det bara är sådär ofantligt skönt. Och det som inte är kompatibelt, det kompletterar vi.

Det existerar något jag inte riktigt kan sätta fingret på men som bara finns där ändå. Det är fantastiskt och kom väldigt överraskande. Men jag klagar inte, för jag känner mig bättre än på länge. Känner mig vackrare än på flera år och känner att jag ger något jag fått hålla in. Jag tror att jag funnit något.

I think I never will get enough.


beautiful people..



Bound by your presence.


I catch my breath with just one beating heart 
And I brace myself, please don't tear this apart

So much, so young

I've faced on my own

Walls I built up became my home

I'm strong and I'm sure there's a fire in us


Suddenly the moment's here
I embrace my fears
All that I have been carrying all these years

Cause I'm bound.







flying

I respekt mot alla de som läser denna blogg så tänker jag avstå att skriva ikväll, det skulle nog ändå inte bli något vettigt med allt jag har i min hjärna just nu. Den kan inte riktigt fungera som vanligt med alla tankar om allt och ingenting. Förmodligen för att jag vet innerst inne att jag gjort bort mig lite, vilket jag kan erkänna. Ingen bristande respekt dock men ändå ett sätt jag inte själv vill kännas vid. Jag borde ha tagit en markeringspenna och dragit ett stort streck innan jag gick vidare mot nya mer fantastiska äventyr, men jag tog bara blyertspennan och använde dess baksida att sudda ut med, kanske fel, kanske rätt, i vilket fall som helst så känns det lite själviskt. Jag vet att det är jobbigt, men människor går vidare i sina liv och finner  saker som gör dom lyckligare och som ger dom en form utav tillfredställelse som inte kan beskrivas eller fås någon annanstans ifrån. Jag önskar dig det.

Som vanligt när jag börjar skriva så rinner det på, så nu får jag egentligen ångra det första jag skrev, men det vore inte rätt att ta bort det, för jag skriver det jag känner för tillfället, ibland får jag äta upp det men då får det vara så, detta är ett sätt att ventilera allt som försigår utan att lämna ut andra än mig själv. Jag behöver skriva för att på något sätt kunna överleva samhället och allt som händer i det. Det enda jag är säker på i nuläget är att jag älskar mitt liv, ur alla aspekter. Det rinner på, det flyter och jag flyger.

Jag lever för att jag andas, jag andas för att jag lever.
Och jag andas lycka idag.


51,70!



Detta var ett år sedan då min käre far hade bestämt sig för att fylla 50 och fira detta genom en fin jävla tillställning i frimurarordens lokaler. Där spenderade vi eftermiddagen/kvällen och natten. Jag och min bror höll två fina tal till våran far och sedan firades det som firas skall! Man var finklädd, man hade respektive och man åt ofantligt med god cateringmat!

Idag, ett år senare ska vi till min far och äta middag och fira, dock är det trots att det även är hans födelsedag inte han som står i centrum denna gång utan det är min farmor, som ärat tillvaron med 70 fantastiska år. Vi tar det lugnare och tänker inte dansa hela natten som förra året, eller jag ska förvisso göra det när det nalkas till krog. Men resterande tar det nog lite lugnare uppe på murberget. Så nu ska finkläderna på (dock andra än förra året givetvis) och håret ska fixas, paket ska slås in och blommorna ska upp ur vattnet och ner i sin inslagning igen. Det blir som alltid en trevlig kväll i min familjs umgänge. Jag ser fram emot detta.

Gratulerar på födelsedagarna ni människor som varit med och format mig och mitt liv.
Jag älskar er.



fantastiskt.

Det känns rätt så jävla bra i livet nu, det flyter på fint och allt har gått bra hela veckan och jag har haft väldigt roligt och trevligt varenda kväll och det har hänt tippade och väldigt otippade saker. Helt sjukt hur fort saker kan ändras i livet, små detaljer som oerhörd skillnad i det vardagliga livet.

Jag har blivit generad, vilket aldrig händer, men den inverkan har det på mig. Jag har fascinerats över hur likt det kan vara. En nästintill obeskrivlig upplevelse. Men jag tänker inte tänka mer på det eftersom det gör mig nervös, det gör mig ängslig men samtidigt, hoppfull. Ur alla aspekter så har den här veckan startat väldigt bra och jag hoppas på ett lika starkt avslut. Jag bortser från att bilen har blivit lite randig pga en olycka, det är ändå en fantastisk tid livet. Imorgon vankas det firande för en nybliven 70åring. Min farmor och min far föddes den 26 mars år 1941 respektive 1960. Det är alltså min fars mor som är offret i firandet och farmor firas som firas skall med någon form utav italiensk planka från någon restaurang här i stan (gissningsvis Royal) och lite dryck samt oerhört trevligt umgänge i form av stora familjen! Det blir en trevlig kväll som avslutas med att jag går och firar Malin på hennes födelsedag, sen ska det dansas tills fötterna lossnar. Hoppas på en bra morgondag och en fin kväll ikväll.


You are pretty awesome!


Calling Russia

Det har varit en riktigt kontigt dag på jobbet idag, i början hade jag ingenting alls att göra så jag satt och skrev väldigt överengagerat på arkiveringskartongerna vad som var i dom och efter ett tag så kom det äntligen lite verifikat att bokföra och köra in i systemet. Varpå jag satt och skrev hyresavier till en massa människor för tre månader framöver. Hoppas de åtminstone känner sig lite nöjda med min handstil.

Sen kom det mest intressanta på hela dagen, lyckas få fram information ur DHL hur vi skulle gå tillväga med en dokumentförsändelse till några kunder i Ryssland. Det var mycket pratande med alla parter och det kändes väldigt businessaktigt att sitta och prata med alla. Blev tvungen att få ryssarna att medverka, men det var inga problem. Jag lyckades få ur dom all information som behövdes och poff  så var dagen slut. Nu verkar det luta mot en tupplur för ikväll får jag fint jävla besök och ska se på en film jag egentligen inte vågar se, tur att mn kan känna sig lite trygg i sällskapet iallafall. Det kan ju vara till någon form utav tröst. Jag ser fram emot det i vilket fall som helst. Innan besöket kommer måste jag dock åka och handla lite och tänkte passa på att panta de fyra påsarna med pant jag lyckades skrapa ihop sen senast det var en massa människor i mitt hem.

Har en jävulska cool grej på G. awesomeness!



"you have to say; come in"

LET ME IN


Det var med förväntningar som dock inte var lika stora som inför första filmsläppet som jag idag skulle se min favoritbok filmatiserad för andra gången, denna gång var det landet på andra sidan Atlanten som tagit sig an romanen "Låt den rätte komma in". Filmen var inte riktigt upplagd på samma sätt som i den svenska men handlingen kvarstod, de hade tagit med ungefär samma scener och relevanta stycken ur boken, för de små scenerna hade de valt lite annorlunda. Den var lite brutalare än originalet, vilket inte alls var otippat med tanke på att amerikanerna har en slående förmåga att göra scener mer skräckinjagande.
Den likt den svenska versionen var inte alls läskig och jag vill fortfarande inte klassa den som någon form utav skräckfilm, trots att det förekommer väldigt mycket blod och ett barnansikte som i sin monsterform var äckligt likt flickan i exorsistens. Hela filmen är amerikaniserad, dvs att de har ändrat namn på karaktärerna för att passa in i deras land, de har även ändrat en del i omgivning, skola och dylikt, men de har till min stora förvåning ändå försökt att få det att likna miljön som skildras i berättelsen så gott det går.

Jag vill verkligen säga att denna är bäst, men det är i så fall grundat i ett hårfint beslut. Den svenska versionen är bra på sitt vis, med den rätta miljön och allt som kommer där till, den är djup och kärleken barnen emellan är gripande. De la betydligt mer fokus på den "manliga" huvudrollen än i den amerikanska där de har valt att lägga den mot "monstret". Men det kan vara just den detaljen som nog ändå kommer att få mig att välja den amerikanska. Som avslutning vill jag bara säga att scenen i poolen är fantastiskt filmad, i såväl denna som i orginalversionen.

Jag har inte riktigt tid med en recension just nu eftersom jag snart ska iväg på vin och kexkväll, men det kommer att komma en. Tills vidare kan ni läsa recensionen av Låt den rätte komma in.  HÄR


quote.

"jag vill inte att han ska få luft i sig. för oavsett hur fin han e så e han kille."

Alexandra Nilsson säger
inte ge män luft
UTPLÅNA

"jaaa haha
men hur?"


Alexandra Nilsson säger
hahaha vet ej

no time to tell.

En hel vecka har ännu en gång passerat och nu är det dags för en helt ny och fräsch sådan igen och min har under dagen blivit fullspäckad och överplanerad. Nu vet jag inte hur jag ska få tid med någonting längre, men jag ska träffa en hel drös med fantastiska människor och umgås ihjäl mig fullständigt. Det ska givetvis även jobbas och tränas, som vanligt och någonstans där ska jag väl lyckas klämma in allt det andra vardagliga. Men ska bli en fin vecka. Tror extra mycket på avslutningen! Jag älskar livet, helt enkelt! Så mycket att jag helt tänker bortse från min förkylning, den kan dra något över sig och bara ge upp nu! Nu väntar go baguette frång igår och någon bra film!

Jag har bestämt mig iallafall och det känns skönt.


I'm not sanely missing you.

"Hush baby speak softly.
Tell me that you are awfuly sorry that you pushed me into the coffeetable last night so I can push you off me. Try to touch me so I can scream at you not to touch me.."


I've walked around in the destruction of our home more times then I can count.
But in all the violence I still loved you, every little second. And every little second I hated you.
In our passion I forgot and in the begining of every fight I remembered why I should have left the last time.
To walk away is easy, to come back is easier. I'm free but I miss you, often.

For you I've sheed more tears then I've for any others.
With you I've shared more laughter then with any others.. and for that I remain lost in translation.



I'm not sanely missing you.


-

He said to me; go steady on me.
Gotta ask myself the question: where am I now?


Det är som vanligt med osäkerheten, jag tror att det är i det här stadiet de som har att göra med mig måste chilla och kämpa samtidigt, vilket blir en väldigt knepig sits som inte ens jag själv kan hantera och ändå vill jag alltid att de ska klara av det. Ologiskt, kan jag själv tycka. Utmannande såväl och jag säger som jag sagt till alla andra, jag är svår att ha och göra med. Jag blir grym och elak, en iskvinna. "Jag förstår inte hur de inte kan förstå"
Jag förstår inte heller men jag blir sådär, jag backar och drar in mig själv i just mig själv. Blir isig och svår. Att veta hur man ska agera runt mig då är inte lätt. Det är nog dock jag som borde förändra mig innan det är alldeles för sent. Jag kommer till samma punkt om och om igen nämligen och ingenting blir någonsin som jag tänkt, fast som jag ändå vill. Vilket är mystiskt och jag vet inte hur jag ska förklara.  Så jag slutar här. Jag sa titta på Eternal sunshine of the spotless mind när som helst och invänta ord som jag behöver höra idag.

Jag  har gråtit ikväll,
bara lite och
åt det förgågna.


helgbestyr



Oh and I cry, never gonna hold the hand of another guy.
But it's true that soldiers come and go.



Potatisgratängen väntar i ugnen tillsammans med vitlöksbrödet som ska fyllas med räkröra. Gratängen ska förtäras tillsammans med fläskfile, extra kryddad bearnaisesås samt fetaostsallad. Har chokladpudding till efterrätt och tycker att det är fantastiskt med helg. Hade varit snäppet bättre med någon att dela den lite extra med. Vilket fodrar minnen som jag egentligen inte vill ha. Det är första gången på flera månader som jag gör potatisgratäng och det låter kanske fånigt men det är mycket pga det är förknippat med gamla traditioner och minnen. Då var det varje fredag, med lite vin under tillagningen och en film som efterrätt med fortsatt vuxet förtärande av vin medan barnet så gott sov. Men livet har gått vidare och jag får försöka skapa nya traditioner, så nu är det lördagar som är dagen D för min gratäng och jag tänker nog försöka att fortsätta med det, iallafall varje helg då jag har Sophie, när jag inte har henne så är jag oerhört dålig på att äta i överlag och det blir oftast ingenting alls förutom sent på natten. Nu doftar det riktigt av vitlök här och nu ska det avnjutas.

no stars shining.

Ska bli skönt imorgon med en dag helt utan pip, jag konstaterar ännu en gång att jag inte skulle klara av att vara hemmafru, för det där med pip klarar jag inte av. Slår helt slint i skallen av sådant. Därför blir det skönt att slippa det ett tag imorgon. Blir lite väl mycket och tufft när man umgåtts dygnet runt såhär i all sjukdom. Det klarar hjärnan min inte riktigt av. Då skulle man varit  två. Men jag är bara en. En i min ensamhet.


Well, I've been afraid of changin'
Cause I've built my life around you
But time makes bolder
Children get older
And I'm getting older too.


Vem vet inte vad jag talar om, som ensamstående förälder, efter ett tag tar energin slut, föreställ er att inte fått äta något riktigt på tre dagar och försöka stå ut med ett pip som bara är gnäll, som inte för något vettigt med sig, som inte existerar av någon giltig anledning och orsak. Som bara är och som irriterar. Och man är trött och sliten och vill ha tystnad och ensamhet med lite mys i soffan och bara avslappning. Sitta i mörkret och filosofera lite medan tiden varsamt passerar och tankarna rotar sig och det kommer en slutsats, en sensmoral för livet. Något att hänga i. Jag älskar egentligen livet men hela den här dagen har varit något ut över det vanliga. Det har varit fantastiskt jobbigt, små motgångar hela dagen, små detaljer som irriterat. Det känns som att det går raka vägen utför och det är en känsla jag ogillar ofantligt mycket. Jag vill vara high on life, som jag var för bara någon månad sedan. Nu känner jag mig medioker och bara lagomt glad. Det är moln över stjärnorna.. Vill känna mig fantastisk. Förhoppningsvis infinner sig känslan imorgon. Thank god it's friday som man säger.

Jag sitter på tronen av känslan av otillräcklighet.

lite shopping i våren.



Hela dagen har varit en stor motgång, det ska bli fruktansvärt skönt att gå till jobbet imorgon igen. Jag längtar så oerhört efter att få sitta där och göra något vettigt så man kan vara stolt över något.
Idag har jag iallafall fått shoppa mig lite lyckligare. Jag hittade bilder på allt på internet förutom på den svarta kjolen jag köpte. Den är lite högre i midjan men rätt kort i övrigt med en dragkedja över hela. Ni får föreställa er helt enkelt! Den första är lite kort i magen, men inte en magtröja.




Sophie fick två klänningar hon med och vart en liten nöjd tjej, efter det så gick vi och köpte glass och jag vågar säga att hon är helt frisk. Så jobbet, here I come! Efter jobbet blir det massa trivsel också, jag ser väldigt fram emot det faktiskt! Undra om jag ska våga mig på att äta något imorgon, är nog bäst att inte försöka så jag inte blir jätte svullen. Vore ju inte så roligt det..



like a dream

Har haft sjukstuga här i hemma i några dagar och har hunnit med att äta lite glass pga det, exempelvis den nya daimstruten Pear Dream och den var verkligen en sann dröm, vågar nästan påstå att den är godare än den vanliga, på något förunderligt sätt. Det kändes iallafall självklart att smaken skulle vara päron. Imorgon vill jag jobba och sen så ska Sophie leka lite med sin mormor medan jag ränner runt lite. Det kan nog bli halvroligt skulle jag gissa. Jag börjar även känna frustrationen av att inte äta riktig mat och det tär sönder mitt humör så det är ett under att jag inte slagit ihjäl mig själv eller fått ett raseriutbrott på Sophie nu när vi så snyggt tajmade in våra sjukdomar. Hon kunde inte valt en sämre period att vara sjukling på. Nej om man ska gå och hämta samt dricka lite porviva medan man fixar utseendet för att åka och handla lite.


Quote

"Jag har fan ändrat min syn på porr.. har inte gillat förut, men alla män ska fan få en film när de är 15 eller något för att befria oss kvinnor från denna situation"


Ibland så är klockrenheten bara så ofantligt jävla fantastisk.


så tack men nej tack, jag hittar till utgången.


om du för, så gör jag som dig.

Skulle vilja gråta men är rent allmänt på alldeles för bra humör och gillar livet på tok för mycket och det suger ju, för det kan kännas så oerhört lättande att gråta och jag brukar kunna fatta mina beslut en aning lättare då.  Vilket skulle behövas nu. Jag har konstaterat det förut och gör det igen, jag lider av indirekt självdestruktivitetssträvan.

Man kan tala om indirekt självdestruktivt beteende då en människa tar livshotande risker, men hon ändå inte har ett medvetet mål att skada sig själv eller dö. Återkommande risktagningar ökar förr eller senare sannolikheten för att komma till skada.

En indirekt självdestruktivitetssträvan kan visa sig som farligt trafikbeteende, överanvändningen av rusmedel, hobbyer som hotar den egna hälsan, negligering av vård av fysisk sjukdom eller att belasta sin egen hälsa oskäligt.

Jag känner att jag gör saker, medvetet samt omedvetet som gör mig illa. Jag sätter mig själv i sitser jag egentligen inte vill vara i. Tar mig själv in i problem och söker tillfällen att bli sårad och något i mig hindrar mig från att bli lycklig. Det är som att jag hellre är olycklig, att jag hellre har det jobbigt än raka motsatsen. Jag är van att vara i allt dåligt, jag har växt som människa i det och jag trivdes ändå i det och sjukligt nog så saknar jag det. Jag saknar mina destruktiva förhållanden, kanske för att jag fick sån ofantlig uppmärksamhet i dessa förhållanden. Kanske för att jag visade mig själv mer. Jag älskade och hatade samtidigt och det finns inget starkare än de två känslorna. Kombinerade är de fantastiska och förfärliga. Givetvis vill jag inte skada mig själv, men som konstaterat så sker det indirekt. Det är inte beslut jag själv tar, det bara blir så. Jag fann mig alltid lycklig i olyckan. Det som kom ur olyckan var starkare än något jag någonsin känt och fått ur lyckan. Sjukt men så ofantligt jävla sant ändå. Jag hoppas verkligen kunna släppa det här beteendet nu, men det blir inte lätt och den som vill måste kämpa. Det blir nog en jävla kamp för alla involverade för jag saknar hatet.



Inget ljus i horisonten av vår framtid.


bara risi och fjutti

Det är ju nu man ska vara som gladast, men det verkar ju inte hända, jag klarade mig ifrån februarideppen i år och det är ju alltid något att glädjas över. Istället blir jag dock slagen i ansiktet av både magproblem och oerhört förvirring och ångest nu halva vägen in i mars. Kanske är sen februari ångest? Vad vet man egentligen. Egentligen är jag glad och som alltid den där sociala, trevliga och alltid leende tjejen. Men det är en sak som tynger ner mig, en liten detalj som blev övermogen och något alldeles jätte stort, i ett ruskigt högt tempo.
Att ord skadar det är jag medveten om och jag är ännu mer medveten om att osagda ord i längden skadar mer men ändock är det så oerhört svårt att forma dom, att ge dom liv och ljud till sig. Speciellt när man inte riktigt är säker på vad det är för ord som kommer att uppenbara sig.


"Sjung om allt som du bär, inom och utom din själ.
Jag tycker att det klär dig."



Dag nr ett med flytande föda.

Inledde dagen med lite proviva samt vatten.
Till kaffepauserna blev det inga kakor och kaffe, bara vatten.
Satt och tittade på när M åt lunch på rutiga medan
jag åt en mannafrutti och lite proviva.
Förtärde sedan soppa på mammas jobb och en frutti.
Ikväll blir det gröt och juice.

Humöret är så jävla fantastiskt nu! Så ofantligt skönt att det finns musik som kan göra mig glad. Det är ju faktiskt så att det alltid fungerar bra. Att spela innebandy ikväll kan vara dumt och bra. Bra för att jag får så oerhört bra socialt umgänge vilket hjälper mitt humör. Dåligt för att det kan bli lite ansträngade och för att jag kommer bli lite less om det går dåligt. Jag säger som med allt annat, det blir som det blir och man överlever allt. "Det gör dig stark, aldrig svag"



har knappt någon tid att lyssna på din kritik
Inte Lykke Li, men ganska så lyck-lig


chinese wall

Det är som vanligt och det skrämmer mig exakt hur bra Emma känner mig när hon berättar för mig exakt hur jag känner och förmodligen kommer att agera. Jag vet ju själv också, tyvärr. Vet inte vilket som skrämmer mig mest, hur jag brukar bete mig eller att jag är rätt säker på att det blir likadant igen. Ni vet den där muren man lätt bygger upp? Well min är en sån där man fäller upp, men som uppfälld är tusen meter hög. Med andra ord helt omöjlig att ta sig över oberoende på hur duktig man är på att klättra och på vilken utrustning man har. Visst finns det några som släppts in och en del som brutalt puttats av halvvägs upp. Jag trivs ändock med det, hur sjukt det än låter. Det är bra att rensa upp ibland. Som person ger jag alla människor som kommer i min närhet en chans, vilket allra oftast enkom resulterar i någon form utav besvikelse men det finns tillfällen då det bringar ofantlig lycka och välfärd. Jag har i stora drag lärt mig att sortera ut vilka individer som är pålitliga och vilka som inte är det samt lärt mig att snabbt få en uppfattning av deras intuitioner med våran relation.

Falska, utnyttjande och/eller skrytsamma personer ligger högst upp på "sparka-av-muren-listan" och välkomnas inte med de öppna armarna de flesta andra möts av. Det är helt enkelt så det fungerar. Det finns naturligtvis några utvalda som kommit över eller som är på toppen av muren men som helt enkelt inte riktigt tippat över ännu, dessa är de jag litar mest på eller som jag har stort hopp och förväntning mot att jag ska göra det.

Jag brukar få många kommentarer om att jag verkar känna många och det gör jag kanske, men det är så oerhört få som vet vem jag är på riktigt. Hur skadad man är och vilka problem man har i livet. Att jag är översocial har ingen som helst koppling till min mur. Det är dom människorna jag socialiserar med utanför muren, som jag inte har några förväntningar jämte och som jag bara vill ha runt mig ändå. De som jag inte ringer mitt i natten för djupa samtal. För mig kommer inte riktiga vänner och går utan de jag har är de som består, samtliga andra är bara fina vänner eller bekanta, som jag kanske även älskar.

Men en sak är säker och den vet jag: I LOVE MY LIFE!
Och i helgen fick jag äran att lära känna några jävligt sköna människor, de har nog klättrat någon meter upp på muren, trots allt. Kan nog gå snabbt för deras del.

Ett väldigt tråkigt, enformigt och mystiskt formulerat inlägg, men jag är trött och jag börjar känna av matbristen.
(jag går på flytande föda i en vecka nu pga att mina magproblem har funnit sin väg tillbaka, stora tröjor är ett fakta för tillfället.. HURRA!)


tjejproblem..

"Han kan inte riktigt rita.. han är som kvar i huvudfotingstadiet!"
-Det är inte det att han inte vet hur man använder pennan, det är snarare så att det inte blir färdig ifyllt innanför linjerna.
"Nä okej, det blir alltså inga tavlor gjorda?"
- Pennan åker in i korken på en gång.
"Lite så att man hoppar över halva bilden, klänningen förblir vit och bara vit.."
- Jag är ofärglagd och det förstör hela teckningen!

Att ha barnen i samma rum när man pratar om sexuellt umgänge är inte alltid så lätt..


1-(-)1=2

To me he equaled MC squared and everything else was mathematics
I never took the time to practice





you're..



You're so hypnotizing
Your touch magnetizing
Feels like I am floating
Leaves my body glowing

Your from a whole other world

A different dimension

Kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison

Take me

Wanna be a victim
Ready for abduction

Boy, your touch are foreign

It's supernatural
Extraterrestrial

Your so supersonic

Wanna feel your powers
Every move is magic
Your from a whole other world
A different dimension
You open my eyes
And I'm ready to go
Lead me into the light


avstämma..

Det är nästan så att jag skäms över det fakta att jag inte har uppdaterat här på över en vecka. Känns inte alls likt mig men det har varit oerhört mycket med jobbet och med Sophie. Jag kan förvisso kanske inte skylla på det, men jag tänker försöka göra det ändå.

Idag är en sån där jobbig dag igen, när allt tär och man egentligen bara behöver en annan människa som tittar på en alternativt bara håller om en, så att man kan känna att man har ett värde. Numera känns det som att dagarna flyter samman, jag har oerhört svårt att skilja på de olika dygnen, jag behöver tänka länge och väl för att veta vad jag gjorde en viss dag och om det inte var för att jag spelade innebandy igår så hade jag nog inte vetat om det var tisdag, måndag eller möjligtvis onsdag idag. Det är bara fruktansvärt tärande. Jag satt här och funderade på vad jag gjorde i måndags och jag konstaterade att jag inte hade en aning om hur många timmar jag jobbade, var det måndag jag bara jobbade halv dag eller var det då jag jobbade hela kvällen. Efter lite funderande så kom jag fram till att det var igår jag började 07.30 och åkte från jobbet 20.30 ungefär. Idag jobbade jag konstant från 07.30-16.00 med ett matavbrott när chefen bestämde sig för att komma med lunch till oss, snäll som han är. (värnar om effektiviteten) Jag funderade på om jag skulle försöka beskriva vad det är vi sitter och gör hela dagarna men kom fram till att jag inte orkar med en vidare förklaring än att jag just nu sitter med två buntar papper, en bunt med våran bokföring och en bunt med ett av bolagens kontoutdrag. Företaget jag höll på med igår och idag har ungefär 25-20 papper per hög, varje papper innefattar cirka 50 tal i debet eller kredit, dessa ska avstämmas jämte varandra. Står det "- 25000, BG bet" ska jag söka upp en "-25000" (förhoppningsvis står det BG bet också men oftast inte) i den andra bunten. Turligt nog så är de i datumordning och vi ska naturligtvis avstämma månad för månad så gott det går. Detta överskrider vi ibland då väsentliga summor lyckats smita in på nästkommande månad. Detta gör jag hela dagarna. Inte nog med att man blir sifferblind till och från och måste gå och titta på snön eller dylikt ett tag så blir man även trögare och trögare i hjärnan rent allmänt för varje stund som passerar. Detta gör mig ofantligt osocial om kvällarna i och med att jag faktiskt inte har någon kapacitet kvar i hjärnan för att använda till tänkande och i mina tappra försök att faktiskt skapa en tanke så är det mesta som kommer upp "60545, undra vart den siffran är i bokföring.. kanske är delad i olika summor, varför saknas den" och dylikt, vilket inte alls är roligt. Det är ett under att jag lyckats konstruera ett blogginlägg en dag som detta, men det är som tidigare nämnt i denna blogg mitt enda sätt att ventilera och det är även det enda som faktiskt bara flyter på när jag tar mig an det. En sak kan jag säga "Lyckan och lättnaden som uppstår när siffrorna stämmer"..

Citat av Alexandra till Alexandra eller papperna:
"Men är du allvarlig? nej du driver fan med mig"
"Helt jävla vansinnigt"
"Det här händer inte.."
"FAN TAS TISK T "
"Åh där var du!"
"Jag KRÄÄÄÄÄKS" (sas nog 25 gånger idag)
"Hallå där!"
"Alltså det här är fan inte sant.. vafan"
"Nu tror jag väl ändå att jag blir fullständigt vansinnig"

Kanske ska ta med mig en ljudinspelningsmanick på jobbet imorgon, dock ska jag bara in fram och tillbaka och avstämma ett av bolagen, jag har strukit alla siffror, ska bara skriva in ingående, utgående och kolla om siffrorna stämmer och om de inte gör det lista ut vad som felar. Sen tar jag helg. Jag har trots allt jobbat 10 timmar för mycket denna vecka.



I feel trapped but you make it a little bit easier.


RSS 2.0