underbart.

Nu var det längesedan jag skrev, men jag måste säga att den senaste veckan har varit helt galen, jag lever mitt liv och jag fullkomligt älskar det. Jag tror att jag t.o.m har börjat älska mig själv och börjat inse vad jag behöver och inte behöver. Jag har sagt adjö till saker och personer jag vet bara skadar mig, som behandlar mig fel. Och jag har börjat inse allt jag kan åstadkomma och att det finns någon där ute för mig. Alla nya upplevelser ger mig styrka till att åstadkomma allt jag vill. Alla nya kontakter ger mig hopp om att hitta rätt en dag.

Jag älskar allt som har med den nyss passerade veckan att göra, precis varje liten detalj, vart enda möte, varje samtal, varje utbytt blick och all fantastisk vänskap och passion. Jag ska bli den jag verkligen vill vara, jag ska göra allt för att komma dit jag vill.

Åh jag är så oerhört high on life! <3
Jag önskar att alla veckor kunde vara såhär!

jag har länge tänkt negativa tankar om mig själv och hur jag ser ut, men när något dylikt inträffar så får man en kick och nu gillar jag mitt utseende igen, jag hoppas att det håller i ett tag.

power.

It's all about the wordplay
The wonderful thing it does.

Har hört att, om du ser någon du vill prata med, men inte riktigt vet vad du ska säga, prova med ett "Hej". Oftast så bryter det isen och det gör det ju säkerligen, men vad fortsätter man med, det är det som är den stora frågan. Detta hör till något jag konstaterade idag: Ordets makt. Att ha makt, det finns olika definitioner, många säger att de med pengar har makt, att de som kan bestämma över folket har makt. Men det finns många sorters makt. Ordets makt, inte bara skrivet, utan även det sagda, har betydligt mer makt än vad vi tror. Vad någon skriver känns betydligt mer trovärdigt än det någon skriver. Det blir evigt på ett helt annat sätt. Svart på vitt. Det är lättare att förneka något som är sagt, det försvinner upp i luften. Men när det handlar om kommunikation människor emellan i en helt normal vardag har vad vi säger en mycket större betydelse än något annat. Så välj dina ord noga, de är otroligt mäktiga!


<3

Linda Mellajärvi



Förutom att hon är, som ni ser sjukt jävla vacker på utsidan, så har hon något som många av de som inte får vara min vän saknar: Humor, vänlighet, en fantastisk personlighet samt bra värderingar. Givetvis skulle jag kunna rada upp en hel del till fantastiska egenskaper hos denna kvinna men jag anser att det räcker så. För hennes skratt får en alltid att må bra, hennes ord får en att tänka efter och hon ger mig ständig inspiration. Jag är glad att du funnit lycka, min fina vän och det är ett privilegium att få vara en del av ditt liv.

Det kanske låter som att vi känt varandra länge, men det är rakt det motsatta, vi lärde känna varandra under första veckan på utbildningen för jobbet och vi har sagt det förut och säger det nog igen, att det klickade direkt. Så vi har känt varandra i snart ett halvår iallafall och jag kan helt klart säga att jag älskar denna person! Du är amazing!
Jag påstår att jag ångrar det där jobbet, men det kan jag aldrig göra, för det var där jag fann dig.



oownsourz!

Förstår inte vad som hände med livet..

Att prata med min fd arbetsgivare är som att prata med en politiker.. INGENTING går in och de har alltid rätt..


Tror dom iallafall. Jag påbörjade detta blogginlägg för några timmar sedan. Efter detta har jag skrivit ihop ett mail till min handläggare på Manpower med hänvisning till lagar och paragrafer samt påtalat att jag inte kommer att acceptera att de inte vill ge mig lön under uppsägningstiden. 5 minuter efter att jag skickat detta mail, ringer vederbörande upp och säger att jag kommer att få mina pengar.

Det gör oerhört mycket att kunna hantera språket på en formell nivå samt ha lite kunskaper om lagar och paragrafer, det skrämmer många, även om de egentligen har mer makt än dig själv.

GO ME!


det klara och det enkla får råda som det vill.

Jag pratar om rädsla, jag pratar om att bli sviken, jag pratar om att offra allt, för ingenting. Jag talar om att inte riktigt veta vad man ska göra och hur man ska bete sig. Jag oroar mig för mig och för dig. Men jag vet inte hur mycket jag kan göra för dig, ibland gör sanningen ont, ibland känns den inte alls. Nu känner jag ingenting, alls. Det är bara en miljon tankar som fladdrar runt i mitt huvud och det var du som placerade dom där. Nej jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Men snälla, tillåt mig att skrika! (och skratta) Haha, är det okej att ge upp nu? Snälla, säg att det är helt okej, för annars vet jag inte. Kanske.. kanske löser det sig själv, men det känns ju faktiskt inte riktigt så. Men det är okej med mig, det känns ingenting, jag vet det jag vet iallafall och för tillfället så räcker det. När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still, då ska jag lita på det. Tills vidare, nej, jag orkar inte.


Och jag kan inte säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå.




kort.

Jag har då aldrig varit med om sådan smärta, men det skiter man väl i? Jag kör på ändå, annars kan det inte bli bättre. Lite orolig för helgen, vill inte bli bänkad för att jag är skadad när jag vet själv att det gör mindre ont när jag springer. Vill ju spela. Kan spela. Tyckte jag besvisade det idag.. Imorgon ska är det dags för skola igen, inte så att man längtar eller så. Bara en hel del! Jag är för trött för att skriva något vettigt, men idag var jag iallafall ut till mamma och sprang morgnrunda medan tvätten kördes, sen blev det frukost varpå jag tokdäckade. Hann med en visit på arbetsförmedlingen innan jag hämtade ut inläggen också. SÅ idag har jag varit effektiv trots ledigheten. Ska sova nu i vilket fall, ska försöka skriva mer någon dag!

too school for cool

Idag hade jag mina första lektioner i klassrum på över 1½ år, det var exakt lika trevligt och socialt samt intressant som jag förväntat mig! Jag stormtrivs redan och sörjer litegranna att jag är ledig imorgon. Jag kommer för nån timme sedan hem från måndagens fysträning med laget. Det tog lite i benet och i handleden men det gick bra och jag överlevde, nu lite starkare och bättre, som efter varje fysträning. Imorgonbitti ska jag ut och springa med min mamma för första gången någonsin. Därpå ska jag hämta ut mina inlägg till skorna så att jag kan börja belasta korrekt vilket leder till att mina benhinnor kan läka sig och min rygg kanske för första gången efter att jag fyllt 12 år slutar knäckas sönder varenda jävla morgon.

Imorgon kväll är det iallafall uppvärmningslöpning och sedan inomhusträning med damerna! <3
Kommer bli fantastiskt. Jag är nämligen ledig samtliga tis och torsdagar än så länge, har dock en del ärenden imorgon som kanske ändrar på detta. Får kanske in ett extra pass med fysisk aktivitet på torsdagar! Hurra


sry

Det var  några dagar sedan jag skrev nu och därför tänkte jag uppdatera er lite granna.  Jag tänkte ordna stöd åt mina benhinnor och det hela slutade med att det konstaterades att mina hälsenor är snea och att jag behöver inlägg till skorna. Så imorgon går jag och ordnar dom och därefter så hoppas jag att problemen med benhinnorna inte längre kommer att vara ett så stort problem, visst de ska ju läka lite nu men det kommer inte bli värre iallafall. Detta ska även kuna hjälpa min rygg, som har varit helt messed up sen jag var ungefär 12 år.
Jag har förutom detta haft en kanonhelg, bortsett från körkort,bankkort och nyckelförsvinnandet. Körkortet är återfunnet, men inget annat. Så om nån hittade nycklar utanför Svenssons igår. Kom till mig, de är most likely mina. Tack.

Jag är oerhört glad idag och imorgon är min första lektion på 1½ år, vi får se hur jag mår imorgonkväll med andra ord, men det ska nog gå galant. Det är även så att Sophie kommer imorgon samt att jag har träning! Kan knappt bli en bättre dag enligt mig.



In love with life!


plugg och sport. my new life?

Idag har jag verkligen sprungit runt som en virrig men bestämt och målinriktad liten höna. Med det sagt så tänkte jag snabbt redogöra för vad jag sysslat med idag. Jag har nämligen gått till försäkringskassan, inte en men två gånger och justerat den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag. Jag har varit på apoteket, ringt mödravården och UM. Varpå jag tog tag i mina studier, kollade runt på Folkhögskolans hemsida, gick till komvux, gick till LärC Origo. Registrerade mig där, de köpte en kurs åt mig och jag börjar plugga 400 p på måndag. Pratar om att läsa några kurser på Folkis ändå. Jag hann till arbetsförmedlingen, fick tid där imorgon.

Har även hunnit äta lunch med mamma och bett min morfar om sponsring till min innebandyklubba vars grepp ser ut som något som legat i en lerhög i 500 år. Var även tvungen att införskaffa ett svettband till handleden eftersom det behöver värme för att inte göra lika ont nu under skadeperioden. Med det sagt måste jag tillägga att jag ser fram emot träningen ikväll, hoppas vi kör den där mördar intervall träningen igen, den som fick vissa att spotta blod. Den var ju fantastiskt härlig! Givetvis kör jag ett till pass efter damträningen med grabbarna och lirar lite på skoj också, det behövs faktiskt! Innepinne - I love you!



ip.








Det är hårdträning som står på mitt schema now a days. Man måste orka, man måste verkligen det. Jag är iallafall en av dom som väljer att satsa, sen är det upp till var och en. Men om kondition är vårat problem, om snabbhet är mitt problem, så får man öva. Det är inte mer med det än så. Jag skulle ut och springa idag men broddarna är borta, så det har blivit träning i hallen istället. "failure is not an option"
Lite mer muskler på det här så!


Innepinne


transformers

Det har hänt en hel del idag.. Jag vaknade imorse och såg att de ha varit och skottat mitt tak, vilket jag väntat på, i år blev det dock ingen nakenchock för skottaren. Det tråkiga i det hela är att skottaren stal min cola som stod ute på kylning sen igår. Well well, inte mycket att göra åt, tänkte jag som var sjukt sugen på cola och därför åkte och köpte en, på vägen till affären tänkte jag stanna och ta bort snön som vindrutetorkaren inte ville ta bort. Men det ter sig så illa att min bil inte släpper ut mig. Den har alltså låst in mig i sig, vilket inte alls är så roligt som det låter. Tur att den var snäll nog att lämna en bakdörr öppen. Lite lustigt såhär i efterhand tycker jag, mindre roligt att göra akrobatiska konster för att ta sig ut och in när man har en handled som är skadad. Men det är livet, bilar bara hatar mig. Jag har ost och kex kvar från igår och det kommer att passa sig bra efter kvällens träning! Gooott!  Angående bilen igen så väljer jag att tro att den är en transformer som snart kommer att ta över jorden.

It's this "I can barely breathe"- thing all over again. Och jag gillar det.


soo fluffy!



Detta är kanske, bästa.. NÅGONSIN <3




julen är över.

Egentligen så skulle jag städa, men det slutade med att jag dansade bort julen, mer eller mindre bokstavligen. Min hand har antagit en nyans av blått och jag ska därför inte gå på våran fysträning ikväll utan har varit ut och sprungit istället här på eftermiddagen. Den är nu tejpad och ska få vara så resten av dagen. Imorgon är det träningen igen och jag tror jag klarar av det eftersom det inte belastar handleden så jätte mycket, i jämförelse med vad en fysträning med armhävningar och andra handledsbelastande övningar skulle gjort.

Klockan nio ikväll får jag dessutom besök, kan bli riktigt trevligt, det var även därför jag tänkte städa lite men nu orkar jag inte efter all bortagning av julen. Så det får vara som det är helt enkelt. För man orkar faktiskt inte hur mycket som helst..



trevligheter.

jag gav aldrig upp dig när du försvann.


Så oerhört glad att se dig uppe på dina fötter igen och höra dig använda den röst och den personlighet jag känner igen. Att se dig utföra det bästa du vet och se lyckan i det hela. Jag ser på dig med stolthet idag, det var annat än för bara någon månad sedan. Tack också, för att du är en så fin vän. Det låter kanske konstigt och lite otippat, men du är verkligen en av de bästa killkompisarna jag någonsin haft.



Imorgon får jag fint besök ifrån sundsvall på kvällen, det ska bli trevligt tycker jag allt.
Det är dags att kasta sig i säng för längesedan, jag tror jag vet varför det blivit så sent. Jag gillar det inte men jag måste skylla på  min dotter. Hon har somnat väldigt sent, närmare 23.30 än 22.. Vilket hon aldrig gjort förut och när hon somnat så vill jag  ju ta det lugnt en stund och göra saker som jag vill göra. Därför blir det såhär sent om och om igen. Det ska jag försöka ändra denna vecka då hon ska vara hos sin pappa igen. Men jag kommer att sakna henne, har haft henne 3 dagar extra denna gång, så det blir väl extra segt och konstigt att behöva lämna bort henne imorgon. Men det är ju en del av livet nu.

Jag vill inte att den här dagen ska ta slut heller, den har varit underbar, men förhoppningsvis så fortsätter veckan vara bra och då kommer jag bli en väldigt glad tjej! Heja mig! Livet är fantastiskt och jag är så oerhört nöjd med det för tillfället.

?



Whatever happend to "båda händerna på klubban"?
Ja jag bara undrar..


<3

Jag vet några serieledare som inte är överdrivet nöjda idag! Jag vet även några IBCare som är sjukt nöjda idag men lite besvikna, vi hade matchen men utsattes för den vanliga oturen och lyckades inte hålla ledningen och förlorade. MEN vi förlorade med 12-1 i vårat senaste möte och nu gick vi därifrån med huvudena högt och 4-5 i slutresultat. Det var våran bästa match hittills denna säsong och väldigt roligt att se alla kämpa trots att vi hade match dagen innan och var trötta i benen och bara gick runt på två kedjor båda dagarna. Tack för en match, som gjorde mig på oerhört bra humör och som gav mig hur mycket lust som helst att bara köra på och ösa samt satsa ännu mer. Kan vi spela som vi gjorde idag mot alla andra lag. Då kan vi klättra oss uppåt om inte annat så kommer det att gå betydligt bättre i nästa års tabell.


Hurra för alla tjejer som spelade idag! bra insats! Det är detta IBC man vill visa upp för alla nära och kära. Vi kan!

Hornets, I fucking love you!


!

Oh I love to love, but my baby just loves to dance..

I need love, love
To ease my mind
I need to find, find someone to call mine
But mama said

You can't hurry love
No, you just have to wait
She said love don't come easy
It's a game of give and take
You got to trust, give it time
No matter how long it takes


.

"Of course she is special, to me, she is the most special human being in the world.. She is my girl"




the spotlight again.

Every now and then I fall apart

And I need you now tonight
And I need you more than ever
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
Cause we'll never be wrong together
We can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do and I'm always in the dark

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart
Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark


På riktigt.. det kan inte vara  såhär det ska vara. En del av mig önskar att jag aldrig träffat dig, för då hade jag inte suttit här så pass ofta och funderat och ångrat, tänkt samt resonerat kring allt. Framförallt så hade jag inte behövt sakna såhär. Det ska inte vara såhär, något säger mig det. Jag tänkte på det nu och så många gånger förr, att det borde inte kännas såhär efter sådan lång tid. Men jag vet ingenting, jag är  bara en simpel ung dam. Utan riktlinjer i livet, men bara tomhet och jag försöker, jag försöker att leva och jag gör det bra, så gott som allt jag vill göra, får jag genomfört. Men jag vet att det saknas något och det kanske alltid kommer att göra det och det kanske är bäst om det förblir på det viset. Men det är inte rätt.. Kalla mig idiot, men det finns ingen logik i kroppens kemi. Det finns inget som säger att man till slut hamnar där man "borde" vara. Sådana här makter, innefattar ingen logik. Den existerar inte och kanske är det därför jag sitter här, när jag egentligen vill springa igenom hela stan.. Men, för vad det är värt.. man vet vad man förtjänar.


match och apor

Jag hoppas att morgondagen blir så trevlig som jag vill och hoppas. Men man kan inte få allt och kan inte ta ut något i förskott. Så jag bestämmer mig för att inte hoppas någonting, helt enkelt. Men det känns som att jag skulle kunn bli "ena benet upp i luften-glad" (och nej, jag menar inget äckligt nu, utan jag menar när man pussas och tjejen lyfter på benet lite, som på film.) Men med min tur i livet är väl det lika troligt som att en apa tackar nej till en banan efter ett dygn instängd i ett träd utan bananer..

På lördag väntas det match. Vi ska möta de jag gjorde min seriedebut mot, nämligen Brunflo. Det mötet gick vi segrande ur förra gången och jag hoppas på samma utgång nu. De fick sticka ut och strafflöpa efter mötet. Jag var även extra nöjd som fick peta in två mål den matchen. Så det ska bli lite extra speciellt att genomföra denna match och jag hoppas mig vara tillräckligt pigg för att orka, men det återstår att se, med tanke på dagens hälsa.


E hade lite roligt åt mig idag:
Alexandra 15 år:
"Mamma, varför får jag feber när jag "är" med J för?"
- Använder ni kondom?
"Ja givetvis"
- Men lilla gumman, du är allergisk mot latex
"Du.. kunde inte ha sagt det tidigare?"


Man beräknar att ungefär 1-2% av befolkningen lider av latexallergi.  En markant ökning av latexallergi inträffade efter utbrottet av HIV under 1980-talet då användningen av skyddshandskar inom tand- och sjukvård ökade starkt.

Well.. BRA att man är unik på något sätt iallafall!

5/1- 011

"Sov inte till klockan tre, utan gå upp på morgonen.. och ät frukost varje morgon nu samt motionera så vi är pigga och redo för helgens matcher"

Ehehehe? Fine, jag tänker inte sova till klockan tre, men lite sovmorgon vill jag ju ha, speciellt tors-fre då jag är barnlös också. Frukost har jag inte ätit sen jag var 6 år, med få undantag, som vid matcher och långa resor. Så nej, det går tyvärr icket för sig. (förutom på matchdagen då givetvis) Men jag kan motionera, dock inte ute, för jag är förkyld.. Så det får bli någon maskin inomhus. Pigg för match är jag dock alltid. Tack för tipsen, kära tränare.

Jag, Emelie och Markus  tog med oss barnen på Zoo idag i Birsta och inte vilket zoo som helst.. Arken Zoo, som egentligen bara är en simpel djuraffär, men det kan bli ett magiskt Zoo för små människor. Ja så lite har vi för oss att vi åker och tittar på djur med barnen, äter lite på McDonalds och åker sedan och tittar på Golfgrejer, eller det var främst Emelie som tittade, jag tittade på "annat" och barnen samt Markus fick vänta i bilen. Det var en händelserik dag, med andra ord. Barnen verkade iallafall nöjda med livet och det var även jag.


.

Jag har blivit förkyld igen och jag förstår inte hur jag kan bli förkyld om och om igen. Jag är aldrig frisk mer än någon vecka innan jag blir sjuk igen. Jag har verkligen inte tid med detta och jag struntar fullständigt i det ikväll, för nu måste jag få träna innan abstinensen tar över min kropp och själ. I helgen har vi nämligen två matcher och jag hoppas få och kunna spela minst en av dessa. Sen får vi ju se hur det blir men, hoppas kan man ju alltid göra. Ser verkligen fram emot ikväll. Idag har jag helt själv sålt fonder via internetbanken, det var mycket spännande. Tror jag var lite smart också, hoppas jag iallafall. Idag har jag lite dåligt samvete också, för jag sov lite för länge, Sophie satt och tittade på tv och lekte lite och jag sov, men man blir ju så jävla trött av att vara förkyld. Tyckte det var konstigt att jag gick och gäspade exakt hela dagen igår.

Vi skulle egentligen åka till Birsta idag och leka med barnen, jag och Emelie dvs. Men Viggo blev magsjuk, så det blev inget av, hoppas kunna åka ner något i veckan så att barnet får leka sönder och bli trött på kvällen. För nu är jag trött på att hon somnar efter kl 21 varje dag. Det är tröttsamt och ger mig noll fritid. Men det är som det är, jag har haft henne hemma hela veckan hittills och kommer ha henne hemma resten av veckan, trots att jag mycket väl kan ha henne på dagis några timmar. Men då ska man ju ta sig dit och tillbaka osv och det känns ännu jobbigare. Ja jag är less, trött och orkeslös idag.


smärtan.

Det händer att man gör misstag. Man gör det för att man är mänsklig. Det händer att man överanalyserar, man gör även det för att man är mänsklig. Jag har gjort misstag i mitt liv, jag har sårat andra och överanalyserat en hel del, vilket i slutänden bara skadat mig själv. Men man får ta nya tag, det finns inget annat alternativ. Inget annat sätt, än att hoppa upp på hästen igen, sätta sig i sadeln och sätta fart. Jag har kanske skador, som aldrig kommer att gå att reparera. Jag är kanske föralltid förstörd, jag kanske inte kommer att fungera riktigt igen. Men en sak vet jag och det är att jag kommer att kunna leva med dessa skador, jag kommer att hitta ett sätt att fungera dugligt. Hur kan jag vara säker på detta? Jo för att jag har fått det att fungera förut.

När jag varit som längst ner i grottan, när jag haft som mest fysiskt smärta, när jag legat och vridit mig i smärta, när jag gick igenom den värsta hjärtesorgen jag varit med om, när jag kämpade med att klara mig själv. Jag kommer att få livet att fungera igen. För jag lärde mig på nytt, hur man lever. Jag lärde mig att leva själv. Förut hade jag aldrig bott själv, jag hade aldrig gått och lagt mig utan vetskapen att det finns någon bredvid mig, eller i min närhet som älskar mig. Jag var aldrig rädd för att sova, jag var aldrig rädd för att skada mig, att falla, att hitta vägen upp igen, ensam. Jag visste ingenting, jag visste inte hur tiden skulle gå ihop, hur jag skulle spendera mina kvällar ensam. För jag hade aldrig bott själv förut, jag hade aldrig haft ett barn själv förut. Men jag lärde mig att sova om nätterna, jag lärde mig t.o.m att sova i mörker, något jag aldrig kunde förut. Jag lärde mig att leva i en vardag utan sällskap, utan någon att tala med. Jag lärde mig att hitta vägen upp ur det mörkaste mörker. Jag såg den där glimten ljus och jag tog tag i den och drog mig upp.

Det krävdes många sömnlösa nätter, många mardrömmar. Det krävdes även några sjukhusbesök, lite hjälp av nära och kära och det krävdes att jag ville ta mig upp. Det är nämligen där man börjar, med viljan. Jag var rädd för att klara mig själv, nu.. Nu är jag rädd för att inte vara själv. Jag är rädd för att behöva anpassa min vardag igen, att behöva göra om ett säkert system. Att släppa in någon som kan röra runt i grytan. Någon som tar mig tillbaka till det som var så fruktansvärt att ta sig upp från. Rent kortfattat, så är jag rädd för förändring. Men jag vet att jag klarar det, för jag har klarat det förut. Så kom igen, nu kämpar vi tillsammans. Jag har bestämt mig, för att ge en person en chans och jag kommer att klara av att göra det. Jag kommer att klara det.

Det låter sjukt, men jag tror att jag är rädd för lycka.
Jag är rädd att inte behöva känna mig såhär längre, för jag är trygg i det.
Kanske är jag rädd att släppa in någon, så de märker hur förstörd jag är.
Men jag är mer än förstörd, jag är.. fantastisk.
Fylld med kärlek, vänlighet, kamratskap och livsglädje.
Men jag är människa, jag har tagit skada.
Jag lever!


vi tackar dig.



En dag  som denna.
Den tredje januari, 2011.
Har jag och lilla Sophie valt att gratulera hennes pappa på 24årsdagen.

Jag minns när vi träffades, du var 18 år gammal, jag var 15. Se hur långt vi kommit i livet sen dess. Det var väl kanske i den här åldern vi skulle börjat fundera på barn egentligen. Men vi har världens vackraste individ i våra liv nu och hon fyller 4 år om en månad. 
Vi hoppas att du får göra allt du vill i livet och vi är glada  att få vara en del av det, även om det inte är på samma sätt som vi tänkte från början. Vi kommer alltid älska dig och för oss är du väldigt speciell och vi kommer att vårda alla minnen vi har tillsammans. Den här dagen brukade vara en speciell dag,  vi skulle ha ätit en god middag och haft besök av släkt och vänner. Sophie skulle kramas extra mycket och allt hade varit underbart. Vi skulle ha varit tillsammans  i 5 år och en månad. Förhoppningsvis hade du fått någonting bra igen, som dammsugaren vi fick. Eller som mikron du gav mig i julklapp. Åh du underbara vuxen liv. Vi önskar ibland att saker varit annorlunda här i vårat hem, men livet är ändå helt fantastiskt och jag gläds varje dag för allt du gett mig och jag älskar dig, för att du gav mig det viktigaste i livet.
Så tack för att du föddes, tack för att du finns, tack för att du var med mig och tack för att vi skapade Sophie. Och därför kommer den här dagen alltid att vara speciell, även om vi inte längre gör den speciell tillsammans. Jag älskar dig min vän. Sophie älskar dig.

Grattis på födelsedagen!!


I felt you

You speak of pure beauty like you've seen it.
You speak of unselfish kindness like you've experienced it.
You speak of true love, like you're feeling it.
You speak of it, and you look into my eyes, like you meen it.
And there is nothing more scary and
nothing more satisfying than your words.

And for a moment, I felt something, for a moment I believed.
Not just in you, but in myself. I can do this. I can try to give you, me.


jag.. bara tänkte.

People change with time, and with time they grow. To become people that we can think more of then we used to.
They rethink their choices and make better ones for the time to come. They change, because they know how it is  like to fail and how it is like to be dissapointed, of themselves or of others. People love and hate. People care and some of them just dont. Everyday, we are told, by the people among us, what we are like, but they rarely tell us, what we can be. What we are capable of doing and not many gives us the help, to experience what it is like, to be: Great.
But those who does, are the ones that we can count on. Because those people that tells us that we are more then what we are, that we can do even better and those who makes us believe in ourselves, are the ones who loves us the most.
And they are the ones that we should cherish and share our sucess with. Those are the people who we love.

it's dangerous.

Bortsett från att håret verkligen totalvägrade att bli lockigt igår och att jag höll på att tappa min ögonfrans så började kvällen bra ute i Älandsbro med mamma, hennes karl, hans barn samt grannarna. Efter att ha förtärt mat så vart  det sällskapsspel, som jag bevakade en stund innan jag åkte in till stan och iväg till mammas andra bostad där min bror höll förfest. Det var jag och 9 killar och det spekulerades i hur det skulle vara att vara enda kille bland 9 brudar på en förfest. Jag ser dock inget speciellt med att det bara var människor av motsatta könet där. Jag är väl förvisso mer eller mindre van detta. Vi begav oss till festen strax efter halv 10 och där spenderades de kommande timmarna. 12-slaget var väl lika ogivande som vanligt. Känns inte som något speciellt alls, det är som vilken dag som helst, bara att det är fyrverkerier och folk pussas. Så även jag, som slutade räkna nyårspussarna efter ett tag. Man får icke klaga, nej det får man icke. Men man ska väl glädjas åt att det är ett nytt år, kanske ska börja på nya saker och se saker på ett helt annat sätt. Dock har jag redan tagit mig an nya utmaningar och låtit människor få en chans i mitt liv och inget har varit förjäves, än.
Hur kommer det sig att jag gråter varje gång vi pratar? Hur kommer det sig att jag aldrig kan se på dig och inte känna att jag går miste om något? Hur kommer det sig att jag tappar bort mig själv och att mitt förstånd flyger ut genom fönstret? Att jag offrar så mycket. Jag vill inte gråta när jag ser dig, jag vill inte tappa min förmåga att prata och framför allt så vill jag inte känna en sådan ofantlig ilska och besvikelse varje gång du uppenbarar dig. Dagligen får jag stå ut med reminders, det finns så många låtar som du förstört, så många minnen jag har, som är fantastiska men som jag inte kan tänka på, som jag inte vill tänka på, för att de gör ont och därför ogillar jag dig men kommer alltid att älska dig.

RSS 2.0