dagen.

Vi spelade en riktigt bra match idag, mot ett lag vi borde förlorat stort mot om man kollar statistiken, vi gjorde första målet och höll oss kvar länge, sista perioden drog de dock iväg. Men all eloge till oss. Lite lustigt att de verkar tro att det är något stort och graciöst att spela i division två eftersom de gick all in med musik, slängda lampor och disco belysning när det var dags att entra planen. Vi som spelade i första kedjan idag fick lite coolt springa in på planen när de ropade upp våran femma. Well, det kändes ganska löjligt. Men det hör väl till antar jag.

Jag är grymt laddad för matchen imorgon, det verkar dock bli lite spel för de flesta, vi är väldigt många. Så man får väl förbereda sig på att ta det lite lugnt och soft imorgon då.

Veckan som kommer innehåller ton av träning!
Mån: 19-20 med laget, sen 20-?, innebandyploj.
Tis: 20-21.30 med laget, 22-23 innebandyploj.
Tors: 20-21.30 med laget, 22-23 innebandyploj.
Fre: Kanske ploj en timme.
Helgen: Ja hör och häpna.. SPEL LEDIGA! Inga matcher..


Jag är trött, somnade under min och Sophies filmstund här på kvällen, väntar nu på att hon ska förstå att hon också är rätt trött..


om igen.

Jag har gråtit ikväll, jag vet inte om det var tårar av nervositet, nedstämdhet eller glädje. Det var oförklarliga tårar, sådana jag inte kan sätta ord på. Jag är så oerhört rädd. Jag känner vibrationerna, känner lusten och ser ångesten. En stund kunde jag inte andas, jag glömde hur man gjorde. Det känns så oerhört rätt och så oerhört fel. Jag minns allt, varenda scen, du ber mig att glömma, helst förtränga. Jag vet inte om jag kan, jag blir rädd vid blotta tanken. Jag vill hålla kvar och släppa. Vill.. vet inte vad jag vill. Du säger att du kan vänta en evighet, om det är så, gå i min takt, gå kanske t.o.m. i mina fotspår. Följ en snigel på vägen.
Jag har alltid trott på ödet, att det finns en mening med allt och att allt som händer, händer av en anledning. Men ibland måste man ta sina känslor och vira in dom i bomull, flera varv. Med gråten i halsen säger jag hejdå, för tusende gången. I din närvaro blir jag blyg i mig själv, men ändå mig själv i blygheten. Jag behöver prata med någon men vet inte med vem, ingen kommer att förstå den här gången. Ingen gör någonsin det. Vet att det är mitt val i slutänden, men vill inte bli dömd, för något jag inte är, för något jag inte tycker är konstigt. Det är nu jag behöver mina vänner som mest.

Jag kommer att sakna dig, alltid.




köld.



Det kommer att bli en kall vinter.
Glansig och kylig med tappar av is som glänser
i solens starka sken. Glittrande skimmer och jag förnimmer
vinterns friska luft.
Frosten lägger sig mot glas.



Jag är en annan person, nu än då. Medveten behöver du vara, om det faktat. Jag har utvecklats, oerhört mycket på en tämligen kort period. Jag vet vem jag är och har aldrig varit så nöjd med mig själv som jag är nu. Kanske har jag gjort min vardag lycklig, eller så har vardagen gjort mig lycklig. I vilket fall som helst så blir jag tillbakadragen, jag är för medveten om mig själv, hur jag kommer att hantera situationerna, jag vet exakt hur jag kommer att agera. Jag avvaktar.. Vet exakt allt, alla konsekvenser eftersom jag stått där förut. Man blir visare med dagarna som går, med minuterna som passerar förbi oss, obemärkt. Alla sekunder som kastar sig förbi oss, gör skillnad. Vi märker det inte på en gång, men tänk, hur många händelser som på någon sekund förändrat världen, någons liv. Det kan vara skillnaden på liv och död. Det kan göra skillnad i kärlek och hat.

Har ni tittat ut idag? Solen skiner, så kör försiktigt, det lyser från vägarna, lyser vitt, av den kalla marken. Man får ta det lugnt, synen är nedsatt. Men havet glänser, man får lust att stanna någonstans, kliva ur bilen och bara titta på allt, hösten här i stan försvinner alltid lika snabbt som den kom, färgerna går från grönt till rött/orange/gult och lika snabbt till grått och dött igen. Men det är fortfarande lagom temperatur. Så jag tänker ta med Sophie ut en sväng, titta på vattnet och kasta stenar, innan det blir snö, frost och is.



dumt.



Ställ oss båda på en våg, och snart så flyger du bland stjärnor.
Jag bär tyngden utav rymden, ändå finns du i mitt hjärta.
Ta mitt skimmer, för jag brinner.

Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen.
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget.
För jag tänkte på jag-et, och jag såg alla tecken.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.



Tänkte tvätta idag, men det fanns ingen tvättid så ska våldsgästa min mor och se om det finns någon tid där vid 12, bara att hålla tummarna. Jag är sjukligt trött, man får aldrig sova ut riktigt. Hoppas få sova lite mer inatt, får lägga mig tidigare. Måste vara mer utvilad än såhär om jag ska orka spela innepinne hela dagen. Ska börja morgondagen med att äta gröt med Sophie, sen ska hon vid 10 skjutsas ut till älandsbro där hon ska vara med mamma och Stefan. Hämtas där senare på kvällen, hem och mysa lite varpå det ska sovas igen, för på söndag är det match igen. Ska bestämma något med pappa eftersom jag ska vara där före dom. Men det löser sig, tar tidsbestämmandet imorgon, ska ändå ringa pappa som vanligt efter matchen och rapportera.






after all, I still hasitate..

Nu står jag där igen, jag vet inte ens hur jag hamnar här, om och om igen. Vet inte ens om jag vågar en gång till, känns dumt, så oerhört dumt. En del av mig vill så oerhört mycket, så ofantligt, obeskrivligt mycket. En annan del tvivlar och drar sig tillbaka, skyddar det som finns att skydda. Alla väggar jag byggt upp, alla vägar jag gått, omvägar, för att slippa hamna där igen, behöver skyddas och följas. Jag vet att man inte ska tänka, bara ta det som det kommer. Men jag står ju här igen och vill inte misslyckas, om och om igen.

Saken är den att jag inte vet om jag har något kvar att ge, jag har redan givit dig allt. Precis det som står i min makt att erbjuda. Jag vill inte hamna där igen, förvisso är jag så mycket starkare än då, en del mognare och äldre också, om än marginellt. Livet är fantastiskt som det är, jag är nöjd med tillvaron. Ja det är väl bara att flyta med ett tag till och sen välja. Det är alltid vägskäl som uppenbarar sig efter vägen mot lycka ändå. Så det är väl bara att andas in det och göra något bra utav allt istället. F Ö R S I K T I G T !


photooo



I came to move!

Jag är sjukligt sugen på fotografering just nu, dödens död. Synd att jag bara äger en cam på datorn och en kamera på mobilen.. bah! Ni ser ju hur mycket jag får plats med på dessa bilder, det är inte godkänt. Får sjuka ideer ibland på saker man kan göra och längtar givetvis till nästa, faktiskt bokade fotoshoot. För på foto gör jag mig iallafall ganska väl, tycker jag allt, fast bara ibland. Det beror lite på. Men just nu är jag iallafall sjukt sugen. Kanske borde droppa nå pounds eller två, men jag kör ju den långsamma vägen, genom träning och nyttig mat. Det går inte snabbare än såhär då, men framsteg ser jag. Och nej jag uppmuntrar nu inte tjejer att gå ner, jag vet att jag inte är tjock, även om jag skämtar om det ibland. Dock så vill man ju ligga på sin bekväma vikt och där är jag inte just nu. Men så tränar jag ju mellan 4-9 timmar i veckan plus matcher och har inte rört pizza på hur länge som helst. Minns det inte ens. Jag är sund, jag känner mig sund och frisk och har nog aldrig haft såhär mycket energi i kroppen någonsin. På fredag ska jag unna mig morötter, dipp samt lite naturgodis, jag längtar! Hela helgen blir en hemmahelg, förutom på dagarna då de ska spenderas på min alldeles egna lilla scen, som jag delar med typ 29 andra människor, (dock inte samtidigt) nämligen planen, gånger två! Kan inte riktigt vänta.

Kan inte leva utan sport, sport, sport!  G O  H O R N E T S ,  G O !


I love the chance!


Final i Miss Modell 2010.

Redan dagarna innan finalen sa jag : Det är ingen mening att gå för Anna kommer ändå att vinna. Då hade jag förvisso inte sett de tre andra mottävlandena men rätt fick jag ändå! Vi hade sjukt roligt, det var mycket roligare än första gången, kanske för att man var lite van att gå där eller av andra orsaker. Jag vet egentligen inte. Men hur som helst så vann Anna, hon fick alla röster, utom en uppfattade jag, som jag fick. Så får väl se mig själv som en värdig andraplatsare. Jag hoppas att Anna får jätte roligt i Milano med en förhoppningsvis väldigt fin vän! Vi andra går vidare i livet och jag har insett många saker av denna upplevelse.
Dels att jag verkligen inte är någon catwalkmodell och finner det hela ganska pinsamt, men samtidigt att det är sjukt roligt att stå på scenen, vilken kick man får! Skulle nog kunna göra det hela dagarna ändå. Dock trivs jag mer på min egen lilla scen - innebandyplanen.

Tack de som var och stöttade mig igår, hade känns väldigt naket och utlämnat om ni inte varit där! All love åt er!
Och extra tack till Linda som lurade med mig första gången, nog för att jag tror att du gjort dig bättre i finalen än mig, men ändå!




Håller mig hädanefter till foton tror jag bestämt!
Denna togs -05 i Sundsvall.
Foto: Lisa Ekman


its alright



In the end I wanna stand in the beginning.. with you.

Jag önskar att jag var där igen, i början och kunde se till att allt blev rätt och riktigt.
Saknaden tär mig ibland.
Jag vet inte om det är dumt eller om det är smart, men then again, vad är egentligen och vem bestämmer vad som är det? Man kan inget annat än förlora på det och i så fall så är det så det är. Jag har ändå egentligen ingenting att förlora, iallafall inte på det här. Jag skulle ändå aldrig vara rädd, aldrig misstro något. Jag önskar mig faktiskt detta, mina drömmar säger att jag vill och borde. Jag tänker vara den modiga, jag tänker våga, jag har tagit ett steg i rätt riktning nu och jag tänker försiktigt smyga framåt, åt samma håll.


My life with hornets

With great skills comes great expectations.


Tur att man slipper det, men jag har reflekterat lite nu, undrat varför dagens träning gick sådär sjukt, grymt jävla bra. Jag vet nog varför, men säger ingenting här. Det är bäst att vara tyst ibland. Det hänger ändå på en själv i slutänden. Men idag är jag ofantligt nöjd över min egen och självklart brudarnas insats. Nu jävlar ska vi vinna i helgen! Jag ska grisa sönder, kämpa tills jag stupar och göra allt jag gjorde idag och lite till. Jag ser fram emot det, som jag alltid gör. Träningarna och matcherna är det som håller mig levande, det som får mig att andas. Det som ger mig lusten.

Många kanske säger att jag är löjlig, men jag är bara hängiven och älskar det jag gör. Många kanske tycker att jag prioriterar fel, att jag lägger ner all energi på detta. Fixar och trixar min vardag efter att få träna, att få anstränga mig och känna blodet pulsera. Det kanske känns fel för många. Men hade jag inte haft detta, så hade jag varit fattig, fattig på erfarenhet, på livslust. Jag vore tom, utan anledning. Många ställer frågan om hur jag orkar träna, jobba, vara med Sophie. Jag orkar jobba och vara med Sophie för att jag tränar, jag orkar träna för att jag jobbar och är med Sophie osv. Det är så simpelt som att det kompletterar varandra. En vardag kallas det. En vardag som jag älskar.

På ett sätt blir ens lag som ens familj, man skrattar, man delar besvikelse, glädje, nederlag, framgångar, vinster, förluster, ibland även tårar. Jag spenderar många timmar med dessa brudar, 4 timmar i veckan på regelbundna tider samt matcher, en bortamatch kan ta 9 timmar av en dag, vi sitter i bil tillsammans, vi peppar, hejar på varandra, skrattar, umgås, delar med oss av erfarenheter. Vi lirar, har roligt på plan, förlitar oss på varandra, lär oss av varandra. Lär oss hur alla andra är som personer, hur de reagerar, vad de behöver höra, vad de skrattar åt osv. Det blir verkligen, som en extra familj och som i en familj så blir det även här lätt uppdelningar, man dras lite extra åt vissa personer, men om det behövs och finns möjlighet så umgås man med alla och det är inga konstigheter med det. Jag tycker verkligen om min extra familj och framförallt så delar vi ett fantastiskt intresse.

Kom igen i helgen nu Hornets, nu kör vi!


GAME ON <-- länk till fb evenemanget

what about it.

So young and full of running, to the edge of desire.
I want you so bad, I go back on the things I believe.


Jag tänker inte ljuga, jag tycker att det är lite svårt. Vill så gärna ha det där, det känns hopplöst ibland, men jag vet att det finns en massa, en hel massa som bara väntar. Vet ju att det finns mycket att erhålla. Ibland undrar jag hur det kunde ha varit. Vart i livet vi hade stått, hur vi hade mått, du och jag. Men det var ändå alltid något som saknades, det var sällan jag vaknade av att du strök håret ur mitt ansikte. Det var i överlag sällan jag kände mig älskad, på riktigt. Så jag väntar på att det ska bli rätt. Önskar att jag finner någon som vill vidröra mitt ansikte med ett leende på läpparna. Vill ha en hand att hålla, som håller min med stolthet. Nån som visar med hela sitt kroppspråk att den vill beröra mitt liv.

Ibland så känns det så fel, att ha ett barn och bo såhär ensamt. Jag skulle vilja ha det normalt ibland, trots att jag älskar mitt liv och vet att jag ger henne allt hon behöver. Men ibland är frågan vad jag själv behöver.


quote



"Har pappa klippt sig?"
- Ja och tagit bort skägget.
"Han är finare nu, eller hur?"
- Ja, han är finare, så nu kan ni gifta er, då kan du ha en lång fin klänning
och vara vacker som en prinsessa.
"Jasså du, älskling?"
- Då kan jag ha långt hår och klänning, så kan vi vara pappas prinsessor tillsammans.



Vi har sjukstuga tillsammans och har såhär seriösa diskussioner, vi har även avverkat ämnen såsom Tomten, Ondtomten, kärlek, glädje och sjukdom. Vi har haft en hel del serious talk idag med andra ord. Imorgon blir det dagis och jobb för oss.. Och ikväll så blir det träning för mig, ska försöka att ignorera träningsvärken i magen..


"Det fanns inget X och bara ett D, men budskapet går ändå fram va?"


Jag har fina arbetskamrater, tycker ni inte? Man längtar ju tillbaka när de håller på såhär!


<3



I would like to hold your heart in my hand.
Too feel it beat would be holy.
Like the power to controll life and death.
I will gently caress it and protect it with my soul.
It would be to me, what Jesus were to Christianity,
my holy cross and sacred sanctuary.

And you, you would be my heaven and my hell.
My sacrifice and my guiding star.

Give me your heart, to have and to hold and
I would confide you with mine.



chose..

True perfection has to be imperfect.




Jag skulle kunna berätta för alla jag med, men jag avstår, för jag tror på människans integritet.  Du gjorde ditt val och jag försöker att förstå det. Jag ser inte vad man vinner i att välja det dock.  Jag förstår inte tjusningen, men jag får ta det som en komplimang. För tydligen är jag något att skryta över. Särskilt manligt är det inte iallafall och man märker vem som är mognast och jag slutar nu, slutar göra samma misstag om och om igen. Det här var sista gången, jag ger upp. Ingenting blir någonsin rätt ändå. Jag klarar mig ändå utan, ur alla aspekter. Det kommer när det kommer och tills dess får jag beklaga ditt val.

Skönt att jag är något, du väljer att skryta om. Kanske är jag inte lika ful som jag tror.
Mer självförtroende utav detta? - svar ja.


do you want to feel love?

Jag brukar säga att jag har allt, att jag är nöjd med livet. Men jag inser mer och mer att det saknas något och jag vet exakt vad det är, jag vet att jag är ung, har hela livet framför mig, men när jag var liten och tänkte på hur mitt liv skulle vara, så var det inte detta jag såg. Jag minns väldigt klart och tydligt att jag hade tänkt att gifta mig när jag är 23 år, jag skulle ha världens vackraste klänning och under den skulle man skymta världens vackraste mage, innehållande ett barn, ett kärleksbarn. Vi skulle bo fint, leva som alla andra och vi skulle ha det där lilla extra, den där känslan av att man, varje gång man ser varandra, upphör att andas och varje gång man är ifrån varandra så uppstår förtvivelse. Jag ville känna desperationen av att få vidröra honom. Den känslan önskar jag mig ännu idag, men kärleken är inte riktigt så, som man trodde när man var liten. Man trodde att det var en självklarhet att hitta någon att älska, men det är svårare än så, jag har varit nära några gånger, men det har aldrig räckt.
Det jag avskyr mest i nuläget är att minnas, en specifik känsla, som jag saknar. Den fanns för nån månad sedan, den var obeskrivlig. Nu söker jag som sagt inte, det kommer ta tid, jag väntar och ser, jag vill ha den känslan, som jag föreställde mig när jag var liten. Jag lägger band på mig från och med nu, ingenting mer, utan en känsla.

Ikväll tände jag en massa ljus, 14 för att vara exakt, la mig under en filt och såg på film, jag ska fortsätta med detta snart. Jag vet vad som saknades ikväll och jag kommer att sakna det igen.


kiss away the pain.

Denna vecka har jag inte känt av någon smärta i min benhinnor, så det var extra roligt att entra planen i Fränsta igår och spela, nu när man faktiskt inte känner någon smärta. Smärtsamt blev det dock ändå, med en förlust i Sudden i en match vi borde ha vunnit och jag är så fruktansvärt less på att förlora på det sättet, men det är inte mycket att göra, vi hade otur med stolpar, ribbor samt mållinjen. Men vi fick med oss ett poäng iallafall och jag personligen tyckte att det var den roligaste matchen hittills och jag har medhåll från de flesta. Blev lite jobbigt på slutet när Celina skadade sig och jag och Steff fick köra på toppen själv, varannat byte blir lite mer ansträngande än att man får vila två kedjors spel. Vad kan jag säga mer än att det var bra kämpat och att nu när det har börjat släppa så öser vi och ska fan vinna nästa helg. Viktigast är hemma matchen på söndagen mot Klockarberget, jag vill ha revansch!

Jag avslutade innebandydagen med att gå ut med brudarna mfl, det blev ett bra drag, synd för mig dock som glömde leget hemma så jag åkte taxi hem och hämtade det, när jag kom tillbaka kom jag in på krogen utan att visa leget. HURRA.. Det var sjukt mycket folk ute, de släppte inte in alla. Det var helt galet men det var även helt galet roligt!


Igår kände jag att det är många saker jag saknar, speciellt en..
Men you live what you learn.
Man bara önskar att det vore annorlunda ibland.


allt och inget.

Det gäller att gå rakt på sak ibland. Jag gillar inte tissel och tassel, så idag tog jag saken i egna händer och pratade ut, fick bekräftelse och jag tror att det kommer att lösa sig. Det är lite mer min stil. Med lite tur blir det bättring utan vidare konsekvenser eller åtgärder. Hoppas att det inte blir en massa tjaffs och dålig stämning nu bara men det tror jag verkligen inte.

Jag, är lika lycklig idag som jag var igår, vet inte om det saknas något. Det finns en sak som gör mig extra glad, som ger mig lite extra energi, tänker dock inte berätta vad det är. Det har gått ett tag nu och jag är fortfarande svag, fast jag inte borde vara det, för mitt eget bästa. Men hade aldrig tackat nej. Aldrig. Man saknar det så ofta, vet att det bara var en kort period, en episod i livet, men det var nog en av de bekvämaste jag någonsin upplevt och visst är det så att kniven har försvunnit ur mitt bröst, men jag vill utmana ödet, jag vill så mycket. Kan t.o.m riskera att få den intryckt i ärrvävnaden igen.


Imorgon ska jag leka modell, ja fråga mig inte vad jag dragits in i, fråga Linda. Kommer nog mest bara att bli pinsamt. Dock inte mycket att göra åt, nu är det försent för att återvända. Bara att lida och se det lustiga i det hela. Så vi ses i Sundsvall för lite modellering imorgon. YEY!

nattligt.



Life is a road and I wanna keep going.
Now and forever a wonderful journey.


Det har alltid varit så att livet blir lite vad man gör det till, sen visst finns det vissa aspekter som styr en aning, visst finns det situationer man inte kan ändra eller påverka. Men vad man kan göra är att göra det bästa utav allt som händer, dra lärdom av och förstå sig på det. Att alltid utgå ifrån att allt sker av en anledning gör allt mycket simplare. Man vet att det alltid kommer något gott ur det. Jag har som alla andra haft mina nedgångar, men har alltid kommit starkare ur dom och om jag visste förut, vad jag vet nu om mig själv, så hade jag inte varit här ändå. Livet är en resa, en väg att färdas på. Allt sker när det sker, det kommer när du är mogen att hantera situationen. Man lever det liv man klarar av, man har den inställning man har skapat sig. Förut så var alla dagar mediokra, simpla, grå och tråkiga. Det var samma visa om och om igen, det var som att gå runt i en cirkel och inte kunna se någon annanstans än dit näsan pekade. När man lär sig att titta åt andra håll, se möjligheterna och fånga chanserna så får man ut mer av livet. Man lär sig nya saker, man får nya erfarenheter. Man klarar av mer och mer. Varje dag är ett nytt äventyr, varje liten ton man hör, varje liten sak man ser, skapar en helhet, en helhet som man inte kan få om man inte ser öppet på saker omkring sig. Allt är nytt. Jag trivs i min ensamhet, jag trivs i sällskap av människor. Jag ger mig själv till andra, delar med mig av erfarenheter. Jag försöker att dagligen sprida någon form utav kunskap och/eller glädje. Jag trivs i mitt liv. Egentligen kan inget bli bättre, än nuet.
Framtiden lockar, men vårt fokus ligger nu, igår och imorgon är dimmig, skapade och oskapade minnen, vissa mer väsentliga än andra.

Jag har valt att älska livet, jag har valt att le åt svårigheterna, jag har valt att aktivt styra mitt liv i en positiv riktning, med välmående och omtänksamhet
som fokus. Mitt liv just nu är ultimat för mig, allt flyter på, med nya historier, nya erfarenheter, nya skratt och upplevelser, varje dag.

Ta tillvara på livet och njut, det finns inget att underskatta.


oförglömligt

If love could be described in pictures..





and if love could be described with one word.. it would be: Sophie.
Åh du oförglömliga sommar.


min kärlek.




If you could imagine the greatest of loves.
The most powerful feeling in the world.
If you could lay your eyes on that feeling..
and if you could touch it.
It would be the most beautiful of shiny, sparkling lightning..
and it would be like the most feathery and smooth of softness.

I sense that feeling in your every word and in the look of your eye.
I cant even picture a life without you.
I just love you so.
©SveaAlexandra


my love.



She got the most beautiful hands in the world,
little hands of creation.
And I glimpse upon her grace, perfection personified.
She gots a smile, comparable to stars shining and
her eyes sets me out of balance and starts a blazing spark.
I could never imagine, the power of the heart.

©SveaAlexandra


tankar.

Jag söker inte, för jag vet inte hur man gör.
Jag blundar för allt, för jag är rädd.
Ibland tror jag att jag haft mitt, haft min del av det roliga.
Det kanske inte finns någon där ute.
Förmodligen så har jag fel.
Jag är lycklig, men lycka har definition och grader.
Inget spelar egentligen någon roll.
Jag har den största lyckan man kan få.
Den sitter här, iklädd prinsessklänning,
pysslandes med dockorna.
Ibland ser hon upp på mig och ler.
Jag gör henne lycklig och hon speglar det.

Visst finns det dagar, då jag saknar något mer.
Visst finns det stunder om kvällarna jag saknar allt.
Turen har jag, att inte äga så mycket tid att jag kan tänka på det.
Jag lever, däremot. Det gör jag även bra.
Jag söker inte, för jag vet inte hur man gör.
Men jag väntar, för det är något jag kan.
Allt hittills har blivit fel, på ett bra sätt.
Det utvecklar mig.

Alla lever sina liv och visst, ibland blir jag avundsjuk.
Men jag har varit där, har haft allt det där.
Hade ändå inte velat vara kvar där.
Men man söker det igen, såklart.


Jag lever för att jag andas, jag andas för att jag lever.



livet.

Så himla less på något sätt, så ofantligt less men så oerhört glad och lycklig samtidigt. Jag älskar mitt liv och försöker leva det till fullo. Jag är kanske inte stoltast i världen över allt jag gör, men jag försöker. Jag är glad och empatisk, social och försöker bjuda på mig själv. Människor brukar ha lätt för mig och det är viktigt i mina ögon och jag får upp ögonen mer och mer för hur mycka underbara människor det finns. Men tycker att det är tråkigt att man ska behöva bli besviken av de man aldrig trodde att man skulle bli det. Ja jag hoppas att det löser sig för jag orkar inte hålla på, jag orkar inte ha sådan skit över mig, mitt liv är så bra i övrigt. På måndagar, tisdagar och torsdagar är jag hög pga träningarna, på helgen när det är match flyger jag ovan moln. Så himla lycklig, så oerhört glad att jag har hamnat med en hel hög fantastiska människor. Gårdagena IBC fest var nog den roligaste på länge, krogen var riktigt rolig också i början när vi stod där och skrek "IBC" och dansade sönder stället. Ett helt fantastiskt gäng, synd att jag och L råkade växla jackor så att jag inte hade någon hemnyckel där mitt i natten, men som tur är så löser sig allt.

Idag har jag och Sophie sett på tre filmer och myser fortfarande. Jag längtar tills morgondagen, jobb och träning! Åh fantastiska liv.

En sak är dock förvirrande i mitt lilla huvud och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det, ska nog bara låta allt vara som det är och se hur det går vägen. En del av mig funderar på om jag är oförmögen att känna något. Kanske är den där spärren, sen sist, då jag faktiskt vågade och allt kändes fantastiskt och jag blev så oerhört sviken, som en kniv i lillhjärtat mitt. Det är inte mycket att göra åt, i efterhand.




I know it's hard to keep an open heart.
When even friends seems out to harm you..



sjukt less..

Jag har klagat på dagis förut och jag tänker klaga på dom igen.. igår lämnade jag mitt schema med noten; jag kommer att ändra tider ofta, speciellt de veckor jag har Sophie så att jag inte jobbar kväll. Idag när jag kom och lämnade så sa fröken: haha hur tänkte du att det skulle gå att jobba kväll som?
Jag: Ja förmodligen så fortsätter jag och byta som jag gjort hittills, har haft många kvällspass sen jag började jobba, bara att jag har bytt bort dom för att kunna hämta och kunna träna.
"okej, vad bra att man kan göra så"
- Ja, angående imorgon så ser ni att jag jobbar till 18, det spelar ingen roll för min pappa kommer och hämtar Sophie eftersom jag jobbar och ska direkt till matchen sen. Så han hämtar sina barn vid 5 sen kommer han och hämtar Sophie.
"Vad bra, då ska jag notera det"

Så jobbar jag och har en helt fantastisk dag, sålde på ett av första samtalen efter att ha suttit utan system och fifflat i över en timme med diverse försök att ta mig in där. Och hela dagen flyter på as bra, har klockrena fakturaförklaringar och allt går jätte bra. Sitter över en kvart på slutet så kommer iväg 17.45. Så kommer jag till dagis 5 minuter i 6. Då så börjar Sophie gråta och säger: men morfar?
Jag: Men Sophie, det är ju imorgon?
Fröken: Imorgon? Det var väl idag? har skrivit att hon ska hämtas 17.15 idag av morfar, så det har vi sagt hela dagen.
Jag: Ja inte konstigt att du är lite förvånad och ledsen nudå gumman, men vi ska till morfar senare ikväll så du får träffa honom idag också, ingen fara.
Fröken: Ja Bosse (chefen) har ringt dig och nu din pappa för att kolla vart ni var, så han är kanske på väg.

Jag vänder mig för att gå ut i bilen och hämta telen och ringa, då står han där i dörren, då har han kommit, jag klär på Sophie klart och vi reder ut missförståndet. IMORGON ska hon hämtas av morfar.
När vi sen kommer ut så ringer min mamma, som är utomlands till min pappa för att dagis ringt henne. Jävlar vilken kalabalik det blev.

Så inte nog med att jag var "sen" till hämtningen så var även min pappa det och Sophie blev ju förvånad, ledsen och en aning besviken när det var jag som kom när dagis sagt hela dagen att morfar ska komma och hon såg verkligen fram emot det. Dagis stänger halv 6 därför jag sa till att jag slutar den tiden igår.
Jävla skit jävla dagis.

Dagen i övrigt har varit fantastisk och nu blir den ännu bättre med lite innebandy! <3


veckan.

Livet är en stor planering, känns inte som om jag har någon dag där jag har tid och lust att göra ingenting. Det är alltid någonting. Idag var enda dagen denna vecka som inte var innebandyrelaterad, hur spenderade jag denna? Jo jag och Sophie har myst lite, sen har jag städat och lagat mat, gjort räkningar och blivit förbannad på en betalning som inte registrerats hos mottagaren trots att det dragits pengar från mitt konto för två veckor sedan, ska ringa dom imorgon och be dom göra en uppsökning. Blir så himla irriterad, kul att få påminnelser osv på sådant som man faktiskt har betalat. Nu förstår jag frustrationen som mina kunder kan uppleva när vi inte registrerat betalning och jag får göra en uppsökning av betalning.. 9 gånger av 10 så tror man inte att de har betalat in pengarna, så kan tänka mig vad handläggaren av mitt ärende tänker, vilket jag egentligen skiter fullständigt i, denne har glömt mitt ärende så fort de börjar med nästa, precis som det är för mig, bortsett från vissa ärenden som utmärker sig.

Veckan som är kvar nu är planerad på följande sätt:
Tors - Jobba och innebandyträning
Fredag - Jobba och förhoppningsvis Innebandy DM match.
Lördag - Fira min bror i Eon med middag och match, sen lagfest med damerna.
Söndag - Bara ta det lugnt, städa lite och mysa med barnet.

Jag älskar mitt liv, gillar att ha saker att göra, denna dag har varit halvseg utan träning, men det är sådant man får ta, har städat lite och lagat mat iallafall. Tur att man har barnet som sysselsätter en lite!

Köpte en ny skinnjacka idag, nu kanske får se någon dag!

.

Det var en lugn träning idag, med frislags- och PPövningar, mycket stillastående, men det var ganska matnyttigt, vi spelade lite på slutet. Det var nog smart att ta det lugnt idag för på torsdag är det träning igen samt att det går avstapeln en match på fredag, DM i öbacka kl 20, vi möter Klockarberget. Kom och kika ni som kan. Jag ber en stilla bön om att jag får spela.

Jag tycker att min kära mor kan ta sig hem från Alicante nu också, jag behöver ju dig, trodde att du fattade det.. Imorgon slutar jag hur som haver rätt tidigt så det blir till att städa när vi kommer hem, eftersom jag även är ledig från träning onsdagar så passar detta sig utmärkt.

Många undrar hur det ser ut på karlfronten, well ni kommer nog märka när det händer något drastiskt, träffar väl nån nu sådär, men inget jag säger något om, tänker ta det veeeery slooow, så att säga. Man behöver inte stressa.


jobbet.

Jag skulle gå hem för dagen och gick ut i fikarummet för att hälla ut kaffet, där sitter min chef, jag hejar och han säger: "Hej, vad tjusig du är idag, eller du är det varje dag men extra tjusig idag!"
- Haha tycker du? Tack så mycket, nu blev dagen mycket bättre!
"Ja men vad bra!"
...

Ja jag vet inte riktigt vad man säger, hade varit bättre om han sagt detta tidigare idag, för jag har varit osminkad och haft en svullen och ond mage hela dagen så har inte känt mig på topp alls. Men bättre sent än aldrig som man säger! Och jag kanske var lite extra tjusig idag, vem vet.


en tanke om dagis..

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. men varför stänger ett dagis halv 6? Jag känner att jag gjorde helt rätt val i kommunala valet under röstningen, vi behöver dagis med bredare öppettider, det finns faktiskt ensamstående föräldrar och det finns dom som inte bara jobbar 7-16/8-17, jag lovar er! Vill man att barnet ska vara på dagis efter halv 6 ska man anmäla det långt innan för att personalen ska veta när de ska jobba övertid, fine det kan jag haja, men man ska inte behöva säga till långt i förväg, det ska finnas personal till halv 7 utan att man ska behöva anmäla intresse för detta. Förstår inte hur folk överlever vardagen som, det är nog kämpigt som det är med jobb och barn, träning och allt som ska gå ihop. Halv 6? det var det värsta jag hört, majoriteten av alla arbetspass slutar efter detta. Nä tycker faktiskt ur många aspekter att detta är lite väl dåligt, jag gör redan allt för att byta passen jag jobbar kväll när jag har Sophie och för att få ihop så att vi ska hinna äta och allt innan träningarna. Hoppas att regeringen får upp ögonen för att detta faktiskt är ett problem, ensamstående finns det många av och alla jobbar inte mellan 7 och 17. I ett fulländat samhälle ska man kunna ha barnen på dagis vilka tider man än jobbar, det finns kvälls- och nattpass i så oerhört många fler branscher, så varför inte även i denna? Nonsens..


Vad har vi för argument för detta då?
Jo först och främst så kan vi minimera bidragstagandet genom att vi i och med ökade dagis öppettider även ökar mängden jobb som föräldrar kan söka. Vi ökar även mängden jobb för de som vill jobba inom barnomsorg.
En förälder med trygg ekonom är en säker och lugn förälder som oftare fostrar trygga och glada/sociala barn i jämförelse med en förälder som känner konstant stress och oro över ekonomin och hur vardagen ska gå ihop.
Jag påstår inte att föräldrar blir sämre för att de har mindre pengar, jag säger bara att de inte ger samma trygghetskänsla eftersom de inte är trygga själv och jag talar även av egen erfarenhet nu.

Längre än såhär orkar jag inte spekulera, är alldeles för trött.

dubbelmötes helg.

Så var man helt plötsligt hemma efter en väldigt händelserik helg i Östersundstrakterna, vi åkte runt 11 från Härnösand i lördags och kom hem för någon timme sedan, under den tiden spelade vi två matcher, åt middag på olearys där vi kikade på hockeymatcher samt att vi tittade på Granlo - Sandåkern påvägen hem idag. Vi vann en match och förlorade en. I första matchen låg vi efter 4 minuter under med 2-0, något vi lyckades vända till en 4-7 vinst, detta var min andra seriematch någonsin och den första jag spelade full tid på och jag lyckades göra första och sista målet. Så man är lite stolt såhär i efterhand. Angelica ska ha lite cred för mitt mål nr 2 eftersom det var returen på hennes skott som jag slog in i halvöppen kasse. Tack för de gullnos. Första målet har jag inte ens någon kommentar på, ingen av oss reagerade på att det var mål på säkert 10 sekunder efter målet. Hahah men mål blev det och lite halv magiskt på något sätt. Celina lyckades göra en hattrick efter mitt första mål, så jävla bra! Match nummer två har jag inte många kommentarer på, vi spelade bra, vi gjorde vad vi skulle men de var överlägsna. Nä så nu satsar vi om på träning, mån, tis och tors samt DM match på fredag, vi får se om jag spelar då. Ni får hur som helst jätte gärna komma och titta!

Matchens resultat hittar ni här!
Där kan ni även om ni är lite spioniga hitta andra resultat samt kommande matcher osv.

wohoo

Häromdagen var jag så jävla sur, det var en dålig dag, jävla söndag liksom, igår och idag är jag så hög på livet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är sån jävla skillnad och jag inser nog att jag inte skulle klara livet utan innebandyn, så den får vara kvar i livet. Blir iallafall Östersund i helgen för min del, fick jag höra. Happyface. Det gick riktigt bra idag och fick määäässa komplimanger, det känns awesome idag, det gör det verkligen. Kom ganska nyligen hem, har precis duschat och känner hur hungern slinker på.

På träning nummer två så lirade jag väldigt bra, fick massa beröm av grabbarna, hörde rykten om att jag visat dom vart skåpet ska stå, gjorde nog flest mål också är jag säker på, kanske snyggast, iallafall ett som alla applåderade åt. Njaa man får vara nöjd, jag tror att den mentala spärren har släppt nu! H O P P A S !

Btw så köpte jag bil idag! Hör kommer den:



Den ska döpas! Min förra döpte en kär vän till mig till "Grodan", den var så grön och härlig.
Får se vem som får äran att döpa denna goding.

dagen.

Är sjukt galet pepp idag! Gjorde en jätte bra innebandyträning och jag kände hur det tändes till igen, den där passionen för sporten. Imorgon blire träning som aldrig förr.. 4 timmar är det tänkt! Som varannan tisdag alltid har att erbjuda. Köpa bil ska jag också hinna göra imorgon, innan jobbet. Om bilen är bra dvs, ska iallafall åka och kika på den. Kommer bli himla roligt att ha bil igen om jag köper den! Ska även införskaffa ny innebandyklubba och skor! Lycka för mig imorgon!

Just idag är jag L Y C K L I G !

pepplåten nr1.

You're a good soldier
Choosing your battles
Pick yourself up
And dust yourself off
Get back in the saddle

You're on the front line
Everyone's watching
You know it's serious
We are getting closer
This isn't over

The pressure is on
You feel it
But you got it all
Believe it

Listen to your God
This is our motto
Your time to shine
Don't wait in line

People are raising
Their expectations
Go on and feed them
This is your moment
No hesitations

Today's your day
I feel it
You paved the way
Believe it




no comment

Det finns inga kommentarer.. är så sjukt besviken att jag inte ens har ord till det. så fruktansvärt, vilken jävulska dryg känsla. Skulle kunna gråta nu, skulle kunna göra det faktiskt. Känner hur det tränger på. Jag hade inga förväntningar ändå blev jag så sjukt besviken så fort bakslaget kom. Åh, nu tänker jag gå och dö en stund.

BTW! Mitt billån blev beviljat, yey!


RSS 2.0