en gammal önskan.

Allting har förändrats men du finns kvar..



Varje gång är som den första gång vi sågs även om det är över nu. Mina minnen höll mig uppe varje dag, du var som att andas för. Vi gav aldrig upp varandra när vi försvann. Varje dag blev långa nätter sen till år. Jag har saknat dig, gånger om och gånger igen. Men inte längre, tiden har läkt alla sår, jag är redo för ett steg framåt. Jag ifrågasätter så mycket i ditt liv, det är inget jag vill vara en del av. Du står inte för samma saker längre, du står inte bredvid valen vi tog. Du kämpar emot, du förnekar allt, trots att du var ung och jag var yngre så vet jag mer än dig. Jag minns alla gånger, alla beslut du tog. Jag väntade på något jag aldrig fick, tog steg och val, allt utan dig. Jag växte upp med orden, du stannade kvar, du har börjat växa nu. Men det gör ingen skillnad, du är den du är, inte den du var och kunde bli. En del av mig vill ha dig här, men har förträngt den önskan. Det finns inget kvar i mig som ser dig som någon man kan förlita sig på, ingen som förtjänar att stå vid min sida. Ingen jag kan dansa med en fredagskväll i vårt kök. Allt är förflutet men ändå, varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Men minnena håller mig inte uppe längre..


skillnader.

"Det är grejen med att växa upp, alla är livrädda för att vara annorlunda, sen plötsligt över natten, vill alla vara det."


Det stämmer verkligen, jag minns när man gick i högstadiet och alla såg likadana ut, alla försöker höra någonstans. Men ju äldre man blev desto mer ser man att det inte alls är så. Det är en liten skala som verkligen är rädda för att vara annorlunda. Tittar man på de människor som fanns omkring en i högstadiet så är det en oerhört liten skala som fortfarande är mainstream, de allra flesta, även de som var mest populär på den tiden och som ledde flocken, har dragit sig ifrån och utvecklat något eget, vill vara ett eget namn, ha en egen person. Det fascinerar mig hur saker och ting ändras på bara några år. Otroligt mycket!

En annan sak som fascinerar mig och som är otroligt häftigt och läskigt på samma gång är att kunna språk. Idag fick kollegan bredvid mig ett inscannat brev från en kund på datorn. Vad hon och jag såg var en massa kludd, massa tecken, en himla massa oförståeligt, det var inte bokstäver, för oss var det bara tecken, vi är oförmögna att förstå. Så vi tillkallar en kollega efter att ha kommit fram till att det nog är arabiska. Karln ställer sig bakom och tittar på skärmen, helt tyst, säger ingenting. Sen "Han vill....."
Så oerhört fascinerande, något vi inte förstod något av, något vi sitter och stirrar på, är något som han kan läsa. Något som han tittar på och förstår. Helt jävla otroligt. Jag sa det till honom också, berättade hur oerhört tufft det där är. Massa tecken, oerhört många tecken, för honom är det ord. FANTASTISKT!


kort uppdat.

Det är så oerhört kallt på jobbet idag, sitter med världens kallaste händer, två koftor, en på mig och en i knät och det blir inte bättre någonstans. Inte ens kaffet hjälper en dag som denna, trött är jag även, det kanske kaffet kan hjälpa med dock, återstår att se. Och det är fredag, Sophie ville ha pannkaka, men jag tror att vi ska göra något annat istället, känns lite väl mycket vardag över det hela, kanske köper lite dricka åt det stackars barnet också. 


älskling.


I know sometimes things may not always make sense to you right now
Straighten up little soldier, stiffen up that upper lip
We're all we got in this world
When it spins, when it swirls, when it whirls, when it twirls

It may seem a little crazy, pretty baby, but i promise momma's gonna be alright.







.

Baby, dont feel no pain, just smile back.


Varför blir livet såhär konstigt ibland? Allt blir slängt upp och ner.. Det enda man hade att hålla sig fast vid, det som fortfarande gjorde mig lycklig håller på att gå åt helvete åt skogen. Jag vet inte vad jag gör fel och ingen verkar vilja förklara, ingen vill berätta, utan skymmer det. Sluta lalla, vi är inte 12 år gamla, vi kan ta ett resonemang kring vad som händer. Nu blir jag bara bortstött och åsidosatt. Det gör mig både ledsen och besviken, allra främst på mig själv. Allt som hänt senaste tiden, börjar samlas ihop och jag börjar att bara se det där stora hålet, utan botten. Den svarta avgrunden, komma närmre och närmre. Jag behöver verkligen en vändpunkt nu, inte bara motgångar. Jag behöver andas, kännas att jag behövs, att jag gör rätt. Behöver tänka, rensa systemet. Andas, andas, andas.

It may seem crazy pretty lady, but I promise, mama's gonna be alright.


Utan dig vore jag ingenting, Sophie, du är min livsvilja, du är min ledande stjärna och det är du som håller mig ovanför ytan när vågorna trycker ner mig. Helt omedvetet och med orden du säger, de ord som får mig att känna mig som barnet och de ord som gör dig till den vuxna i våran relation. Utan dig vore jag ingenting.
Sophie, jag älskar dig, varje andandes minut och i evighet.

sjuk?

Dags att bege sig till jobbet snart, sjukt oinspirerad vad gäller dagens kläder. Orkar faktiskt helt ärligt inte bry mig, slängde bort luggen ur facet och tog på mig en mysig tröja, några byxor har jag inte än, men det kommer snart att komma. Har en gäst i min säng så vill inte klampa in dit riktigt än, väntar nog i 10 minuter till. Det ska  bli sjukt skönt att komma till jobbet och ta en kopp kaffe eller dylikt ur maskinen, undra vad man ska välja idag. Suck så trött jag är denna morgon, önskar mig faktiskt helg. Vill egentligen inte göra någonting alls, har bara oro i kroppen. En jävla massa oro och frustration. Kan erkänna att jag är en aning rädd också. Kanske ska göra en blogg om det med. Jag bjuder upp till en förjävlig kamp iallafall!



Mig tar det inte! Äckligt..


.

Now hush little baby, don't you cry, everything's gonna be alright.
Stiffen that upper lip up little lady.
We dont know why we feel how we feel inside.
And it may seem a little crazy, pretty baby,
but I promise mama's gonna be alright.




visst känns det?

känner mig lite vilsen, som att jag svamlar runt i mörkret efter något att hålla fast vid tills ljuset kommer, så att jag inte tappar bort mig själv. Jag vill så mycket, men just nu kan jag så oerhört lite. Kan inte riktigt fokusera på någonting som är viktigt, om det existerar något sådant. Lite konstigt känns det allt, och förvirrat. Och jag tror att oron övertar allting annat, så att allt blir irrelevant i jämförelse. Visste inte att man kunde vara så blind, men det är väl som de säger; när man minst anar det och ofta de människor man minst anar.


Jag lovar att du betyder någonting,
du orkar ta dig igenom det här.
Du räcker till, så var den du är

Du vet du kan förändra allting

Vår fiende är rädd om sitt skinn
Det räcker med en gnista ett bloss
Dom skulle vilja vara som oss


.

Ångest
Misstro
Oro
Frustration
Hjälplöshet

Gud, hjälp mig, att hjälpa.


fuck.

Först fick det mitt hjärta att stanna, sen började det att dunka alldeles för hårt och snabbt, om jag inte redan vore svettig så hade jag nog börjat svettats. Jag trodde att du drev med mig när du berättade, jag såg ett annat håll, men allt var sant. Det gör mig fruktansvärt orolig och besvärad, ända in i märgen.
Samtidigt är jag oerhört rädd och ängslig, dock för min egen hälsa såväl som för din. Detta känns inte alls roligt, bara obehagligt.

Idioti.


konstigt..

Jag har aldrig riktigt filosoferat i det ingående tidigare, tanken har väl slagit mig några gånger, att något kanske är  fel. Men jag har haft inställningen att alla människor är olika och jag är ju van vid att ha det såhär. Men jag är en människa, ett tänkade väsen, så jag vet att något är fel när jag inte känner dessa känslor.

Väl medveten är jag om det fakta att man inte ska försöka självdiagnosera sig med hjälp av internet, men jag kunde inte låta bli och hittade dessa sidor:

Expressen
Web4health

Jag har nog nämnt det tidigare men det är oerhört sällan jag känner hunger eller mättnad. Mättnad har jag under detta år vad jag kan minnas känt två gånger. Hunger kanske en gång, efter den där kräksjukan jag hade i två dagar under våren. Jag äter alltså inte pga hunger, jag äter för att jag vet att jag måste göra det och i mån om tid. Dvs, vissa dagar kan jag äta mycket och ofta, andra gånger lite och sällan eler ingenting alls. Jag kan äta i princip hur mycket som helst när jag äter, för jag känner ingen mättnad, jag kan bara gå på min vetskap om vad en normal portion är. Ibland slutar jag äta för att det blir tråkigt, enformigt eller för att jag får ont i käkarna. Det känns lite konstigt. Det lustiga är ändå att jag orkar att träna även de dagar jag inte ätit något innan, då jag bara ätit exempelvis lunch men ingen middag. Träningen är kl 8 och jag kanske äter kl 12, men ändå går det bra.

Jag är fan en sjuk människa, undra om jag är hypokondriker eller om det faktiskt är något fel på mig. Jag har haft dessa problem mer eller mindre så långt jag kan minnas. Kanske ska fråga mamma hur det var med min hunger när jag var riktigt liten.



säljaaaaa

SÄLJER MIN TVMÖBELSKOMBINATION!


Jag vet inte varför IKEA är förståndshandikappade och inte kan ha samma färg på produkterna på internetsidan, de är iallafall som på bilden till vänster i verkligheten.


Här kommer lite produktbeskrivning:

Bokhyllan (det är TVÅ av den)
BESTÅ
645 st (ord. pris)
Bredd: 41 cm
Höjd: 192 cm
Djup: 41 cm

4 flyttbara hyllplan; anpassa avstånd efter behov.

Tvmöbeln:
BESTÅ BOÅS
1495 (ord. pris)
Bredd: 120 cm
Djup: 40 cm
Höjd: 128 cm
(iom benen jag har till (se nedan) så blir den 10 cm högre)

Lådor delvis i härdat glas; fjärrkontrollen fungerar genom glaset

min har även ben:



Bredd: 10 cm
Höjd: 5 cm
Längd: 10 cm

SAMT ATT DE INGÅR UPPHÄNGNING FÖR TVN!
(vilket det inte gör när man köper på IKEA)


I nuläget är det bud som gäller!
(ord. pris samtliga: 3245:-)



räkningsdags..

Den här månaden suger röv! Med tur har jag 1500 kr kvar efter att ha betalat alla räkningar. Det lustiga är att nästa månad kommer jag ha 4600 och i Januari 5500 (om inga fler överraskningsräkningar kommer), jäklar vilken skillnad det kan vara per månad.

- Välkommen till vuxen livet Alexandra
"Tack så mycket"
- Ha ett fortsatt trevligt liv..

Det som egentligen drar iväg denna månad är bilförsäkringen, vars första betalning avser ett kvartal. Det var den lönen, så att säga. Men har förvisso hellre lite pengar denna månad än nästkommande. Jag har så mycket att göra i decembermånad så att jag nog inte kommer att märka av någon pengabrist. Ska exempelvis bara ut och festa en helg innan Jul/Nyår, så det kommer inte dra iväg några pengar på sådana aktiviteter. Det står bara träning och några matcher på listan över aktiviteter. En jobbfest också, men där är allt payed och jag ska inte dricka eftersom jag har match dagen efter, har därmed även bytt bort mitt sena pass så att jag slutar 16.30 (därmed börjar 07.45) för att kunna medverka på matchen.

Jävla räkningar alltså! Men jag får väl skylla mig själv, faktiskt.

Det finns stunder då jag, och nej inte bara av ekonomiska skäl önskar att jag fortfarande bodde med Sophies pappa, men låt oss se ur den ekonomiska aspekten för en stund.. Då hade vi haft gemensamma kostnader för 6000 (tänker mig hyra, bil, dagis och bredband). Vilket hade gjort mig 3000 kr rikare personligen varje månad. Jag hade inte heller haft några problem att träna, jag hade haft någon att komma hem till, någon att vakna med och någon att laga mat med osv.. Så sambo.. vart fan befinner du dig någonstans?


saying.

Det har varit en mystisk helg, en fantastisk sådan dock. Den har haft många skratt med sig, många skratt av glädje och en hel del av frustration.. Ja ofta så hanterar jag stress genom att skratta, för egentligen så är det inte så oerhört roligt att köra fast ute i skogen med skrikande galningar i bilen, som jag ber hålla käften. Nej inte heller är det så roligt att med en annan bil, bara några timmar senare få soppatorsk. Har höra en massa olika människor ha en hel del åsikter om allt och ingenting, har fått ovanligt många komplimanger, (eller så är skillnaden att jag minns dom med tanke på mitt nyktra tillstånd) vilket av alternativen det kan vara kan jag bara spekulera i.

Helgen avslutades med oerhörd besvikelse och nedgång, men den fick en topp under de sista timmarna, det har gjort allt mycket intressant, men ångesten har jag kvar. Såväl lukten av bensin på mina händer och paniken jag erhöll när jag insåg att jag glömde mina vantar och min mobil på biltaket när jag kört 3-4 km. Jag vet inte om helgen var värd den hopplöshet jag fick i slutet men det kan vara så att man lär sig något i allt man gör.
Nästa helg är spelfri, för oss damer såväl som för herrarna, hur det slutar vet man aldrig. Sen blir det många, många nyktra helger och det känns så oerhört skönt. Faktiskt.



Tack för den släng av magsjuka jag hade i lördagsmorse, kanon, inväntar nu bara den riktiga stöten!

Du är intressant, men det känns så oerhört fel.. men man ska inte tänka så jävla mycket.


.

Look, if you had one shot, one opportunity
To seize everything you ever wanted, one moment
Would you capture it, or just let it slip?

You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go

The soul's escaping through this hole that is gaping
This world is mine for the taking, make me king
As we move toward a, new world order


It only grows harder, only grows hotter

You only get one shot, do not miss your chance to blow

Lonely roads, god only knows he's grown farther from home
He's no father, he goes home and barely knows his own daughter

Success is my only mothafuckin' option, failure's not


You can do anything you set your mind to



dagen <3

Detta har varit den bästa arbetsdagen på länge, varför vet jag inte, men jag ville inte gå hem när klockan slog 16.30, ville sitta kvar nån timme till och nej det är inte för attt undvika städningen jag ville göra det. Jag ska SNART sätta igång med den. På min första paus tog jag tillfället i akt att ringa Bredbansbolaget för att "säga upp" min telefoni.
Följande är ett samtal mellan mig och kommunikatören, som vi kallar för Johan.

Johan: Hej, mitt namn är Johan, hur kan jag hjälpa dig?
Jag: Hej, poppade mitt personnummer upp där?
Johan: Nej, jag fick inte det.
Jag: blablabla
Johan: Ja nu ser jag dig här.
Jag: Jag har haft er telefonitjänst i snart 4 år men under dessa år har jag inte kopplat in telefonen, så jag tycker mig inte ha användning av den.
Johan: Då kan jag säga upp den till 31.a december.
Jag: aaaa, men ska du inte försöka vända mig nu?
Johan: (blir väldigt ställd) jo.. jojo, jo det ska jag
Jag: Haha jaa.. jag jobbar på ComHem så jag vet hur sånt här går till ;)
Johan: Hahaha okej! Ja jag kan erbjuda dig gratis telefoni.
Jag: Mjaaaa, okej kör till! Fixa det där du
Johan: Ja då fixar jag det
Jag: Kung, glad att kunna ge dig provision, ha en fortsatt trevlig dag!


Mina kollegor tyckte att detta var ett väldigt roligt samtal. Märks att man är arbetsskadad när man ber företag börja göra vändningsförsök. Tänkte även fråga honom varför han inte försökte bredda in DTV på mig när jag redan hade två tjänster, kanske borde jag ringa igen och få något bra erbjudande på detta? Bredbandsbolagets uppsägningsavdelning blev ganska smiskade idag. Jag är en nöjd kund dock!

Har suttit och tagit trevliga samtal idag, även haft säljcoaching och konstaterat att jag leder säljtävlingen för veckan, dock är jag ledig imorgon så kan vara så att andra går förbi mig nu, tusan. Fick dock sälja tre avtal idag, så man får väl vara nöjd! Ligger jämnt med mina säljmål ändåså. Sitter och tittar på månadens fakturor och konstaterar att ja, det vore fint att få ut provisionen iallafall i januari.

Vi hade ett möte idag på jobbet också, i över en timme, med en grupp som har hand om ett system jag inte får prata om, man fick en och annan aha upplevelse och nu känns allt mycket bättre!

Innan jag lämnade arbetsplatsen var jag noga med att gå runt till alla mina teamare och säga "Trevlig helg", bara för att jag är ful och smörjer i deras ansikten att jag minsann är ledig imorgon jag!

Näni, folket, nu ska jag inte försöka dra ut på städandet längre, bara att svida om till städoutfiten och börja fixa lite här hemma så man får något gjort och slipper spendera hela den lediga dagen med detta mission.

Over och ut.


morgontrött

Fy vad trögt det var att gå upp denna morgon, men jag var iallafall duktig och klev upp i mitt kalla sovrum imorse. Sjukt trött och jävlig och jag hoppas att så många som möjligt väntar till efter 16.30 med att ringa ComHem, kom igen folket, ni får ringa efter arbetet, inte under lunchen! Det är något skönt att jag är ledig imorgon och kan sova ut iallafall några timmar. Jag har en hel del att stå i imorgon nämligen, men det ska nog gå att sova till 10 åtminstone, vilket är 3 timmar mer än inatt. JAG VILL JOBBA FLEX PASS IDAG! ååååh.


ombygg.

Inget nytt egentligen, någonstans. Jag har sålt bra på jobbet, även haft en väldigt bra och trevlig vecka faktiskt, fått en och annan lott till den stora dragningen på fredag, för att jag klarat mitt efterarbete. YEY! Har även klarats veckans mål, vilket jag är väldigt nöjd med. Känns dock helt jätte konstigt att det redan är onsdag och jag har konstaterat att jag nog behöver terminalglasögon, ska prata med min manpower chef om detta på vårat möte som kommer i veckan.

Efter att ha varit i Emelies lägenhet och kikat in under veckan så blir jag ju så jävla flytt sugen att jag inte vet vad jag heter. Och jag ska erkänna en sak, kära läsare, jag börjar bli, om än bara lite, uttråkad av min galna tapet i hallen. Det var roligt, nu, not so much längre. Får ångest. Sen så har jag under snart ett år funderat på att ta bort mina bokhyllor i vardagsrummet, för att de bara samlar skit och för att vrummet blir så oerhört mycket mindre. Kommer ihåg den korta tiden jag faktiskt hade en tvbänk och inget mer, det var så fint, så jävla fint. Men vad ska jag göra av bokhyllorna? De kanske förvisso få plats i sovrummet, men det är frågan det. Måste ju ha räkningspärmarna någonstans antar jag. Dödens ångest. Jag är ledig på fredag, kanske ska ta tag i saker och ting då. Vi får se, vi får se.





i minne av dig.



May you rest.. peacefully.

You may ever grow in the hearts of your familiaries.
Your candle burned out long before your legend ever will.

Du kommer alltid att vara kvar, så länge vi sluter våra ögon
har vi förmåga att minnas din närvaro.
Jag anser att döden blott är en fortsättning på livet.
Därför önskar jag, dig en fin fortsättning på den
mysteriska resan, vi kallar vår existens.



tankar.

Man tror att man är skyddad, att man har relativ koll på läget. Men det kommer alltid som ett slag någonstans i bakhuvudet. Livet tar vändningar, man absolut inte kan förutse. Och trots att det händer, om och om igen, så blir man lika förvånad som när första snön kommer. "redan" säger man.
Redan är ett ord, som även om man är förberedd på döden kommer att nå våra läppar. Läppar som inte längre formar leenden utan som endast formar ord av förvirring, nedstämdhet och sorg. De som tidigare fört oss framåt i livet, står nu bakom oss. De som vi förlitat oss på, får nu förlita sig på oss.
Det tog lång tid, innan första dödsfallet inom familjen som jag kände av. Det tog hela 16 år av mitt liv innan jag inte längre var skyddad från sorgen. Efter det känns det som att en efter en, vänner som släkt, släcker sina lampor. Det är bara tomhet de lämnar bakom sig. Det var dock nästan två år sedan jag tog på mig mina begravningskläder, men det känns inte som en sån lång period. Det känns som en mycket kortare period. Men det sägs att sorg är ett av de längsta arbeten vi är tvunga att genomgå. Jag antar att de har rätt.
Det kan bli en tung jul..

10 år har gått och du har varit i närheten under den tiden. Jag vet ingenting just nu, det har gått, för fort.



Jag undrar, hur de förklarar för er.
Hur de håller i era små händer och yttrar orden.
Jag är rädd för hur era ögons glöd slocknar.
Jag är orolig för hur det gör ont.
Den här natten blir lång.
Håll deras händer i mörkret.
Låt dom gråta, låt dom fråga.
Låt dom ifrågasätta och fundera.

Låt dom säga: varför?
När ni svarar, håll deras händer
och stryk håret ur deras förtvivlade ögon.
Beskriv, att man alltid vilar i frid.
Och låt dom somna i er famn.

Jag önskar att jag kunde förklara.
Önskar att jag kunde få er att förstå.
Vill att ni slipper känna sorg.
Jag tar all smärta åt er.
Jag älskar er.



jag kan flyga..

Man känner att man utvecklas en hel del, som att man gör mer och mer rätt på något sätt. Hoppas att det håller i sig, önskar bara att det kunde bli lite mer åt rätt håll. Men det kommer väl det med, antar jag. Det är bara att kämpa på. Man kommer aldrig kunna flyga om man inte tror på det själv. Så det är bara att tro, hoppas och vänta på att den tiden kommer, även för mig. Nu är jag trött, oerhört trött, pga det blir det till att somna tidigt. Imorgon börjar jag jobba 08.45, så jag kan lämna barnet vid 8, sen tänkte jag gå till jobbet, jobba sönder mig själv varpå det blir en träning, tiden visar om det blir fys, teknik eller lir. Har i nuläget ingen aning alls.

I believe I can fly
I believe I can touch the sky
I think about it every night and day
Spread my wings and fly away
I believe I can soar
I see me running through that open door
I believe I can fly



När jag ser dig så går en ström genom kroppen, från magen upp i halsen.
När mina ögon noterar att dina tittar på mig uppstår samma känsla.
Då känns det som att jag kan vänta på dig.
Men i verkligheten så vet jag att det inte går.
Det finns många mirakel, många som jag måste klara av själv.
Jag vet att de börjar i mig. Jag önskar att vi kunde göra det tillsammans.
Jag vill flyga iväg, med dig i min högra hand.

IBC Hernösand <3

Klockan 18 var vi tillbaka efter en heldag på Öbacka SC. Sophie har varit en riktig prinsessa och tittat på våran och på herrarnas match sedan med mig. Duktig tjej! Så nu har vi avverkat berömet och kan gå rakt på fakta.

Efter våran match spelade herrarna som tog sig an Sollefteå IBK, det var en jämn match. Till sista perioden så hade det gått fram och tillbaka från att leda till att ligga under och lika. IBC tog ledningen med 9-8 med 11 spelade i sista. Med 5 min kvar tar SIBK ut målvakten. IBC drar då in 10-8. SIBK reducerar dock till 10-9 med 3 min kvar. Då drar IBC iväg och avslutar matchen med 12-9 efter två mål i öppen kasse.

Ja och hur gick det för oss? Jo jag ska berätta att det till en början var jämnt. Efter 1.28 in på första perioden visar vi vart skåpet ska stå. På en pass från mig till Anna så bangade hon in 1-0. Ingenting händer väl som är så värst jätte spännande tills det ha gått 12 min och Krokom kvitterar. Det var dock det enda mål de skulle få göra på ett bra tag.
Vi drar iväg till 4-1. Krokoms reducering kommer först 7 min in i tredje perioden, då de gör sitt andra mål. Med ställningen 4-2.
Under sista 10 minuterna gör vi 5 mål, varav ett i öppen kasse när Krokom desperat försöker komma ikapp.

Slutresultatet blir alltså: 9-2 och tre härliga pinnar till oss i tabellen.


Herrarna kan briljera med två vunna matcher denna helg, vi fick vara nöjda över en vunnen och nöjda var vi, kan jag säga.


IBC Hernösand - Krokoms IBK.

Om 30 minuter är det samling uppe på Öbacka SC. Då ska vi ut och gå, sen värmer vi upp inomhus. Vi ska ta oss an Krokom. Det första jag ska göra är dock att hälsa Pecka, från Ida att han måste sköta livrapporteringen bra eftersom hon jobbar och inte kan vara med och därför vill följa allt via internet. Well, I can do that. Här har vi ätit gröt och spelat peppmusik hela morgonen och snart är det dags att bege sig. Känns som att tiden gått jätte super snabbt. Nu gäller det att inte tänka så mycket. Nu jävlar kör vi bara.

Efter våran match möter herrarna Sollefteå, så jävlar ska det hejas på!


lyrics.

I know you miss your mom and I know you miss your dad

Mummy's with you in your prayers
No more crying, wipe them tears
Mummy's here, no more nightmares
We gonna pull together through it, we gonna do it

We're all we got in this world
When it spins, when it swirls
When it whirls, when it twirls

We did not plan it to be this way, your father and me
But things have got so bad between us
I don't see us ever being together ever again
Like we used to be when we was teenagers
But then of course everything always happens for a reason
I guess it was never meant to be
But it's just something we have no control over
and that's what destiny is,
But no more worries, rest your head and go to sleep
Maybe one day we'll wake up and this will all just be a dream

Now hush little baby, don't you cry
Everything's gonna be alright
Stiffen that upperlip up little lady, i told ya
Mummy's here to hold ya through the night




en note.

Det känns som att jag verkligen börjar få lida av mina val i livet. Mina vänner tycks ha väldigt svårt att förstå, trots att jag upprepar det hela tiden att jag faktiskt inte träna/har matcher hela nätterna. Om jag tränar en kväll innebär inte det att jag tränar till kl 02-03 på natten. Nej utan mina träningar slutar allt mellan 20 till 23. Jag kan alltså vissa dagar visst umgås även fast jag har träning. Nästan alla faktiskt. Det är bara mina kära vänner som insisterar på att jag tränar hela tiden. Hmm nej, så är det inte riktigt. Jag tränar inte eller har match idag, visst jag har match imorgon och kan inte supa ihjäl mig, inte dricka alls egentligen. Men hade ju varit trevligt att bli tillfrågad iallafall, kan ju faktiskt gå med nykter. Istället får man som svar på uttalandet "Have fun ikväll" något i form med "Ja det ska vi, SYND att du har match" eller "jaa.. synd att du tränar" varpå jag brukar svara: Well, jag tränar som sagt inte hela nätterna...

Det blir samma sak om och om igen. Har försökt att prata om det, har tagit upp det på allvar och allt läggs på mig, som att det är mitt fel. Well.. tror inte ens att ni börjar göra något kl 20, det har iallafall inte hänt hittills.. Men fråga inte mig, jag tränar ju ändå bara.. Ingen lär fråga mig imorgon heller. (om de inte läser detta) Får väl i efterhand höra "men du hade match". Mjooo men den slutar ju faktiskt halv 3 imorgon. Är en hel dag/kväll sen. Förresten vore det roligt om ni ville komma och kolla när jag spelar någon gång eftersom ni vet hur mycket sporten betyder för mig. Är ju som att gå och se på någons dansuppvisning eller dylikt. Stötta sina vänner i vad de gör. Skulle ni vilja ha mig med på nån läskig redovisning eller om ni ska visa att ni visst kan utföra step-dans så skulle jag vara och titta på er. Synd att det bara är jag som känner så.

Nämen, istället sitter jag väl här då. Puss på er!


Game imorgon, jag ska kämpa ännu mer och ännu hårdare. Vi får se hur det går. Kommer bli svin roligt i vilket fall och det är väl det huvudsakliga i alla sporter.
Jag har letat fram några pepplåtar inför matchen och under min uttråkade lördagskväll i min ensamhet utan vänner som ens dubbelkollar om jag är helt bunden vid min soffa konstruerat ihop en liten lista! Dock är den just "liten" nu, men den kommer nog att växa skulle jag tro, kommer vara många ensamma "kvällen innan match"-kvällar i detta hem antar jag. Tur att jag älskar det jag gör iallafall. Annars vore det jobbigare..

Pepp!


IBC Hernösand - Sollefteå.

Vi ställde oss på planen, efter problem med att domare fastnat efter vägen i en trafikolycka som vi lyckades lösa genom att ta in andra domare. Matchen var försenad, vi var lagomt peppade och allt kändes bra. Klockan startade och jag tog mina första steg framåt i banan. Det var en jämn match och jag vet inte riktigt hur jag ska återberätta den eller ge någon form utav recension på den. Låter bli att säga något. Säger bara att slut resultatet blev 3-4. Jag fick göra ett mål, borde kanske gjort något mer. Spelade powerplay för första gången och lyckades dribbla bort några och gjorde väl ett bra arbete. Vi var två toppar så det tog på krafterna att spela. Sista 10 minuterna var det bara viljan och envisheten som höll mig kvar.

Idag känner jag en smärta i två revben, jag blev nämligen puttad över motståndarmålet.. kom bakom målet och fick en putt i ryggen över kanten på målet. Neandertalaren blev därmed utvisad två minuter. ÄNTLIGEN två hela minuter utan henne i mitt liv. Gorillan i målet var nästan oövervinlig, hade hon vägt 50 kg mindre hade vi nog fått in 10 mål till. Hon var orörlig, men det räckte med att hon satt still så täckte hon bokstavligen mer än halva målet. Vi tar dom på bortaplanen kan jag lova, nu när vi vet mer hur de är. Jag spelade iallafall tills jag nästan svimmade och lovade mig själv att ta i ännu mer nu på söndag. Nu jävlar ska ha kämpas!

Tackar Angelica Larsson för hennes andra assist till mig i år, du är en klippa och vi samarbetar riktigt bra. Jag gillar att se våra namn tillsammans vid målredogörelsen, även om ditt mål, med mig som ass inte registrerades på mig som assistare. Men vi vet ju, hur awesome vi är tillsammans. LÖV U!


.



När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom
Få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden

Men jag blir så dum av dig.




gameday.

Ikväll är det match, jag vill känna mig taggad, men är ganska neutral i nuläget, det kanske är bra ändå. Känner mig sådär lagom. Ska bli grymt roligt iallafall, vi var ju trots allt matchlediga förra helgen så man har hunnit utveckla lite abstinens sen förra matchen. Samligen är kl 19 och matchen 20.15. Så om 5 timmar ska det beges, jag undrar hur jag ska fördriva tiden tills dess. Ska iallafall åka till Coop, hoppas att jag kan lösa in min check där för kostnaden av 25 kr och därför handla för 80 kr. Ska nog även passa på att panta alla påsar med pant jag har så de slipper stå i köket och skräpa. Kan hända att jag diskar de få glasen som är smutsiga också samt kanske plockar lite små grejer som ligger framme. Sophie ser fram emot matchen också, ska köpa nått ät- och drickbart till henne som hon kan ha under matchen såklart. Blir aningen senare läggdags än vanligt. Men minns ni inte dom stunderna som liten? När man fick vara uppe extra länge för att det var något på tv eller för att mamma och pappa hade besök som också hade barn osv? Det fanns ju dom stunderna och det är nog dom man minns mest och bäst. Det var något speciellt.
Något så litet kan vara något oerhört speciellt för ett barn. Det är fascinerande.

Ska lyssna på massa peppmusik innan matchen iallafall, det brukar få igång skallen.
Nu kör vi!


citat från träning med Hornets.

"Skjut i det där läget, strunta i dina vänner"
- Jag har inga vänner..
"Nähää, du kör som mig, jag har bara JT här på sidan"
- Ja, skillnaden är att jag inte har några vänner alls..
"Haha inga vänner, bara konkurrenter?"
- Japp! BARA konkurrenter i mitt lag..


I helgen är det dubbelmöte, fredag 20.15 och söndag 12.30, kom till Öbacka SC och titta vet jag! Kan bli ett jävla drag, nästan bättre än krogen! Jag lovar er.. Vilket påminner mig om att jag glömde att strecha, kanske ska dra en liten streching nu. GAME IMORGON! peppa!

"Sen efter matchen på söndag vill vi att ni lämnar era matchtröjor till oss"
- varför? (i kör)
"Vi ska trycka.. ANDERS på den här sidan och JONNY på den här sidan"
(våra tränares namn)
- Och ett hjärta i mitten! (en i laget)


Tränare: jaa så kör ni 4 led!
Jag: men.. skulle vi inte köra tre forwardled och två backled?
Tränare: Jo precis! sa ju det?
Jag: Du ska 4 led.. hur är det med matten egentligen?


GO HORNETS!



my rights...

För många jobb borde de inte bara gå på betyg eller hur man beter sig på en intervju, för vissa jobb borde de göra undersökningar om hur personen är i det privata livet. För tjänster som kan utgöra skillnad i människors liv, i arbeten med auktoriteter som är skrämmande så borde de ta tillvara på de anställdas privata åsikter inom deras arbetsområde. Speciellt, absolut speciellt när det gäller barns liv.

Jag blir så fruktansvärt less, när du har vettiga åsikter att komma med, som faktiskt har stöd i något och inte är dubbelmoraliskt eftersom ni gör samma sak fast värre själva så kan du ju alltid återkomma, om du vågar dvs.
Det är skrämmande att någon på din position, med sådan auktoritet har ett sånt här tänk, som inte alls tänker rätt, utan jag får förklara för dig, angående totala självklarheter. Förstår inte vad som är fel. Jag viker mig inte iallafall, aldrig någonsin viker jag mig. Du har inget rätt i detta ändå och jag kommer att ta till de vapen som är nödvändiga.
Ses kanske in court.



om gud var omkring oss.



What is god was one of us, just a stranger on the bus, trying to make her way?
Skulle allt vara lättare? Skulle gud gå runt och sprida lycka? Bota alla sjukdomar?
Rädda människor ur svåra situationer? Skulle kriminalitet existera?
Ja hur vore världen, om gud gick bredvid oss..



Idag är jag väldigt trött, kommer nog att somna så fort barnet gått och lagt sig, hade jag varit själv idag hade jag förmodligen redan sovit, på gott och ont. Hade förmodligen vaknat mitt i natten och undrat vad jag ska göra och nog legat kvar där i sängen, filosofierandes om livet. Framtiden och alla beslut som måste fattas inom kort.
Så ibland så önskar jag att gud var bland oss, någon man kunde slita tag i och be om råd. Det kanske finns sånna förvisso, de som kan ge råd, men som kanske inte nödvändigtvis är gud. Lite troende är man nog, trots allt. Detta är något jag funderat på länge, i många år. Jag har läst bibeln, den är förvirrande och inte alls som man tror. Fader vår, kan jag utan och innan, något som är bra, så man inte står där i kyrkan och känner sig löjlig för att man inte kan den. Det hör till, tycker jag. Jag har även bett till gud några gånger, dock tror jag att de allra flesta har gjort det när de varit i kris. Men det för stå för dom.

Jag älskar som bekant livet, varje liten aspekt av det. Ett möte med en människa kan räcka för att jag ska kunna vara glad en hel dag. Jag lever på att glädja andra, jag lever på att se och uppmärksamma andra. Jag gör kanske inte alltid rätt beslut, men jag försöker om jag gör felaktiga beslut att rätta till dom. Jag uppskattar att få vakna och andas varje morgon. Jag uppskattar att se solen skina in genom fönstret och ibland kan jag sitta under någon timme och titta på hur solen skiner på min soffa och bara andas in lycka. Livet är alldeles för dyrbart för att kasta bort, på ingenting.

Jag konstaterade idag att jag börjar bli gammal, stel och aningen tråkig. Det var inte roligt att åka pulka, jag tänker alldeles för mycket på konsekvenserna och kände att det var meningslöst, ville bara hem. Kände mig.. som en 40åring. Inte alls roligt..


!

Något av det dummaste och mest irriterande måste ju vara när man ska få pengar tillbaka från ett företag och får det på utbetalningskort och de tar ut en avgift på 25-50 kr beroende på vart man hämtar ut den och tycker att man ska vara nöjd. Speciellt när man får ett utbetalningskort på 104.50 och de ska ta 50 kr. Jag ska alltså betala för att de skickar en faktura med ett belopp jag betalar, som sen visar sig vara för mycket? Jag ska alltså betala för att jag betalat för mycket? Betala för att få tillbaka mina pengar? B u l l s h i t !

Tacka vet jag ComHem AB, där gör vi inte sånt här dumt..



how about.. death.

Fick en fin liten gåva av mina far idag. Tack för det och jag tänker på er, hela tiden. <3

Det är intressant det där, den extrema lilla skillnaden på liv och död. Vårt hjärta slår mer än en gång per sekund. Föreställ er att det räcker att några av dessa hjärtslag uteblir. En sekund kan verkligen vara skillnaden mellan liv och just död. Några få ord, kan förändra våra liv föralltid, oavsett om det gäller oss själva eller någon närstående. Vetskapen om att någon i ens närhet kommer att dö, är djupt skärande i våra hjärtan, jag vill inte föreställa mig hur den sjukes hjärta känner. Varje liten droppe blod, hör till ett kretslopp med signifikans vi aldrig kan föreställa oss. Varje droppe är värdefull, varje hjärtslag likaså.

Ibland känner jag rädsla för att blinka, en blinkning kan göra stor skillnad i livet, en sekund likaså, vi har nog alla haft tillfällen i våra liv där vi kan säga: Om jag inte hade gått in igen efter mobilen, så hade jag varit en minut framför i livet och drabbats av olyckan, nu någon annan drabbades av. Det är små saker, som gör skillnad. Varje steg i livet är skillnaden på ett liv här på jorden och ett liv, i vad som än finns, efter döden.

Jag tänker på döden mycket just nu, och det är nog bra. Det är svårt att få ett perspektiv på allt. Det är svårt att se vad skillnaden blir, i framtiden. Det är svårt att skildra det som kommer, innan det logiskt nog har skett. Det är svårt att bilda sig en uppfattning av hur människor i ens omgivning kommer att reagera. Det är svårt att föreställa sig vad det är de går igenom, det vi flesta dock tycker är svårast, är att veta, vad vi ska säga, hur vi ska agera och vad vi ska känna, i sådana här lägen. Vi får dock aldrig glömma, att vi måste agera efter våran instinkt. I sådana här lägen, behöver vi inte hålla handen. Vi behöver inte heller fundera ut en massa ord, formulerade till vackra meningar och fraser, som vi ska använda. I vissa lägen i livet, räcker det med en medlidande blick eller ett tonfall som uttrycker hur ledsen man är, det i kombination med att man visar finns där för de involverade, om det behövs är det viktigaste.

Döden är inte ett slut, döden är en fortsättning.


it gave me hell.

Jag hade bäddat ner barnet i sängen, vi hade pussats godnatt och jag gick ut från rummet och in i vardagsrummet där jag som vanligt sätter mig tillrätta i soffan och ska ikväll börja se en dokumentär om en flicka som blev lämnad i landet hon kom från av sina adoptivföräldrar. När mitt barn börjar tokskrika (understryker att detta inte alls är vanligt) och kommer springandes ut från sitt rum. Till en början ser jag inte vad det är frågan om, ser bara hennes rädda ögon, sen ser jag blodet. Allt blod, som täcker hennes små armar och hennes ansikte. Jag förstår inte varifrån det kommer, jag tar bara papper och torkar, jag får blod över mina händer och armar och det bringar en absurd känsla av maktlöshet, desperation och rädsla. Hon skriker att hon blöder ur näsan, jag konstaterar att hon har rätt, så jag torkar av näsan och ska ta mer papper, tittar upp på hennes ansikte och ser att det är lika blodigt som innan. Det bokstavligen strömmar blod ur barnet näsa. Det går inte att beskriva med ord, jag tar henne i mitt knä, lutar hennes huvud bakåt ner mot golvet där jag håller min hand för att undvika det hårda, kalla golvet varpå jag torkar och torkar och avslutar med att stoppa en papperstuss i hennes och min egen näsa och börjar skämta om hur rolig jag ser ut. Hon tittar förundrat på mig och mellan snyftningarna säger hon; "mamma, du är rolig, jag älskar dig".

I allt drama var det enda jag kunde tänka på att jag måste hålla mig lugn, för att hon ska kunna vara lugn. Men känner hur hjälplösheten och frustrationen bara växer inom mig. I mitt sinne målar jag upp de värsta scenariorna tänkas kan av en mor. Hon har nog en tumör och kommer att dö här och nu, var en tanke som kom. När jag lugnat mig med att det nog inte är så, kom tankarna om vad jag skulle göra om hon faktiskt skulle dö, bara en sådan, liten, nästintill obetydligt tanke och på den millisekund det tar för synapserna att skapa smärta, kände jag hur oerhört ont det skulle göra, att behöva leva mitt liv utan världens vackraste skapelse.

Så alla mina tankar inatt går ut till föräldrar som genomlider rädslan av att kanske inte få leva med sitt barn, till de som fått kämpa med den oerhörda smärtan av att faktiskt ha förlorat sitt barn och alla er där ute, som inte bär på någon större rädsla, än rädslan att förlora era barn.



Sophie, Milly Rönnberg,
jag älskar dig inte tills döden skiljer oss åt,
utan i evighet.


quote by Marianne Williamson

"Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. Your playing small doesn't serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. It is not just in some of us, it is in everyone, and as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.."


Och det är nog så sant som det var sagt och skrivet.

nattligt.

When only the definition of common sense is more common then the sense itself.





och när förvirring är vanligare än kontroll över livet. Det är ju som så att livet går upp och ner och idag undrar jag om jag har empati överhuvudtaget, vet jag hur jag påverkar människor, förstår jag innerbörden av mina handlingar? Kan jag känna sorg när jag inte vet vad jag sörjer? När jag inte vet vad jag förlorar. Och jag vet ingenting. Vet inte ens vad jag själv tänker på, vet inte vad jag funderar över men ändå funderar jag. Man får lite ångest över livet, jag kanske har agerat felaktigt, kanske gjort och sagt saker som i efterhand borde ha funderats på lite mer innan de agerats ut. Kanske låter jag folk unyttja mig lite väl simpelt också. Borde kanske göra en omvärdering på hur jag är, vad och vem är jag? Vad är jaget? Det som är jag, önskar att den kunde vrida tillbaka tiden och ta bort vissa saker ur händelseförloppet i vad som kallas mitt liv. Vissa detaljer som jag hade klarat mig utan i långa loppet. Det upphör nu iallafall. Innan det blir kris.

Jag kan en hel del om livet, har en mängd fakta i mitt huvud, allmänvetande.. Jag anser mig vara vuxen, men ibland så börjar jag fundera på om vissa beslut jag tar om mig själv verkligen är baserade på en vuxens värderingar och perspektiv. Ur vissa aspekter är jag kanske fortfarande en vilsen ungdom. Jag hoppas dock inte det, hoppas att det är stundens ingivelse. En detalj som jag får slipa lite på, finjustera och korrigera. Gör om, gör rätt, med citationstecken.

Jag hade en människa där ett tag, med samma värderingar, med samma livssyn och åsikter, en person som dock behöver arbeta lite med sig själv och ta tag i vissa saker. Det är tråkigt, för jag har aldrig känt en sådan samhörighet på en så kort tid som med denna individ. Ibland önskar jag att du hade kommit lite längre i livet än just bara hit. Att du hade gått några extra steg och var redo att ta tag i situationen på ett annat sätt. Nu ser jag dock på dig, som någon som är vilsen, som behöver lite vägledning och bekräftelse. Jag antar att du är lite som mig, fast snäppet värre. En nivå högre, en nivå som skadar andra lite, när du agerar främst för det eget bästa än för det bästa för dina medmänniskor.

Jag vet vad jag ska jobba på, från och med nu. Agera på ett sådant sätt som är bäst för mig och min omgivning. Inte lämna ut mig själv för förmjukelse och ryktesspridning. Jag ska även agera mer aktivt för mina medmänniskor, mer än vad jag redan gör och då vet jag att jag gör det rätt frekvent och noggrant redan. Jag behöver stoppa skändandet av mig själv. Av mig själv och av andra.

Det var nog nattens tankar och funderingar. Nu ska jag, bädda ner mig själv i en säng där jag hädanefter inte ska behöva ligga och ångra saker eller göra noggranna värderingar angående mig själv och livet. Jag har iallafall min positivism till min fördel i detta. Godnatt.


kritik

Uppdrag granskning


Jag blir så arg, upprörd och frustrerad. Det får och kan inte gå till på det här viset. Jag har alltid varit skeptisk mot socialförvaltningen och deras maktlystenhet, men det här gör mig så oerhört kritisk mog hela systemet, mot hur människor agerar och hur handläggarna ser på fallet. De belyser inte ur någon aspekt vad som egentligen är bäst för barnen. Alltid har jag ansett att det här med att barn runt om i landet slussas runt mellan olika familjer, ibland hela sin uppväxt är absurt och fullständigt oacceptabelt. Att socialen en gång per halvår gör en bedömning och kan antingen skicka dom till sina biologiska föräldrar, låta dom stanna där de är eller skicka dom vidare, gör mig rätt illa tillmods. Det ska göras behovsanalyser innan barnen placeras, familjerna ska kollas upp och verkligen ha som tanke att barnen som placeras hos dom ska bo där, på heltid, resten av sina liv. Barn ska inte behövas slussas runt, de ska hamna rätt på en gång. Och folk undrar varför det finns stor procent fosterhemsbarn bland unga kriminella. Jag ser iallafall en ohygglig logik och ett stort samband mellan dessa. Barnen mår inte bra, de är förvirrad och vet inte vilka de kan och borde förlita sig på. Detta gäller en stor mängd barn, givetvis inte alla. Och självfallet finns det barn som hamnat rätt på en gång, det finns barn som inte gjort det men som mår bra ändå. Men det jag säger är att det ska göras en analys av barnens behov och de ska i allra största grad hamna rätt, på en gång.

Jag vet inte om det är så att jag är känslig, eller om det är för att jag själv är mamma, men jag känner så ofantligt för dessa föräldrar som inte får ha sina fosterbarn kvar och att det kan ske på det här viset. När man fick höra barnen gråta och säga att de vill komma hem så kunde inte mina tårar hållas tillbaka. Jag blir nog ledsen när mitt barn säger att hon vill vara med mig när hon inte ska vara det. Jag mår dåligt över att hon hamnat i den situationen att hon inte kan ha oss båda två, samtidigt. Jag vill inte ens föreställa mig hur det måste kännas att vara förbjuden att få träffa de barn, man fostrat i princip hela deras liv och att höra dom gråta och säga att de vill ha dom. Fruktansvärt, det är för mig tydligt, vad dessa barn behöver. Varför kan inte socialen se det?

Speciellt när socialen vill att dessa barn ska återbördas till sin biologiska mammas, när hon är intellektuellt funktionshindrad och är dömd för brott, våld och vapeninnehav och när barnens styvpappa dömts 8 gånger för misshandel och under den tid jag skriver avtjänar ett straff. Sjukt.. sinnes jävla sjukt..


svullen..

Tycker att jag har en gullig mamma, eller egentligen så är det lite sådär hon måste tycka på något vis. Men bra att få höra det ibland också. Tänker inte bli heartbroken igen mamma, det är inga problem. Jag tar det eaaaasypeaaaaasy!

Jag är sjukt peppad inför eftermiddagen/kvällen, ska bli himla roligt. Lite synd dock att jag lyckades få ett katthår i ögat imorse så det är svullet, det börjar dock lägga sig nu. Men vad är risken.. jag tål katten i övrigt, bara det är ju något storslaget, har aldrig fått andningssvårigheter eller dylikt där, trots att katten legat i mitt ansikte och gosat, men så lyckas jag på något vänster få ett hårstrå i ögat och helvetet bryter lös fullständigt. Jag kunde inte titta på väldigt länge. Där försvann "ikväll ska jag vara snygg" fullständigt. Är hos mamma nu och det har som sagt börjat lägga sig lite, det rinner inte och jag kan se med det. h u r r a !

Snart ska jag på barnkalas också, det blir nog mysigt!
Besteste vännens lille grabb fyller 3 år! Nu jävlar blir han en mogen karl!

Bästa från igår: "jag tacklar dig bara för att få ta på dig"

(allt nedan sker viskandes)
"pssst.. vad heter du?
- alexandra
"oookej, har du en pojkvän?"
- näää
"oookej, så du är singel?"
- jaaa?
"oookej, så då behöver jag inte ragga på någon annan nu"
- uum?
" då kan jag koncentrera mig på dig"
- haha jaa oookej"


derby.




Ikväll väntas det derby här i stan, mellan vårat herrlag och BK city Härnösand. Jag håller tummarna för fullständig kross från IBCs sida givetvis. Men hur det går återstår att se. Jag vill verkligen ha morgondagen nu iallafall, den känns alldeles för långt bort. Tur att vi drar igång tidigt imorgon.
Det har varit en väldigt konstig natt och morgon, vet inte riktigt hur jag ska reagera och bearbeta detta, det känns svårt och klurigt men det ska nog gå bra, det går alltid bra.

Och ibland så funderar jag på hur du tänkte, förstår du inte att jag har all rätt på min sida , att det är jag som vinner oavsett. Det spelar ingen roll vilka fulkort du använder mot mig, jag har allt rättsligt bakom min rygg. Du kan aldrig vinna detta. Jag kommer att ta över, helt. Det är inte ens någon mening att du försöker.


.

I could really use a wish right now.

Can we pretend that airplanes in the nightsky are shooting stars?

Jag vet inte ens varför det gör ont.
Vet faktiskt inte.
Finns inget jag vill mer än att förstå det.
Borde inte ens bry mig ett skit.
Vet inte vems förlust det är egentligen..

Idag känner jag mig.. ä c k l i g !






worthless..

Aldrig känt mig såhär överflödig i hela mitt liv, vill bara glömma hela den här kvällen, skulle fortsatt sovit när jag tog den där napen efter jobbet. Gud låt helgen bli bättre annars vet jag inte om jag orkar. Jag är alltid, alltid stark. Jag lever på min positivism, jag gör folk glada, och mig själv i samma veva. Men ikväll kände jag bara: FUCK YOU!

Det känns verkligen som att jag förlorar det enda som varit väldigt viktigt i mitt liv, det glider bort mellan mina fingrar, jag kan knappt se det längre och jag förstår ingenting som involverar det. Känner mig slapad i facet utan fysiskt våld fem gånger om.

Jag vill till jobbet, där känner jag mig inte bara välkommen, jag känner mig uppskattad, som att jag gör någon nytta för någon gångsskull, som att människor lyssnar på mig, skrattar åt mina skämt, känner sympati osv osv. Något jag helt och hållet saknade under kvällen. Hade varit bättre om jag inte funnits ikväll.

Sämst kvällen i mitt liv, fullkomligt värdelöst, kunde sovit istället.

"imagine the situation in reverse"


en dag på jobbet.

Har haft en av de roligaste dagarna på jobbet ever idag, jisses i min låda vad jag skrattat, åt allt och ingenting. Lite seriösa röster emellanåt men har i största allmänhet bara skrattat. Åt andra människor, deras livsbeslut (kanske misstag), nakna män , stulna sälj, utvikningar via sms och allt möjligt. Vet inte ens allt, men det har varit en jätte bra dag. Man har nog lärt sig något nytt också, som att man visst kan ha spotify på datorn på jobbet!

"Vad suckar du för?"
- Jag har sagt upp mig
"hahahhaha aaa"
- Jag har faktiskt sagt upp mig
"va? jasså? varför?"

"Jag gillar inte nakna män, det är äckligt, jag spyr.."
- Tur att din kille inte är här nu!

"Har ni lekstuga här idag?"
- nej.. vi sitter lediga och fördriver tiden med skratt..
(chefen kom och hälsade på lite, så vi drev lite med honom efter en stund också)

"Ja men ofta män inte föredrar att ha kalsonger på sig istället för en tröja?"
(chefen står bakom och ger oss konstiga blicka i samband med denna konversation)

Den allra roligaste kommentaren idag kan jag inte ens skriva här nu, får nog avvakta med den eftersom det involverar saker jag inte fått svar på.

Det är en himla tur att vi har chefer man kan skämta med och som tycker att det är okej att vi sitter och dör av skratt mellan samtalen, det är helt fantastiskt. Jag vill verkligen ha kvar det här jobbet, jag älskar det mer för varje dag som går och det får jag tacka mina underbar kollegor för.


Framförallt så ska jag gratulera min kära vän Elise, som fick tillsvidare anställning idag! Grattis babe! <3

Nu väntar träning 20-23. Det ska bli roligt och skönt efter denna arbetsdag, ännu mer socialt umgänge!



looking sick and sexyfied!

I'm just talkin' true
I'm tellin' you 'bout the shit we do
We're selling our clothes
Sleepin' in cars
Dressin' it down
Hittin' on dudes
Hard



Jag längtar tills helgen!

kort.

Igår sa jag: "Imorgon är det iallafall en sak som gäller.. SÄLJA, SÄLJA, SÄLJA. Måste, måste, måste."
Idag sålde jag hela mitt veckomål! Ja jag vet inte riktigt vad som hände men jag sålde 5 avtal på första 10 samtalen jag hade. Sen tog jag 5 samtal till utan att sälja. Men det är en jävla bra hitrate, 33%! Jag ska sälja 5 abonnemang denna vecka, sålde inget igår, 2 i måndags och 5 idag. Det kanske börjar vända nu då, har gått trögt ett tag.
Nu sitter jag och funderar på om jag ska på dejt eller om jag ska på en annan dejt. Dejt med Emelie mfl eller med en kaaaaarl. Det är den stora frågan. Hade det varit som tänkt från början att vi skulle gå på Bittens en sväng hade jag nog hängt med dom, men filmkväll på det där viset. Mjaa jag har väl kanske inte mycket annat val. Ska fundera en liten stund till medan jag lyssnar på musik.

Idag hade jag även ett monstermail, jag satt på det i 100 minuter. Kanske därför jag fick så bra hitrate idag. moahhaa.

Jag är även sådär lagomt jätte överpeppad inför helgen, måste ta och lugna ner mitt längtande en aning så att inte helgen blir jätte dålig bara pga det.


wish.



Got that glitter on my eyes
Stockings ripped all up the side

Tonight we're going hard
Just like the world is ours
We're tearing it apart
You know we're superstars




Vilken spännande dag, kanske inte och jag tror nog att det kanske är välbehövligt med en vilodag imorgon. Ja detär ju trots allt enda dagen denna vecka som jag inte kommer att träna, eller skippar nog fredag också, blir att kika på herrarnas match då istället. Det är tammetusan derby! Man får stötta klubben, sen vet jag inte om det händer så mycket efteråt. Förmodligen inte iallafall. Jag har i vilket fall som helst väldigt ont i benen, inte smärta som i att min benhinneinflammation är tillbaka utan jag är fruktansvärt stel, för första gången på väldigt länge.
Kanske är dags att hoppa in i duschen, så håret hinner torka någorlunda innan det är läggdags. Imorgon börjar jag 10.45, ska bli rätt skönt med lite sovmorgon faktiskt och jag gillar att jobba kväll, det är så oerhört mysigt. Sen på kvällen står jag i valet och kvalet angående vad jag ska göra. Vi får helt enkelt se hur allt utvecklas.

Det känns som att man aldrig riktigt får som man vill, kanske är dags att börja ta kommandot, våga ta initiativen och göra något utav allting. Tills dess ska jag vara avhållsam, tillbakadragen och lugn.

Imorgon är det iallafall en sak som gäller.. SÄLJA, SÄLJA, SÄLJA. Måste, måste, måste.

Can we pretend that airplanes in the nightsky are like shooting stars?
I could really use a wish right now.



kort.

Jag är trött, sådär trött att jag inte orkar fokusera på något, verkar jätte tråkigt att gå och lägga sig nu, men blir nog så, men ska nog ta orken att bädda om i sängen iallafall innan. Vore ju mysigt, fick den inspirationen av plastsyrran, om man får säga så om sin mammas karls dotter. Hon hade bäddat nytt nu efter våran gemensamma träning och skulle sova. Det lät så sjukt nice. Det är en speciell feeling det där. Att träna som fan, duscha och sen lägga sig på fräscha lakan. Det är en liten, simpel detalj i livsnjutning. Helt galet bra faktiskt. Imorgon har jag bytt till mig så jag jobbar 9.15-18.00. Så nu kan jag träna trots allt! Blir fullt ös 20-23. Jävlar i min låda säger jag bara. Men nu är det dags att stänga ögonen för denna dag och hoppas på en lika bra dag på jobbet som dagen idag. Imorgon ska jag fan sälja en massa, ska faktiskt t.o.m försöka på alla samtal tror jag!

Btw, tack för infon, känns bra att få genom vänner veta att vi träffas, detta är dock en detalj som jag själv inte riktigt lagt märke till. Men bra att du håller koll åt mig. h u r r a !


.

Just.. put me under the spell.. cause I'll never be complete until I find you.

Jag vet inte riktigt och kommer nog aldrig riktigt veta.. den stora frågan är fortfarande om jag vågar. Jag ska ge dig en chans, du bad mig om en sak.. Du sa att du förstår om jag har en drös efter mig, men du bad om en chans att få bevisa att du skulle göra allt för mig. Du sa att du skulle ta mig runt jorden, att du aldrig ska svika mig, aldrig göra mig besviken. Du sa att du kommer att vänta i 10 år om det behövs. Vänta i 10 år, på en chans, att få visa ditt riktiga jag. Jag grät lite, jag grät och sa att jag är rädd. Rädd för att såra dig, rädd för att såra mig själv. Jag är rädd för att lita på dig, rädd för att inte kunna lita på mig själv. Du gav mig tid att fundera, tänka ut vad jag vill, medan du smider dina grand plans. Och jag ska tänka, resonera, fundera och till slut komma fram till något vettigt. Ibland önskar jag bara att kärlek var som på film.

People always say life is full of choices
No one ever mentions fear
courage see me through
heart i am trusting you
on this journey to the past


RSS 2.0