bbygirl




"Förr så var jag alltid på väg.
Jag försökte fånga en dröm.
Och jag trodde jag visste vad jag ville ha.
Du har väckt mig ur min sömn.

Plötsligt var världen helt ny.
Allt stannade upp när du kom.
Och jag såg dig och jag visste av hela min själ
att nu börjar allting om.

Himlen måste sakna en ängel
för en finns här hos mig
Hon vilar i min famn.
Himlen måste sakna en ängel.
Hon ligger tätt intill mig,
så tryggt på min arm.
Kan det vara sant att jag får älska dig?
En av himlens änglar har landat här hos mig.

Gryningsljuset smyger sig in.
Finner ro i ditt andetag.
Och jag inser med ens
att jag väntat en evighet just på denna dag.

Plötsligt slår du upp dina blå.
Styrkan i din blick gör mig svag.
Men helt utan att döma ser du på mig.
Och så börjar våran dag."


inget speciellt.

På fredag beger jag mig lite söderut för att fixa och trixa lite, hoppas jag. Nej men det ska nog gå, jag ska inte missa bussen till tåget, hoppas jag. Ber en stilla bön att Sophie är lika samarbetsvillig som alltid så jag hinner med bussen så jag slipper ta bussen efteråt och springa till stationen. Blir bara en väldigt lätt packning, hoppas jag..
Man vet ju som aldrig med tjejer, spelar ju ingen roll vad vi ska göra, måste ju packa lite extra kläder ifall vi ångrar klädvalen.. Nåväl, det blir nog bra.

Har inte mycket att säga idag faktiskt, jag älskar Sophie fruktansvärt mycket och hon frågade mig idag; "Kommer du älska mig lika mycket när jag är hos farmor i helgen? För jag kommer att älska dig lika mycket"
- Självklart kommer jag att göra det, kanske t.o.m lite extra mycket när du kommer tillbaka till mig.
"Bra, för jag älskar dig, jätte mycket, mamma"
- Jag älskar dig, jätte mycket med, älskling.

Jag tycker verkligen om dessa givande samtal med mitt barn, hon kan ju verkligen konsten att samtala och ställa frågor också, det uppskattar jag väldigt mycket. Har alltid satt språk och modet och viljan att prata väldigt högt i hennes uppfostran, man ska våga säga vad man tycker och tänker. Det är viktigt för mig.


du.

Du drömmer om något fint, jag ser dig småle.

Jag har pendlat de senaste månaderna, i känslornas mystiska intervall. Man vet inte riktigt någonting när man inte ens vet något om sig själv.

"Man måste älska sig själv innan man kan älska och älskas av andra"
- det är en lång bit dit, tror jag allt. Jag önskar att jag kunde älska mig själv helt nu på en gång, men det känns betydligt bättre nu, en kort promenad på vägen, utan tvekan.

Jag har pendlat från att känna, till att inte känna något, till att känna något igen, det är lite förvirrande men det får gå för nu, det är väl allt man kan säga och göra. Man får vara nöjd. Men en sak vet jag, att sakna är påfrestande och det är inte bara jag i den här familljen som gör det. Det är svårt att förklara, men det mesta är förståeligt.

Huvudvärken har smått dödat mig idag men jag har överlevt och ska ta nya tag imorgon, dock ska mamma ha tillbaka bilen så livet blir som vanligt igen.. BORING.


morgon, morgon.

Inatt fick jag sova en hel del, det tog ett tag att somna i min nyfunna ensamhet, men jag lyckades efter ett tag men fick slå upp ögonen vid 03.30 för att lägga täcket på min dotter igen, jag trodde då att klockan var närmre 6 och tänkte: vafan, hon sov hela natten. Men det gjorde hon ju inte, vi somnade iallafall båda två om och jag vaknade innan klockan och låg och funderade lite innan mitt barn ropade att jag skulle komma och klappa henne för hon ville minsann sova ännu mer. Det fick hon däremot inte, för nu var det dags att åka till dagis. Vi slängde på oss kläder och solglasögonen och satt oss i bilen, jag lämnade henne och åkte vidare, sitter nu här och väntar på att coop ska öppna klockan 9 så att jag kan åka dit och köpa något jag behövt sen igår kväll, tur att det finns temporära dock konstiga lösningar på nästan alla problem i livet.

Funderar även på helgen och hur den ska bli, Sophie har ju fått det stora privilegiet att åka till Frösö och titta på djuren. Mina vänner jobbar och här sitter jag, kanske blir en sväng söderut, vem vet. Ska kolla runt lite och se hur det blir och vad som blir bäst. Man får ta en dag i taget och nu innebär det att jag ska åka och handla strax sen sola lite. Ska bli varmt idag, har jag hört rykten om. Men jag tror att det bara kommer att bli halv varmt. Det återstår att se.


Sophie.

Jag tackar Gud varje dag för din existens, jag älskar dig för evigt. Det finns ingenting som kan beskriva dig och känslan du ger mig varje gång du ser på mig. Du finns här hos mig och min oro finns inte längre kvar. I dina ögon ser jag all lycka jag någonsin upplevt. Jag tänker på allt och känner hur mycket jag vill ge dig allt. Jag har alltid haft det jag behövt och jag vill ge dig det med ännu mer kärlek än vad jag fick, om möjligt. De bästa stunderna i livet är när du ligger i min säng och jag slår upp mina ögon för att se in i dina vackra blå mirakel, de ler ditt nöjda leende och säger: "Mamma, du är söt, jag älskar dig". Världen stannar upp den stunden och jag försöker att stanna i det ögonblicket för evigt. Det finns verkligen ingen som dig. Ord kan aldrig beskriva hur det känns att ta på din hud med vetskap av att den är skapad av mig.

Visst tär ibland barnaskrik om nätterna på, men de glöms när du sen mot mig ler.
Du är rädd, du är modig, du är stark, du är svag, du är ledsen och du är glad.
Du går i regn, vind och sol och kan när du vill sträcka dig efter min hand.
Den finns där för dig och mina läppar kysser lätt din kind.
Mina armar håller dig tryggt i ett kärlekstag.
I mina drömmar är du alltid i min närhet.



Sophie Milly Rönnberg, jag älskar dig, av hela min skapelse.


"happy" reading <3

Ni som läst min blogg ett tag har nog noterat att mina favorit författare är John Ajvide Lindqvist. Jag vet att jag är efter nu men hade helt missat boksläppet trots att jag länge bevakade den. Men nu har jag beställt boken och ser så oerhört mycket fram emot att läsa den. Det är Johns i ordning femte bok, men hans fjärde roman, då en bok är en samling noveller. Läs utdrag nedan. Ack så mycket jag ser fram emot att få den i min hand. Här ska läsas!




Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor.

Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening.

Hon är Flickan med den gyllene håret.

Vid samma tid föds en annan flicka i en mellanstor svensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum.

Hon är Den andra flickan.

Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet.

Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat?

I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

 

Läs ett utdrag här!

 

Läs även: Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Pappersväggar och Människohamn.


Midsommar

Planen var att hämta barnet hos hennes far vid halv 10 tiden och det var så jävla lätt sagt och gjort eftersom jag saknat ihjäl mig efter henne hela veckan, gick in i någon slags depression förra måndagen av att inte få henne som vanligt. Vi åkte hem och hon skulle få en glass innan vi skulle bege oss till Emma och äta lunch, det ville hon dock inte, så jag fick äta upp den.  Vi begav oss till Emma vid 11 men stannade och handlade lite små grejer innan. Såsom bullar och jordgubbar.




Vi midsommar pussades lite innan vi åkte till vårat sällskap.



Jag fick för mig att det var en ypperligt bra ide att försöka mig på att göra min första midsommarkrans någonsin till mitt barn utan varken björkgrund eller snören att knyta någonting med, naturen fick göra sitt och bidra med utrustning helt enkelt. Den höll iallafall under tiden på murberget och även någon timme under grillningen hos Emma, sen gav den upp och löstes upp till en lång blomkreation. Fin hann hon iallafall vara en stund.



Vi satt några stycken och tyckte att det där med sommar, midsommar och sol var något helt förträffligt, lite fika fick vi också i oss mellan buset. Sophie fick även fiska lite fiskedamm och lyckades få stornapp. En påse med en hink och en spade som hon dagen efter invigde på Rödön, när vi gick igenom kall vattnet så långt in i viken vi kunde och hittade ett stråk med varmvatten där vi kunde busa på ett bra tag.



Amanda var inte världens största fan av kransar och var såhär arg från tillfälle till tillfälle. Men det gick ju det också, barnen lekte på bra och vi åt en god om ändå halv misslyckad middag med efterrätt och mys. Barnet däckde tämligen snabbt när vi kom hem och det blev en kväll framför tvn med dricka och chips osv. Det har varit en otroligt bra helg, en av de bästa på länge.

Sophie tyckte att det var läskigt och spännande att åka båt och hade det väldigt roligt med blomplockning och strandbus på sommarön. Jag personligen ficken stor sticka i foten när jag satt på bergshällan på ängen så jag fick göra en mini operation på mig själv med en nål(!) observera att jag är nålrädd så svettningarna kom på en gång när jag fick nålen av min farmor. Jag lyckades i alla fall att gräva fram den och det gjorde rejält ont när jag drog ut den och det var inte så konstigt, för det var nämligen en sticka av järn, någon form utav splitter. KUL tyckte jag och rengjorde operationshålet och fick skrika lite av smärta. AJ AJ AJ.

Tack för helgen, alla involverade. Mysigaste på länge.

Sophie, jag älskar dig ofantligt mycket.


ingen som vet.

Det har varit en upptagen tid, på alla sätt och vis, upptagen på tankar, upptagen med beslut som måste fattas och upptagen med saker att göra. Jag har inte kommit fram till mycket. Ditt mail, dödade mig. Dina ord skär in i min själ, du vet hur jag är, du vet hur jag fungerar. Du vet exakt vilka ord som behövs, för allting. Det gör mig orolig och nervös och jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska tänka. Jag vet inte vem jag själv är, när du formulerar meningar med de ord du valt. Det är bara det som får mig ur min trygga balans, det som får mig att stanna upp och fundera på om vardagen verkligen är som det ska vara, när det är såhär. Det är uppenbarligen någonting som saknas i mitt liv, jag vill inte ha det såhär.

Främst vill jag har någon att dela allt med, någon utöver min dotter. Jag vill ha en trygghet där, så att jag någon gång kan flytta till ett hus och se mitt barn växa upp, titta ut genom fönstret och se henne springandes på gräset, helt bekymmerslös. Kanske får hon jagas av en mindre krabat, ett syskon. Det vore min dröm. Ett helt vanligt familjeliv, jag ger min själ för det, jag ger det mitt allt. Om det bara vore så simpelt. Jag vill inte springa dit, men möjligtvis jogga lite, jag önskar att allt vore annorlunda. Jag skulle vara där om cirka ett år, det var planen. Min plan, vår gamla plan. Nu får jag göra en egen och ny plan, tills vidare. Jag tror att jag kommit ett steg på vägen.

Idag känner jag mig ensam igen.



missing you.

Jag saknar dig, något fruktansvärt.



Life will never be the same, without you.
Åh...


hur.

Inga ord är nog, ingenting är nog.
Utan dig, utan framtiden.
Utan allt jag trodde på.
DET dödar mig.

förlåt.



"Hur ska man älskar någon som älskat någon förut?
Hur ska man älskar någon om man älskat någon förut?"



.

It's killing me, it kills me.



bero.

Jag visste inte att man kunde må så dåligt av saknad, till allt. Jag kan inte göra någonting idag, jag vill inte göra någonting idag, inte ens äta.. Det är så mycket jag önskar och så mycket jag aldrig kommer att få. Visst, nu känner jag mig bortskämd, men jag kan inte lära mig att göra något jag inte vill. Jag vet förvisso inte vart jag vill och vart jag tänker gå, men en sak är säker, jag hade gett mycket för att kunna fundera över det. Men jag är låst.

Avsaknaden av dig är vart jag än tittar men jag låter det bero. Eftersom jag är mer än väl medveten om att det inte gör någon skillnad, men jag skulle kunna slita mitt hår av frustration. Jag känner mig tom och i saknad av min helhet, det som fulländar mig. Ibland vill jag gråta, men låter mig inte göra det. Jag förmår inte, jag förmår ingenting. Ibland vill jag sova, så att allt passerar obemärkt, så att jag slipper lägga tanken till det. Men det vore att förneka vad jag egentligen känner, hur jag egentligen vill att det ska vara. Jag antar.. att bara jag har dig, så är allting bra. Jag behöver ingenting mer i mitt liv, än dig. För att känna att jag uppfyllt det största i livet, för att känna att jag behövs. Jag känner mig mer älskad av dig än vad jag någonsin kan känna av någon annan och jag älskar dig på ett sätt jag aldrig kan älska någon annan.

Vi brukade leka hela dagarna och jag vet inte vad som hänt, tiden har passerat på ett sätt som nästan fått allting att ha gått obemärkt förbi. Jag vill tillbaka till tiden vi vaknade och såg på varandra på ett sätt som betydde allt. Jag ångrar allt onödigt och vill få det ogjort.

Jag hatar idag och jag hatar nog imorgon med.

miss you.

Det är outhärdligt. Jag saknar dig, varje minut.
5 dagar extra utan dig, jag orkar inte.
Det dödar mig, det mördar mig.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Önskar att du kunde vara här hela mitt liv, hela tiden.
Jag saknar det, jag saknar att ha dig här varje dag, saknar ditt skratt.
Det är jobbigt att det skulle behöva bli såhär.
Jag förlåter oss aldrig. Aldrig.



Jag önskar dig allt i världen och jag skulle ge dig det om jag kunde.
Om det fanns medel, nu kan jag bara ge dig min kärlek och hoppas att få den tillbaka.
Det finns inte ord för min saknad, för hur mycket jag vill ha dig här nu.
Även om jag visste hur jag skulle berätta det för dig så skulle inga ord räcka till.
Jag bara älskar dig så fruktansvärt.
Jag gör allt för dig, alltid.

Och jag förlåter oss aldrig.
Hela mitt hjärta önskar att det var annorlunda.
Jag vet inte hur jag ska göra, vad jag ska göra.
Det är tur att du finns i mitt liv, det är allt som behövs.
När jag inte vet någonting annat, när jag är osäker
så är det enda jag är säker på, min kärlek till dig.
Jag älskar dig.
och jag förlåter oss aldrig.
För allt du aldrig fick chans att skapa minnen om.
För det liv jag ville men inte kan ge dig.
Det var aldrig tänkt att bli såhär, älskling.
Du skulle vara här med mig varje dag, vi skulle inte bo där vi bor.
Vi skulle inte behöva vara såhär.
Men jag ska kämpa för dig, för oss.
För det som skulle vara.

Jag Älskar Dig.


fullständigt oförståndigt.

När man saknar ord, är det svårt om än inte omöjligt att formulera en mening, så svårt att man inte kan tänka sig någon form utav ordkombinationer som skulle kunna beskriva någonting, inte ens de enklaste formera av tankar och förklaringar. Jag vill och har lusten att säga en massa, men har inte riktigt det som krävs, vet inte hur det skulle låta, vilka ord som skulle ingå och hur de skulle uttalas. Jag känner bara tomheten mot mina läppar, det saknas engagemang och vilja att forma dom till något förståeligt. Men tomheten kanske betyder någonting, som att det är obeskrivligt eller fullständigt oförståeligt. I vilket fall som helst så önskar jag en massa och jag har för mycket att ge för att inte kunna sätta ord på det. Osäkerhet, antar jag, är något som formar mig och mina ordval, just nu. Jag är osäkert säker, eller säkert osäker. I vilket fall som helst så vet jag att orden har börjat tystna, att kraften att ge en röst till dom har blekt och tynat bort. Jag går ingen parad, jag springer inget maraton, jag ingår inte i ett storslaget jubel. Jag.. söker min säkra säkerhet. En innerbörd jag alltid är osäker på, vad är per definition "säkerhet", det är så indivuellt att jag inte ens vet själv, vad säkerhet är för mig. Signifikanta människor har i mitt liv, format mig och gett mig en grund att stå på, en grund jag gärna lutar mig mot, men även ideal, om hur saker bör vara, hur människor ska bete sig och vad som krävs för att få privilegiet att bli ens vän eller älskade. Jag vet vilka egenskaper som kommer att krävas ifrån dessa människor. Man får välja noggrant, något som inte går hand i hand med min godtrohet. Alldeles för tung vikt läggs på det fakta att jag alltid tror det bästa om folk, det tynger mig alltid i längden, mitt omdöme sviker mig ur den aspekten. Vad gör jag fel? Ge mig en uppenbarelse, för på livets väg undrar jag ibland vilken stig som är bäst att gå. Hjärta eller Hjärna.

"Sometimes you have to learn to love whats best for you"


Jag vägrar att lära mig, jag accepterar det inte. Det vore som att basera ett helt leverne på något man inte tror på, bara för att det just då sägs vara den bästa vägen. Hjärta eller Hjärna.


<3



Jag saknar dig mitt hjärta,
jag saknar vår vardag.
Kom och le med mig!

För jag saknar din närhet,
din nyskapande själ.
Jag saknar dina ögons glans.
Framförallt så saknar jag:
"Jag älskar dig, mamma"


man försöker

Vet inte vad jag ska skriva nu för tiden, är bara så ofantligt tom på alla ord. Önskar att jag hade något vettigt att bidra med till andras liv, men det känns som att jag inte ens har koll på mitt eget. Försöker hjälpa dom runt om mig som sitter med problem betydligt större än mina. Men jag är långt ifrån nöjd, med något. Det är en dryg dag, hoppas att morgondagen far med sig något större och bättre. Vill göra något med livet. Var idag på möte på Arbetsförmedlingen, man kommer ingenstans, fick en bunt papper med jobb jag borde och ska söka samt uppmaningen att skaffa en coach, ja jag ska göra det och jag ska försöka så gott jag kan, sen får jag väl söka något annat. Känns som att allt stannar upp, känner inte en uns av positivitet just nu. Allt känns.. halv tråkigt men ändå inte. Vill bara ha en vardag med lite rutin i livet, en uns stabilitet.

Mamma har inte bara krympt ½ centimeter på sin längd, hon besiktigade även bilen idag med resultatet att hon måste skaffa en ny bil. Så hon tittar för fullt, även jag ska leta lite åt henne nu på blocket, hoppas kunna hitta något som passar hennes livsstil helt enkelt. Kan bli tricky, även jag ska ju köra den. (lalalalalaaa)

Ja man försöker med allt, så gott det går och livet lallar vidare, som vanligt.



ey!

Kommer bli halvdåligt med uppdateringar en stund framöver känner jag på mig, hur som haver så kommer jag nog att skriva runt halv 6 när karln är på möte, så hörs då!


städa, skura, borsta, damma.

Sysslar med stor jävla städningen. Ja jag har dammsugit och skurat samt rengör nu badrummet, något ska man ju sysselsätta sig med trots allt. Det blåser jätte mycket utomhus, icke så otippat eftersom jag bor i Härnösand. Man förväntar sig inte så himla mycket mer än så vid det här laget. Om några timmar får jag finbesök, han har väl precis lämnat Stockholm nu kanske, så medan han sitter på tåget ska jag göra lite ärenden och så i min väntan. Kanske ska ta av mig städkläderna också och ta på mig något vettigt innan jag åker till Svall runt 3 och hämtar honom.. Jag är nöjd med allt jag hunnit idag, lite disk på det här så, samt åka och slänga glasflaskor för kung och fosterland, men först gå till mammas jobb och stjäla bilen en stund medan hon jobbar så jag får allt som ska göras, gjort.


missing you.



Jag saknar dig redan, gosis! <3

Klockan är bara 07.22 och överlämningen har redan skett, såhär tidigt har jag aldrig varit med om, inte hon heller för den delen, men pga omständigheter jag låter vara osagda så blev det på det här viset, tror att det var lättare till hennes tårar eftersom hon var nyvaken och brås hon på mig så kan hon lika gärna har gråtit bara för att hon var tvungen att göra något denna tiden på morgonen. Men visst kändes det extra tungt när hon blev sådär gråtig och höll fast i mig, men jag vet att det går över lika snabbt som det kom. Jag vet att hon trivs dit hon ska nu och leka lite med hundarna och jag har säkerligen en miljon saker att göra under min dag här på jorden. Ska nämligen hämta mitt besök på stationen vid kl 4, så innan dess har jag en hel del att göra. Oj oj oj.

Kiss, Stadion, 12/6 - 10

Klockan hade inte ens slagit ett när vi satt oss ner utanför stadion i en kö som var oerhört betydligt kortare än vi någonsin väntat oss. (vi var efter i våran planering och kom 1-2 timmar senare än tänkt) Där påbörjade vi våra timmars väntan och med tiden fick man sällskap av trevliga rock n roll människor. Det regnade och var sol om vart annat och vi bad en stilla bön för att slippa spöregn. Klockan hade nog blivit två när det står en grupp med gula kepsar och tittar på oss. Jaha? vad har vi gjort för fel nu? tänkte vi givetvis och tittar undrandes på varandra.
Så kommer de fram och tar tag i först Elise hand: De 400 första blir för insläppta.
"jaha?" så fick vi varsitt nummer, 276-279. Så vi skulle bli insläppta före de resterande 30843 som tänkt sig att se Kiss denna kväll i Stadion. Vi satt i regn, vi satt i sol, vi satt i vind, vi satt i regn, sol, vind om vart annat och frös ihjäl oss innan vi runt 17 fick komma in på arenan efter att ha stått i kö och umgåtts med en massa trevliga och stundvis konstiga människor. Vi satt oss ner, där framme vid stängslet med vad som snart blev 396 övriga förinsläppta människor, vissa man inte såg hur dom såg ut pga smink och andra med klädslar man inte sett på länge.

Vi stod där i över 1½ timme innan Mustasch entrade scenen, publiken var inte riktigt med på noterna men vissa sjöng med och visade att är det rock konsert så är det. Mustasch kändes ödmjuka och nämnde hur häftigt det var att få vara förband till Kiss och att även om vi är här för Kiss så ska de ge oss en bra uppvärmning. Tråkigt dock att de bara hade halva scenen, för nästa förband hade hela och det var nämligen Europe.. Joey Tempest.. Det finns inga ord som helst för den där människan, inga alls. Någon större diva har jag då aldrig sett i hela mitt liv. ALDRIG. Han gick runt som att han ägde showen, som om alla var där för honom, när han egentligen var förband till ett av de största banden genom tiderna. När han greppade sitt skrev eller svingade runt med sitt vita stativ kunde jag inget annat än att tänka: "Men kliv av scenen din jävla tönt", detta gjorde han naturligtvis inte, men efter några låtar tänkte vi: "Nämen what the fuck, ni ska fan publiken gå igång" så vi satte igång med lite hoppade och skrikande samt \m/ och publiken var igång. Jag hoppas bara att Joey inte trodde att det var för honom.

"You wanted the best.." vid detta lag minns jag bara den enorma adrenalinkicket och värmen igenom exakt hela kroppen, främst bröstkorgen "you got the best" pulsen blir svinhög och sekunden senare till orden "the hottest band in the world: KISS!" kommer de upp på en platå och all sans och reson försvinner ur kroppen och ett obeskrivligt rus far igenom hela kroppen samtidigt som man skriker så man tror att något ska flyga upp ur halsen.
De kommande 90 minuterna är mer eller mindre en dimma av känslan av overklighet och lycka. Ena stunden står man och tittar och tänker: "jaha.. bra musik" sen ser man någon röra sig och inser att de står framför en och man tänker: "men VAD I HELA HELVETE ÄR DET SOM HÄNDER?"  samtidigt som man dras med och sjunger och skriker, varpå man är nere i "jaha.. bra musik" igen och så går det fram och tillbaka. Behöver jag säga att han uppmärsammar oss och speciellt Elise som inte ens vet vad hon själv heter i det här läget. Hon är så exalterad att hon står och skakar och har världens största ögon och hakan nere på marken. Vakterna märker detta och frågar under kvällen inte bara en utan minst fem gånger hur hon mår och om det går bra. Varpå en av dom helt plötsligt och random kommer fram och ger henne ett plektrum.. Just då visste jag inte om det var det smartaste att göra i det läget men nu i efterhand vet jag att det nog var det. Ännu en man, denna svartklädd och med stora hörlurar kommer fram och ger henne ett plektrum, varpå hon dör ÄNNU en liten bit mer. Min uppgift i det hela var att hålla i henne eftersom hon inte kunde stå själv i princip.

Konserten var 90 minuter av ROCK, gitarr, fin sång, flygshower, höjda platåer, en jävla scennärvaro och obeskrivlig inlevelse. Detta är en upplevelse för livet, det försvinner aldrig. Vet inte hur många gånger jag tänkte samt sa: "Vad FAN är det som händer?". Jag kan inte beskriva detta för något i mitt liv och jag ska erkänna att minnena ifrån denna tillställelse inte är så fullständiga, det var bara fruktansvärt fantastiskt. När de drog igång Beth så började även jag likt Elise skaka och gråta. Det är min absoluta favoritsong alla kategorier och det var mäktigt att se detta på riktigt.

Mer detaljer kring köer och konsertvistelsen kommer senare. vi träffade ju trots allt en hel del härliga människor samt äckliga taffsande fanskap. Så det återkommer jag om.

"Ja säg bah en sak ja: HÅRDROCK!"



lagomt glad tjej innan konsert.


KISS gave rock n roll to us and we love them for that.

Du är INTE hårdrock!

Vi däremot.. vi är det!


"ja säg bah en sak ja: HÅRDROCK!"


överlyckligaste jävla tjejjäveln som fanns på plats!


nån timme tidigare var hon inte så Hårdrock


Det var lite blöt from time to time, så de satt i sin kokong.


Det måste jag säga.. var jävligt Hårdrock!



jag fotade bakåt


jag fotade framåt


jag fotade framåt igen..


Behöver jag ens säga hur fantastiskt otroligt jävla sepestörst jävla bra detta var eller räcker det att jag säger:
ÅÅÅÅÅÅÅH KISS GAVE ROCK N' ROLL TO US!

Uppmärksamhet, tårar, panik, chock, skrik, hopp, chock, skrik, sång, chock osv osv..
Jag kommer att återkomma med en kort recension när jag på riktigt svalt vad som hände igår. Un fucking believable!


ååh


Loud! I wanna hear it loud!

Ses där Gene ;D

Jag går igenom packningen en sista gång, klockan ett åker jag till Elise, där hämtas vi av Krille och Emelie för avfärd emot Den Kungliga Hufvudstaden klockan två. När vi kommer fram blir det lite sällskapsmysdricka och nog en liten utgång skulle jag gissa. Detta blir en helt fantastisk helg följt av en bra vecka. High on life like never before. Det går inte att nå mig på mitt nummer för mitt abonnemang är som bekant avstängt just nu pga nått fel av Telia.. men men, har ett reserv nummer som jag gett till dom som behöver det under helgen.
Imorgon blir det kö, kö, kö, kö och kö, men det blir skoj med lite kö.

ROCK IT!

I hear you calling.

Jag har tagit en sneakpeak på setlisten som varit hittills under Sonic Boom Over Europe Tour och jag gillart. Så för att vara så snäll som jag faktiskt brukar vara sammanställde jag en lista på spotify som ni nu ska få ta del av.
De sista fem låtarna är Encore låtar.

KISS

Så var det med det, jag är inte trött men tänker försöka sova nu ändå, så det blir imorgon snabbare. Har en hel jävla lista på "most do" imorgon innan det bär av. Så vad gör man inte?
Jag önskar alla en trevlig helg, trots att alla önskar mig en tråkig sådan! (avis? svar: ja)

GNATT


rock and roll bitches!

Nu börjar det pirra i lillkroppen inför konserten på lördag, har KISS i högtalarna nu medan jag packar, tog även en första kik på biljetterna nu och det börjar kännas som verklighet. Händer det verkligen? Det bästa är nog att jag fått resan i present, jajjamensan, jag har by far världens bästa föräldrar! Nu var det förvisso jag som frågade om jag kunde få det och det var inga problem. Tack för att ni finns! Detta blir den enda riktigt speciella händelsen denna sommar så, förutom alla mysiga dagar med dottern såklart!

Åker kl 15 härifrån då Elise slutat jobbat, då tar vi kosen mot huvudstaden, jag ska köra sista biten så blir inget i bilen för min del, men vi kommer väl fram och slår upp tältet och sen sitter vi och mysdricker och kanske tar en sväng in på stan, man vill ju inte vara bakis som en tok (jag blir inte bakis, men tänkte på övriga) när vi ska se på KISS. ÅÅÅH äntligen! Har verkligen alltid velat se dom, det närmsta KISS jag kommit var Ace Frehley på Sweden Rock Festival 2008. Åh så pepp jag är nu, kommer inte kunna somna ikväll och kommer vakna as tidigt imorgon och tro att jag försovit mig trots att vi åker kl 15. Men ska ju hinna med en hel jävla del innan vi åker så, är nog det jag kommer att oroa mig för främst.


Rock it like it has never been rocked before!




pack och städdag.

Har hunnit med en massa idag, så jävla aktiv jag är. Grattat studentvänner, hållit på att köra på en tant, hämtat sovsäcken, gått på systemet, handlat, hämtat barnet, sparkat boll, gått till stranden här nedanför och kastat stenar och tittat på fåglar. NU vet jag varför hyran är högre här än i stan, ack så vackert! Går ut från bostadsområdet ut på en stor äng och följer den ner till stranden. Åh så fint det var! Efter det gjorde jag lasagne som vi toppade med glass till efterrätt. Sen blev det disk och städ, har packat Sophies väska och ska börja packa min, ska även städa lite i vardagsrummet, ta bort alla Sophies saker och dammsuga.

Jag och Sophie har haft en underbar dag i solen, hon är trött redan nu och slöar som fasen här bredvid mig lutad mot min axel, jag med mitt huvud mot hennes. Kärlek!

Imorgon åker jag till Sthlm och hon ska till Stefan och mormor och busa och ha det mys på landet med alla andra barnen som är där medan jag most likely ska tälta i regn. Men men, vad gör man inte för att få se KISS.

Förövrigt har jag ingen telefon, eller ja jag har en telefon men något skumt har hänt så jag kan inte använda simkortet förrän till veckan, så jag kommer inte vara kontaktbar under helgen i Sthlm, tyvärr.


Just idag är jag lycklig.




funderar.

Jag tror att man kan finna något, som med tiden växer.
Jag tror också att när osäkerheten infinner sig, så är det lätt att fly.
Jag hoppas att du är stark och följer din väg.
Vart den än leder, jag önskar att du inte begår misstag,
du senare bittert kommer att få ångra, när du står där i ensamheten.
Med människor som inte vill dig lika väl som de du hade.
Jag hoppas att du tänker rationellt, att du tar konsekvenserna i bejakande.
Jag ger dig all min välvilja, jag ger dig allt.
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan ån.


Jag tror på löftena man ger.
"att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt"



Jag tror att det går och jag tror att människor lätt tappar något på vägen, man hamnar lätt i samma tråkiga vardag då annat lockar mer än familjelivet. När det blir en vardag att göra annat är det ännu svårare att se till allt som är bra. Det kommer dagar då jag verkligen, verkligen saknar att ha en familj. Jag hade inte känt att vissa dagar som är dåliga, var så oerhört dåliga om jag bara haft någon att dela dom med.
Det är inte lätt alla gånger, att sitta i sin ensamhet och fundera på varför man sitter där man gör, låst och isolerad. Hade jag haft någon med mig de dagarna, hade jag haft någon att prata med, någon att älska, någon att dela min dag med så vore det annorlunda. De dagarna skulle inte bli just dom dagarna. Man skulle haft någon att ge och ta med. Någon att göra glad och någon som glädjer dig. Inget är självklart.


"Kärlek är som att hålla en fjäril,
håller man för hårt så krossas den,
håller man för löst flyger den iväg"



Jag skulle göra allt för att vara i den position som många är i som de tar för givet, som de inte glädjs över. Som de ser som något jobbigt. Men tänk att ha privilegiet att ha någon att somna bredvid, att vakna bredvid, att laga mat med, att samtala med. Att umgås och älska med. Jag skulle göra allt, för den lyckan ni inte uppskattar. Men om något annat gör er lyckligare, slit er lös och känn efter, men förvänta er inte att få tillbaka något. Det är få förunnat. Om jag fick älska någon nu, skulle jag aldrig släppa den.
Det kanske är lätt att säga men jag tror att med åldern och med livserfarenheten och kunskapen kring relationer så lär man sig att klara av de små sakerna som irriterar en hos en annan person. Man får kompromissa, ingen är perfekt, men de kan bli perfekta i ens ögon. Med lite tålamod och omsorg.

Jag önskar alla all lycka i livet idag.
Speciellt till en specifik person. Jag vill dig bara väl.


tss..

Är inte ett dugg peppad över helgen, av olika anledningar.

Jag känner mig åsidosatt, utstött och ensam. Jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland och det känns som att de som verkligen borde bry sig och vara här nu bara gör det värre. Vill inte spendera helgen med det. Jag orkar inte. Finns inga välmenta ord och de få jag fått har jag tvingat fram, mer eller mindre. Det känns inte alls okej, men det verkar vara ombytligt och lätt ersatt. Känner mig som världens sämsta just nu, fast jag inte är det.

"Men snart kommer väl O och gör dig glad?"
- Ja bra att någon verkar bry sig.


Nej, jag kommer nog inte vara WOHOOO över helgen, vill inte se.. Låt mig vara, så att säga. Vad håller ni på med? ÅÅH ÅÅÅH! Bara lägg av. Ska jag behöva lägga in en intresse anmälan? För det duger ju bara när andra alternativen inte finns kvar, när de sviker. Tack.


"I nöden testas vännen"

Så vart fan är ni någonstans?

Varför verkar ni titta så nonchalant?

Men håll er till erat ni.

Jag trodde att jag hade en extra famillj,

men jag hade visst fel.

 


att älska.

Guidelines..

Jag vet att alla åtminstone tjejer är väl medvetna om att det finns dejtingregler. Jag har dom iallafall väl inprintade, sen är det såklart bara guidelines, behöver inte följas till punkt och pricka, men jag har märkt att det kan gå åt fanders om man frångår dom, främst en av dom.

Men två sak man fått inprintat i huvudet och jag vet inte om det är pga för mycket Satc eller om det är för att det är så klassiskt, sitter extra hårt.

"Ha sex på tredje dejten"

Vad gör detta för skillnad egentligen?
Att mannen om han får sex på första dejten tror att tjejen är lösaktig och desperat?
Att mannen om han inte får sex på tredje dejten tror att hon aldrig kommer släppa till och struntar i allt?
VEM FAN VET säger jag och det är väl individuelllt. Jag vet människor som börjat med att bara träffas för att ligga och att det sedan utvecklats till något mer.

"Säg inte att du älskar någon förrän det gått tre månader"
Nu undrar man ju faktiskt. Jag vill inte skriva om mina relationer MEN jag har så klockrena exempel på både det ena och det andra och därför MÅSTE jag ta upp det. Vad som händer om man säger det tidigt. (vill poängtera att det inte finns rätt och fel)

Exempel 1: Min första pojkvän, jag tror vi varit tillsammans i två månader (närmre tre än två) eftersom det var i samband med min födelsedag. Vi hade varit hos mig den kvällen och han klädde på sig för att gå, han öppnade dörren och klev ut, jag tog tag i handtaget och började stänga dörren när jag ser honom höja handen och säga: "Jag älskar dig" medan jag fortsätter stänga dörren och låser samt sätter mig chockad med ryggen mot dörren.
(Jag svarade aldrig, minns inte om jag någonsin sa det)

Exempel 2: Pojkvän numero dos. Vi hade varit tillsammans i två månader ganska precis. Han ringde mig och sa att han var på stan (onykter) och vi pratade när han helt plötsligt sa att han var utanför och att jag skulle komma ner, vi satt där och snackade skit i över en timme, jag förstod att han ville säga något men blev less och gick till porten, där när jag precis tänkte öppna dörren kom han nära ansiktet och sa: Jag älskar dig.
Jag tittade på honom.. och kysste honom, mer kunde jag inte göra. Han blev sur och gick iväg. (Vi gjorde slut en månad senare, jag sa det aldrig) Vi blev tillsammans igen och då efter 2 månader på försök nummer två vågade ingen säga något. Men vi fick det sagt till slut och vi hade många fina månader.

Sensmoralen, jag tror inte att det spelar någon roll när man säger det, utan man bör väl känna att båda parter är redo, för vem vill stå där utan ett svar. Detta är en svår nöt att knäcka och det krävs en hel del mod, det är inget man bara slänger ur sig hur som helst. Det är betydligt starkare än att gilla någon. Jag skulle dock aldrig våga säga något innan tre månader, varför vet jag inte. Det är bara en känsla.


klek.



Ännu doftar kärlek.


Jag vill alltid ge dig tid.

Ta min hand så följer jag dig på vägen.

Idag är det bara du och jag,

idag är det bara vi två.

 


Jag älskar dig.

 


 


100609

Man vill inte vara en i mängden.
Ytterligare en på listan.

Jag antar att det är där det blir svårt.

Att skilja sig ur gruppen, att hålla något kvar.

Att göra det evigt.

Jag vill inte vara ännu en tavla i ateljén.

Rädslan sätter käppar i hjulet.
För hur ska man älska nån, som älskat någon förut.


Snart, om 10 min ska jag börja bege mig mot platsen för morgonens möte, vet att jag inte har alla papper men det kan inte hjälpas just idag faktiskt. Får väl lämna in dom i efterhand, för jag har inte förmågan att trolla. Jag hoppas att samtliga håller tummarna för mig idag, det kan vara helt avgörande för mitt liv ur många aspekter.

Och tack för alla fina sms som räddar mina dagar när det känns som tyngst.
Denna dag har börjat bra, jag fick gå in i min dotters rum och väcka henne halv 8, hon var sådär mysigt sova-varm och var lite svår väckt, men jag fick upp henne och vi gick hand i hand till dagis där hon var lite tvär och svår att lämna, men jag har blivit van. Åh om jag kunde ha henne varje dag och slippa dela alla dagar, men det är omöjligt nu. Det sårar.

You are my inspiration..

Du saknas mig
5 dagar.

Jag önskar att jag kunde ha er båda, varje dag.


du saknas.

Jag visste aldrig att det kunde kännas tungt att vara ifrån någon såhär, jag visste aldrig att det kunde kännas jobbigt. Att det skulle vara som att alla låtar jag hör handlar om oss. Som om allt du säger blir så mycket väsentligare när du inte är i min närhet. Jag visste aldrig att man kunde sakna någon såhär. Vi har inte många timmar av närhet i vårat bagage men trots det så känns det så rätt. Jag har tvivlat och funderat. Men tänker tillbaka på våra första timmar över internet, våra första timmar tillsammans och allt går ihop, allt får mening.
Allt känns så rätt. Många talar om själsfränder, många talar om samhörighet, många talar om saknad, om bestående känslor, om styrka att finna i varandra. Det var längesedan jag talade om det, jag har inte talat alls.

Men du saknas mig, även i mina mörkaste timmar kan några ord från dig få mig att le världens bästa leende. Du saknas mig. Jag tappade andan i vår ömhets kyss och jag visste direkt, att det viktigaste finns och är nu. Oavsett vad. Jag är inte rädd att förlora mig själv i dig. Jag vet att du finns, men ibland har jag svårt att tro, att det var så simpelt som "hej". Jag vill ge dig min morgon, jag vill ge dig min dag.

Alla har talat om det, jag talar inte heller, jag sjunger, för allt jag är värd.

"Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig


Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
"


åsikter.

Jag önskar bara att jag hade någon fast punkt, någon att dela allt med. Och jag känner inget behov av att åka till någon Norrfällsvik och frysa ihjäl på midsommar, jag har gärna mitt barn även om det inte är min vecka. Jag kan ta det jag, finns mycket annat att göra och har man barn så får man göra saker man ibland inte alltid vill göra själv, för att barnet mår bäst av det. Jag går inte till lekparken för att jag vill leka, utan för att hon vill det. Visst jag tar med henne och sparkar boll dels för att jag tycker det är roligt, men främst för att hon gör det. Men alla har vi dagar och denna dag har varit förjävlig, tur att den är slut snart så vi kan börjar om på något nytt imorgon.

Jag sitter och tittar ut genom fönstret, det ser underbart ut över havet, nu känns det ändå som att denna extra dyra hyra kanske är värt det. Det är ofantligt fint här på Sälsten. Jag trivs, förutom att mina skåpluckor vibrerar sönder.. Jag får besök snart, på obestämd tid, av en väldigt fin man, som jag bryr mig om, det ska bli spännande att se. Det är ännu en anledning till att jag känner att mitt behov av att supa två dagar på midsommarhelgen inte är så jävla stor, jag klarar mig ändå. Alltid. Livet är mer än alkohol och just denna helg, midsommar tänker jag prioritera mitt barn. Ska kolla med pappa vad han och hans familj ska göra. Vi kan ta en sväng till murberget och titta på stången, vi kan busa hela kvällen och äta gott, sen när barnet lagt sig dör jag inte av att se på en film.

Jag vet inte vad som hänt med dig, jag blir rädd och nervös, lika orolig som ni blir över mig ibland. Jag skyller inte på min situation, men att sitta här och inte ha jobb, inte ha inkomst, inte veta hur jag ska ha råd med mat från en dag till en annan tär på mig, något fruktansvärt. Det är inte lätt, det kommer inte vara lätt ett tag och jag vill inte ha det såhär. Men jag tar inte alla tillfällen i akt att supa ner mig för det. Jag gav ett bra förslag, du är dum om du inte tar det, så himla dum.
Vet inte vart ni är på väg i era liv, men jag vill ha en fast och trygg tillvaro. Inte behöva känna att jag måste ut och göra saker hela tiden, visst det vill man väl i viss mån, var på bröllop i helgen och ska på kiss nu till helgen. Men jag ser inte mitt barn som ett hinder, jag gör inte allt för att lösa så att jag kan supa hela tiden. Jag kan inte umgås med alla när jag vill, det är så, det bara är så. Det finns ändå ingen större kärlek än den till mitt barn. Jag ska inte på någon festival i sommar och jag bryr mig inte. Jag bryr mig faktiskt inte om det. Visst ville jag iväg, hade t.o.m jobb på en, men det var under min vecka. Då prioriterade jag bort. Jag vet inte hur andra prioriterar men idag känner jag mig som den enda vettiga. Jag kan bara tala för mig själv, men Sophie betyder mer för mig än att jag desperat ska leta barnvakt för en klart överreklamerad och överskattad dag som midsommar. Har ändå aldrig haft en helt lyckad sådan. Hade jag haft mer släkt i Sophies ålder hade jag åkt till Rödön och firat midsommar, de midsomrarna var alltid de bästa och jag saknar det så.

O - jag längtar tills du kommer. 6 dagar kvar bara, sen blir jag lite mer hel.

:)

Jag vet att du läser.

Åh att jag älskade dig, att jag tänkte att det skulle vara bra. Jag vet inte vad jag var förblindad av, var jag hög? Var jag förståndshandikappad? JAG VET INTE <3

Men en sak är säker, trots att jag har nån dålig dag här och då så kommer du aldrig upp till min nivå och jag sträcker mig aldrig ner till din. Vad tjänar du på det här? Jag har aldrig förstått det och nu vet jag inte vad mer det finns att säga. Skulle vilja citera dig, så att folk får se hur du trycker ner mig, att ditt språk är nedtryckande och fyllt av elaka namn. Det skulle jag vilja göra, men jag är inte på dagisnivån längre. Jag vill bara få det bra, en stabil och trygg tillvaro med min lilla familj och få må bra. Jag orkar inte det här längre, om det fortgår vet jag vad jag blir tvungen att göra. Det är i alla fall inte jag som vill ha något gammalt, som trånar och frågar efter det regelbundet.

Jag har koll på allt i mitt liv förutom min ekonomi som går lite hackigt.. men det är inget som hindrar mig i allt som behövs göras.

Jag hoppas att du finner lycka i ditt liv, för jag är snart där.

"Trots att vi har sagt farväl håller du mig hårt, men jag har styrka att slita mig loss.
Visst kan man fundera, i år och dar.
Men det finns ingen anledning att du håller mig kvar.
Släpp min hand, du kanske finner en annan med tiden.
Solen skiner inte för oss och du vet att det går över.
Vi gör inte avtryck på samma stig,
mina steg leder någon annanstans.
Bortom ditt ögas glans ser jag tomhet.
För du vet ingenting alls.
Du känner i mörkret efter något som inte finns kvar.
Jag önskar dig lyckan att hitta nytt en dag."
©Sveaalexandra

' 6 dagar

gosh.

Åh jag får livsångest..

gör mig smal
städa mitt hem åt mig
låt mig SOVA
ge mig pengar
ge mig sol
ge mig mannen
ge mig mat
ge mig mina vänner
ge mig ett jobb
ge mig fredag

Snart säljer jag fan mig själv, nån som lägger bud?


I wonder

How do you feel? That is the question
But I forget, you don't expect an easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You can't expect a bit of hopes
So while you're outside looking in
Describing what you see
Remember what you're staring at is me

- Stone Sour - through glass



quotes.

"Jag har aldrig varit med om att någon gift sig så gammal"
- Vadå? var du inte på ditt eget bröllop?

(Min bror ägde ut min mor rätt så klockrent. Jag höll på att dö av skratt just då.)

"Fredrik, du tar alltid väldigt snabba beslut, så.. varför tog det 19 år att gifta sig?"
(Brudgummens far)

"och han gjorde ju efterrätten till alla, man kanske inte ska lova så mycket på fyllan"

S

Snart ska jag hämta prinsessornas prinsessa och mysa nästan hela veckan! Åh som jag längtar. Otroliga varelse, känner att allt känns så oerhört mycket enklare när man känner sig glad. För glad är jag verkligen, andas en helt otroligt fin och glädjande luft nu. Den känns lätt och fridfull. Inte visste jag att det kunde kännas såhär efter all den tunga tiden som varit, efter allt som man fått gå igenom, alla vägar man valt som varit fel. De personer man trodde man kunde ty sig till har svikit. Nu har jag funnit mitt liv, jag har de bästa vännerna man kan tänka sig och den underbaraste dottern i världen och inte nog med det så har jag något mer som gör allt mycket enklare. Det är en otrolig välsignelse. Obeskrivligt fantastiskt. Det är lite halv kallt ute så nu ska jag ta på mig långbyxor och hämta barnet på dagis och gå ut och sparka lite boll innan Emelie och Krille kommer med en lek kamrat åt Sophie. Jag känner mig pigg, vaknade långt innan klockan idag trots en sen natt. Jag hungrar inte efter något. Jag har funnit min törstsläckare. ÅH LIVET <3




balanserar

"Du då, Alexandra?"
- Jag är i gränslandet.

Ja det är där jag springer runt ett tag till, men jag trivs, det är ett fint land att befinna sig i, trots allt.
Lite komplext att förklara för all släkt och vänner på bröllopet bara men det fick gå det med.



det slutar aldrig.

Jag har letat, till och från, under år.
Jag har stirrat mig blind på något som inte fanns i min närhet.
Min blick saknade något att vila på och min själ någon att lita till.
Kroppen har färdats, benen har tagit mig på vandring.
Något har saknats mig och jag var aldrig hel.
Det har tärt min själ. Alla stopp på min resa har varit menlösa.
Alla distrationer har varit sorgfulla. Men jag sörjer inte det.
För jag har funnit det jag letat efter i dig.
Du är långt borta men alltid nära.
Jag slöt mina ögon och inmundigade din själ
i vår ömhets kyss, det skälvde mig.
Jag har sökt, men aldrig funnit, mig själv i någon.
Förrän du kom, till och in i mitt liv. Jag gladdes i varje sekund.
Jag sörjde varje ensam minut men jag fann något att tro till.
Ingen har uppskattat mig som du, ingen har sett på mig som du.
Ingen har någonsin rört mig som du.
Innan dig fanns jag inte riktigt. Jag har väntat hela mitt liv,
tagit omvägar på min stig till dig. Jag har fallit och rest mig.
Mina ögon har tårats och mitt hjärta brustit på min väg till dig.
Allt för att tårarna skulle ta slut innan dig, för att hjärtat skulle få känna smärta,
för någon smärta finner jag aldrig hos dig.
Jag saknar dig nu, men jag överlever.
För när jag sluter ögonen är du här hos mig,
jag vill sova tills du kommer, min saknad känns inte som verklighet då.
Ikväll ska jag blunda och drömma om dig.
I min dröm finner vi varandra och du tänder ljuset som släcktes när du gick.
Du ger mig välbehag.
Vad kan jag mer säga än;
Jag har funnit mig själv i dig.

Jag andas lycka idag.


som då.

Jag tror att jag har hittat rätt
jag tror att jag har funnit vägen.
Jag saknar dina läppar idag,
mina törstar.
Jag saknar din famn idag,
min svälter.
Jag saknar din blick idag
min flackar.
Jag saknar din röst idag,
min tystnar
men jag tror att jag överlever
med mina minnen av dig.
Jag minns den dagen jag inte behövde sakna dig.
Stunderna i dina ögon då mitt hjärta rusade.
De gånger din hud värmde min, då dina kyssar närde mig.
Och jag vill ha dig nu, som jag hade dig då.
©Sveaalexandra



underbara.

Med höga förväntningar och stora leenden såg vi bruden och brudgummen komma gåendes mot altaret och jag är säker på att ingen såg någonting annat än skönhet och lycka. Trots felsägning, tappad röst och skratt under ceremonin så lyckades paret ge sina löften och säga "ja". Många gånger under ceremonin var jag nära att börja gråta men lyckads hålla min mascara på plats. Vi följde efter brudparet längs gången och vi gick ut ur kyrkan och väntade på de lyckliga tu för att förse deras välfriserade huvuden med ris i mängder. Efter att vi fått det nöjet begav vi oss mot festlokalen och firandet påbörjades. Tyvärr kan jag inte återberätta all galenskap, trots att jag så gärna vill. Alla roliga skämt, alla fina tal, all bra underhållning är helt enkelt för många för att det ska finnas tid att skriva ner. Det var trivsel på hög nivå. Undethållningen försökte sälja sig till mig för 24 kr, som han prutade till 19 kr. Jag tackades snällt nej. På något sätt fick han mitt nummer och han har smsat mig idag men för första gången på länge var jag säker på att jag inte ville ha något av honom. Min fredag spenderade jag nämligen inte med min släkt, inte med mina vänner utan med någon helt annan. En person jag håller av. Ni vet nog vem, ja ni vet nog vem.

Under gårdagen fick jag många komplimanger för min klänning och mitt hår, så jag kände mig riktigt fin och nöjd med mig själv under kvällen. Men ingen kunde överglänsa bruden, ack så vacker, så vacker, som bara en brud kan vara. Med en blick av lycka, med ett sken av fullständigt välbehag. Efter 19 års relation är nu min kära moster Jannice och Fredrik; Herr och Fru Wallin.

Detta har fått mig att känna att jo, jag vill verkligen gifta mig en dag. Så oerhört vackert att känna sig så säker på sin kärlek. Jag känner på mig att det i så glad idag, så livsglad, tänk av en helg i kärlekens tecken kan göra för en människa. Det enda som saknas mig nu är min dotter, min otroliga dotter. Det är ett privilegie att få följa din väg, en dag kanske jag sitter där vid honörsbordet och ser min dotter vara den vackraste och lyckligaste i världen just den kvällen. Åh.



föreningsstäm.. bråk.

Har varit på ungefär världens intressantaste, roligaste, mest ledsamma föreningsstämma och det var inte ens min förening. Man behövet inte vara negativ och emot allting. Det har byggt en bastu, den står där nu, VARFÖR ifrågasätta och dumförklara. DEN ÄR REDAN BYGGD.. och jag betvivlar att era dörrar går sönder bara man sparkar på dom, varför man ens skulle göra något dylikt. Jaja, vi lämnar det nu och konstaterar att jag åker till sthlm och några timmar, med andra ord 06.56. Gratulerar till mig, jag har precis målat naglarna, men ska självklart måla om dom på lördag inför bröllopet som jag ser fram emot ungefär SÅHÄR mycket.. Nu ska jag duscha här hos mamma så hon kan inbaksfläta mitt hår så det blir ljuvligt (läs:lättskött) imorgonbitti. Ja jag sover ju förövrigt här för att ge mig själv förmånen att inte behöva gå lika långt imorgon samt slippa gå ensam. There you have it and Stockholm, here we come!


snaaart.

Det packas och det packas och det packas! Får INTE glömma att packa ner nagellacksbortagningsmedlet hos mamma ikväll, för ja jag ska sova hos mamma ikväll, lite mysko tycker jag tammefan men vad gör man, är ju närmare att gå imorgonbitti plus att jag får sällskap, hur trevligt nu det kan vara på halv 7 på morgonen.. En annan fördel är att jag är säker på att jag faktiskt kommer att komma iväg, haha så jag inte somnar om, dock har det aldrig hänt för min del när jag ska resa någonstans, men någon gång ska ju vara den första. Sitter dock nu och klurar på vad jag ska ha för tröja på mig till klänningen eller om jag ska ha kavajen, känns ju dock jobbigt att bära på till kyrkan, samma sak gäller "gå-hem-skorna" ska nog ta packtejp och trycka ihop dom, vilket påminner mig om att packa ner väskan jag ska ha, det hade jag faktiskt HELT glömt bort.

Tack, snälla biträde på Kicks som hjälpte mig hitta nagellack, dock fick jag gå och hämta min klänning för jag hade ingen klar bild av nyansen i huvudet, så när hon såg klänningen tog hon upp den och sprang till sin kollega och visade den för den var ju så HIMLA fin. Haha ja så är det ju förvisso. Nåväl, vi hittade i alla fall the perfect nagellack.

Åh jag längtar till bröllopet något fruktansvärt, må dagen bli lång och solig!

Och ja, jag längtar tills imorgon med om du undrar..

happydress

Klänningen har kommit, ja hör och häpna, även skorna dock inte de skor jag hade för mig att jag beställde men dessa var ju mycket snyggare, så kan ha varit dom från början. Billigare var dom också, om än bara 30 kr.
Ska klä på mig något vettigt nu och ska väl snart iväg och träffa fliselise för lite trevligt umgänge. Lovely som fan <3





I went everywhere for you.



I could be your diamond,
but only if you treat me like just that kind of shiny.
Hold my hand like it would break if you squeeze to hard.
Touch my skin like it was your last chance.
Kiss my lips like you would die if you didn't.
Look into my eyes as if you saw your future in them.
I could be your diamond, mr handsome..
But only if you treat me like that kind of shiny

©Sveaalexandra


solsken.

Kom hem efter något som verkligen blev en heldag på stan, lyckades hitta en klänning till min mor, markerade även midjan med ett svart skärp, nu är det lite upp till henne att klä upp den lite med smycken och skor. Det ska nog gå bra. Gick runt en timme själv också i väntan på ett eventuellt sms från Nelly.com, men icke. Strax efter halv 4 begav jag mig hem och satt mig på mitt tak och åt tacopaj och jävla massa sallad. Emelie har sagt att jag måste äta åtminstone något matigt om dagen trots min salladsdiet annars förvarar kroppen det lilla det kan få och då blir man inte direkt mindre, snarare tvärtom. Nåväl, efter det så satt jag kvar men pluggandes, så nu är språkhistoria och språksociologin avklarad. Winnerbäck och Horn fick förgylla mina timmar på taket, härliga sommartid! Nu är det bara att påbörja sista uppgiften, en insändare, men har ju ingen aning vad jag ska skriva om, men kommer väl på något. Kom precis in från balkongen, lustigt att det var varmare under kvällen än vad det var på dagen, men man får inte klaga.

Tyckte att bikini var lite väl avklätt på taket eftersom jag inte ens orkar räkna ut från hur många fönster man ser mig. Så låg med bikinibh med tröjans överdel halv instoppad i den samt bikiniunderdel på en filt och missbrukade lättdryck. Fin dag, hoppas morgondagen är lika fin. Ska ut och springa lite och sen hoppas jag att jag ska på stan och hämta mitt paket, annars får jag panik.



Sahaaaallad med paj.. ;P

Dagens inkuk

Jag skulle träffa mamma på stan vid 11 för att hjälpa henne hitta en klänning som sagt. OCH OJSAN vad bra det blev. En lila/blå klänning, volangdetaljer hela vägen förutom på axelbanden, dolde och framhävde rätt saker och jag slängde på henne ett svart midjeskärp också för att markera midjan. Det blir kanon i jämnförelse med vad hon tänkte ha.. Tacka gud för det <3


Långt spets linne; Nelly
Svart högmidjad kjol; H&M
Skjorta; Gina Tricot
Armband; H&M


Slängde på oversize kavajen och väskan från Gina.
och solglasögonen.


.

En väninnan till mig satt och pratade med sin klass om ätstörningar och kvinnors ideal, att man vill vara smal osv. Då tyckte hon att hon skulle citera mig: Jag har bara en form och den är RUND och VEM FAN vill bara ha EN form?
Alla hade skrattat, så jag antar att jag är rätt rolig även jag ibland. Men det är iallafall så jag känner just nu, vet inte om jag är tjock eller bara svullen om magen, det har gått så långt att jag faktiskt inte vet. Önskar att det vore det senare, men då kan det inte bli bättre, för någon lösning finns inte på det problemet. Aja vi märker väl efter veckans salladsäventyr. Är inte så värst trött och känner att träningsvärken börjar komma, fruktansvärt men fantastiskt. Undrar om det inte är bäst att vänta med att springa tills imorgon och sedan på torsdag så det inte blir för ofta. Fast ändå inte. Vi får se vad orken och lusten samt tiden säger.


it's worth the pain.



Idag har jag inte gjort något vettigt utav livet, bara njutit av vädret, hälsat på min mamma lite samt tränat.
Har även planerat helgen lite, kollat upp vart  vi ska bo och hur långa avstånden är mellan kyrka, lokal och boende så jag är beredd på hur extrem fotsmärta jag kommer att ha. Funderar starkt på att få med mig mina platta gladiatorskor också, men problematiken är att jag väldigt ogärna har dom i kyrkan i handen och jag vet inte hur jag ska frakta dom, så blir väl i värsta fall helt enkelt så att jag får pina sönder och vara beredd med plåster under festen. Ser iallafall fram emot det oerhört mycket just nu.

Har dock småstora problem med smyckena och är lite panikslagen eftersom min klänning och mina skor inte ens kommit än och det var en vecka sedan jag beställde och de lämnade lagret i ons/tors. Fick ett sms om att ett brev skickats från NLY.. så vi får väl se, torde komma imorgon. Går på någon form utav salladsdiet denna vecka och hoppas vara snygg och smärt i helgen. ehehehe.. dags att inse att jag borde äta mindre och träna mer? Är dock inte mycket att göra något åt, svårt under sommaren när det är säsongsuppehåll, kanske på allvar ska fundera över erbjudandet om fotboll.

Hoppas på fint väder imorgon, ska nämligen på stan vid 11 och rädda min mor, det är nämligen så at jag förbjöd henne att ha den klänning hon tänkt ha på bröllopet och således blev det min uppgift att hitta något nytt åt henne.. Såå nu blir det till att tänka medelålders, sofistiskerat och "dölja/framhäva" det sistnämnda är iallafall något jag kan, det andra också förvisso. Inte för intet jag lyckas vara sofistiskerad på tillställningarna jag är på. Good for me.


RSS 2.0