NL

Min och Elise nya kvällsysselsättning är att sitta på Nightlife och nörda, det är ganska underhållande.
Idag fick vi varsitt mail av Anders291 med texten;
hej Vacker
*vinkar*
hur e läget??

Hon svarade; Hälsa (mitt namn)
och jag; Hälsa (hennes namn)


Förstår mig inte på karlar som skickar samma fåniga lilla mail till massa tjejer. Kom igen? Vi kan väl vara lite personliga. Nämen nä okej.

Så jävla tråkigt att det ska behöva vara såhär, är samma visa på bilddagboken. Ja nån tjej nappar väl, men hur kul är det när det kommer fram att det var ett massutskick med enda tanke att få något ragg. Bah nej tack.

Så bara för att make myself clear så var jag tvungen att svara puckot;

hej Vacker
*vinkar*
hur e läget??

Hälsa Shandi


hahahaha

Jag personligen finner det väldigt patetiskt att skicka mail med identisk text, en text som även är väldigt fantasilös och oattraktiv. Hade det inte varit för att vi fått samma mail hade jag inte bemödat mig att ge någon respons på det.
Så för din egen skull i ditt lilla tragiska Nightlife raggande så kanske du ska lägga ner lite mer energi på det du skriver till tjejerna.
Bara ett litet tips från en tjej som inte har problem att hitta någon av det andra könet.

Ha det bra och lycka till framöver.


va snällt du bryr dig om mig.
inte meningen o förstöra din helg
ha en bra kväll


(JA, JO det var det jag gjorde. PUSSEN...)

-

Dagens konstiga fråga:

Hej, du har inga strumpbyxor att undvara?

- haha! ursäkta, men va? njaa det tror jag väl inte.

Fortsättning:


Jo jag samlar på strumpbyxor konstigt nog och har gjort länge.Så jag undrar om du har några?

- Även om jag haft det så kommer jag sällan skicka nått till en man som samlar på dom?

(finner det.. ganska, weird?)


the case of my modern time

Kiss me with your eyelashes tonight.

What a beautiful mess this is.

It's like taking a guess when the only answer is yes.


How long can I go on like this, wishing to kiss you, before I rightly explode?

All I really want from you is to feel me.

A kind much closer then friends use.

 

After all we are only humans.

 



your lips dont lie.

Det har kommit till min vetenskap att folk tyckte att festen var så bra att de inte ens ville åka ner på krogen.
Det uppskattar jag, jag uppskattar dock inte att det kändes som att festen försvann på 5 sek. Jag och Tomas började kl 7 och sen poff så skulle vi allihopa till krogen och jag har inte den blekaste aning vart tiden tog vägen.
De 5 timmarna var de snabbaste jag någonsin upplevt någon gång jag varit ut. Det är väl bra antar jag, har man roligt så går tiden snabbare. Men jag är lite besviken.

Kan inte folk bara bete sig?

Människor har tendenser att bete sig lite hur dom vill när de blir på fyllan, fråga saker de annars aldrig skulle fråga, göra saker de aldrig annars skulle ägna en tanke åt.
Enda fördelen är väl att man vågar saker, prata med, krama på människor man annars inte skulle våga gör det med.
Det var en bra kväll igår och det känns verkligen som att det där hoppet lever igen.
Det där med karlar.. jävla drama det kan bli. Ja jag lovar! Hit och dit och de där små indikationerna som smäller till i hjärtat. De där blickarna som gnistrar. De där beröringarna som var oväntade men välkomna.
"Klistra". Ja vad innebär det att klistra på någon egentligen?
Men oh underbara känsla.
Vänskap är något av det bästa som finns, igår fick jag uppleva mycket av allt. Jag är inte den som är den men igår var det mycket vänskap och mycket flirt.
"Men jag vill ju bara vara med dig", sagt så alla mellan oss hörde. Well, ja, ja så är det väl.
Jag har inte riktigt bestämt om jag saknar det eller inte. Har inte riktigt bestämt vad jag tänkt åstadkomma.
Men känner ingen ånger, känner ingenting egentligen.
Vet inte riktigt vad jag vill med det här. Hoppas att allt kan fortsätta vara precis såhär, fast bättre.

Mitt hjärta.. den här gången ska jag inte tänka så mycket. Orkar verkligen inte.

lalalalalallalalaaaa.. och nu en bild på mig dagen-efter-ful!



And hey! Your lips dont lie handsome.

damn girl.



Idag ser det ut ungefär som det lät igår.
Men tack alla som kom för en fin kväll trots att luckorna är mer än minnet.
Speciella tack till Markus för vinet jag fick för att man var värdinna och till Tomas för lånet av förstärkare, fina karlar ni! Bra att ha.
Idag ska jag äta en jävla massa mat, eller ja det blir bakispizza och en stor jävla cola, det må ju vara det bästa dagen efter. TYVÄRR så måste jag även städa.
Come on, det är burkar och flaskor överallt, på hatthyllan, i Sophies rum, i badrummet och självklart i vardagsrummet men jag må säga att jag är impad över hur mycket som faktiskt stod på diskbänken tillsammans med två trasiga glas. Bra jobb.

I övrigt så minns jag inte så jävla mycket, som sagt. Eller hela krogen minns jag, men festen försvann på en sekund kändes det som, jag hoppas att jag umgicks med alla och att alla hade det roligt, men ryktena säger det.

Lite roliga intriger på krogen också måste jag säga, haha. Fyfan vad jävla bra.

Hur som haver, tack alla som fick kvällen och natten att bli awesoooome!

"Men jag vill bara vara med dig"



pokerface

Hope it gives you hell!

Nu taggar jag inflyttningsfest som satan men först ska pappa med familj komma förbi om 30 min. Jag är inte nervös, mer anxious excited! Har städat det allra sista såhär på morgonen men bara så att det ser ut som att någon bor här, inte uppenbart  - Jag städade tills ni skulle komma, jag städade i två dygn. Utan mer: Jag städade lite, tog bort äckliga saker innan ni skulle komma.

Så nu sitter jag här och väntar, lyssnar på musik via tvn och suben, vill att förstärkaren kommer snart så jag slipper oroa mig över det där med ljudet. Kommer bli ett jävla ljud kan jag lova.

Klockan 7 har de första gästerna lovat att försöka anlända, så att jag ska slippa sitta och förfesta helt själv, det vore ju rätt.. tråkigt.

Alltså, det var så jävla skönt att vakna imorse och gå ut från sovrummet till en lägenhet man kan bo i. Oj vilken känsla. Känns verkligen helt awesome att ha fått bort allting. Hoppas att alla andra tycker att det är lika fint som jag tycker. Har dock lite problem med vad fan jag ska ha i hallen.. det är rätt tomt på ett ställe där det är ganska mycket utrymme, ska fota och visa er någon dag så kanske ni kan hjälpa mig!

 



min hjälte



Och när ingenting annat betyder någonting

så vet jag att du betyder allt.

I can be your hero baby, I can kiss away the pain.
Jag saknar dig ikväll och har tänkt på dig väldigt många gånger.
Jag berättade för en vän om när vi fick veta att du var en liten tjej och jag fick en klump i halsen.
Jag berättade för henne om när du kom till världen och jag fällde en tår.
Förstår du, Sophie Milly Rönnberg, vad du betyder för mig?
Jag vill hålla dig, jag är på djupt vatten när du inte är här.
Jag vill se in i dina ögon och säga; Jag älskar dig.
Att höra dig säga; Men Mamma, ja älkar dig mycket, du ä fin, får mig att vilja vara din hjälte.
Din stora idol, din bästa kompis och din guide i livet.
Om jag bara fick hålla dig nu så skulle du ta min andan.

Du kommer alltid att vara min hjälte, jag älskar dig så och du räddade mig.
Vill du dansa med mig älskling? Vill du kramas med mig älskling?
Om du gråter så gråter jag, om du föll skulle jag springa till dig.
När du skrattar så skrattar jag med dig. Jag skulle för dig, om och om igen.
Jag vill hålla din hand och gå med dig längs vägen. Jag kommer att stå bredvid dig för alltid.
Jag kan titta på dina handlingar och ge dig råd. Ge dig styrka att välja rätt.
Jag är på djupt vatten, men jag vet att du kommer att klara dig.

Jag vill vara din hjälte som ömt kysser bort all smärta.
Jag vill vara din bästa vän som kärleksfullt följer dig genom misstag och bragder.
Jag vill vara din mamma, som älskar allt du gör, som ger dig stöd.

Åh om du bara förstod Sophie. Förstår du inte att jag gråter när du är ledsen?
Att jag gör allt för dig? Att blotta tanken på din existens får min värld att rusa.
På ett sätt som inget annat kan. Du förgyller mitt liv.
Jag älskar dig



förhållandet för oss.

Idag har jag trots brist på engagemang lyckats städa och fixat som jag tidigare nämnde.
Det roliga i det hela var att jag trots att jag gjorde detta och lyckades utomordentligt och t.o.m hann få lite tid till mig själv och min hungriga mage ändå kände mig mer vuxen när jag under kvällen lyckades baka min första kladdkaka som jag även gav en bit av till mamma som skulle på middag hos en väninna.
Det kändes så vuxet att ge min mamma en kakbit i en burk när hon åkte härifrån. Har väl alltid varit tvärtom.
Äntligen, äntligen. Det låter nog löjligt, men den lilla handlingen fick mig att verkligen känna mig vuxen.
Att jag har barn får mig inte med automatik att känna mig vuxen alla dagar. Men att få ge bort en kaka efter att mamma hjälpt mig med några kartonger upp på vinden, det var en bragd i sig.

Imorgon, cirka 13.00 får jag fint besök från det Wasellska residentet. Det är nämligen så att min far med familj ska introduceras för min lägenhet för första gången. Det känns både roligt och vemodigt.
Nog för att jag inte tror att han kommer att hata den men hans tycke betyder en del för mig. Jag är väl som alla andra barn som levt i en familj där man inte sagt "jag älskar dig" för jämnan och behöver bekräftelse på att föräldrarna är stolt, antar jag. Det är bara ett antagande, en fundering.
Jag vet att sovrummet och vardagsrummet kommer att gå hem mest, som hos alla.
Kanske barnen tycker om Sophies rum och hallen, de som har barnasinnet väl behållet.

Det betyder mycket när min pappa säger saker, det känns i hela hjärtat. Det är som magi för öronen. Allt har väl inte alltid varit frid och fröjd, det fanns trots allt en anledning till att jag tog mitt pick och pack och flyttade till mamma när jag var yngre. Det var förvisso inte min pappas fel fullt ut. Men en sak står klar och säker; han var min idol bra länge.

Jag vet inte vad det är med pappor och döttrar, men det är något speciellt.
Därför ska det bli riktigt roligt att de kommer och hälsar på och inspekterar allt jag gjort på riktigt.
Ser att jag kan klara mig själv.



Imorgon är dagen, japp, japp.
Ses här trevligt och inbjudet folk!


Lägenhet

Nu ska jag lista för och nackdelar med att jag ÄNTLIGEN fått undan samt ställt fram allt i lägenheten.

Fördelar:
1. Det är inga vanprydande kartonger.
2. Det är inget stök.
3. Man kan komma fram hur och vart man vill.
4. Det är lätt att hålla rent.
5. Jag kan ha fest.
6. Jag upptäckte att jag har ett telefonjack.


Nackdelar:
1. Det är inga kartonger som pryder hallen.
2. Jag kan inte stöka och lägga stöket i kartongerna.
3. Man kan komma fram hur och vart man vill.
4. Jag kan inte längre skylla på flytten för att det är stökigt.
5. Jag kan ha fest.
6. Jag upptäckte mitt telefonjack och att det står ut kablar ur det.

yeah thats pretty much it.






dumbo

"Jag kan komma på dig!"
- njaaa? det tror jag väl inte?
hahahahha, jag döööör!
"SWEET! Nu skriver jag tydligen vad jag tänker..
vad jag menade var att jag kan KOMMA TILL dig på lördag."



Ja så kan det gå.
Samma person sa idag:

"Nu säd, hör av dig sen om det krisar så in i helvete annars ses vi efter 2 ^^"
-Jadå.. säd? NU tror jag väl! adjö!



its all about the home.

Eftersom att jag har den bästa föredetta grannen som finns så kommer jag att slippa att gå ner på stan, lycka!
Jag kommer även få låna vederbörandes förstärkare över helgen. I LIIIIKE YOU!

Förövrigt så längtar jag som gnu tills imorgon, lite fix är det väl kvar, men det tar jag i eftermiddag, bär nog upp den där omöjligt allt-i-allo kartongen på vinden också innan jag blir galen. Det visar sig väl om jag behöver något ur den för isf så får jag gå upp på vinden och hämta och ha kvar den saken här nere. Well, efter jobbet kommer mamma och hämtar kartongerna som ska tillbaka till hennes kompis, tack för lånet.
Hoppas att hon även orkar hjälpa mig att bära upp en matta till vinden när vi väl är igång.
Sen ska jag orka lägga in alla nytvättade kläder i garderoben och funderar även på att måla sista snickeriet i köket.
Hon ska även få ta med några luckor så hon kan börja måla dom åt mig, snäll som hon är.

Oh jag ska fota ikväll, hela lägenheten så ni får se, och nu slog det mig att jag helt glömt att städa Sophies rum, jaja, det får jag väl göra i grova dag också.
Jag börjar bli nöjd iallafall, är lite likt gamla lägenheten men SÅÅÅÅÅ jävla olikt så det går inte att förstå.
Är nog bara tvmöbeln och bokhyllan jag har kvar egentligen, plus bokhyllan i Sophies rum. Sen är det nog inte så mycket mer? Nä, bara stolarna till mitt nya köksbord och en stor vas/krukagrej där jag har mina pinnar samt tre stycken lampor och några små inredningsdetaljet, men i stora drag är det mesta nytt. Det känns jätte bra.
Speciellt min nya soffa. mums.

Jag sitter och funderar på om jag ska ha bål imorgon eller inte. Svårt jävla val faktiskt.


jävla oväder.

Min tanke var att den här dagen skulle bli sådär oförskämt bra med lagomt mycket fix i lgäenheten och lagomt mycket skojigheter. Jag vaknar och är iallafall utsövd av att telefonen ringer, dolt nummer. Jaha vad är det nu?
-Alexandra
"ja hej, jag ringer ifrån skatteverket..."
(tänker) JAHA?! Vad FAN har jag gjort nu?..
"Du har begärt adressändring till sälstensgränd 5E?.."
(tänker) Jaha? varför går inte den igenom, din jääävel
- Det stämmer bra.
"Då har du ett lägenhetsnummer?"
- 26
"Nej, Eu blablabla"

Och hon börjar ställa massa konstigt frågor om portar, våningar och höger och vänster, svänger och krökar.
Ja jag brukar kröka liksom..

Nämen, okej. Nu är iallafall adressändringen helt genomförd. Hoppas det är bara min och Sophies som är det. Jag börjar bli rätt less. Näru, nu blir det partymusik och utseendefix, har hört rykten om minus 20 och det lockar mig inte att gå ner på stan, men jag måste. BAH.



Gammal bild ftw!


<3




Älskling, vi är några som tänker på dig imorgonbitti.
Allt kommer att gå bra och när du vaknar och piggnat till så får du ringa och berätta hur du mår och hur allt känns. Hoppas att det inte kommer att göra så ont och att Krille är snäll mot dig ;)
Vi älskar dig!

Läkaren är nog lika awesome som dig, om det går.


KOM ON!

Den som har en förstärkare till salu innan helgen eller vill låna en till mig under lördagkväll vore super bäst!

Tror att jag blir galen, hade fixat alla koppplingar så jävla bra.. men nädå. NÄDÅ.


ojoj

Jag trodde att min dator var elak mot mig men i själva verket var det blogg.se som höll på och grejade för nu ser översikten väldigt mycket finare ut, jag är impressed. Kommer nog ta ett tag att vänja sig men det får man väl ta antar jag.

Tur att jag slapp bli arg!

Det är plocka, plocka, plocka som gäller, en timme till, är otroligt nog inte trött än, men senast 3 ska jag tvinga mig att sova, ska upp senast 11 tänkte jag. Blir nog inte så svårt, klev upp tidigare än så imorse så.
Har tvättstuga imorgon 12.00, första gången här i huset, exciting! Sen alla andra ärenden också såklart.
Snart är det helg, hoppas jag iallafall, känns som att tiden går sepe segt.
Vet inte ännu om jag ska gå på träningen imorgon eller inte? Kanske är bäst att vila, iofs kan jag ju gå dit och känna efter lite och vila när jag behöver som jag gjort hittills. Ge järnet.
Blir nog i så fall sista träningen på några gånger framöver med gamla klubban, SKA, SKA, SKA byta blad på den nya innan nästa vecka. Och hör sen!



Massa lägenhetsfix.

Det är mycket att göra ikväll, lite kartonger att kolla igenom och lista ut vart dom ska vara.. Känns som om det är hur mycket som helst men det är nog inte så jävla farligt ändå. Mest skräp som åker i skräpbilen imorgon och bort, bort och iväg. MEN HELVETE, slog mig nu helt sådär att jag glömde att bära upp ena vrumsbordet som jag använt som förläning när vi ätit och när jag hade hudvårdklassen. Visste att det var något mer som skulle upp på vinden.
Ska även köra några kartonger till erikshjälpen imorgon, de får ta skiten varse de ville eller inte helt enkelt.

Min säng ska tömmas på saker också, bara slängde ut allt ur bokhyllorna när vi skulle flytta på dom, så det måste göras innan det ska sova där.
Har lite inredningsproblem, blir nog någon till hylla i sovrummet där jag kan ha mina "huvuden", lägger up bild på dom imorgon, jag älskar dom. Fick dom av min mormor när jag var 15 år. Awesome, de har varit med i alla mina lägenheter och jag vägrar ta bort dom.

Mitt hem börjar få form av ett hem även om det är lite väl trångt här i hörnet, eller ja trångt, jag är ovan att se bokhyllorna på sidan om tvmöbeln antar jag. Man vänjer sig väl.
Imorgon kommer hallen tömmas på tomma kartonger och det lär bli en stor jävla skillnad där, har inte sett väggarna där bakom alla kartonger sen i julas. Ha-Ha, ja man är seg faktiskt.
Får väl så lov att städa i Sophies rum sen också om det ska bli en värdig visning på lördag då pappa m.fam antagligen kommer på förmiddagen och på kvällen kommer vänner hit.

Diskade precis i 45 min och fick så jävla ont i ryggen, måste diska en liten omgång innan jag sover också för att få bort det sista som inte fick plats i stället.  KUUUL.


Emelie: Jag kommer att tänka på dig i helgen, love you!


Slänger in några bilder på vad jag åstadkommit idag;





Denna hatthylla byggde jag själv av; två hyllplan, fyra krokar
samt två konsoler och några skruvar!
Borrade lite hål i både hyllplan som vägg.
Väggen samarbetade väl inte superbra, de sista hålen ville inte bli hål rakt igenom.
Trots att jag först använde en borr för gips och sen en för trä när det verkade träigt.
Så det slutade med att jag satt dit skruven och hamrade lite på den.
Då kunde jag skruva in den med maskinen.. väldigt, väldigt konstigt.

Det där med att bygga saker man kan hänga andra saker har blivit en vana.
Påminner om denna:



Snöööstoorm

Jag var en av de dumdristiga som faktiskt tänkte att det var smart att trotsa snöstormen och tog bilen till Birsta för att köpa kablar och lite fdags presenter åt min prinsessa.
Det var första gången på länge som jag kunde köra på 2.an på E4.an. Det var även längesedan jag såg så dåligt framför mig.
Låg bakom plogbilar i omgångar samt lastbilar, jag gjorde en omkörning där det inte var så mycket drivsnö, det gör jag inte om så jag ligger och trycker nästan hela tiden.
I en sådan trafik i detta väder tycker jag att det är jätte bra att man kan respektera varandra som chaufförer, för även om man tror att man kan behärska vägen och köra om andra i 100 så kanske ni misstar er.
Bussen som körde om mig exempelvis, jag fick köra in mot vägkanten så att den inte skulle preja mig, vi talar nog om 5 cm efter att jag kört in. Eftersom man lätt åker i andras körspår så är det inte så smart att köra om när det är så drivigt på vägen. Jag skrek av rädsla sen av ilska. Skrek att "MEN JAA! jag vet inte hur det är med er men jag har ett barn jag vill komma hem för"
Tack så mycket. Tycker faktiskt att man kan i detta väder ta det säkra framför det jävulska osäkra och faktiskt ligga bakom. Ansåg att de flesta körde i en bra hastighet redan som det var. Det var nog läskigt att köra på den väg där man faktiskt såg asfalten. Nä huga.
Lastbilen jag låg bakom var vit, den var även övertäckt med vit snö så pass att lamporna inte syntes, så ibland var den 40 meter framför, ibland 5 och det enda jag såg var längst upp på den där färgen på bilen var lite grå emot den vita snön!

Nädu, läskigt, men värt det.



Vi hade klass 2 varning och det var kaos.
Stockholm hade klass 1. Jag vill ändå inte tänka mig
hur fan de hade idag! sthlmare.. ;)


bah.

Jag ska förklara mig, utan att nämna namn eller sjukdoms tillstånd.
MEN, anledningen till att jag varit ledsen och nedstämd och även kanske lite otrevlig är att i veckan låg inte en utan två av mina släktingar inne på sundsvalls sjukhus på samma avdelning.
De har haft samt har en sjukdom många fruktar och nej det är inte aids.

Jag har gråtit, både en och fem gånger och idag är första dagen som jag inte gråtit på. Jag har även kunnat prata om det med de som vet på ett avslappnat sätt. Men är fortfarande väldigt, väldigt orolig. Men kan inget annat än att hålla tummarna såklart.
Väntar på resultat om det är värre än de trodde förut.

Jag älskar er <3



dance




Jag ger upp!
Denna fick jag introducerad för mig i helgen men det är inte förrän nu jag tycker att den är bra.
På halvfyllan var den to much helt enkelt.
Men den ska absolut spelas här hemma i högtalarna som jag duktigt nästan kopplat in i dag, i helgen!
Kommer bli awesome och jätte roligt att så många vill komma, det uppskattar jag!



clouds.

I'm a thinker, I think



Nä ni, nu blir det nog duschen trots den sena timmen. Får väl skylla på kräksjukan om någon mot all förmodan kommer och klagar. Ha-ha.
Det var alltid min nödlösning på natt duschningar om någon klagar medan eller i efterhand; men.. jag måste väl få duscha av mitt nedkräkta barn?
Nu har ju det aldrig hänt, varken klagomål eller nedkräkta barn på natten, men det är ju alltid något att skylla på.
Ibland när jag får krampanfallen i ryggen även refererat till Ischias så måste jag om det inte släpper av att ligga och gnälla som en bebis i fosterställning uppsöka duschen och väldigt, väldigt varmt vatten för att ha någon chans att snabbt bli av med det. Det var nu några månader sedan jag hade ett anfall som fick mig liggandes och över 3 år sedan som fick mig liggandes i flera dagar. Men nån gång i veckan/varannan vecka får jag ett minianfall som inte bara vill få mig att kräkas utan även uppsöka toalett för urinering. Ja allt är inte en lek, jag har ändå haft turen att ha fått varje anfall i mitt eget hem. Tack och lov säger jag, skulle nog se måttligt roligt ut om jag som jag gör hemma kastade mig på golvet, skrikandes i fosterställning för att sedan slå på golvet och be till gud om ett stopp.

When least expected; cloud connected!

Sleepyhead som fan nu iaf.


copycat.

MEN JAG DÖR!
Nej det gör jag inte, men det är ju hemskt..

Jag har samma frisyr som Natascha Bedingfield eller njaa det är nog hon som har samma som mig, har ju ändå haft min i ett år nu. Enda skillnaden är att hon är blond och mitt hår är lite längre, vi har t.o.m kort på samma sida!
Nä nu tror jag väl, är nästan så att jag vill byta bara därför. Eller jag vet inte. Nä jag har haft frisyr beslutsångest länge. Är väldigt många som kommer fram och säger att jag har svin snyggt hår och att de velat ha som mig men inte vågat. Så det är ju alltid något positivt.

Och inget emot Natascha men KOM ON! bajsa.


aj

Jag ogillar klass 2 varningen skarpt.. För imorgon ska jag åka och köpa kablar till mina högtalare, vill faktiskt inte att det blir min död, men man blir ju lite orolig. Men men.. 2-3 dm i drivbildning är ju lugnt.. eller?
Nja får nog ta det lugnt. Tur att mamma iallafall har nya vinterdäck annars vet man aldrig hur det hade gått.
Detta måste göra imorgon om jag ska hinna allt annat jag ska göra.
Idag ansökte jag iallafall bostadsbidrag och imorgon ska jag ringa vaktmästaren samt bära upp överflödiga möbler på vinden tills de hämtas. Ska bli riktigt skönt att få allt klart imorgon. Vilket påminner mig om att jag borde diska ikväll. Eller så gör jag det imorgon innan jag åker.

Träningen ikväll gick väl sisådär, alltså själva spelet är ju bra men det gör så fruktansvärt jävla ont så jag knappt kan koncentrera mig. Hjärnan skriker; JAJAJAJA men kroppen; NEJNEJNEJ. Så det blir ett mellanting.
Imorgon blir det tigerbalsam och strumpor hela eftermiddagen.


-



Innebandyträning - jepp, jepp!


Tacolaxen

Dagens recept (till Linda)


Idag så gör jag tacolax och jag ska ge alla receptet (gu vad snäll jag är!)

6 hg lax
2.5 dl grädde (matlag eller vanlig)
1 dl tacosås
2-3 dl riven ost
Nachochips
(lägg gärna till;
1 dl krossade tomater
1 tsk tacokrydda)

Lägg den saltade laxen i smord form.
Blanda grädden, tacosåsen och osten (tomater, krydda) i en skål
och häll över fisken
Krossa och strö nachochips över

25 min i 225 grader. Klart!

Servera med ris eller potatismos.

Gott som innefan. Enjoy!



namnlapp..

Sitter och väntar på att det ska bli fredag så de fixar namnlappen på dörren någon jävla gång.
Att det ska vara som det är nu känns inte helt jävla okej. Men men, vad göra?

Hur som haver så sov jag rätt länge idag, lite dålgit samvete får jag men ändå inte, för nu sitter jag här och har inget att göra. Funderade en stund på att åka och köpa sladdarna till högtalaren men jag vet inte? Kanske är bäst att göra imorgon?
Måste hur som helst ner till mammas jobb och hämta bostadsbidragspapperna och posta allt det så jag får något bostadsbidrag någon gång. Kommer nog få det för februari i mitt på februari så sega som den där försäkringskassan är. Men men what to do?

Längtar tills imorgon då mamma kommer och hjälper mig med det sista plocket i lägenheten så att det ser ut som en lägenhet istället för ett förråd. Ja det är en del saker här och det är INTE mitt fel.. suck.

Fixa kläder nu, jepp jepp.


runda upp

Jag var på stan en sväng idag och skulle skicka lite saker jag sålt på tradera. Var en hel del att bära och det var väldigt kallt för mina små händer vars alla vantar är borta. Så när jag skickat paketen bestämde jag mig för att gå och köpa nya vantar. Det blev även en fin halsduk jag velat ha länge, fyra par nya byxor åt Sophie och en ny tröja åt lilla fröken, jag hoppas hon blir glad när hon kommer nästa vecka.

Jag köpte två av dessa fyra par byxor på Lindex och där kan man runda upp för de drabbade i Haiti, så givetvis rundade jag upp lite, det tycker jag verkligen att ni ska göra också. Det är en liten summa men om alla gör det blir det en del som kanske kan hjälpa överlevande till en bättre vardag med all den hjälp de behöver och förtjänar.

Jag ska ta en titt i Sophies rum snart, har alldeles för länge sagt att jag ska rensa bland hennes saker men ingenting har hänt, så det kanske är dags att ta tag i saken nu, så vi slipper ha leksaker exakt överallt, så hon slipper släpa runt på alla kläder hon växt ur och leka att det är hennes bebisarna täcken.

Ja vi får väl se hur det går, men ska nog ta ett ryck.

På stan träffade jag även på Helene på Hemköp, hon hade rast och skulle köpa något gott, jag skulle precis köpa cola och mjölk samt chips. Då bjöd jag in henne till inflyttningsfesten. Vi blir nog en hel del. Om jag inte sagt till någon som vill komma så får ni säga åt mig på skarpen så ska jag se vad jag kan göra åt saken.


yes.

Jag avskyr just nu när människor klankar ner på mig, det gör jag förvisso ganska mycket i vanliga fall också men mer nu på sistone pga en rad händelser i mitt liv. Jag brukar inte klaga. Men en sak är helt klar, vad jag gör med mina dagar är min ensak. Om jag vill sova hela dagen - fine.
Vill jag plugga hela dagen - fine.
Vill jag bara se på tv hela dagen - fine.

Att höra att jag bara sover bort dagarna är fan lite drygt, för ja, när jag inte har Sophie så passar jag på att sova, jag tror inte att folk riktigt förstår, även fast Sophie alltid sovit hela nätterna så kan man som förälder omöjligt sova lika bra som förut med ett barn i hemmet, oron att något ska hända är konstant. Så enda dagarna jag kan sova riktigt bra är när hon inte är här. Så ja, då sover jag lite längre än till 07 när Sophie brukar vakna. Då sover jag kanske t.o.m till 11. Så att jag ska orka nästa vecka med dålig sömn.
Jag erkänner att jag gör lite när Sophie inte är här, att jag inte är så kreativ och arbetsam. MEN jag tar ju igen mig efter en vecka full med bus, dålig sömn och påfrestning. De veckorna är ändå de bästa för mig.

Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå? Vad som är så svårt att relatera till.

Jag går igenom some sort of hell just nu och jag hoppas att mina vänner kan ha överseende med min känslighet och att jag kanske är på sämre humör. Att de förstår att jag behöver space men omhändertagande.
Stöttning är vad jag behöver, ur alla aspekter. Inte dåliga skämt, inte ironi. Inte press och stress, bara utrymme att vara mig själv och ta hand om allt runt omkring. Sysselsätta mig lite men ändå inte behöva göra något.
En svår våg att måtta rätt men det går nog, bara jag och andra vill.

Some sort of hell, som sagt.
Jag ber om ursäkt på för hand, om jag är snäsig.


.

 

 


note

Jag vet inte hur jag ska hantera detta och helt ärligt har jag aldrig varit ställd framför något sådant förut. Inte på samma sätt. En gång har jag fått ett liknande besked fast där var nästan allt positivt.
Nu är det inte så positiv ur någon aspekt.
Ibland så räcker det med en tanke, en indikation så kommer tårarna.
Att ha fått den här informationen är både bra och jobbigt på samma gång. Känns bra att veta, känns dåligt att veta.
Känns framför allt jobbigt att veta. Jag hoppas att det går bra, men är förberedd på det värsta.

Jag ska berätta för alla tids nog, så att ni kan ha överseende med varför jag är ur fas, varför jag är helt blank i hjärnan, varför jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför jag inte kan koncentrera mig. Gosh, vart vänder jag mig?

HUR ska jag hantera det här?
Vad är det som händer?


.

Det är som det är och blev.

Ikväll kommer; Hudvårdskonsulten med sina produkter och de lyckliga av mina vänner som ska få testa detta är;
Elise
Elsa
Emelie
Melinda
Annie
Elisabeth.

Ser fram emot lite sällskap ikväll, det behövs verkligen. Jag ska försöka göra detta till en trevlig kväll trots omständigheterna. Så snart ses vi söt jäntor! Btw så är jag duktig värdinna och bjuder på "fika" ;)


+ respektive.

Fick en inbjudan igår, till en 50års tillställning.
Alexandra + eventuell respektive.

Well, det ser rätt mörkt ut.
Min bror fick samma inbjudan och vi bestämde oss genemsamt att gå med våra "för dagen respektive"
Vi ska skaffa oss varsin tillfällig flick/pojkvän.
Tur att man ska ut på krogen kväll innan så man kanske lyckas med detta. Ha-ha.

Nä jag vet inte, men det känns ju tråkigt att man inte har någon att ta med sig. Så det kanske var tur att jag blev bjuden på ett bröllop i sommar utan respektive, för de vet att jag inte har någon.
Det vet förvisso den som jag fick 50årskalas inbjudan av också, men det kanske blir snabba vändningar, det är det faktiskt ingen som vet. Inte jag heller. Nog för att jag håller mig borta och är lika glad varje morgon jag vaknar ensam. Fast det är tomt här idag, väldigt tomt. Men snart fylls det med fina människor. Kanske ska börja göra "fikat" redan nu? Tre timmar kvar, sen är det nämligen hudvårdkalas här, känns ju bra med tanke på hur torr min hud är just nu.


bilder.

Lite hinner man ju att göra på sin fritid ändå.













Men jisses vad tapeten ser grön ut, det är den icke!
Får fota någon till gång så det syns.



sometimes, life turns.

Ibland så tycker jag allt att livet är lite orättvist, jag är väl inte den som brukar ligga och gråta, men när jag kom hem igår så gjorde jag det. I säkert en timme. Ohämmat även. Blev tvungen att ta en ciggaret för att lugna nerverna och jag är ju inte den som röker, bara på fest. Men jag orkade inte mer. Jag ville inte inse hur det var och hur det kan bli. Hur stora förändringar livet kommer med och slapar en i ansiktet.
Vet egentligen inte vart jag ska ta vägen, har väl egentligen ingen väg att gå.

Att hålla det hemligt, över jul, visst. Men nu? Det har gått en månad sedan jul, som om det är något argument. Nä, jag känner ändå att jag hade rätten att veta och nu vet jag. Att gråta över det är en sak, det hjälper ändå inte. Inget kan man göra heller, bara stå vid sidan och se på när andra kanske kan korrigera det felaktiga, som om det vore något. Som om något vore något någonsin mer. Ja klart det är det. MEN nu känns det bara bra jävla jävligt.
Jag brukar säga att man erhåller mer livserfarenheter och så är det väl även denna gång.
Men jag vägrar se att det kan komma något bra ur det som sker just nu. Är det helvetets månad? Är det inte tillåtet att känna lite lycka utan att det ska komma något som ett slag i magen? KAN jag inte få må bra. Vara glad, le och se på livet som den största gåvan man kan erhålla. Det gör jag, men det är svårt att inse att det för någon annan kommer att ha varit den största gåvan de erhållit.

Jag vägrar acceptera detta. Har jag hittills i mitt liv visat tillräckligt mycket vilka erfarenheter ni gett mig, vilka fina minner jag erhållit. Berättat för er om allt jag lärt mig. Suttit i era knän tillräckligt många gånger?
Har jag nekat er kramar och pussar? Har jag gråtit hos er? Har jag htitat på rackartyg?
Har jag varit jobbig, har jag gjort era liv jobbigt någon gång? Jag bara undrar.
Har jag sagt att jag tycker om er? Har jag berättat för er om allt bra ni gett mig och hur mycket jag uppskattat det?

Förstår ni hur signifikanta ni har varit i mitt liv?

Hur som haver så älskar jag er. Absolut.

Get back up when it knocks you down.


<3333333333333333333

Men.. jag älskar ju er...


lova att bli bra. <3


 

 

Mina ögon är torra, ska försöka sova, göra mitt bästa, jag älskar verkligen er. Jätte mycket.

Och jag ska berätta för er andra, tidsnog. helvete.


 

 



mormor.

Mormor ligger på sjukhuset och mamma fick veta på ett underligt sätt, ett sådant sätt som man som dotter verkligen inte skulle uppskatta.. Genom någon annan släkting som frågar hur hon mår.
Morfar skulle ringa och berätta, men sporten kom emellan och jadi,jadi. Hur som helst så kanske hon måste opereras. Hon hade tydligen väldigt ont i magen så mamma förklarade för mig att det kanske är gallan eftersom hon haft problem med det förut, min största rädsla just nu är att hon har fått cancer igen, ja ni vet hur det är. Man blir lite paranoid och tror nästan med automatik det värsta i många situationer.
I övrigt så reagerade jag ganska lite, otrevligt och oroande lite. Tänkte mest; jaja, det där blir bra, hade det handlat om liv och död hade morfar ringt på en gång.
Så det var nog inget att virra upp sig för. Men nu i efterhand funderar jag på HUR det kommer sig att jag reagerade på detta vaga sätt. Är jag inte mänsklig? Är jag inte omtänksam och orolig?
Nja, det är nog snarare såhär: Jag tror, hoppas och vet nästan att det kommer att ordna sig och att det inte är något att varva upp för. (notera att jag tar i träd när jag säger det).
Och missförstå mig rätt, självklart bryr jag mig, men det är nog inget allvarligare än att hon klarar sig.

Fotnot: Hon hade bröstcancer förut, men man vet ju aldrig..

Nu kommer jag ivf inte kunna sova, men jag måste. OCH jag lovar härmed bilder på lägenheten till veckan, så om jag inte ger er det i mitten på veckan, så för all del. PÅMINN mig.

så jävla..

Jag satt och grät, ja det är väl sådant man sysslar med på fredagskvällarna? Eller har jag fel? Nä jag vet inte.
Hur som haver så var jag påväg att efter en konversation berätta mina känslor, känslorna som enbart var negativa, känslan av att avsky en annan människa så pass mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag är verkligen inte den som är den som avskyr eller hatar andra människor, snarare tvärtom.
De som läst ett tag vet att jag är oerhört godtrogen.
Nåväl, när jag loggade in och tittade på min översikt och läste kommentarer så hade jag fått en speciell kommentar på inlägget "kvinnor" som fick mig att stanna upp, torka mina tårar och le.
Det var egentligen ingenting uppseendeväckande, ingen klingande komplimang. Men orden och dess samhang samt betydelse hejdade mig och tillät mig att inte skriva det där hemska inlägget utan att istället skriva om denna kommentar.
Så idag tackar jag "Lina" för den fina kommentaren som stannade min kväll en aning och tillät mig att omfamna det faktum att det finns väldigt fina människor därute som jag borde uppmärksamma.

Tack, Tack, Tack!

Förövrigt så har det var en utomordentligt jobbig dag, nästan allt som kunde gå fel gick det.


Fredag.



Klockan var 9 när jag hade klätt på mig, detta är faktiskt ur alla aspekter ett fint åstadkommande av mig.



Syns ju dåligt, men tre nya klädesplagg på mig och redo för Birsta med FlisElise.

Idag ska jag; hamra och spika och bygga en båt. Nä men jag ska borra och skruva, sätta upp hyllorna och köksbordet, förhoppningsvis få bort sista kartongerna så man kan andas lite här och inte känna sig så jävla stressad över allt. Vill ha hemma myselimys ju! Påtal om det så ska jag äta chips ikväll har jag bestämt, jajjamensan, måste meddela att det var senast vid jul som jag onyttigade mig så. Och det har ju resulterat i viktnedgång och uppgång i muskler. Jajjamensan. Så att bara eliminera pizza, chips och godis ur min värld har gjort skillnad, detta gjorde jag pga mitt magproblem såklart men det märks på och i hela mig att det är skillnad.
Man mår så mycket bättre! Så pizza blir det bara efter krogen, aldrig till middag. huga. Är faktiskt inte ens sugen om jag ska vara fullständigt ärlig och det känns ju toppen. Cola är och förblir min last.


språkets utveckling.

Det är tur att jag har barn, så mycket har jag konstaterat denna morgon, ja det är det faktiskt. Men idag inte av de anledningar jag brukar skriva utan idag är det så för att det ska flytta in människor här ovanför som har anlitat MP-golv. Ja det går människor och dunkar och har sig för att lägga golv ovanför. Ja då får man mycket sömn. De väckte Sophie imorse som kom inkrypandes till mig, nerkissad. För andra morgnen irad och nej hon pottränas inte nattetid. Hon kissar bara sjukt mycket, men vet ni vad barnet gör? Jo hon sätter sig på pottan och kissar igen, hur mycket som helst. Alltså missförstå mig rätt men HUR jävla satans mycket kan ett sånt litet barn kissa? Man blir små galen måste jag säga. Tröjan var ju blöt halvvägs upp..

Språkets utveckling.

Påvägen hem från dagis så funderade jag på hennes otroliga språk utveckling och hur häftigt det är och hur det kommer sig att vissa barn pratar så himla bra och andra inte.
När det gäller Sophie så har hon varit tidig med språket redan från början, snappat upp ord i en väldans fart. Jag har dragit några slutsatser till varför det är såhär för vissa barn och inte för andra.
Till en början så handlar det mycket om vad barn vill och kan. Vill dom inte så lär dom sig inte heller.
Fortsättningsvis så tror jag att det är en sak som väger in väldigt mycket och det är omgivningen.
Föräldrar, syskon, släkt och givetvis; vänner.
Sophie har inte privilegats med syskon, än och eftersom det är större syskon som brukar ge språklig fördel så är hon helt enkelt körd. Men däremot så har hon utvecklat en vänskap med en flicka på dagis som är ett år äldre. Det märks att hon tycker väldigt mycket om henne. Hon vill vara lika gammal som henne;
Ja e fyra år.
- Nej Sophie, snart 3.

Hon är med denna flicka varje dag, hela dagarna. Då till slutsatsen:
Sophie umgås med denna tjej som antagligen besitter fler ord än henne själv. Ord som hon antagligen snappat upp av äldre syskon (de vill ju vara som sina äldre syskon, i regel).
När hon snappat upp dessa ord så tar hon med dom till dagis där hon använder dom så att de som leker med henne hör orden och efter ett tag så har de förstått innerbörden och kan själv använda dom.
Så det är en fin cirkel. Sophie använder ord, som hennes bästa kompis hört sitt syskon säga.
Självklart lär hon av oss också, det händer ofta, väldigt ofta att hon härmar mig och efter några dagar förstår hon hur hon ska använda ordet.
Lika väl så lyssnar hon på mina vänner, hon har lite respekt för dom och därav blir de lärare.
I denna ålder är alla som möter barnet en lärare på något sätt, varse de vill eller inte.

Låt oss lära  våra barn, genom att prata MED dom, inte bara till dom.


shopping.

Jag tänker nu bjuda på fula cambilder för att visa kläderna jag köpt eller erhållit på posten idag. Ta hänsyn till den röda behån och håret! Ny duschad, ha-ha..


Från Nelly.com, 199 samt 149 kr stycket.


Cheap Monday från Nelly.com igen. 349 om jag inte missminner.


49 kr stycket ist för 149 st, den sista har jag även köpt i blått
(hade en förut men den är spårlöst försvunnen..)


Monki; Dålig bild, är en klänning med tyll nertill.
Pris: 350
Pris Rea: 87,50


Kjol och skärp ifrån Monki.
Kjol: 600
Skärp: 100
Kjol Rea: 150
Skärp Rea: 25


Monki
Kjol: 200
Kjol Rea: 50


Vero Moda: Kofta jag velat ha LÄNGE.
Kofta: 399
Kofta Rea: 99


Gina Tricot.
Jacka: 599
Jacka Rea: 99



Glömde nästan denna skönhet från Monki.
Skärp: 100
Skärp Rea: 25


Köpte även massa innebandyprylar, om man inkluderar det jag beställde till det jag köpte i stan så blir det nästan 2000 kr.. och jag storhandlade. Det har varit en dag idag alltså. ojoj. Tack mitt dubbla studiebidrag aka julklappspengar jag använde till januari hyran. <3

ber om ursäkt igen för fula och dåliga bilder.





Ensamhet.

Det är mig dom kallar storshopparen antar jag, blev rastlös och åkte till birsta idag, blev en del, men kan glädje mig med att varje påse med minst 5 plagg i bara kostade 300 kr styck och jag hade ju bara två stycken sådana påsar, sen så köpte jag ju köksbord som jag ska montera imorgon samt att jag köpte innebandygrejer för 600 kr.

Jag ska fota och lägga upp allt sen när jag duschat nu såhär efter träningen, men Sophie tyckte att allt var fint. Skriver reapriset och orginalpriset under bilderna också.

Fin träning ikväll förövrigt, förutom benhinnorna som värker och värker, ska köra lite huskur på dom ikväll så ska vi se hur de mår i och efter helgen.
Skulle även byta blad på nya klubban men njaa det gick sådär, så pappa ska få hjälpa mig, får inte ens av bladet från skaftet trots att jag följt anvisningar. Damn it.
Match i helgen, hoppas det går vägen för alla.

Ikväll ska jag gosa med nya täcket som jag var in och hämtade ut idag, samtidigt som jag hämtade ett till paket och fyra timmar senare så hämtade jag ut ett till. Ja det är knappast mitt fel att allt kommer på samma gång.

Förövrigt så hade jag skriftligt nationellt prov i Sv B idag kl 10, cirka en timme senare kom jag ut därifrån, nöjd måste jag säga. Jag skildrade ensamhet, att det finns olika former av ensamhet. Berätade om min ensamhet. Berättade om mitt liv, utan att nämna namn och titlar, Sophie refererades som "hon jag älskar mest av allt", "hon vars hjärta jag håller i min hand", "min skatt" medan mannen i historien var "han, honom" osv.  Jag var självklart i jag-form. Men jag tror jag lyckades få igenom budskapet, att vara ensam i ett förhållande och att vara ensam, ensam. Att det för vissa inte spelar någon roll om man har en massa människor runt sig, man är ändå ensam.
Kan inte förklara, när jag får tillbaka det så ska jag skriva av allt här.
Har naturligtvis hittat på en del också bara för att få lite effekt på historien och skildringen av hur en ung kvinna kan leva nu för tiden. Ensam tillsammans.


kvinnor

Riktiga kvinnor reder sig själv


Kanske inte behöver en man, men trots detta så verkar man alltid söka, på affären, på gatorna, på internet. Ja det sker på ren instinkt. Men jag håller mig undan ett tag, tar igen mig själv, kanske hittar mig själv helt och hållet igen. Bor ensam, jag trivs ensam men lockas av lockelserna. Tycker att kvällarna är sköna i tystnad eller framför någon form utav skärm där underhållningen finns. Dit uppmärksamheten riktas, ofrånkomligt.
Trivs bra när jag ligger i min säng och kan lägga mig hur jag vill, ta hur mycket täcke jag vill, ha lampan tänd eller släckt precis som och när jag vill.
Laga mat (vad jag vill), städa och diska när jag vill.

Den stora friheten man har, visst är det kämpigt att vara ensamstående, att få ihop allt och detta pluggande kommer nog i slutänden ta kål på mig, med dessa sena kvällar, men det måste väl betyga någonting att jag inte är trött den här tiden. Kanske sover tillräckligt ändå, trots att det inte känns som så på morgonen.

Riktiga kvinnor som reder sig själva kan tapetsera själva, montera ihop möbler själva, även när man ska vara två enligt anvisningar, ta hand om barn och sig själva, helt själva. Sköter skruvmejslar, hammare, tångar själva.
Jag tycker mig klara det mesta själv, det finns lösningar på allt.
Det enda jag är riktigt dålig på är att få växter att överleva! (ha-ha)


låt den rätte.

Detta är nog det längsta jag har pluggat på länge.
Japp, det tog mig nästan 3 timmar (med små uppehåll) att läsa en femtedel av boken och skriva om expositionen samt svara på en heeeel mängd frågor. Del nummer 2 av 5, imorgon kommer jag!

Det blev något sånt här (kladd);

Trettio år har platsen med de stora betonghusen i jordfärger funnits, för trettio år sedan kom dom med bilar, flyttbilar, likt pionjärer från förr med allt de ägde instoppade i dessa fordon för att börja ett nytt liv. De bar sina möbler som de noga placerade ut i hemmet, fyllde sedan tomhålen med nya saker. De tänkte sig ett drägligt liv, här kan de bo, som på många andra platser.
Det var skapat i det syftet; för att människor skulle ha någonstans att bo.
Denna plats, där det förr bara existerade skog var blankt, ett nytt blad som behöver skrivas. Utan historia, innan var det ingenting speciellt där, bara en sjö som bar på ett stilla lugn.
Det fanns inget att berätta om, inget att hitta på sagor om, eller så var det tvärtom, eftersom det var utan förflutet.
Nu fanns det trevåningshus, ett centrum där det fanns lekplatser till barnen, där grönområdet sträckte sig runt hörnet. En bra plats.

Lastbilschauffören hade blivit tillsagd att köra Norrköping-Blackeberg (Sthlm) med ett lätt last, nästan för lätt, de ägde i princip inga möbler. Enda konstigheten var att det skulle utföras nattetid, OB-tillägget var inget bekymmer.
"Självklart ifrågasatte jag inte det" log han.
Han minns den körningen väl, det var en man och hans dotter.
Åkarens mun vred sig bekymmersamt när han fick veta vilka han körde den natten.
"Det var som fan"
18 oktober: Norrköping-Blackeberg (Sthlm)
Det var han som kört dem, han som flyttat dem. Mannen och flickan.
Han tänkte aldrig någonsin berätta det.



Titeln Låt den rätte komma in anser jag drar åt sig uppmärksamhet, man vill gärna veta varför boken fått just det namnet och det skiljer sig ur mängden med boktitlar som ofta reflekterar sina böckers innehåll ganska väl.
När jag först uppmärksammade boken var på julafton 2005 när jag fick den av min farbror, jag öppnade den medan jag gick in i köket för att hämta något att dricka, där på bänkskivan bredvid kylskåpet blev jag sittandes tills min pappa kom och sökte mig. Två väldigt sena kvällar/nätter senare låg den på min säng, utläst.
Den första av fem delar i boken inleds med två citat;
Kärleksgrubbel, ger er trubbel grabbar! - Siw Malmqvist - Kärleksgrubbel

I never wanted to kill, I am not naturally evil,
such things I do just to make myself more attractive to you.
Have I failed? - Morrisey - The last of the famous international playboys.

Redan har får man en liten inblick om vad den här delen och således antagligen hela boken kan komma att handla om, det klassiska; kärlek och mord, att sälla sig till någon/några andra för att bli godkänd, få bekräftelse av vederbörande.

"Och vad tror ni att det här är för nåt, då?"
Gunnar Holmberg, poliskommissarie från Vällingby, höll upp en liten plastpåse med ett vitt pulver i. Blickarna for i klassrummet, mellan varandra och påsen, alla visste vad den innehöll, inte för att det var uppenbart för ögat utan för att lektionen handlade om droger.
"Är det bakpulver tror ni? Mjöl?"

Oskar ville svara, få en blick av polismannen, en bekräftelse om att han existerade, att någon kunde se honom.
Han räckte upp handen väl medveten om att det var dumt.
"Ja?"
"Det är heroin va?" sa han undrandes.
"Ja det är det, hur gissade du det?"
"Jag.. läser mycket och så där."
Polismannen frågade klassen hur mycket de trodde att innehållet i påsen var värt. Oskar behövde inte svara, kände ingen längtan efter bekräftelse mer.
Han inledde en fantasi om hur polismannen tog honom åt sidan på rasten, att han fick berätta allt han är med om varje dag. Han drömde sig bort om hur polismannen tog honom i sin famn och lyfte upp honom.
Man fick titta på polisbilen om man ville, på rasten. Oskar tänkte att nu kunde han få vara ifred, alla kommer att titta på bilen. Hela klassen sprang ut, men Oskar stod kvar, öppnade sedan försiktigt dörren och smög längs huskanten till toaletterna.
Inne i ett bås tog han fram bollen, pissbollen och förde den mot näsan. Ja visst hade han kissat på sig lite. Det här var hans största hemlighet, bollen av skumgummi som han hade i kalsongerna.
Inkontinens hette det nog, han hade läst om det i sin mammas tidningar, det fanns visst ett botemedel, men han ville inte lägga sin hårt förvärvade veckopeng på att stå och skämmas på apoteket, ännu mindre berätta för sin mamma.
"Griiiiisen! Är du där?"
Han stänger fort dörren om sig och sätter sig i fosterställning på toaletten så att ingen kan se hans fötter om de tittar in under dörren. Han visste förvisso att det ändå bara var en tidsfråga innan de hittade honom, innan de kunde trycka ner honom i toaletten. Men han hade dragit slutsatsen att ju längre deras jakt fick pågå desto kortare blev hans straff. Hans straff för att han var, ful eller äcklig.
Se han lät dom slå och sparka på dörren och sakta såg han hispan åka upp.
Pojkarna triumferade med att de hittat honom.
"Skrik som en gris"
Och Oskar skrek, ihopkrupen på golvet, grymtande medan han tittade ner i golvet.
Helt plötsligt blev det tyst, de hade gått medan han satt där på golvet, förnedrad.
Men han hade kommit undan det riktiga straffet.


Håkan satt och lurade i skogen, han hade tänkt ut den perfekta platsen genom att titta på kartan. en bit in i skogen hade han hittat ett undangömt ställe, en sänka med ett träd i mitten, där hade han ställt sin utrustning.
Efter en lång väntan, nästan så lång att det var dags att gå hem såg han en pojke komma gåendes längs med skogsstigen. Perfekt!
"Ursäkta? Vad är klockan?"
Nervöst tittade pojken på mannens armbandsur.
"Den är trasig"
Ett ögonblick senare fann mannen sig gåendes upp i skogen igen, med pojken i sin famn.


"Du får absolut inte gå ut i skogen nåt mer, hör du det?" sa Oskars mamma förtvivlat.
En pojke i Oskars ålder hade nämligen blivit mördad igår i Vällingby, upphängd upp och ner i ett träd.
Oskar gick ändå ut den kvällen, men bara till lekplatsen på gården. Han tog fram kniven han hade gömt i byxlinningen.
"Vad glor du på? din jävla idiot? Vill du dö, eller?"
Trädet svarade inte, Oskar körde inte kniven i det, försiktigt, ville inte skada eggen.
"Så går det om man glor på mig"
Han tystnade, tyckte att han hörde något. Lyfte upp kniven i ögonhöjd och på knivens blanka egg speglades en flicka på klätterställningen. Han satt tillbaka kniven i byxlinningen.
"Hej"
Hon tittade på honom.
"Jag sa hej."
"Jag hörde det."

Hon luktade, inte som intorkat svett, utan mer som, ja som hans hund hade luktat när den hade det svårt infekterade såret som fick den att avlivas.
Hon kastade upp portdörren som om den vore ett papperblad, han var förvånad, för trots hennes utmärglade utseende så var hon tydligen rätt stark.


(Allt skrivet i wordpad, utan rättstavningsprogram eller dylikt.. ska skriva om imorgon när jag är pigg)

.

Jag förstår inte varför man inte bara kan ställa upp för varandra när man har tid och kan göra det. Varför man inte gör allt för att alla ska få det så bra som möjligt. Speciellt när det gäller barn.

Sophie har förövrigt slutat stamma och jag vet exakt varför, tänker inte skriva här men jag vet precis varför hon inte stammar längre och jag misstänkte den orsaken och det visade sig att det var rätt, för i samband med att det avslutades så upphörde hennes stamning.

Nu ska jag hur som helst börja lite på min läslogg så fort jag bakat en sockerkaka så jag har något att äta på medan jag tar mig an detta.

Sophie verkar även sovstrejka den lilla vesslan.. Man blir lite trött i huvudet, vill börja plugga ju!



onsdag.

Imorgon får jag pengar av csn i efterskott för januari månad, så nu kan jag äntligen använda julklappspengarna till det de ska användas till; själviska saker.
Har köpt lite innebandyprylar och some clothes, ska väl även betala räkningar, men får ju studiemedel för februari den 25.de också.
Ska nog åka ner till birsta en sväng och kika lite. Vill skaffa fransgardiner att ha över mina svarta som jag ska sätta upp snart så fort jag sytt till dom.

Idag har jag hunnit tapetsera köket, blev väl lite klipp och klistra men jag tror att det duger ändå.
Så nu ska luckorna målas svarta bara, sen är jag klar där inne också.
Ska borras och skruvas imorgon eller i övermorgon. Vi får se när jag hinner med det.

Skriver mer sen, Sophie ska sova snart.


Massa fiiiint

Igår beställde jag följande plagg som således även är på väg till mig!
Ska bli spännande att prova allt, hoppas de passar. Mums <3


Underbaring från Cheap Monday





Wet Look




Sista bilden är ju utomordentlig.. Monki hur som haver.

Jag vet exakt vad jag ska ha på mig på inflyttningsfesten faktiskt! Blir awesome.
Hoppas även få mitt studiemedel för januari i dagarna så jag kan hämta ut lite utrustning när det kommer.


lillhjärtat

Om knappt en månad blir min lilla tjej en riktigt stor tjej och det är hon väl medveten om.
Pratar glatt om att hon fyller år, det som gör mig ledsen över denna stora händelse är att hon för andra året irad är hos sin pappa? HUR har detta gått till? Jag ska bannemej ha henne något jag med, vill så gärna att hon ska få den bästa dagen på länge. Jag tänkte sitta uppe på kvällen innan och blåsa upp ballonger (tål inte egentligen, är allergisk mot latex och läpparna sväller) och dekorera, komma med god frukost och en present på morgonen och sjunga en fin liten sång för henne. Så får hon komma lite sent till dagis så vi kan mysa lite på morgonen.
Hon fyller ju hela 3 år, känns nästan som igår som jag låg där och hon las på mitt bröst, åh lyckan som infattade sig då är så obeskrivlig som det bara går. Sättet hennes små läppar rörde sig på och gjorde små konstiga ljud. Hur hennes små armar röck som om de försökte göra något som de inte kunde.
Hur varm hon var och hur gott hon luktade.

Jag vill vara där, när det var 3 år sedan jag blev den lyckligaste människan jag kunde bli.
När JAG grät tårar av lycka, när JAG låg på BB i tre dagar och stolt gick runt med min lilla fjuttfia.
När JAG närde henne, när jag bytte på henne, när jag sov med henne.
Allt som hör mamman till vid en födsel, allt som bara jag var med om.
Den dagen.
Sen den dagen har jag varit Sophies mamma och hon säger iallafall att hon älskar mig mycket.
Såsom jag älskar henne.


Bbygirl <3


en dag.

Träningen gick trots förvirring stundvis över förväntan, stundvis under. Nöjd är jag i vilket fall som helst över min prestation ikväll, orkade faktiskt springa den där halvtimmen innan träningen som jag inte hade några förväntningar inför. Tänkte att ja jag vänder väl efter ett tag, men jag hängde på täten och jag överlevde! Ja det gjorde jag.
Fick in ett sjukt fint mål på direktskott också, var tydligen rätt fint, var väl ungefär så det kändes också.
Längtar efter nya klubban också, ska bli kul att jämföra den med den jag har.

Idag har jag även inrett lite;




Sen gjorde jag lite mat; Fusilli Tricolore (pasta med spenat och morot), wok, kyckling och homemade currysås.




Men nu blir det väl lite, liiiite plugg så man kanske nästan får G imorgon på nationella.


haven't met you



I'm not suprised, not everything lasts.

I've broken my heart so many times I stopped keeping track.

Talk myself in, talk myself out.

I get all worked up, then I let myself down.


I tried so hard not to lose it, I came up with a million excuses.

I thought I thought of every possibility.


I might have to wait, I'll never give up.

I guess it's half timing and the others half's luck.

Wherever you are, whenever it's right.

You'll come out of nowhere and into my life.



And I know that we can be so amazing.

And baby your is gonna change me.

And I now I can see every possibility.

But somehow I know it'll all turn out.


I just haven't met you yet



Vill ha

Åh vad mycket fint jag vill ha till mitt kök förutom diskmaskinen som jag tänker köpa förhoppningsvis nästa månad.
Eftersom min fondtapet har svarta inslag;



Så ska jag ha svarta samt blanka luckor, velar även mellan vit och svart bänkskiva..
Kaklet kommer att förbli vitt, som det är nu.

Vill hur som haver ha följande saker som köksutrustning;
(Bara en utav av mikrovågsugnarna självklart, men vilken)








Åh det finns så mycket fint att man inte ens kan välja bland allt.
Har även beslutångest inför sista detaljerna i vardagsrummet. Men det löser sig nog.
Inflyttningsfest om en inte allt för snar framtid ;D


dejting

Jag tittar på ett program där de ger tjejer tips om sådant de ska tänka på för att träffa killar. Dags att lystra nudå Alexandra och ta åt dig lite, så blir det kanske lite bättre på den fronten även om mina vänner tycker att jag inte alls har problem. Well, jag hittar ju killar, men alla verkar vara fel i slutändan.. Tusan.

Jag ska ta åt mig av vad de säger nu tror jag.


;D



Middagsgäst!


!

Åh idag blir jag visst överöst med komplimanger som jag helt och hållet omfamnar och tar åt mig.
Känns bra att veta att det finns folk som faktiskt tycker att man gör det bra.
Anser faktiskt själv att jag lyckats bra med Sophie (än så länge) och visst har det inte alltid varit lätt, snarare tvärtom, men allt har gjort mig till en större och bättre människa.
Sophie har inte heller fått stoppa mig på något sätt, jag har kört mitt race. Pluggar fortfarande för ja det går inte lika snabbt när man har ett barn, men det är värt alla extra timmar.
Jag har flyttat några gånger och klarat varje gång galant trots att Sophie varit med på bilden i magen eller i verkligheten. Jag har separerat och skaffat pojkvän en och två gånger.
Fine det gick inte så bra, men det är inte lätt. En bodde i sthlm och därför och jag tror enkom därför så gick det inte och ja resten pratar vi inte om. Gick iallafall inte och varje gång det tagit slut har det varit med Sophie i åtanke.
Allt går, bara man vill och har man som sagt den där unsen av vilja att lyckas och få komma någonstans i livet så tror jag iallafall att det för mig gick bättre med Sophie i min hand. För utan henne hade jag inte haft motivationen och viljan att plugga som jag gjort nu.

Lite intressant idag när jag var in på skolan en sväng och skulle få min studieförsäkran påskriven och  när rektorn jag brukar gå med mina ärenden till inte var där var jag tvungen att gå till den andre.
Han såg lite fundersam ut och undrade om jag skulle börja nu eftersom studieförsäkran bara var för en termin. Då sa jag att ja, jag gick förra terminen och är inskriven på ett fjärde år för att jag fick barn.
Han sa först: Oj, har du hunnit det och frågade vad det blev, som om jag nyligen fött barnet. Jag sa "ehm, en flicka, hon fyller 3 år om en månad"
Varpå han tittade på mig lite förundrat och frågade hur allt går. Jag sa att allt gick bra, sen noterade jag att han lyssnade på Metallica, tackade för mig och gick iväg.

Människor blir fortfarande lite förundrade över oss unga föräldrar som om det vore ett väldigt sällsynt fenomen.


bekymmer

Idag kom Sophie, så jag fick gråta en smula, inte för att jag tycker att det är jobbigt utan för att jag saknat henne så mycket. Min lilla fialisa som står och dansar i soffan just nu med sin lilla docka och sjunger något om en rumpa, man vet aldrig riktigt vad. Jag ska försöka hitta en barnvakt till morgondagens träning också. Spännande.

Sophie har redan stökat ner en massa, nästan så att man får lite panik i kroppen, men hon får väl städa nu innan läggdags. Ska åka till erikshjälpen under morgondagen och ge bort lite gammalt porslin, inredningsgrejer och så, så snart kan ni gå och fynda mina saker. Vem som nu skulle vilja det.

Har även spacklat i köket och imorgon ska det slipas sen är det bara att börja tapetsera och måla luckorna i blank svart färg. Det kommer att bli suveränt.

Barnet stal precis en fishermans friend, salmiak och ser väldigt bekymrad ut. Och nu klagar hon på att det är kallt i munnen och att jag ska blå där, så det var sagt och gjort.

Imorgon är det träning och jag vet inte vem som ska ha Sophie, hon ska ju läggas och sova undertiden och de gånger pappa haft henne har hon varit vaken. Vet inte hur det skulle gå om han skulle lägga henne och om han ens har tid till det vilket jag betvivlar. Mamma ska på kurs.. hon och hennes kurser.
Sophie ska iallafall vara på mammas jobb på torsdagar när det är träning.


vackraste

Imorgon kommer min prinsessa och jag längtar så, underbara barn. Vi ska mysa, pussas, kramas och se på film och allt möjligt, bara för att jag saknat henne så. Åååh.
Jag som så många andra fick världens underbaraste barn. Aint I lucky?
Du är det vackraste i världen och jag gör allt för dig och skyddar dig med mitt liv.
Jag lovar dig att du inte kommer att ta skada, att vi klarar allt bara vi har varandra.
Du vet att ingenting är ditt fel och att mamma och pappa älskar dig.
Du får aldrig tro att något var ditt fel. Åh babygirl. så oerhört vackert att få älska dig.



Världens super bästaste! Kan inte ens beskriva min kärlek till dig.
Men se så du strålar på den här bilden.
Såhär, kommer du och jag se ut imorgon när jag hämtar dig på dagis <3


.

Come with me
Stay the night
You say the words but boy it don't feel right
What do ya expect me to say
You take my hand
And you say you've changed
But boy you know your begging don't fool me
Because to you it's just a game

So let me on down
'Cause time has made me strong
I'm starting to move on
I'm gonna say this now
Your chance has come and gone
And you know...

I was young
And in love
I gave you everything
But it wasn't enough
And now you wanna communicate
Go find someone else
In letting you go
I'm loving myself
You got a problem
But don't come asking me for help
'Cause you know...

I can love with all of my heart, baby
I know I have so much to give
With a player like you I don't have a prayer
That's no way to live


It's just too little too late
a little too wrong
And I can't wait
But you know all the right things to say
You say you dream of my face
But you don't like me
You just like the chase
To be real
It doesn't matter anyway



Svar På Tal

Anonym om argsint.:
Man kanske ska skaffa barn EFTER att man har utbildat sig så slipper man all denna oro om pengar o sådant..


Givetvis
är det så och om du läst min blogg en längre tid hade du även vetat att jag aldrig rekommenderat att skaffa barn tidigt, att jag absolut inte förespråkar det och att jag om någon ung sa till mig att dom vill skaffa barn nu skulle avråda det på det sätt jag kan.
Ibland blir inte allt som man tänkt och av olika skäl kanske inte en abort är att föredra. Av olika anledningar kanske de blivande föräldrarna behåller barnet. Majoriteten av alla unga föräldrar blev gravida av misstag med sitt första barn. De har således inte planerat att få barn och behöva ta studieuppehåll.


-

Det här med att lägga upp plugg och faktiskt följa schemat är inte min starka sida. Jag har prov i MaB på onsdag och just nu känns det omöjligt, var över en månad sedan jag pluggade och har därmed glömt majoriteten. Får jag Ig så får jag väl ta det då. Överlever nog, får ju trots allt poängen. Försöker plugga nu men det är ju inte så himla lätt som man tror när man helst av allt gör någon annan uppgift eller packa upp kartonger eller dylikt.
Men ibland blir inte alltid livet som man tänkt. ;P

Fick iallafall skjuts med T för att åka och handla, han skulle dit så det var ju bra att han erbjöd sig så fint, ibland är det bra att ha bra vänner helt enkelt.
Så jag kunde köpa smör, mjölk, special K och lite sådant. Svälten är över!




Tack för helgen flickor!

tankar

Nu blir det många inlägg, men kommer på mycket att säga.
Jag tänkte skänka lite pengar till de överlevande i Haiti, men man har som tappat förtroendet för RödaKorset nu efter bedrägerihärvan då högt uppsatta försingrade över 7 miljoner kronor som borde gått till behövande.
Man blir ju faktiskt väldigt besviken.. jävla värld.

Läs om detta exempelvis här.
Själv hörde jag det på radion och tycker att det är fruktansvärt förtvivlande.

Vad nu göra? Ta planet till Haiti och hjälpa - no can do.


=)

Ja alltså.. min webcam suger apa när det inte är dagsljus.. påtal om apa så fick Johanna en apa som torkar nagellack av mig igår i sen julklapp medan jag fick en tröja av henne som ni kan se på bilden nedan (påtal om apor och webcams)



Ser även tjock ut i facet, men det bjuder jag på!



argsint.

Jag är väl en av de lyckosamma egentligen, för trots alla motgångar i mitt liv så har allting alltid rett upp sig på ett eller annat sätt. Visst har jag suttit i ekonomisk ovisshet ett flertal gånger, men alla gånger har det kommit pengar till mig på diverse sätt så att jag har kunnat betala räkningarna och köpt mat osv.
Men denna gång var jag riktigt orolig, hade jag inte blivit beviljad studiemedlet hade jag fått ta svansen mellan benen och gått till soc och sedan suttit hemma på min rumpa och inte gjort någonting. De tillåter nämligen inte studier när man är hos dom, jag vet att jag har påtalat detta flera gånger, men jag tycker verkligen att det är en bugg i systemet som främst drabbar unga och speciellt oss unga föräldrar som av den anledningen måste ta uppehåll i studierna för att fortsätta vid senare mer lägligt tillfälle.

För HUR ska vi, om vi inte beviljas studiemedel ifrån csn någonsin komma någonstans om vi inte får studera det vi missade i samband med mammaledigheten bara för att vi behöver ekonomiskt bistånd ifrån socialförvaltningen.
Vore det inte fördelaktigt för alla parter i samhället att vi fick göra just detta.
Annars sitter vi  fast hos socialförvaltningen, för hur ska vi få drägliga jobb som passar med dagistider och som ger oss tillräckligt med pengar för att kunna underhålla barnet/en med det betygsunderlag vi har när vi missat en-två terminer på gymnasienivå.
Fördelaktigt för skattebetalarna att vi inte får deras skattepengar.
Fördelaktigt för oss så vi slipper ta deras pengar.
Vi kommer kunna jobba och därmed betala skatt och det är fördelaktigt för landet.
Så varför? VARFÖR kan vi inte få plugga?
För det är ju så ibland att man inte kan plugga i samma takt som alla andra eftersom vi bara har tiden barnen är på dagis att studera på, så det händer att vi inte hinner läsa alla 400 poäng för att bli beviljade en till termin med studiemedel. Blir vi inte där, så står vi där, utan utbildning, utan jobb och utan förmåga att ta oss vidare i livet.

Då lever vi på andra istället för att göra rätt för oss.
Låt dom som vill plugga och få jobb, som vill jobba få studera så att de kan komma till jobbanställningsfasen.

Varför buggar det så mycket? Vi blir klämd mellan stolarna, mellan olika organisationers system, två organisationer som har fler än några anledningar att samarbeta för att underlätta för unga att ta sig vidare.

Detta gör mig förbannad, jag har för många vänninor som har barn som har fastnat mellan stolarna av olika anledningar. Som inte får plugga för soc, gör dom det i smyg och socialförvaltningen kommer på detta blir de återbetalningsskyldiga och anklagas för bidragsfusk. Jävla misär.

Att pengar ska prägla tillvaron så mycket.
Efter denna termin tänker iallafall jag vara färdig utbildad och söka jobb. Sådetså.
För jag hade Centrala Studiestödsnämnden på min sida och det tackar jag ödmjukt för.



beslutsångesten



Salming Cyper Platinum Pm Special

Mums.



Zone Envy Galaxy Diamondflex



Zone Envy Black Chrome



Unihoc Badge Curve 1.5





Unihoc irule.



osv, osv.

Jag kan inte bestämma mig. buhu.
Får köpa några stycken och byta mellan dom... (ha-ha)


gah

Så sitter man här igen.. 3 karlar som smsar men nej, jag ska bannemej sova ensam, tänker inte bli som jag var. tänker inte begå samma misstag. känner mig relativt fin och omtyckt men ändå tar jag mig hem i kylan och säger nej, nej nej åt alla som vill något. Det märks i hela min kropp och själ att jag vill vara ensam. Det är nog så det ska förbli också, om man får som man vill just nu.

Min vänner tänker; ja så säger hon nu, men om några dagar har hon träffat någon ny.
Ja så kanske det var förut, men nu? Njaa jag är inte lika säker, man lär verkligen av sina misstag, ja jag vet inte vad jag ska säga. Kunde t.o.m få skjuts hem av mitt ex men det blev inget.  Ja vad säger man.

Det var en trevlig kväll med massa av mina tjejer i min nya lya. Happiness åt det iaf, vem behöver en man.

Klockan är 02.59. yeah och här sitter jag i strumpebandslästen och vet inte riktigt vad jag säger, för onykter är jag allt, men det är inte mycket att göra åt. Sova nu trots allt. Pusshej och tack tjejer för en fin kväll!

Amadeus - puttarnas tillhåll.


<3

Lite intressant det där med pappor förövrigt!
Jag som många andra har den bästa pappan i världen, även om man i smyg skrattat åt honom ibland, som alla barn gör. Speciellt det efter skiljsmässan och några år framåt, med att lämna och hämta saker genom att lämna dom i brevlådan, därav fick han smeknamnet "brevlådemannen" hemma hos mamma, detta är inget hån, snarare bara en roligt grej som jag betvivlar att han tar illa upp över. Angående just detta så har det visat sig att det finns olika former av detta beteende med hänsyn till boendeform. Sophies pappa är nämligen likadan, men allt ska ställas utanför dörren, då är iallafall jag av det tycket att när man väl är så nära dörren så kan man väl knacka på och få saken given i handen, man är ju ändå 5 cm från lägenheten, det enda som skiljer personen som ska ha saken och den som ger är just; dörren.
Roligt fenomen, det verkar som att vi kvinnor tar seperationer lite bättre än karlarna, för jag skulle inte ha något emot att ge Sophies salva till hennes pappa ansikte mot ansikte, men det har tydligen han. Men det är väl sådär antar jag, vi kvinnor är starkare ur många aspekter.
Pappa, kom ihåg att jag tycker väldigt mycket om dig trots brevlådeincidenterna och jag har inte tagit skada av det i min uppväxt, se, jag vart ju inte så pjåkig trots allt, så något har ju du och mamma gjort rätt iallafall.
Innebandyn exempelvis, jag vet att du är stolt nu igen. Ska försöka att inte göra dig besviken.

Så all kärlek just idag går till min pappa, en av världens bästa pappor.



Hsand

Jag har för mig att jag har en del läsare som inte är från Härnösand.
Så för att ni ska förstå hur roligt vi ha här i stan så lägger jag upp en video ;)





Nu ska man ju inte tro allt han säger, visst är vi många unga mammor här i stan, men kom igen? prasslande fleece overaller? NJAA, eller hur mamis?


pengar är inte lycka, men de underlättar

Tänk att jag fick börja dagen med att gråta ändå, man försöker ju undvika det där med gråt när man är sminkad eller har gårdagens smink på sig!

MEN GOSSE VAD GLAD JAG ÄR! Hela jag skakar som ett litet löv, när jag såg mailet började hjärtat banka som någon som desperat vill ta sig ut ur ett mörkt och låst rum. Jag öppnade mailet och hänvisades till sidans inloggning och mina sidor. Kan vid det här laget knappt ta pekaren dit pga mina skakiga händer. Väl inloggad tar jag mig till mina meddelande och förbereder mig på nederlag..
Jag tror inte mina ögon, utan måste läsa en gång till med ögon som vätes mer och mer. Tills jag inser att det är sant. Jag blev beviljad fortsatt studiemedel! SOM ETT MIRAKEL FRÅN OVAN.

Gråtandes och skakande ringer jag min mor som undrar vad som hänt varpå hon blir jätte glad när jag säger att jag kan fortsätta plugga. Åh lyckan är helt obeskrivlig.
Jag var förberedd på att behöva sluta plugga och gå till socialen för at kunna överleva, nu behöver jag inte det, jag klarar mig själv. Jag kan försörja min dotter helt själv. Det är en lättnad ingen kan förstå.
Jag har väntat på detta beslut sen 28/12 och ovissheten över min framtid har växt och växt för varje dag. Nervositeten lika så. Så det var inte konstigt att jag började gråta när beslutet äntligen kom och ett positivt sådant.
Gosh.

Träffade en bloggläsare igår också, det är alltid lika trevligt, ni får gärna komma fram oftare, jag bits inte ;)



Jag gick hem och för första gången på länge så var jag inte rädd, för någonting.
Och den låna vägen bakom mig låg tyst och övergiven, så vad gör jag, sådär strax efter 02 på natten?
Jo jag fotar medan jag går. Lite roligt får man ju ha.


single ladies guide to sucess

6 åring sa; Pappa, när jag blir stor tänker inte jag gifta mig med en tjej, för de är så besvärliga. Jag tar en kille istället, men oroa dig inte, vi kan adoptera så får du barnbarn ändå!

Barn <3





Sminkade mig lite, ska byta om till partykläderna när Marlene kommer så hon kan hjälpa mig att bestämma mig.
Förövrigt så kommer det inom kort en "Singeltjejenguide till framgång" här i bloggen, ja man måste ju delge sig av hur man exempelvis får ihop en Ikeamöbel vars instruktionspapper ger en ledsen gubbe en kamrat att bygga med och då blir de båda väldigt glada. Och lite annat smått och gott. Tror jag kör stenhårt på den och säger att allt som krävs är lite fantasi och akrobatik!


14/1

Min våg säger; WOHOOO! good work.
Tänk vad mycket bra mat kan göra? Nu är det nog inte bara maten utan även träning och den psykiska påfrestningen jag haft den senaste tiden som fått mig att gå ner till min normalvikt, ja jag la ju på mig lite under våren, inge mycket egentligen, såg väl mest normal och frisk ut enligt folk. Nu börjar jag få kommentarer om att jag gått ner i vikt och eftersom jag inte äger någon våg så har jag inte kunnat titta, men idag vägde jag mig hos mamma och jo fan, 5 kg. bra jobbat. Så nu väger jag 54 igen. Ett kg till så, men nu tränar jag så mycket så det lär inte bli mer med tanke på muskelbildningen. Midjemåttet verkar ha blivit mindre också, känns iallafall så, men jag är inte helt säker eftersom jag inte mätte förut.

Idag införskaffades det lite saker i Birsta/Sundsvallstrakten, ni får se när det är klart!
Var ner med fina FlisElise, min underbara mamma kompis!

Har även spelat lite innebandy ikväll, på skoj givetvis, men gosse vad jag har ont i mina vader nu, så ni kan inte ana.. måste vila lite så jag orkar med tisdagsträningen med damerna. Vilket ska bli spännande.


inget.

Jaha så har man fyllt i bostadsbidragsansökan då, blir ju så det måste bli faktiskt.
Upptäckte även på bredbandsbolaget.se att jag har ett telefon nummer, så kanske är bäst att koppla in en telefon?
Bara en spontan tanke.

Och på tisdag startar träningen med damlaget i innebandy här i stan, så får vi se hur mycket jag minns av att skjuta på ett stort mål, var trots allt 5 år sedan det hände. Sen dess har det varit spel på skoj på små mål med diverse människor, nu senast en drös killar. Så detta ska bli mycket intressant, det verkar vara bra stämning i laget till skillnad från när jag spelade och nästan ingen pratade med en.. Så förhoppningsvis ska man trivs också, känner ju trots allt en del av dom som spelar.

Om jag inte sa det tidigare så bjöd jag mamma på ostsoppa idag, hon var hel nöjd och jag fick känna mig som en bra dotter. Funderar på att göra en till sallad imorgon, har nämligen fetaost och tonfisk över. Hade varit rätt nice.


You gonna find someone new, I really hope you do!


nya saker


Soffbordet! Ska bli mums att få denna hem och se fin ut vid soffan.


Sängen, sängen jag velat ha så länge ska bli min! <3


Dessa blir det i badrummet, minsann!


Och några sådana bredvid spegeln jag ska köpa till sovrummet!


Ja nu är det bara att köra på inredning, vad jag vill ska det bli och bara för att!


girls, girls, girls!

Åh nu är veckan planerad och det ska bli sååå roligt!

Imorgon blir det birsta med FlisElise och på fredag blir det dans med Marlene som förr!
Ska bli jätte roligt, lördag blir det nog även lite fest hos mig med mina tjejer som jag inte gått ut med på ett bra jävla tag. Jag saknar er ju fattar ni väl!

Det är en härlig dag! Undrar om jag i matväg ska inviga den med gårdagens sallad, låter som en toppen ide enligt mig sen tvinga mamma att åka och köpa ostsoppa och göra det med mig så slipper man äta själv om och om igen. Får se hur det blir!

Jag är så lycklig över att jag har så många och otroligt fina vänner!
Älskar er allihopa.

Emelie? Med på lördag? :)


JJ <3

Tack JJ för hjälpen! Nu känns det verkligen bättre ekonomiskt, så jävla härligt att allt kommer att lösa sig på det sättet. Nu slipper jag oron över det men drar mig för den där tiden.. Hoppas verkligen att det går snabbare.. får ett mindre psykbryt faktiskt.

Imorgon blir det förhoppningsvis Birsta och inskaffning av lite möbelsaker, tack vare klartecknet från JJ idag.
Mums, mums ska det bli, ska sitta hela dagen idag och planera tror jag bestämt!


plugg

Men jag säger då det.. tusan i hoppstyltan vad roligt det var att spela innebandy idag och på tisdag börjar jag spela med damlaget här i stan. Ska bli intressant, lärorik och roligt. Var ett tag sedan jag spelade på hel stort mål, var nog.. 5 år sedan faktiskt, så ska bli intressant att se hur det går i början!
Men man får väl hoppas på det bästa antar jag, men roligt är det.

Nu ska jag hoppa i säng här och plugga lite. Imorgon är stora pluggdagen tänkte jag, skönt värre ändå, att vara igång igen! tipp topp, hoppas verkligen på en till termin från csn, håll alla tummarna är ni snälla annars får jag leva på 700 kr i månaden efter alla räkningar, lär bli intressant må jag säga.

Lite skillnad från de annars 6000 jag skulle haft över, det kan man ju verkligen, verkligen leva drägligt på, även om jag är en liten slösa som tycker om god mat. (menar inte pizza) Det är faktiskt rätt dyrt att äta bra också har jag märkt, skulle göra sallad idag så köpte färdig sallad eftersom jag hade bråttom och feta ost samt tonfisk och dressing, gick väl på 70 kr. Kan understryka att fetaosten, tonfisken och dressningen finns det till en sallad kvar, men själva salladen är ju slut, så nästa sallad går  väl kanske på 20 kr.

Planerar att göra den goda ostsoppan i veckan också, ser fram emot det. Kanske ska bjuda lilla mamma? Det är nog en bra ide.

Sängen nu och boken som ska recenseras!


ovissheten.

Jag skakar i hela kroppen.. jag tycker inte om det här.


Tog ner julgranen nyss också, tyckte att det var dags, kändes riktigt bra faktiskt, men tomt i hörnet, undra så flundran vad man ska ha där nu?
Allt är så tomt och ensligt, som att någon skrapat på den perfekta ytan och tagit bort allt som gjorde detta till ett hem. Nog kommer jag att med tiden kunna återskapa den fasaden, eller åtminstone känna mig bekväm och hemma. Nu känns allt som ett virrvarv, som om en tsunami överrumplade och överraskade hemmet och satt det i misär.

Prydnadssakerna står huller och buller och utan ordning. Jag vet inte vart de ska få stå, vad ska packas ner igen i förrådskartongen och vad ska få stå framme eller gömmas undan i hemmet?

Gardiner, som får fönstret att se mindre naket ut behöver införskaffas och idag beställde jag vita tapeter till köket då jag inser att jag aldrig kommer att orka måla väggarna ens en gång, ännu mindre två gånger.

Tvbänken är redan dammig, som om jag bott här länge. Ett erkännande om att jag inte har städat sen jag flyttade in är väl på sin plats, men vem vill städa när inget direkt är i sin ordning? Vem vill lyfta på kartonger för att dammsuga?

Vem sa att ensamheten var såhär svår? Det är tomt i mina tre rum, inga barnfötter springer på mina golv, inga skratt hoppar mellan väggarna och skapar ett eko. Allt lämnar tecken på att det här är ett ensamt hem.
Men jag är bekväm i min ensamhet även om det blir lite tomt.

Jag står och vinglar och dinglar mellan beslut, åtgärdanden och utbildningar.
Jag vet inte hur livet ter sig. Jag vill så mycket men har så lite tid och resurser.
Personligen skulle jag kunna plugga i 5 år, men hur påverkar det allt runt omkring? Hur kommer jag att leva? Finns det tid för något sådant? Paragrafer har i åratal förbluffat och intresserat mig, men jag vet inte hur det ska gå, om det ens går. Får lägga allt på mina tomma hyllor ett tag, rannsaka mig själv. Kanske klarar jag mig som ekonomiassistent? Men jag vill åstadkomma något i mitt liv. Paragraferna hänför mig. Juridik, rättsväsenden.
Kanske, makten och livet, de små dräkterna och lönen spelar in. Men jag orkar inte tänka.
Tar allt som det är, inom en månad har jag iaf från och med idag läst 350 poäng, 50 poäng till så klarar jag för en termin, då kan jag ta nya tag igen. Satsa på andra ämnen, göra nya saker.

Jag längtar, men allt är ovisst. Hatar att inte veta om jag får pengar, när och om. Det är som att hela mitt liv vilar i händerna på en organisation. Det är läskigt, jag hatar det.



ghosts and shades.

But I will allways love you.

When fear subsides, you can se more clearly.

Jag vet inte vad jag gör, jag är en snäll människa, under vårat  "möte" idag satt jag och skakade och undrade om jag var kapabel till detta. Man får tänka efter extra, före, under och efter. Det är väl allt. Men jag försöker verkligen klara av detta på alla sätt och vis.
När själen inte mår bra handlar hjärnan efter checklistan.
Den gör sitt bästa, men misslyckas alldeles för mycket och ofta.
Börjar jag redan glömma allt jag stått för?


Redan från första början undrade jag varför jag inte stod på mig, allra första början.
Gått och hållt till min syn på dräglighet och trygghet.

Det är svårt att hitta en väg som passar alla när stigarna slingrar iväg åt olika håll.
Det öppnas inte upp några allér där man glatt kan traska igenom, skyddad från nederbörd och vind.
När man vilsen står, kan man bara lita till sig själv och växligheten runt om som guidar en rätt.
Under isen får du lita på din intuition, där finns inga kryphål upp till solskenet.
Visst kan man, med all sin kraft försöka slå sig igenom isen, med tur är den skör och du går skakad med hel ur situationen.


Du sa att jag spökade, jag sa att du skuggar.


det är grönare i parken.



Sen en tid tillbaka..

Alla hjärtan ser likadana ut.


jag undrar.

Ja men det är roligt, riktigt roligt.. not.

Det är fint väder iallafall, man kanske ska orka klä på sig något och platta håret lite eller sådär.
Önskar att jag kunde teleportera mig till Elise och hämta mitt smink.. men men.


"Det är dags att tänka efter och jag vill inte följa med, det har regnat hela sommaren och jag känner med det.
Jag ville vänta tills du fråga, du frågade till slut och jag hörde sånger i mitt huvud, men de kom aldrig ut.

Jag kan inte skija på om jag vill vinna dig,
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig,
du om nån borde förstå, att man inte gör såhär emot mig.

Du ville prata häromdagen, och helt plötsligt blev det tyst, och jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss. Nu tror du säkert att jag hoppas om nått som aldrig ska bli av, men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav.


Du om nån borde förstå, att man inte gör såhär emot mig.


Säg ingenting till mig, jag ser allting ändå.
Säg ingenting till mig, det hörs på stegen när du går.
Du frågar hur det är, som om det vore uppenbart.
Det är släckt överallt och jag tror att våren kommer snart.
Du ger det du vill, när du tror att du känenr mig.
Men du reser utan mål, så nu reser jag mig bort från dig.
Jag vet vart jag ska och du säger att du varit där.


Du om nån borde förstå, att man inte gör såhär emot mig."


Jag undrar vad som hände..
Jag undrar vad som hände..

Jag grät och jag ska aldrig säga sanningen till nån,
som saknar förmåga att förstå.
Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls.

Jag undrar vad som hände?
Ingen reson, ingen fason.
Jag undrar vad som hände...



Utan att nämna namn.

Jag har begått ett misstag, det är inte bara pinsamt utan det degraderar även min syn på mig själv.
Jag vet inte vart det gick fel och trots att jag försökt så tar det stopp någonstans på vägen.
Egentligen vill jag att det ska gå bra, men med varje steg jag tar så säger själen; Sluta.

Det är nog pga just det här jag valde att inte berätta för vissa som antagligen skulle ta illa vid sig eller bli alldeles för oroliga över mig. De jag berättat för är människor jag litar på eller som jag verkligen behövt i min närvaro.
Samt människor vars åsikter inte är avgörande.

Emelie - Du hörde till gruppen som jag verkligen behövde i min närvaro men samtidigt den som jag trodde skulle bli oroliga för mig. Jag ville inte att det skulle oroas för mig, jag vet inte riktigt varför det tog tid att berätta, jag tror att jag skämdes och aldrig riktigt trodde att det kunde sluta väl. Jag tänker inte bortförklara mig. Det var dumt och jag är göad att ha någon som dig vid min sida som accepterar alla val jag gör i livet och står bredvid och håller min hand om det så behövs. Jag älskar dig för det och mycket därtill.

De flesta har jag haft lätt att berätta för, men inte för att jag var stolt, utan för att det var nödvändigt av olika anledningar. Ni av mina nära och kära som inte vet är alltså antingen någon som jag vill skydda ifrån oro eller någon som så här tidigt inte behövde veta av diverse skäl.

En speciell person, som jag ser upp till och som jag älskar vet inte, dels för att jag vet att det skulle ogillas starkt, dels för att jag inte vågar erkänna det, dels för att du skulle oroa dig så oerhört mycket och du har nog att tänka å som det redan är och dels för att jag skäms över att inte veta bättre själv.

Nu vet jag, en jävla gång för alla att detta är fel, jag har nog lärt mig nu. Jag borde ta vara på mig själv bättre än såhär, känna efter mer och våga säga nej åt något jag vet antagligen kommer skada mig själv.
Så här sitter jag på min pottkant och blickar ut över helvetet.

Alla mina vänner som stöttar mig nu i detta slutgiltiga skede - tack, tack för att ni finns.


Jag vägrar vara den där tjejen som tillåter detta hända henne.
Jag vägrar stå där och INTE stå bakom mina ideal.
Jag vägrar se på när jag förtvinar;
psykiskt & fysiskt.
Jag säger NEJ!


.

Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
You begin to wonder why you came

Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you

As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came




-


En sötnos myser på soffan.



Fejksur kan man vara ibland ;D


hate.

You do not touch me.. uppfattat?



.

Det finns ingen kärlek som kärleken till ditt barn.


barnvisa

Jag skickade sms till min mamma;
"ska vi, ska vi byta grejjer, ska vi byta grejjer med varandra?
jag byter Sophie mot en rostig spik, Sophie mot rostig spik!"


Tyckte att det var det mest påhittiga och roliga sättet att be om barnvakt på som jag kommit på hittills. Jag är en stjärna. Med fantasi tydligen. Mamma hade dock ingen rostig spik, men det gick bra ändå!



quote.

Lev som att du dör imorgon,
lär som att du ska leva för evigt.


-Mahatma Gandhi






Det försöker jag verkligen göra, väntar fortfarande på svar om Csn tillåter detta.
Utan Csn kan jag varken leva (mat, hyra osv) eller lära.
Så allt ligger i en organisations händer, känns himla bra... inte egentligen.
De beslut dom fattar är avgörande för många, många människor.
Ska de kunna bli vad de vill utan att gå under på kuppen?
Ska människor kunna försörja sina barn och sig själva?
Så mycket ligger i dessa 1000 anställdas händeroch reglerna de följer.
Jag hoppas att de kan rädda min framtid lite mer, håll tummarna för en till termin med studiebidrag.
Annars vet jag inte hur jag ska lösa vardagen..


.

Jag tog en skön promenad ner på stan, ja man kan äntligen säga att en promenad är skön, när temperaturen har höjts från -25 till -5. Tog dock bilen hem för jag ska köra bort släpet till morfar, är nämligen klar med det nu.
Tänkte göra det innan grannarna börjar klaga över att det står på besöksparkeringen.

Nu ska jag smida planer igen. Har lärt mig att det nog är rätt okej ändå!

Till middag blir det förövrigt risnudlar, tikka masala samt sallad i mängder. MUMS.
Har jag sagt att jag har börjat äta rätt nyttigt? Vilket är en stor bedrift av mig och en stor förbättring av min mage som är i allmänt dåligt skick. Ni vet, som läst i ett år hur många gånger jag var på akuten med den för ett år sedan, den är lite hit och dit sedan dess och gör som den helst behagar. Dvs ger mig kramper då och då.
Har minskat sen jag började äta bättre också, det är rätt logiskt. Men jag är säker på att det inte räcker men att det är en bra bit hjälp på vägen.


taxi.

Igår åkte jag taxi med en alldeles fantastiskt trevlig taxichaufför(ska) och jag häpnade över hur mycket man kan ha gemensamt med en annan medmänniska. Har aldrig sett henne förut. Men jag vet nu väldigt mycket om henne och gav henne lite hopp. Sa åt henne att det kommer att gå alldeles utmärkt. Hon undrade hur man berättar för sin mamma att man är gravid med nån man bara träffat någon månad. Well sa jag, jag hade precis fyllt 17 när jag berättade för mina föräldrar efter några månader med Sophies pappa och jag överlevde och de tycker fortfarande om mig.

Satt och pratade med henne 10 min efter att jag betalat också, kändes bra. haha. Så det tog lite längre tid innan jag kom in och fick sova. Men jag lever idag med, trots allt.

Såg på nyhetsmorgon en kvinna som vann 50.000 kr/mån i 10 år. Det hade ju varit något.. eller?


Slänger in en bild på min skönhet också!



Nej oj.. det blev visst.. fel älskling!



Grimasfabian är då detta, min lilla skönhet.


jaja

Vilken dag.. tänkte få sova lite extra efter att Sophie lämnats på dagis imorse. jo TJENIS PENIS.
Tog först och främst en timme att somna och när jag väl lyckats med det väcktes jag av tusen sms.. VARFÖR smsar folk bara när jag inte vill ha sms eller inte har tid att svara på dom och när jag sover verkar det allra populärast. Som någon form utav bestraffning.

Jag har tänkt att äta något för första gången på snart ett dygn, jag är konstigt nog inte hungrig, jag vet att det brukar bli såhär när jag mår som jag gör. Får tvångsmata mig själv för att inte bli så utmärglad som förra gången. Då jag för första gången sen barnsbenen låg under 50 kg.. tror jag förstod allvaret när jag var nere på 47. Nej, jag hade ingen sjukdom, jag mådde bara jävligt, jävligt dåligt i skallen och det var när jag hämtade Sophie på dagis och knappt orkade gå dit som jag insåg att det måste göras något och jag åt, åt och åt.
Nu är jag så äten att jag nog inte har vägt så här mycket förut, men är fortfarande på normalvikt för min längd, men det känns i kroppen, har haft lite ångest, men nu vill jag inte gå ner, måste få må bra först och främst.


Följande är en låt som gör mig på godare humör, varje morgon, dag och kväll.





Min vän som krockade en bil igår - it will work out fine.
Upp med lillhakan!


.

Alexandra Nilsson is smider elaka planer!
Eller ja, elaka är dom egentligen inte, det är bara såhär det måste bli.
Finns ingen ork eller vilja till något annat. Inte ens försök.

Vill inte, tänker inte, kan inte.

Buhu, säger ingen faktiskt, de flesta står bakom mitt beslut och jag vet att jag har de bästa mest stöttande vännerna man kan ha och jag älskar er. Låt oss ses mer snart!

Jobbiga tider väntar, men thats life? eller?



BJUDER på färgstänk i lillhåre..


folk.

Så åkte jag, för den allra sista gången till Gamla Karlebyvägen 17A för att ge nycklarna till den nya ägaren.
Anländer på utsatt tidpunkt och de står och väntar utanför dörren med hennes namn.
Jag trodde att överlämnandet skulle ske relativt smärtfritt och snabbt.
Jag har en tendens att tro gott om människor som jag berättat förut, så det gjorde jag även denna gång.
I min vilja att komma därifrån och hem så fort som möjligt tog jag initiativet till överlämnandet av nycklarna. Förklarar att det är tre nycklar samt en till att boka tvättid med. Då pappa säger; Men ska inte du ha en nyckel då?
Varför? blir min självklara fråga. (varför vill jag in dit?..)
- Ja men, så du kommer in?
Varför? ännu en gång. (VAD ska jag dit och göra?..)
- Ja men, så du kan slipa och måla väggarna och taket här i vardagsrummet.
URSÄKTA? det är verkligen inte mitt ansvar, jag har spacklat för de värsta hålen, vilket jag inte ens behöver.
- Men då kan man ju snickra hur mycket man vill med andra ord.
Ja, loftsängen exempelvis är en tillbyggnad och är t.o.m skatteavdragsgill i deklarationen, den monterade jag ner, vilket jag inte ens behöver göra eftersom det är en tillbyggnad.
(jag förklarade även läget i denna lägenhet om att den var inrökt och att jag fått måla exakt allt innan tapetseringen och att jag blev förgiftad av färgen. Det är inte dom som bodde här innans ansvar, även om man tycker det eftersom de har rökt inne.

Han verkade bli lite sur och därför gick han och kommenterade allt som kunde gjorts bättre.
Men enligt mig så räcker det med att stå och gnugga med svinto och random andra rengöringsmedel på spisen i vad som kändes vara tusentals timmar..

Jag kan inte riktigt beskriva hur dumt allt var, men sen när målar man åt den som ska flytta in? Okej, det är hål i väggarna, men det är det i alla lägenheter, man har saker där. Gosse..
Man köper i befintligt skick, det var t.o.m prutat och klart.

GU VAD LESS JA BLI!

Jag gick iallafall därifrån, drog någon historia om att hämta Sophie, lite bråttom, blablabla, sa att jag hoppas att de ska trivas och önskade ett fortsatt fint liv. Ha-Ha.


.

Det finns mycket i livet som inte kan förstås, men livets huvudsakliga mål är;
att tänka rätt, handla rätt och leva rätt.

- Mahatma Gandi



I shot the bullet




Allt jag gör, precis allt blir på ett eller annat sätt för dig.
Och jag vet att jag är mest osjälvisk när du är med, i verkligenheten och i mina tankar.
Jag försöker och gör mitt bästa för ditt välbefinnande.
Ibland blir det fel, såklart, som för de allra flesta föräldrar.
Jag är inte mer än människa, en människa som begår misstag lite allt för ofta kanske.
Som gör val i livet som inte borde gjorts, men som jag just då tordes göra på ren instink.
Intuitionen, som jag borde lärt mig att inte lyssna på, lurar mig lite för många gånger tror jag bestämt.
Men vad gör man, när rasonen flyger ut och bekvämligheten smyger sig på.
Vad är lätt? Hur blir det?

Jag vet nästan ingenting. Vanvett, galenskap, missnöje, otrygghet, ledsamhet är några saker jag är bra på.
Tror jag iallafall, antaligen så kan jag inte heller hantera dessa, primära och simpla sakerna i mitt liv.
Men jag sätter mig själv på pottkanten om och om igen, som att jag söker spänningen, som att jag vill och tror att jag ger mig själv bättre och större möjligheter och livserfarenheter genom att behandla mig själv som skräp.
Inte nog med att jag torterar mig själv rent psykiskt, det blir även en och annan kroppslig tortyr också.
Jag är bra på det där, borde anställa någon att säga "nej" till mina galna ideer som inställer sig allt för ofta. Det sista jag behöver, kanske.

Många, väldigt många dumförklarar mig nog, jag har satt mig här själv kommer de säga, det är nog därför inte alla vet, (inte ens signifikanta människor) jag tror inte ens på allt själv. Det hindrar mig nog en del bara den tanken, den känslan. Jag satt mig på pottkanten själv, degraderade mig själv till någon som inte är värd allt som jag är värd, som alla är värd. Jag skäms en aning. Mest för att jag borde vetat bättre och lite för att jag är på samma ställe som förut. Mår på samma vis, tänker i samma banor (inte riktigt men).
Jag jämför lätt, undersöker och funderar. Men  varför skulle det vara annorlunda? Varför är detta bra och dåligt?

Jag vet inte ens själv och jag tror att vi får avsluta här innan jag själv krashar.



jisses.




Jag är ganska ordlös, trött, less och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Ett fint hem har jag iallafall, så jag får väl glädjas över det.
Men det har varit mycket arbete med det och det tröttnar ut mig att det aldrig tar slut.
Har tänkt tapetsera i köket i 15 dagar nu men det har som inte blivit av.
Dels för att det är kartonger i hela det rummet och dels för att orken verkligen inte finns.
Jag saknar mina vänner också, ja ni vet nog vilka ni är allihopa.
Speciellt några stycken som jag borde träffat för länge sedan, fikat med och så
men som det inte funnits någon form utav tid till.

I could really use somebody.



lame

Det är roligt det här.. nu när jag äntligen har internet så är min strömkabel bortsprungen... så det blir inte så mycket att sitta här. Inte idag iallafall, tyvärr.

Så imorgon är det väl dags att ta tag i internet livet igen, känns som en halv evighet, men det har gått bra. Så gott som, lite påfrestande har det varit, mest för att man inte kunnat kolla mailen och följt csn på deras väg till ett beslut angående mig och betala räkningarna och så.

Nu ska jag göra några sista ärenden innan datorn dör.


some growing to do.

Något blir fel när en 18 åring muckar med en vuxen människa på snart 50 (dock närmare 45).
Allt det får mig att känna är någon form av patetisk känsla mot personen i fråga.

"sitter du där och tror att du är snygg?"
"man står upp när man pratar med någon, jag är mer vuxen än vad du är"

Darling, kanske dags att växa upp en aning, jag förstår inte ens vad du har med det där att göra, jag har då inget med det att göra och försöker att inte beblanda mig, men en sak är säker, när mina föräldrar skiljdes så sprang inte jag med min mamma in på min pappas nyas jobb och började skälla på henne.
Och nej, det var väl inte den roligaste upplevelsen jag haft i mitt liv, det var inte roligt att träffa henne först, men det fick man ta med tiden. Man lärde sig att det viktigaste var att föräldrarna var lyckliga och det var dom inte med varandra. Inte ens lite granna, kanske några timmar då och då förvisso, när inget tärde, då man var och gjorde något speciellt, men spänningen fanns allt där.
Jag tänker inte hänga ut någon, men det märks att du inte är så vuxen som du tror, då hade du inte gått med din mamma in på min mammas jobb och gjort som du gjort, sagt det du sagt. Det kommer att komma en dag då du inser att detta är fel och det känns konstigt för mig, som bara är 2 år äldre att tänka sig att någon kan göra något sådant. Vi är alla människor, alla begår misstag, även om de inte alltid är planerade, som i det här fallet.

Enough is enough. Bara tanke på att du TÄNKE hänge ut henne på din blogg gör så att jag blir helt till mig. Hade varit så roligt att hänga tillbaka, bara för att exemplifiera hur omoget det är. Men så blev det inte och jag är inte the first to cast a stone.

Vi har inte välkomnat dom i våra liv och vem har sagt att vi måste?


Sensmoralen: tänk efter.. FÖRE

(internet om 2 dagar!)


RSS 2.0