catjäkel

"The cat is back"

- Oh berätta!

"kl 14 var jag hem och lastade en släpvagn full med ris. När jag var klar hörde jag ett jamande. Idioten satt instängd under grannens uteplats. 10 meter från där vi stått och lockat i fem dygn utan att han sagt ett ljud..."

 


hey hey!



All the crazy shit we do tonight,
is going to be the best memories.
I just wanna let go for tonight,
that would be the best therapy for me.


efterlyses!

- Jag tappar mitt förstånd.
"Vi har också  tappat något! - en katt"
- Haha va?
(berättar om att katterna var utsläppta på gården som vanligt)

"Så kom Osiris med sin snesvans, men inte Odin"
- Jaha? Så det kunde inte varit den defekta katten som försvann heller?
"Haha njaa men det var nog bäst"
- Vadårå är Osiris besteste katten?
"Ja vettigaste i skallen iallafall"
- Synd att inte den fick den raka svansen då.

Ibland är jag lite elak och kommer med elaka kommentare, men man tycker ju att det kunde vara någon ordning och reda och att de eftersom de är så svinigt dyra kunde tänkt efter lite före och tänk att ja men det Wasellska residentet behöver nog den inte defekta katten mer och då kunde ju Osiris ha rymt istället? vad vet jag.
Det hela är iallafall väldigt mystiskt och oförståeligt. För tydligen så brukar inte Odin ens gå nära vägen eller andra gårdar, om det kommer en människa eller en bil så kastar han sig in i huset och söker skydd. Detta gäller även inomhus, fast då kastar han sig in bakom något. Osiris är väl trevligare, men jag tycker att båda borde öva lite mer på sina sociala skills.

HUR som haver!


Odin


En Ragdoll, med RAK svans, försvann i Söndags uppe på Murberget.
Tydligen helt mystiskt, så om någon har kidnappat våran vän och behagar berätta det för oss så kommer vi inte bli arga, mest bara fundera hur det ligger till i ditt huvud.

Annars, för de som kanske sett eller noterat en omkringstrykande vit, vacker raskatt så kan ni ju skriva det till mig här eller vart ni vill. Osiris håller nämligen på att skrika ihjäl sig efter sin bror.
Familjen kommer att bli galna av allt vansinnesskrik snart.
Ni kan även gå upp i skogen på murberget och kika runt lite.

"Ja man får ju inget på försäkringen heller, man måste kunna visa upp den döda katten"
- Ja det var ju synd, du får döda Osiris istället, så får du en ny katt med rak svans

Eller så var det helt enkelt såhär:



Han fick sin chans att fly och flydde.. Jag tror att han fick hjälp av Osiris att rymma och kommer senare att komma tillbaka och frigöra Osiris från detta fängelse.


Ursäkta min morbida och elaka humor här men försöker hitta någon form utav glädje i detta, vilken jävla dag det vore annars, jag gillade ju pappas katter. BAJSA ner.


besteste

Har FÖRMODLIGEN den i särklass bästa pappan i världen, han fick lillpaniken och är påväg hit för att hämta mig och ta mig til banken och betala av det som inkasso tycker att de vill ha. Senare kommer jag nog lämna in en överklagan och se vad som händer och hur vi kan gå vidare, samt även ringa upp nya ägaren av lägenheten och säga att jag betalat deras el och kolla om de möjligtvis vill betala det jag lagt ut på deras lägenhet i efterhand. Får se vad de gör och säger. Ska kolla om jag har kvar telefonnumren bara, annars blir det knepigt.

Love you!



auktoriteternas gottedag.

Började naturligtvis denna dag som var planerad med punkt och pricka med att försova mig till 08.47, då var det bara att kasta på barnet kläderna, snabbpacka pingvinväskan och sätta fart mot dagis. Nu ska jag göra en massa samtal så har inte tid att springa.. det känns dåligt.

Hur kan ett elbolag skicka räkningar till en annan adress för el de levererar? Jag VILL inte betala hennes el. Men det har jag gjort, eftersom det dragits från mitt konto varje månad. De kan inte heller korrigera det i efterhand utan jag får skylla mig själv, det är ju nästan så att man vill ta med geväret och gå dit och kräva tillbaka de snart 1000 kr de dragit från mitt konto sen dec/jan. Nästan så att man vill det, helt jävla ärligt.

Funderar på att skriva en lapp till hon som köpte min lägenhet och inte uppgett sig som fakturatagare i stil med:
Varsågod för elen och tack för inkassokravet.

Jag blir så jävla förbannad, känner mig så jävla överkörd av auktoriteter idag, jag orkar inte mer. Går fan i ide nu, känns patetiskt men så jävla bara tt jag ska grilla och festa ikväll så jag slipper tänka på denna jävla skit. Blir SVIN förbannad, verkligen. Som om jag har så jävla bra ekonomiskt ställt att jag gillar att de drar el ifrån mig och när den inte kunnat dras så skickar de detta till inkasso. Ursäkta mig men det är inte ens jag som skulle betalat det från första början? Kan inte ens beskriva min vrede idag, omöjligt, kanske ska skita i allt mer som ska göras och gå ut och springa bort lite ilska och irritation.

Skulle kunna rabbla upp svordomsvarianter ni aldrig hört förut och säga en massa snuskigt äckliga saker nu men jag vet att bland annat min mamma läser detta, men mamma, jag måste iallafall få säga: FITTAS JÄVLA HELVETE. Det tycker iallafall jag är befogat och det är ju bara en liten del av allt jag sagt som jag skulle vilja göra nu samt säga till de idioter jag haft att göra med.

tillägg:
De har dragit pengar av mig via autogiro, så nån månad upphörde det och jag trodde att de slutat dra, nej då fanns det inte täckning så de skickade vidare till inkasso, jag ringde vid det laget både mitt elbolag som inte var anträffbara och till inkasso som då sa att de skulle prata med mitt elbolag och återkomma. Har de återkommit? - Ja, via ytterligare brev om min skuld, så nu ringde jag dom och jag måste OMEDELBART betala över 1100 kr till dom för att slippa KRONOFOGDEN, för el jag inte ens förbrukat och haft någon jävla användning för.. Tror ni att man tappar förståndet för mindre eller? Förmodligen.

Jag ska sätta mig i personlig konkurs nu, jag orkar fan inte mer av sådana här dumheter.


today, tomorrow, forever.

Det är lite halvkonstigt ändå, att känna saker, men inte vara helt säker eftersom man inte kan bekräfta det var och varannan dag. Men jag trivs i min tillvaro, sa senaste idag till Elise att detta ändå måste vara något utav det optimalaste för mig just nu. Men du distraherar mina tankar, om och om igen.

Imorgon påbörjar jag dagen med att lämna barnet på dagis, därefter blir det till att springa samt träna lite. Varpå jag ska duscha och sådant och bege mig till skolan och skrika lite på mina inkompetenta lärare som aldrig hör av sig, det är nog svårt med distansstudier som det är. Blir en sväng på stan också med mål att inhandla lite kött för grillning. Sedan hem och dunka musik, klä på sig i en halv evighet och invänta fina flickor som behagar komma runt 3 snåret. Ser verkligen fram emot morgondagen på alla sätt och vis.

True perfection has to be imperfect


some days.




Sometimes I miss it.

Sometimes i despice it.

In the latest of night I sometimes cry, for times forgotten

and for times I never had a chance to remember.

And for me you were like a drug

desirable but bad for you.

For moments I wonder what could have been.

I wish I could turn back time and remake it.

But I guess it's for no use.


Sometimes I miss it, sometimes I despice it.

You were a drug , desirable yet bad.






©Sveaalexandra

 



fotot.




Det roliga med denna bild är varken motivet, kläderna eller vårat utseende, det roliga är att jag och Elise efter att ha beundrat denna i över ett år varken reagerat på att ingen av oss håller i en kamera och därmed kan ha fotat bilden eller på att Emelis faktiskt också är med på fotot. Vi har alltså inte sett att hennes ben är med och att det är hon som håller i kameran, nej vi har varit allt för fokuserade på att vi ser sär som fan ut.

Vi konstaterade även idag att vi är grymt mycket snyggare nu, på alla sätt, förutom att jag gått upp i vikt enligt mig själv, detta är något som inte märks påstår andra, men vem litar på andra?

Imorgon kör vi ladies!


.

Åker nu till Emmas lägenhet och i eftermiddag blir det en ny tur till Birsta, kanske. Dvs om tiden finns, hinner inte skriva så mycket nu men jag tar igen det ikväll tror jag.

I can't stop thinking about you!


ajajaj

I slutet på 2008 slutade mitt ena liv, men mitt nya satte igång i början på 2009 och med besked och jag har aldrig haft det såhär bra, aldrig haft så mycket roligheter för mig. Har verkligen funnit något som jag kan kalla för liv, det tog en bra stund men nu vet jag, vad det är jag haft och vad det är jag har och hur det skiljer sig. Jag började bry mig om saker jag aldrig brydde mig om förut, såg allt i livet med andra ögon, skaffade mig ett riktigt och nytt jag. Livet är så mycket bättre och mycket, mycket tack vare mina alldeles fantastiska vänner och bekanta.

Fan vad oinspirerad jag är att skriva, är så jävla slut efter denna dag. Har så jävla ont i bröstområdet också, runt hjärtat och lungorna.. vafan, ska sova bort detta nu.


ey.

Idag är jag ut och överarbetad.. vad nu det innebär? Jo det innebär att jag började dagen med att springa runt 8 snåret, fortsatte vid 11 med att påbörja renoveringen hos Emma, där var vi klara runt 17 och då begav vi oss till Birsta och jag kom PRECIS hem.. Ja vi kan säga att mitt barn somnade rätt jävla bra nyss alltså, efter lite tjur om att det minsann inte var natt. Well t.o.m mamma är trött och ja förvisso kan det vara morgon då, men jo det är natt.

Nåväl, jag har iallafall ångat en hel vägg idag, dragit bort tapet och bränt mig lite, även passat på att spackla lite, så uppdraget imorgon är slipning och en andra spackling, sen är vi good to go och ska nog tillbaka till Birsta eftersom Emma var smart nog att glömma sitt kort hemma. Nåväl, det har varit en bra dag.

Så jag är fortfarande av denna åsikt:

high on fucking life!


tack som fan (igen)


Jamen tack, för att det bara finns jobb söderut, tack för att det känns så jävla mycket bättre att bo i Norrland nu.. Tack för att det finns 0 jobb i Västernorrland.. Tack för att det ger mig sån jävla ångest att jag tror att jag tackar för mig och går och lägger mig.



Tack för arbetsintervju i Eskilstuna och tack för att jag har ansökt tre andra jobb runt Stockholm bara för att de skulle passa mig så jävla bra.

Ekonomiassistent, löneassistent och ja, ekonomi, ekonomi, ekonomijobb..


JAG tänkte ju försöka överleva sommaren också.

SAKNAR sommar f.ö..

 

 



God jävla nattjävel då!

 

 

 

 


 


tack som fan.

Den här dagen har varit full av glada överraskningar, de har förvånat och de har glatt. Jag tycker att det är oerhört viktigt, våran "konversation", vårat samarbeta och jag är glad att du känner att det går nu, efter så många månader som det faktiskt gått. Jag blev glad av att se dig, jag blev glad av att inte känna olust, jag blev glad över att vi kunde prata och samarbeta och jag är glad över att se Sophie så glad med dig.

Överraskningen på affären var inte så himla dålig den heller, snarare tvärtom. Allt har tagit stora, viktiga steg idag och jag tror på framtiden, känner hopp om att det kan gå, för jag vill så gärna. Vill kunna höra av om hur allt går, veta hur det blir, hur vi tänker, hur hon är och hur vi ska utföra saker. För vi viss mån måste vi göra lika.

Det kändes så konstigt att se dig igen, att höra din röst, det var flera månader sedan, det var.. diffust. Kändes overkligt, konstigt, men som om det bara gått en dag. Fast du såg annorlunda ut, bättre ut kanske, på något vis,.Du har förhoppningsvis funnit dig själv nu, utstrålar något annat. Jag är glad för dig isåfall. Någonting var det och jag kunde inte låta bli att fälla en tår när du gick, inte för att du gick, utan för.. jag vet inte. För allt, som varit. Av lättnad, av chock, av nervositet, av glädje? Jag har aldrig velat ha någon yxa framme, alltid tyckt att vi ska konversera, även ibland tyckt att vi ska göra mer, vet så många som separerat som kan fira födelsedagar tillsammans med sitt barn, som är ute och leker ibland, tillsammans. Vet inte om vi någonsin kommer att kunna göra något av följande saker, men jag tycker att det vore bra. Sophie behöver se att vi kan sammarbeta, att vi inte hatar varandra, måste våga berätta vad hon gör hos den andre, utan att vi ska behöva fråga. Jag gillar vårat kommande samarbete.

För det är viktigt, det ÄR viktigt.



quote.

elise says:
JAG LÄNGTAR TILL FREDAG!    
Alexandra says:
Hahaha jaa jag med som fasen va!
vad ska man ha på sig ?   
elise says:
ja kuklarsson
INGEN aning
vi går nakna
ELLER
köper kroppsstrumpor
http://www.evasunderklader.se/p/sh-90033.jpg
Alexandra says:
HAHAHAHA MEN GUU
minnen :I


Alexandra says:
men fyfan.. alltså fan vad äckligt, MEN då kan ju jag samla upp fettet och slänga in i bröna
elise says:
ja SMART
de dom bakar eller du menar boobisarna
orangutangtuttarna dom har.. hänger ner på magen
som ********s ungefär.......
Alexandra says:
HAHAHHA bröstna
HAHAHHAHHAH
fyfan
usch
nej
BILDEN

elise says:
nu ska jag avra tyst
Alexandra says:
nu är mitt huvud förstört
sluta förstöra
men påtal om turk
elise says:
HAHAHAHA
Alexandra says:
19.90 för turkisk yoghurt på coopan!

.


When the drugs dont work no more, you get high on life.

Thats what they say when you're feeling down.

 

Baby I know how to fly and nothing is going to hold me down.

I'm gonna touch the sky.


And It's seems like everybody loves my flow
But what a flow without a heart? I must touch a soul

Before I leave this earth for heaven


jadu

Vad säger man, vad säger man. Jag finner inte så många ord, men visst har saker och ting rätt ut sig lite, bra att få lite perspektiv på saker och ting och få ut luften en aning. Allt är väl sådär lite känsligt nu antar jag, som det alltid är. Men man vet ju som ingenting och vad ska man veta? Det enda jag vet är att man inte ska tänka alls, i princip, dock blir det ju lätt så att man överanalyserar och har sig, nej huga, nu ska det flytas på. Hoppas veckan går på fort, vill redan ha fredag för jag saknar Emelie och Elise så himla mycket.

Har träffat en massa nytt trevligt folk i helgen, jag blir så himla nöjd, jag gillar verkligen det där och trivs riktigt bra i staden trots allt. Den är inte lika ny och spännande längre men den är fortfarande fin och har sin charm även om vi främst bara ser Systembolaget och krogen när jag är där. Planerar på att få se lite mer nästa gång jag åker ner, vilken nog blir i slutet på maj, dvs om en hel månad. Ska väl nämligen trippa runt där med kvinnligt sällskap.



Being with you is so dysfunctional
I really shouldn't miss you
But I can't let you go.
Cause we belong togheter now.



.

Det tolkades precis som jag förstod och det var nog inte så, men vi får se om det var så eller inte.
Jag är ju som jag blev och det blev väl sisådär i slutänden. Tror jag söker för mycket, efter rätt och efter fel.
Det är väl så det är bara och man ska inte överanalysera eller dylikt. Aldrig. Det blir bara fel. Men jag trivs, men jag oroar mig, jag är så fruktansvärt rädd att hamna där jag var igen, i samma grepp och det vill jag aldrig mer, aldrig. Då dör jag heller. Vill aldrig mer känna den där rädslan. Vill bara ha det bra, ett drägligt liv, för allt är bättre än det var då. Alltså, på fullaste allvar kan jag inte sätt ord på min rädsla och det är väl där det felar. Jag söker och söker efter just de tecknena, ser jag det minsta, märker det minsta så blir jag orolig och rädd. Frustrerad och insträngd. Jag gillar det inte. Vill aldrig utsätta mig själv igen.

Det var ju dock inte riktigt så. Men ja, jag är rädd helt enkelt. Rädd för att känna igen.


Blandat

Have you ever tried sleeping with a broken soul?
Well you can try sleeping in my bed.
Tonight I'm gonna find a way to make it.
Tonight I will sleep, lonely.
Dont hold on too tight cause I'll make it without you tonight,
I'll hold on too the times that we had.
Even if you are a million miles away I can feel your touch.
Looking too the sky I see your face, I know right where I fit in.
Take me, make me. . .
Anybody could have told me right from the start its about too fall apart.
So maybe I hold on to a broken dream, til it falls apart.
But I will find a way to make it without you.


Just wondering.

Bytte tåg i stockholm och där kände jag lite av åka hem ångesten jag trodde att jag skulle slippa den här gången. Men nu sitter jag på tåget som tar mig sundsvall. Därifrån blir det buss till lilla fina Härnösand och jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men "borta bra men hemma bäst" så var det överstökat. Rätt och slätt. Har en Dejt med emelie ikväll, redovisa sant resonera lite kring vad fan det är som pågår, innan jag själv tappar förståndet. Ena sekunden är det givet, andra gör mig förvirrad. Vill egentligen bara ha klarhet och slippa vara så förtvivlat ovetande, som om det är det jag behöver och vill ha. Vad jag behöver är iallafall klart, det vet jag exakt pga alla mina erfarenheter kring just det. Har haft både bra och dåligt. Men aldrig riktigt suveränt tycks det. Och jag vill inte att någon tycker synd om mig för någonting. Och jag vill ha respekt och det ska vara ömsesidig. Jag är inte dum. Jag har lärt mig att se och finna tecknena. De där som signalerar starkt att något inte står helt rätt till. Att allt inte är som det borde, att det borde vara annorlunda för att vara rätt. Och det är just där det skärvar och det får mig att fundera. Behöver jag detta? Säger som någon på fb idag "jag vill vara prinsessan som blir räddad av prinsen" och jag undrar är det någon som känner sig manad och can handle it? Ibland kändes det glasklart och ibland väldigt diffust. Jag har frågor, många frågor. Jag hoppas att det finns bra och resonliga svar nog.

kort.

Anonym: Nej, det lag som slås ut av vinnarna rankas högre än de andra.

Och jag är trött, less och längtar efter Härnösand, som förövrigt har efterlyst mig hela helgen och jag saknar er verkligen, fina människor. Hade tydligen missat värsta galenskapen. Men inte mycket att göra åt, på fredag är det Valborg och då går vi ut i Härnösand igen efter lite grillning på mitt tak och då ska vi riva staden. Ska berätta om helgen senare när jag sitter i ensamhet och kan fundera litegranna.

Bäst var ändå när en random kille kom fram till mig, kramade mig och sa: Om vi aldrig ses igen.. du är fin!
Bah.. ja jo okej, tack?



.

säger egentligen bara: SKÅL!

Dock är jag JÄTTE glad efter att ha pratat med Härnösands sötnosar och hört hur mycket de saknar mig där i stan, det får mig verkligen att sakna er och staden, kanske inte ska flytta? Det är riktigt awesome att känna sig omtyckt och jag längtar som fan till sommaren, det kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Jag lovar er mina älsklingar! Härnösand, jag kommer hem, jag kommer HEEEEEM!

brb och fortsätter skriva


quotes

Slog på DotA bara för att grabbarna lanar så jävla hårt just nu, jag är ju nämligen DJ eftersom jag har premiumet och inte sitter och lanar så jävla mycket som nördarna gör.. <3
Alkoholen börjar kännas och jag säger bara:

Timrå IK femma i slutspelet, tack som fan HV71! <3


- What happens in Härnösand?

"Ingen aning, partyt är ju där jag är! ;D"

- jo jag vet ju de! du har förstört en hel löningshelg för hela härnösand, KOMPIS!



quote

"Din dotter kommer nog börja hålla på ett guldlag nu :)
Norrland kanske kommer vinna någongång i framtiden. Men inget att längta efter.
"

- Du är arvlös

"Det var Oskar pappa, vad tror du om mig? Du gör mig ledsen :("

- Han är arvlös



Hv71 - Djurgården

Djurgården tog ledningen men det var en kortvarig lycka för Stockholmsparasiterna eftersom HV kvitterade snabbt och med besked. Det har varit en relativt seg match utan det aktion som förekommit de senaste matcherna. Jag tycker att det är sorligt att 08supportrarna har förstört stämningen en aning. Jag förstår inte varför de inte kan bete sig. Kasta in massa saker och sen bli hämndslystna när De blir bannade på HVmatcherna och därav inte bjuda in HVklacken. Man får inte vara grinig. Snart är hockeyn som fotbollen och präglat av huliganer. Jag gillar inte det, hockey har alltid varit en aning mer familjeunderhållning än vad fotboll varit just pga huliganerna.

Hoppas på lite mer aktion i sista perioden och ser helst att vi slipper ett sudden avgörande även om det är spännande. Men vore ju trevligt om det kunde avgöras under ordinarie matchtid någon gång och speciellt nu när HV faktiskt kan avgöra helt och vinna SM-guldet. Men vi får se. Jag taggar sista perioden med en Bacardi och hoppas att kvällen blir riktigt fin.


.

Dag nummer två på helgen och nu kör vi igen, som aldrig förr förmodligen. Vi hade riktigt trevligt igår och jag fick träffa lite trevliga tjejer, både nya och från onsdagens bravader. Så man behöver inte riktigt vara ensam med killarna dock har jag riktigt trevligt med dom. Gårdagen var riktigt fin, vi drack lite här, jag lagade mat som sagt och sen körde vi och på krogen dansade t.o.m Oskar, tro det eller ej. Även Ny Zeeländaren och Södertäljarn som bott med honom i 7 månader var impade över att han dansade, men hey, jag var ju med. Vågar säga att vi ownade golvet. Träffade även, faktiskt någon jag kände! Ingen annan än en dam med samma namn som mig, förutom efternamnet då. Hon jobbade vid pokerbordet och jag vart måttligt överraskad.

Vi är fem nu, vid vårat databord och dricker lite och väntar på hockey. Det ska bli spännande.


Fredag

Sitter med två män mittemot mig och en bredvid mig, alla besitter varsin dator och en massa spel, jag håller mig mest till internet och alla mina sidor. Vi har varit lite alkoholister och har redan druckit varsin "jäkel". Men det är inte så jävla dumt det heller. Ska väl bege oss om nån timme och handla lite käk tills ikväll, som vi (läs:jag) ska tillaga och sedan ska det förtäras och drickas på riktigt, jag sitter redan och funderar på vad jag ska ha på mig. Men orkar inte bry mig så värst så slänger väl bara på något. Vi får väl se. 

Tror att jag nästlar in mig lite väl kanske, vet inte riktigt, vet inte riktigt. Men jag enjoyar livet och tar allt som det kommer, alltid. Även om det känns lite halvkonstigt. Nä vad säger man? Lets live the life.


Har  gjort mat och låtit männen äta den, jag förtärde även lite. De tyckte det var really nice. Det märks iallafall vilka som är riktigt väluppfostrade här. Jag uppskattar det, men jag tar på mig rollen som kvinnan. Man får vara nöjd även om man ibland helst bara vill gå under. Love it. Tur att alkoholen löser exakt alla problem, åtminstone för en stund. Har druckit sen 14.30 nu ungefär och ja jag känner inte mycket, men tillräckligt för att inte bry mig så mycket om allt jag tänker på. Man får som sagt vara nöjd och det är jag alltid. Älskar ju livet, sägs det.
Blivit mycket engelska nu i veckan, vi har en karl från Nya Zeeland här som sagt. Bra att öva. Flyter på bättre i onyktert tillstånd men man gör sig förstådd och mer därtill antar jag. Säger mest bara fraser och dumheter som alltid ändåså, inget i skillnad mot svenskan.

NU JÄÄÄVLAR KÖR VI! <3<37853758937589



.



I adore you.



blah.

Äntligen blogga vid en fucking dator, det känns amazing.
Vi sitter i köket som fyra spånhuvuden vid ett bord med varsin laptop, männen spela wow och gör mig sugen att joina, men jag låter nog bli för idag. Det är svårt att komma på något att skriva när man sitter såhär rakt upp och ner och kommer på att man kanske ska blogga lite. Men under gårdagen så gick vi på O'learys och åt lite mat samt såg på hockeyn, innan hade vi tagit några öl och efter begav vi oss till nattklubben, där vi spenderade tiden fram tills stängningen, det var pretty awesome fast det bara var onsdag.

Jag hade faktiskt nästan glömt hur det kändes på riktigt, men är rätt påmind nu. Känns starkare än på länge och allt annat som varit meningslöst är glömt. Jag har känt såhär förut, men aldrig känt såhär.
Och jag vet inte riktigt hur man ska ta något, hur allting ska bli, men det känns som att det får bli som det blir, oavsett så vet jag hur det känns igen. Det är fint.





Jag gillar vår och jag gillar vårkläder.



Sista från Den Kungliga Hufvudstaden.

Är lagomt Jävla peppad nu. Sen så får ni definera lagom helt själva. Sitter på centralen i stockholm och väntar på tåget som ska ta mig till Nyköping och Oskar och Blake. På tåget ska jag även träffa Jesper för första gången, vi åker nämligen samma tåg och ska båda till Oskar. Så det blir bekantning påvägen från Södertälje där han kliver på. Många nya bekantheter nu. Jag gillar det jag. Känns som om denna vecka har potential att bli den bästa på länge. Allt tack vare min sprudlande spontanitet och äventyrslystenhet sant min lilla saknad. Igår mådde jag som tidigare nämnt illa hela dagen, åt lite fisk och nån morot ur gratängen igår innan jag gav upp och gick till soffan. Hann inte ner än lägga mig ner så sprang jag till toaletten och kräktes mängder av vatten som jag druckit under dagen. Sen mådde jag prima igen. Som om ingenting hänt. Kände mig ju aldrig sjuk heller så Vettefan vad det var frågan om. Jag älskar livet idag, det känns fantastiskt. Tänk om man alltid fick vara på vandrande och resande fot. Vore det inte fantastiskt. Sa jag förresten att jag blev uppringd av mitt bemanningsföretag som jag skrev in mig på förra veckan? Det var Adecco i Eskilstuna som ville ställa lite frågor om varför jag sökte jobb utanför min hemstad och sa att de hade en intressent åt mig. Arbete som löningsassistent i Eskilstuna. Så där har jag en arbetsintervju framöver, om jag vill. De skulle återkomma nästa vecka så jag fick fundera lite. Well, tack. Nu ska jag söka mig till spår 11 när som helst. Så jag skriver senare. Allt gott till alla där ute <3

Från soffan with love.

Jag är så trött så trött. Kom hem från stan runt 4 då jag gav upp pga illamående. Nu lagas det mat här och jag ska nog chansa och äta litegranna eftersom jag hörde rykten om potatisgratäng. Jag längtar tills imorgon då jag åker och får må lite i fina Nyköping. Visste inte riktigt att man kunde sakna såhär. Men tydligen. Känner mig inte nervös och kommer nog inte vara nervös heller. Har ju träffat honom en gång redan. Förvisso inte dom andra men det spelar mindre roll. Jag går igenom min engelska i huvudet och det låter bra. Frågan är hur det låter när man säger det. Lär inte få ur mig ett enda ord pga osäkerhet eller something.. Nu ska jag hjälpa till lite här, med barn och allt möjligt :)

Sponne

Igår var jag väldigt spontan och budade till mig en tågbiljett på tradera som senare på dagen tog mig ner till den kungliga hufvudstaden. Här har jag kikat på lite hockey och gett lite råd om halsband till brudklänningen som min moster ska bära i juni. (Can't wait) Nu sitter jag i gallerian och tittar på människor efter att redan shoppat tillräckligt. Min resväska var redan överfull och vägde ton när jag kom. Imorgon ska jag faktiskt åka lite tåg till. (Emelie om du läser detta innan jag hinner prata med dig så tänkte jag berätta för dig personligen) Nämligen på ett tåg till Nyköping. Där ska jag umgås med tre män, varav en engelsktalande, så nu får man öva lite på talet.. Ojoj. Så det blir lite middag ute samt öl och förhoppningsvis se HV vinna, så vi slipper grinighet. Det ska bli himla roligt att träffa karln igen förövrigt. Åter till min nuvarande vistelse, jag sitter här och kikar på människorna. Det har jag alltid funnit oerhört intressant, eftersom alla är så olika men ändå så lika. Man inspireras och tvärtom. Det finns många vackra människor. En annan tanke när jag satt på tunneln, vi tjejer klär upp oss oftast för att andra ska tycka vi är fina, men ändå klagar vi när "fel" människor tycker att vi är fina. Två män satt på andra sidan gången, jag kände mig tittad på och gjorde en diskret rörelse med handen och La den där jag kände blickar. "jag måste verkligen lära mig hantera mina blickar" säger han då till sin vän. NO SHIT FUCKING SHERKOCK (lock)... Över and ut från Den Kungliga Hufvudstaden.

thoughts in the night

Att längta är bättre än ingenting.

Det är nog så det är, trots att det känns alldeles för påtagligt, men det är ju en känsla iallafall och man får vara tacksam för varenda liten sådan man får känna som inte får en att bli nedstämd. Visst trånar jag hellre än är helt utan känslor. Jag vet iallafall att jag lever nu. Och min äventyrslystenhet kommer att ta mig någonstans en dag, en dag tidigare än jag trott. Jag längtar så mycket att blotta tanken gör mig helt varm i kroppen, jag längtar så pass att jag drömmer om det. Små, små bilder uppenbarar sig i mitt huvud och jag blir lycklig. Bara av en sådan liten sak.

Det finns en tydlig och klar känsla i min kropp, nästan sådär att jag vill säga att jag känt såhär förut men aldrig känt såhär. Jag kan inte vänta, kan inte hantera det, jag saknar det för mycket, saknar allt. Mitt hjärta slår ett extra slag just nu, vid endast tanken. Jag önskar att det vore nu och inte sen, nu.

Lost and insecure, you found me.


men äventyr?

Är så jävla sugen på att göra en spontan jävligt knäpp men galen grej. Vi får se hur det blir, ska kolla läget lite, men skulle verkligen behöva det. Även E höll med om det. Känns som om jag skulle må bättre, för varje andetag då. Har planerat och hoppas att det ska gå igenom. Väntar på en speciell sak för att veta, men det finns tid till allt.

JAG SAKNAR DIG, Tammefan!


around.

Jag skulle kunna skriva upp en miljon citat från helgen, även beskriva allt, inte i detalj men i stora drag. Men till det finns det ingen ork. Men som alla andra söndagar så älskar jag livet. Söndagar ska bli min nya favoritdag, är alltid en speciell känsla över dom. Jag är alltid så full av liv och skrattar glatt åt alla dumheter.
Barnet har samarbetat väldigt fint idag, förvisso spenderade vi x-antal timmar i Lantz/Frost residentet där hon fick leka av sig med unge herr Frost. Men vi har haft en mysig dag med matlagning, bad och massa kramar och trevliga samtal. Jag älskar dig.

Ska ta tillfället i akt att tacka "Umeå" för en trevlig helg, ni är alltid välkomna hit för ni förgyller vardagen en aning. Har aldrig haft en tråkig helg med er. Så tack för en episkt awesome helg.

Ser fram emot en vecka med träning, plugg, jobbsökande och plansmidande. Men det är lite tomt, men man får väl vänja sig antar jag. Men det känns värt det, känns som om det inte spelar så stor roll, skillnaden är inte så gigantiskt oövervinligt som jag först trodde.



I spend my time just thinking about you.

Every single day, I am really missing you.


I'll navigate myself to where you'll be.


yes.

Jadu.. vet inte vad jag ska säga. Det är svårt när man berättar vad man känner och ingen lyssnar. Man får dumma nonchalanta svar, när allt jag är är sjukt allvarlig. Men skratta bort det, gör det. Vi ses sen när verkligheten slår dig i ansiktet.

Menmen, tack "Umeå" för en trevlig kväll igår.

Jag och Tomas stod och tittade på utsikten på taket utanför mitt fönster. Så öppnas ett fönster och vi båda tänker "åh nej, nu äre nån som är grinig"
Så är det grannen som ställer ut ett galler med baguetter.
"Heeeej granne!"
- Haha.. hej

Hobbe och min bror joinar och vi står och pratar när de ser baguetterna och Hobbe närmar sig baguetterna!
"RÖR FÖR FAN INTE BAGUETTERNA! JAG VARNAR DIG" (jag kan bli jävligt arg jag med)

Vaknade som vanligt med Emelie imorse och tyckte att det var ett härligt liv vi levde. Så gick vi på stan med barnen och hade lite trevligt, de åkte nyss för de ska till hornöberget och äta middag sen bär vi vidare på andra äventyr.

Idag känner jag att jag verkligen älskar Sophie och fick dåligt samvete för alla mina hemska tankar häromdagen. Men det är jobbigt, det är jobbigt att vara ensamstående även om det bara är varannan vecka. När det blir jobbigt, när det tär, så kan man inte bara säga: men älskling, nu blir jag galen, tar du henne?
FÖR det finns ingen älskling. Det är bara jag, jag och min vansinnighet. Och ibland har man ingen kontroll på sig själv, speciellt inte 4 på natten. Det händer ju oerhört sällan, kanske en gång i halvåret att hon vaknar den tiden, men självklart den natt man verkligen, verkligen inte orkar. Det slår ju aldrig fel. Aldrig någonsin.

Och ikväll skäms jag inte över att jag ska ut igen, för att det är kompisar från Umeå här, de är här 2-3 gånger om året och då tycker jag att det inte är mer än rätt att umgås med dom. Det är ändå under en tid då Sophie sover och vi har lek och busat hela dagen så det känns inte fel. Visst tycker jag att det är tråkigt att de inte kommer när jag inte har henne men hon trivs hos människorna som ska ha henne. Hon är glad, hon ser fram emot att åka dit. Jag älskar henne, jag vet att jag gör det. Men ibland så känns det hopplöst som fan. Ibland så vet man ingenting. Men jag tänker verkligen ta allt som det kommer även om jag hoppas och GUD jag kan inte sluta tänka på dig. Kom hit nuva? Jag vill bara kramas lite. Miss you.


yey.

Har vårstädat hela dagen, är helt slut i lillkroppen, värmde precis gårdagens köttfärs åt Sophie och lax åt mig. Så fick jag sitta ner en stund sen hoppa upp igen och diska lite. Ikväll efter att Sophie somnat väntar rengöring av spisen samt en till omgång med dammsugaren såsom barnet redan smulat ner. Sen har jag varit smart nog att lämna dammtorkningen i vardagsrummet tills ikväll så att jag kan kika på hockeyfinalen samtidigt. Man hejar väl inte direkt på något lag men det är fint med hockey ändå.

Imorgon kommer iallafall "Umeå" ner och det ska bli ett jävla drag i lägenheten då hade jag tänkt. Vi ska rocka sönder den till oigenkänlighet, fast ändå inte, NÅDE er om ni förstör något! Nämen, lite svinn får man väl räkna med.
Det är intressant hur jobbigt det är att städa, inte jobbigt som i psykiskt utan fysiskt, man blir ju helt svettig av allt plockande, upp och ner, lyfta och sträcka. Röra armarna när man dammsuger osv osv. Ja faktiskt så blir man lite slut i kroppen och nej jag är väl ändå inte dåligt tränad, kondition har jag iallafall. Men tror nog att de flesta blir lite trötta av att städa, så det ska blli skönt att duscha sen och slänga mig ner i soffan och försöka att inte tänka på annat än morgondagen.

Jag hoppas på finväder imorgon, så kanske man kan ta första ölen på "balkongen" med lite bra musik och fint sällskap. Emelie kommer så snart hon kan efter att hon slutat praktiken, vi gör väl iordning oss här som vanligt och laddar pepparkvarnen. För här ska peppas!

Med mina största och varmaste armar önskar jag Tomas, Kalle, Mattias och Christer välkomna till stora lilla Härnösand imorgon. Det ska som vanligt bli ett sant nöje att umgås med er.



A team

Det är sällan jag skryter om mitt barns storslagenhet. Så med det sagt så ska jag säga att jag nu ska skryta och det mäktigt, för jag var nämligen precis på utvecklingssamtal på dagis. Så efter det känner jag att det inte är mer än rätt att för en gångsskull berätta lite om hur fantastisk hon är.

För sin ålder har hon ett oerhört stort vokabulär och det är inte bara så att hon kan säga vad hon vill och uttrycka sig i olika situationer, hon förstår äver allt man säger, alla direktiv och frågor. Dagispersonalen är oerhört impade över hennes språkliga förmågor. Det har aldrig varit några problem.
Här tänker jag ta creds, för till skillnad från många föräldrar så pratar jag inte TILL henne utan MED henne. Jag ställer även följdfrågor och hon är som så att om det är något ord hon inte förstår så frågar hon och då säger jag ett ord som är synonymt med det hon inte förstår och säger båda orden i samhanget så att hon kan höra att det har samma innebörd. Hon blir glad över att ha lyckats och säger bara det nya ordet ett tag.

De sa att hon var grymt duktig motoriskt, att hon utvecklats och kan nu hålla en sax som de äldre barnen.

Som kompis är hon en pärla, alla vill vara med Sophie, sen kanske inte hon alla gånger vill vara med alla, men lär sig mer och mer att alla måste få vara med om de vill. (detta säger jag även ofta, för kompisarna är det viktigaste hon har. "viktigaste jag har, ja" säger hon då) Hon kan trots att hon är minst leda gruppen i lekarna. Hon är alltså oerhört socialt utvecklad och jag känner en "populär-tjej" utvecklas. Bäst att hålla henne down to earth ändå.

Tydligen är hon även "pusselmästaren". Senaste i tisdags tog hon sig an det svåraste pusslet och även fröken sa åt henne att det kanske var att ta i. Det ska hon aldrig göra om, sa hon. För Sophie satt där och koncentrerat lyckades hon lägga hela, helt själv. Inga problem när man är tjurskallig som henne (det ligger tydligen i släkten).

Inget av ovanstående är någon form utav nyhet för oss som har med Sophie att göra, men det är ju alltid extra roligt att höra det från någon med utbildning och erfarenhet kring just barns utveckling. love you bbygirl!





I'd

like

to

believe

it

was

all

about;

the

Love

for

a child.







I... don't really.

Ju längre tid som går, ju längre bort det känns, ju mer uppskattar jag det och ju mer saknar jag det, saknar jag dig. Första timmen var jobbig, sen gick det över och jag kände mest "jahapp" men nu, ju mer jag pratar med dig och om dig, ju mer jag tänker efter, ju mer känner jag hur bra det skulle kunna bli. Bara man vill så går allt. Men jag vet ingenting. Jag vet absolut ingenting om någonting och trivs bra så, trivs att ta dagen som den kommer ett tag inte göra som jag gjorde förut och utsätta mig själv för citat som "det mest meningslösa jag någonsin haft" som kommer att hänga kvar länge och jag kommer att få höra det, om och om igen.

Men det känns som om jag skulle ge en del för att ha dig här nu. Men dina små sms värmer mig tillräckligt mycket för att det inte riktigt behövs, jag överlever så att säga. Men att inte höra av dig alls.. jag vet inte. Det skulle nog bli.. jobbigt, påfrestande. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller skriva om för något. Efter att ha fått inandas din luft, efter att ha fått berört dig för första gången så vet jag ingenting mer än att jag är glad att ha träffat dig. Det är fint att du tänker på mig, det är fint att du bryr dig, att du hör av dig. Jag skulle inte klaga om jag fick känna din hand stryka mitt ansikte just nu eller få ha din arm över min kropp. Skulle inte säga nej till att ha min hand på din bröstkorg.
Jag vet att du läser.. så ja.. jag saknar dig nu.



Behind this illusion of everything being glorious,
I miss you.

All I really wanna do is to feel you.
a kind much closer then friends use.
And I all want from you is to feel me
as the feeling inside keeps building.

How long can I go on like this;
wishing to kiss you
before I rightfully explode?

I will find a way too you, even if it kills me.
If I should be so bold,
I'll ask you too hold my heart in your hand.
I never said a word, so maybe I will miss my chance.

I'm only human, I'm human.



nostalgi.

Jag älskar när man lyckas hitta en låt på spotify av slump eller när radion spelar en låt som man lyssnade på för några år sedan, som ger en så mycket nostalgikänslor så att man känner sig varm och glad. Förutsatt att de är kopplade till fina minnen, annars är det absolut inte roligt.
Har hänt mig ofta på senaste tiden. Några gånger i Nypan, igår i bilen och precis alldeles nyss när jag fick en lista av en kompis och hittade en låt jag lyssnade på 2004.
Så nu sitter jag och gör en lista på spotten med låtar som är nostalgiska för mig.

Vilka låtar är nostalgi enligt er?




koooetfärssås

Dagens recept (till Linda)
Har haft detta recept förut, så jag skriver bara in mina ändringar och publicerar igen!

Köp:
Köttfärs (4-500gr)
Gul lök
Vitlök (2-4 klyftor)
Purjolök
2.5 dl matlagningsgrädde
morötter (3 st)
majs
champinjoner
tomatpure
Passerade tomater

Sätt på pasta
(jag tog fullkornspasta) samt råriv morötterna, hacka all lök, fint.
Fräs löken i stekpannan, lägg sedan på separat fat.
Stek köttfärsen i pannan.
Krydda med salt (oregano, basilika,
salladskrydda, citronpeppar)
Tillsätt löken.
Häll i matlagningsgrädden,
tillsätt de passerade tomaterna.
Låt koka upp en aning.
Tillsätt, majs och champinjonerna samt morötterna.

När pastan kokat klart kan du toppa den med olivolja innan servering.
Ha även riven ost och smulad fetaost till samt någon form utav grönsak exempelvis gurka.




utstött övergött

Jag har inte alltid vetat hur det är att ha en massa fantastiska vänner, snarare tvärtom. Jag har väl alltid haft någon bra vän men alltid känt mig utanför under min uppväxt. Aldrig känt den där gruppsamhörigheten eftersom jag inte haft någon grupp. Det enda stället jag var riktigt uppskattad på var på fotbollsplanen. Men sen var det inte mycket mer än så. Visst pratade folk med mig, men vi umgicks aldrig. För om jag haft någon att umgås med förutom min bästa (läs:enda) kompis så hade jag inte haft tid att spela fotboll på min bakgård hela dagarna.
Utveckla nya trix och öva på den gamla. Då hade jag inte heller blivit less på att träna och sluta helt.
Men det är inte det som detta handlar om, det handlar om tiden efter min seperation.
(Visst jag ska inte säga att jag inte hade kompisar precis innan jag blev gravid och blev sambo, jag hade kanske 4 stycken nära vänner då och jag uppskattar er)

Men när det gäller bekantskapskretsen så kan jag säga att den har åttdubblats sen Sophies pappa försvann ur mitt liv. Av många anledningar skulle jag gissa, men främst att jag började gå ut och faktiskt prata med människor.
Visst var jag ut när vi var med varandra också, men prata med andra än mina tjejkompisar, det var ett big nono.
Jag har tagit mig långt i livet, från att ha varit en av de utstötta, en blyg tjej som aldrig pratade med någon hon inte kände till något helt tvärtom. Nu är jag snarare översocial och har hur lätt som helst att träffa nya människor. Jag är inte den som är den som gömmer mig i ett hörn och bara svarar på tilltal.

Jag har även märkt att folk lägger mer märke till mig nu för tiden. Kan iofs avslöja att det där med kläder var inget för mig när jag växte upp, inte ens på högstadiet brydde jag mig. Visste ingenting om smink och ja levde bara för sporten. Nu är det tvärtom, så jävla tvärtom. Så jag kanske ser mer pratvänlig ut också?
Nä jag vet inte vad det är. Men jag trivs så jävla bra med den människa jag är nu och vart jag kommit.
En ofantlig utveckling. Nu har jag många fina vänner, här och på olika ställen i landet.  Vet inte riktigt vad jag ska säga... Men jag älskar livet!

Önskar verkligen att jag upptäckt allt detta innan allt börjat. Men man får vara nöjd, det får man.




I really do miss you now.


In my head I see you all over me

You fulfill my fantasy.

You'll see a side of love you've never known.

 


 


ajaj.

Alltså.. nu ska nig få skäll, tammefan! Nämen, jag är inte den som är den men jag tycker att kommentarerna har minskat, dock så får jag väl skylla mig själv som åker bort i fyra dagar och inte håller er in the loop under tiden, men ni förstår, man har lite annat för sig än sitta vid datorn när man umgås med en fin man och ja ibland fler än en fin man. (misstolka inte) Nu kan jag iallafall uppdatera hur mycket som helst eftersom jag inte gör något vettigt om dagarna i väntan på nya skoluppgifter. Det enda jag gör är att bli fetare och fetare. Nämen, min mage har varit svullen sen i måndags eftermiddag nu och det är allt annat än behagligt. Fotade ju fan igår! Ska lägga upp tror jag bestämt. Synd att jag inte har en "innan" bild fotad från sidan, har ju nån bild på min mage framifrån iallafall, eller det kanske jag har, får kolla igenom datorn lite.
Hittade bara bilder från sidan med kläder på, men ni ser ju ändå.







Eftersom att jag inte spänner ut magen överhuvudtaget så är detta lite intressant.
Dock inte det värsta jag haft.
Ni har nog sett "hjalmar-bilden" några gånger då jag såg höggravid ut.
Det gör ont ända uppe mellan revbenen till ja där magen sitter helt enkelt.
Mellan höftbenen.Inte ett dugg roligt och förhindrar mig från att ha dom kläderna jag vill ha, så om jag har lite baggykläder någon dag så vet ni varför, då är det magen som jävlas med mig.
Och det är ingen bebis trots att det ibland känns som om någon sparkar där inne.
Jag vet att det inte är en bebis av många anledningar men det som gör att ni kan veta att det inte är så är det visuella.
Är man gravid kan man inte vara smal några dagar och sen "tjock" igen. Ni hör ju själva hur det låter.

it's you

Jag är så fruktansvärt trött den här morgonen, även en hel jävla del hungrig. Skulle även vilja ut och springa men det är jag faktiskt alldeles för trött för. Försöker att vakna till så att det ska bli någon ordning här. Somnade runt 01 och vaknade 07 av mig själv och trodde att Sophie dött eftersom det var sol ute och eftersom hon inte var här. Jag var sjukt förvirrad, tittade på klockan och tänkte "oh no" och somnade om.

Ska väl lyckas städa lite idag också, blir mindre för varje dag inför fredag när vänner från Umeå bland annat kommer hit och förgyller min vardag. Vill verkligen sysselsätta mig varje dag nu så jag inte tänker så mycket. Blir så ofantligt mycket simplare så, antar man. Jag är dock inte säker eftersom tankarna är det enda jag har. Det finns ingenting annat, det är bara minnen. Man får anta att jag behöver hålla fast vid dom. Ett desperat grepp i väntan på en bättre verklighet.



Behind
this
illusion
of
everything
being
glorious,
I miss you.











How come my hand fit yours this way?









ilu.

Drömde mig bort för en stund, försökte minnas lite. Dock är det tammefan lättare sagt än gjort och jag blir aningen less.. för jag vet inte hur detta ska te sig. Man blir frustrerad, men det hör ju till!



Jag hade varit och storhandlat och gick med Sophie uppför trappan, ser grannen komma ut genom sin dörr och säger "Du har visst fått blommor på dörren"
- Nämen vad trevligt, vem kan det vara ifrån.

På hans väg ner hör han mitt "naaaaw" och fnissar till lite och jag hinner inte ens in genom dörren innan jag börjar gråta. Alltså att en sådan sak som att ge någon blommor rent spontant utan vidare anledning kan göra så mycket för en människa. Det var förmodligen något av det gulligaste jag varit med om. Jag älskar dig med, mer än du någonsin kan föreställa dig. Du är något av det bästa jag har i mitt liv och du har alltid stått vid min sida och stöttat mig även när jag haft mina allra dummaste ideer. Allt för att jag ska vara glad och lycklig.
Lyckan verkar långt borta men du tog mig ett steg närmre genom den där otroligt fina gåvan. Din tanke bakom det var så otroligt vacker. Jag kan fortfarande inte trots att det har gått flera timmar sätta ord på det.
Vart skulle jag vara utan dig? Utan våra galna upptåg? Utan att veta att du alltid finns där, vad jag än gör och vart jag än går och står. Jag vet att jag kan ringa dig när jag vill och hoppas att du vet samma sak. Det finns inga stunder som är som de med dig, oavsett vad vi gör så känner jag ett band, en tillhörighet. Jag vet alltid vart jag har dig och ingenting är dumt, ingenting är löjligt. Du bara kan mig, du vet... allt.

Jag bara älskar dig!





"Vänskap betyder inte “att umgås". Vänskap är ett band, en styrka där man kännner förtroende och tillit till någon. Att inte träffa en människa på ett tag men ändå kunna lita på den och veta att den älskar dig precis lika mycket som du älskar den, det är vänskap"

Emelie - jag älskar dig, ofantligt mycket och du betyder så oerhört mycket för mig!


Inkuk

Dagens Utfitta


Ja det är så det får heta hädanefter
Outfit, Utfit, Utfita, Utfitta








Byxor, Vero Moda (herrans många år sedan... 04?)
Top, H&M
Skärp, Punktshop eller dylikt i Sthlm
Kofta, Vero Moda
Halsband, H&M


Laxfile med fetaosttäcke.

Dagens recept (till Linda)

Du behöver:
4 laxfiler
Turkisk yoghurt (2dl)
Fetaost (light om du är nyttig som mig) (100 gr)
Salladskrydda eller annan örtkrydda.. basilika?
Räkor i lake (eller frysta upptinade)
Wokgrönsaker (500 gr)
Olja (raps är nyttigast)
Jasminris

Du börjar med att sprida ut wokgrönsakerna i ugnsfastform.
Ringla olja över grönsakerna.
Lägg därefter laxfileerna ovanpå.

Blanda den turkiska youghurten med fetaost som du SMULAR ner samt räkorna.
Krydda denna blandning med kryddan.
Bred sedan detta över laxfileerna.

In i ugnen i 20-25 min tills laxen är genomstekt.
Sätt på Ris i samband med att laxen ställs in, så blir det klart ungefär samtidigt.




the same thing all over



Lets pretend we don't care..

When all we do is care.

 

Lets pretend it was nothing..

When all we know is that it was.


Lets pretend it's easy..

When all we know is that it wont be.


Lets pretend that we can make a difference..

When all we know is that it's no use trying.



I never make it easy on myself. So I got myself to blame for all those things, that allways goes wrong. That turns the world upside downside. That makes me wonder if being is right. When not being at all is in such reach that I can allmost feel it on the tip of my tounge.
I can give myself everything beautiful in the world, but I'm not able to, cause all I can see is darkness behind this illusion of everything being glorious. I can pretend to like it, but whats in it for us? I can say to you that I don't mind and that you can do whatever you like, but if so, I would lie.
So I got myself to blame, for everything that hurts my soul. I led myself there, knowing exactly what was coming. I blame myself and you can blame yourself.




quotes

"Så brukar jag steka fänkål och Zuccarello till också"
- hahahaha!  Zuccarello <3
"ja jag steker honom lite"


Alexandra says:
turk yoghurten?
oooh
elise says:
JAA!
turkisen
apagött
Alexandra says:
turken <3
elise says:
HAAHAHA
HÖRDE DU!
om den !!!!!
Alexandra says:
Nej vad?
elise says:
Turken på yoghurten
som stämde den
Alexandra says:
nej?
elise says:
För att han var grek
HAHAHA
Alexandra says:
HAHA VA?
HAHAHAHHA


elise says:
VILKEN BILD FRUNTIMMER
Alexandra says:
HAHAHHA   
jag gillart ;D
elise says:
Ja du är assnygg din jävel
som alltid.
Alexandra says:
fast mina bröst ser obefintliga ut..
MENE
hahahah
elise says:
hahahaha äärsh
vem vill ha bröst liksom
Alexandra says:
Nä vafan? man klarar sig utan ganska bra också
...


elise says:
Helt enkelt.
så dricker ajg sprit innan
De borde hjälpa
Alexandra says:
hahahahahha    tror dock inte att det hjälper dig att få jobbet!   
elise says:
eller så kanske det sitter en snygg kille där
då kan jag knulla mig till jobb
fan vad jag hatar ordet knulla
KNULLE

elise says:
tål du inte baljsar?!?!?
vad tål du kvinna
Alexandra says:
hahaha jag tål ingenting! INGENTING  
elise says:
NÄ INTE ENS KONDOMER
Alexandra says:
=/


Sorry elise.. man jag måste. cause I love you!


det svider

"Alexandra, kan jag få boka utvecklingssamtal med dig?"
- Ja givetvis.
"Menee.. han, um, vad heter han.. *tittar på Sophie*"
- Johan?
"Ja precis, han.. ni vill inte ha tillsammans"
- Haha.. nej, eller för mig spelar det ingen roll men han vill nog inte
"Nä, precis, okej, men då bokar jag med dig nu iallafall, kl 8 på torsdag?"
- Går jätte bra.

Kollen, kollen är ofattbart bra känner jag. Så jag vart less och gick hem, ska väl kanske klä på mig något vettigt innan kl halv 1 iallafall för då ska jag iväg och luncha lite. Innan dess kanske man ska fundera på att städa, men det finns ju ingen ork, verkligen ingen ork. Efter lunchen ska stjäla min mors bil och åka iväg och handla lite, har ingenting. Hade inte ens mjölk igår men det förstod man ju eftersom jag hade varit borta i fyra dagar.. Bah jag vill tillbaka... Jävla land i norr.

Det går faktiskt inte så bra nu, ibland ångrar man bara så jävla mycket i ens liv att man får ångest bara av att tänka på det och morgonen har varit ett virrvarv, jag vet inte ens vad som hände, jag agerade i nyvakenhet. Minns inte så väl, men minns att jag tyckte att det var irriterande. Som att vifta bort en fluga. Vet inte hur jag ska förklara mer ingående och det är nog lika bra att jag låter bli.

Hela kropen protesterar iallafall hejvilt, jag smider planer men vet inte riktigt än hur jag ska gå tillväga. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är som att jag vet vad jag vill men inte hur jag ska åstadkomma det, utan att få ta en jävla massa konsekvenser av mitt agerande, men det hör väl livet till. Så det är kanske så simpelt som att jag måste svälja stoltheten och bara köra på.


Besteste åkatågplaceringen.
Softade på som fan här.


Nyköping.

Det var med känslan av idioti som jag klev upp den morgonen, men ändå känslan av att detta nog är något av det bästa jag utsatt mig själv för. Till en början kändes det jävligt bra, liksom som vilken resa som helst, som om jag inte var påväg till någon speciell plats för att träffa en specifik person, utan det kändes som att kroppen förde mig framåt.
Dock så kom nervositeten till och från under resan och det var med ben av gele som jag klev ur tåget och såg honom stå där borta, han såg sådär fin ut som jag föreställt mig och jag kunde inget annat än le och skaka på mitt huvud över vad det är vi håller på med. Vi omfamnade varandra och jag lyckades väl få fram ett halvgenerat men ändå fint "hej" innan jag såg in i hans ögon, som inte var som något jag föreställt mig. Nej de var så mycket intensivare och på något sätt läskiga, hänförande.

Han tog min väska och vi påbörjade äventyret. Visst var det lite stelt och pinsamt i början och man funderade på vad det var man gett sig in på. Men det kändes ändå aldrig som någon riktigt pinsam tystnad när det väl vart tyst. Var mer, bara som vilken tystnad som helst. För varje timme som gick så blev stämningen bättre och bättre och det kändes verkligen som om man kunde säga vad som helst. Det fanns inga hämningar i princip och det kändes som om den där special connection som vi hade innan vi träffades ändå fanns där i verkligheten också. Trots min oro att det inte skulle vara så. Därför var det lite jobbigt att åka hem och inte veta vad som försigår. Men det verkar som om vi ska träffas igen, men vem vet, han kanske hinner ångra sig innan dess, eller O?
Skämt åsido, du vet att jag gärna träffar dig igen, varse det är i Norrland eller om jag kommer ner igen. Vi löser det isåfall.

Visst är jag lite rädd, och visst är det lite jobbigt att det är långt. Visst tänker jag mycket och analyserar och utvärderar. Men den här resan, var iallafall trots all nervositet, trots alla idiotförklaringar från mig själv och mina vänner och trots osäkerheten väldigt värd både tid och pengar. Det blir tomt att sova inatt, du har iallafall doften av mig i din säng, som du själv sa. Det är orättvist.
Det är lite läskigt att träffa någon som säger samma saker som en själv precis när man ska säga dom själv och som tänker likadant om så mycket. Jag trivdes i ditt sällskap.

Vad vi gjorde i Nyköping spelar mindre roll, sysselsättningarna är inte så väsentliga, det man vill veta är om personkemin stämmer. Men bara för att snabbt säga så var vi ute och gick en hel del, vi gick på Boda Borg efter stängningstid tack vare Charlie, en man som vi senare även gjorde samt åt middag med under lördagen. Vi festade och ja, vi hade det jävligt bra och mysigt helt enkelt. Hann t.o.m se SDM (Svenska Distrikts Mästerskapen) för herrar i Innebandy under söndagen. Så det var ju roligt.

Jag vet inte vad mer jag kan säga utan att låta förståndshandikappad.
Men det blir som det blir iallafall, tar det som det kommer.
Tack för en trevlig helg alla inblandade iallafall!


I dreamt I was missing
You were so scared
But no one would listen
'Cause no one else cared
After my dreaming
I woke with this fear
What am I leaving?
When I'm done here?
So if you're asking me I want you to know

Help me leave behind some
Reasons to be missed
Don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest



















everyone - a reason for a smile.

Man tänker mycket, förmodligen för mycket. Det är väl så man är gjord, programmerad att överanalysera, men den här gången vägrar jag göra det. Har även lyckats bra än så länge, förutom den vanliga "jag bor i norrland, vafan" depressionen som tillhör när man åker hem från södern. Jag försöker att på alla vis hantera det nu. Det är ju ändå bara en tidsfråga, ur alla aspekter, men det stressar mig en aning.
Hade precis kommit ur den förra minidepressionen jag hade över hur malplacerad jag känner mig när jag bor här.
Jag kan inte riktigt beskriva känslan, trots alla ord i mitt vokabulär.
Det känns bara så ofattbart tomt, jag gillar inte att andas den här luften.
Kan inte sätta ord på känslan att gå ut i södern, andas luften, se alla öppna landskap. Få alla känslor som det uppbringar att vara där. Åh jag vet att jag har försökt förklara det förut, så många gånger. Det väcker bara mer och mer frustration i min lilla kropp. Men det känns som om ingenting annat betyder något. Ta mig bara härifrån.


"En sak är säker, det är något i luften jag andas här, den är lättare och fyller mig på ett annat sätt, uppe i Norrland är luften tung och tär på mig." - Juli 2009


"Det finns något i luften här.
Något som får mig att känna mig hel.
Något som får min kropp att hela sig själv.
Det är något magiskt i luften här.
Något som förtrollar mig,
som bländar mig.
Något som gör mig stark i mig själv.
Det är något i det jag inandas.
som får mig att hoppas på en bättre tid.
Låt mig inhalera det magiska i luften här.
Alltid." - Augusti 2009



"Jag försöker verkligen finna en anledning

till att jag är här, att det finns en mening med allt.

Men jag känner mig malplacerad, missförstådd

och oförstådd. Det är inte riktigt någon som förstår

EXAKT hur jag känner, ingen som lyssnar
De enda som förstår.

Är de som flytt staden sen länge, pga. samma känsla som jag har nu.

Det är bara dom som förstått, alla andra ger mig tystnad och oförståelse
."
- Februari 2009.






You had my heart, at least for the most part.
I'm lonely and I am tired.
Can't help to wish that I was there.


horror

Vecka 15 horoskop:
Framtiden upptar dina tankar just nu, särskilt när du begrundar rent praktiska sätt att ta tillvara ...dina intellektuella resurser och utöka din förståelse för något. Studier eller resor är alternativ du kan överväga. Det ser samtidigt ut som om du har en trevlig person i din närhet som definitivt är hemma på de områden du sneglar på, och att ni tillsammans utgör ett mycket starkt lag. Tillsammans har ni en vilja att på ett djupgående sätt transformera olika tankegångar och trossatser... En transformation som kommer att ta de närmaste månaderna i anspråk. Framför dig ligger dock en svår konfrontation om principer.


Varför har de senaste veckornas horoskop stämt så oerhört mycket in på livet? Det är faktiskt nästan lite läskigt.
Jag är hemma i landet i Norr igen, med lite ångest som vanligt när jag kommit hem från södern.
Det är en så jävla annorlunda luft där nere, man kan andas på ett annat sätt. Det är svårt att förklara men jag har ju alltid känt mig så oerhört malplacerad här att jag både en och två gånger blivit deprimerad över att vara fast här.
När fan ska jag komma lös? Och hur ska det gå till? Många frågor som alltid snurrat runt i mitt huvud. Kommer aldrig fram till något logiskt svar. Hoppas kunna finna det inom en snar framtid. Förstår inte varför det alltid blir såhär, kanske inte borde åka neråt alls längre? Men det klarar jag inte heller, det vet jag. Save me, please.


Hemgång, framgång.

Jag vet inte vad jag ska säga så någon form utav "utvärdering" kommer väl att komma under kvällen, men kan åtminstone säga att det har varit en bra helg. Har fått träffa några nya trevliga människor och ni som följer mig vet att det är något av det bästa jag vet. Så hur allt än blir så kommer jag aldrig känna att jag åkte från detta tomhänt. Även om det är med lite delade känslor jag åker tillbaka upp till mitt land i norr. Ni vet ju även att jag alltid känt mig hemma söderut och gosh vilken fin stad jag spenderade min helg i. Gemytligt som tusan. Men helvete, säger jag. Ikväll kommer jag ha en mycket klarare bild iallafall. Det har gjort mig väldigt, väldigt glad att ha fått sms av så många olika människor i mitt liv som undrat hur det går och om jag lever. Det har fått mig att känna mig uppskattad och saknad. Så jag tackar för det igen. Jag uppskattar er, mina vänner. Jag överlevde, har inte blivit illa behandlad eller umgåtts med ett psyk. Kändes lite mystiskt att vakna imorse och ta lillpicket och lillpacket och åka hem. Men men, skriver mer sen ikväll. Över och ut :p

.

Dricker öl.. har inte tid att skriva, men har det awsome här i nypan, tänkte väl egentligen bara säga det. Och alla snälla söta vänner.. tack för att ni smsar och ser efter att jag lever, det uppskattar jag, vart enda litet ord, givetvis. Det är verkligen, verkligen uppskattat, men ni behöver inte oroa er, dock kommer jag hem på måndag, så lägger väl en rapport då.



Nära, nära, nära.

Ingen normal funtad människa skulle utsätta sig för det här. Nu har jag bara haft mensvärk tre gånger i mitt liv men minns ändå känslan så pass tydligt att jag kan säga att det är den molnande känslan som är i hela mig nu, hela vägen ut i foten. Det känns väldigt diffust och konstigt. Jag lämnade nyss södertälje, det betyder att jag har 30 min ganska precis kvar till nyköping, så den som inte önskar mig lycka till nu är en mupp! Hör ni det! Jag väckar alla lärare som kommit med stöttande kommentarer under veckan, ni är så snälla så :) nu ska jag förbereda mig mentalt för att kliva av tåget och hoppas att jag inte gör bort mig på en gång. Det kan åtminstone vänta några timmar... No turning back now.

Tåg, blickar och pirr...

Ja då sitter man på tåget och anländer till gävle om cirka 30 för tågbyte. Hittills har vi varit före i tiden och fick vänta in oss lite i iggesund. Så jag hoppas att det håller i sig hela vägen. Nerverna kommer och går, antar att det är så det ska vara. Jag tror och hoppas väl även lite granna att han också ska vara nervös. Han sa iallafall att han var det när jag ska att jag kanske kommer måsta fly. Haha skämt åsido så har jag inte för någonstans att fly så detta är liksom the road to heaven or hell. Haha man får hoppas på det förstnämnda. Om mitt inlägg är svårläst och konstigt upplagd så är det för att jag skriver på mobilen. Tänkte bara säga att läget just nu är under kontroll och jag smsar med karln och lovar att hallå er så uppdaterade som möjligt under helgen så att oh inte saknar mig allt för mycket, varför oh nu skulle göra det. Over and out for now <3

just live you life.

Då var jag nästintill good too go nudå, lite packning kvar samt plattning av håret, väntar även på en film och letar mina hörlurar så jag kan se på den under tågresan.

O sa att det kändes bra att säga "ses imorgon" och ja det gör det väl men ändå inte. PIRR PIRR.. förstår stundvis fortfarande inte varför jag gör detta, men det känns så jävla rätt som det kan bli. Så jag antar att det är därför jag gör det. Något annat vore ju mystiskt. *andas*
Blir några timmar sömn nu innan jag går upp 05.30 för att hinna fixa det sista samt mig själv. Bussen går 07 och därför bör jag gå härifrån 06.20 för att vara på den säkra sidan och jag lovar att jag kommer att titta i fickan efter biljetten ungefär var 100.de meter påvägen ner till bussen. Detta är inte ett dugg roligt, haha.
MEN jag känner mig själv, imorgon kommer jag vakna, packa det sista (är ju bra på att packa inför resor nu för tiden) gå till stationen och sätta mig på tåget, helt lugn. Lugn kommer jag även vara när jag byter tåg i Gävle. Kommer även vara lugn när vi passerar Den Kungliga Hufvudstaden och när tåget stannar kommer jag lugnt ta ner min väska, men gosse nu ska ni får höra. SÅ fort jag ska kliva ur tåget kommer hjärtat att dö, pulsen att höjas, benen att vikas och kroppen kommer att skrika: VÄND OM FÖR HELVETE.
Sen kommer jag skaka lite och sen förmodligen se honom stå någonstans och då titta ner i marken och typ dra lite i håret och sen ta ett djupt andetag och gå fram.

Sådär ja, märks att jag är van vid nervösa resor (nej detta är första gången jag åker och faktiskt inte har träffat personen alls innan, annars syftar jag på varje gång jag åkte ner till sthlm) när jag t.o.m vet exakt hur det kommer att gå till. All kärlek till min självkännedom.

Nu ska här levas livet, säger jag bara!

Det är nog den, min nya inställning till livet som får mig att känna att det här kommer att gå bra, kan inte bli mer än pinsamt och so what om det blir det? Bara kör! Finns absolut ingenting att förlora i livet när det gäller erfarenheter och eftersom jag älskar livet så, ja vad ska jag säga.

Det ska bli oerhört spännande.
Ska berätta lite om varför jag gör det här.
Den här mannen skrev till mig på bdb, kommenterade en bild jag lagt ut, en humor bild.
Han fick därefter min msn för att ha någon svensk att prata med under Vitryssland matchen (han befann sig i Kanada för att spela hockey) och på en gång började vi prata som om vi alltid gjort det.
Något som fortskred, varje dag därefter, flera timmar om dygnet, vad var det vi sa idag O, 13 timmar är vårat rekord? Det är inte dåligt tycker jag. Det har känts så bra, vi har varit så lika, tänkt likadant, tyckt samma saker och det har inte varit en massa "pinsamma tystnader" (om man kan säga så om msn, ni vet när man måste börja om.. "aha vad gör du nudå?")  utan allt har flytit på. Han verkar awesome och måste således träffas.
Så det är just det jag gör, åker och träffar en awesome människa i fyra dagar. Sen hur det går, det får vi se. Inga förväntningar så blir man inte besviken, som man brukar säga.

Ses imorgon!


men blä.

Ibland undrar jag själv hur fan det ligger till i lillskallen, fick världens skrattanfall när jag stod och provade kläder nyss inför mitt packande.. varför? Jo för att jag stod och gjorde mystiska rörelser med min mage när jag konstaterade att den fan inte ser helt okej ut! haahha jag skrattade och skrattade och skrattade, sen fick jag ångest över vad fan det är jag utsätter mig själv för. VAFAN är detta? Åka iväg på dette vis? man får ju börja fundera, tammefan. Vad det är frågan om. Och man ska inte tvätta jeans dagen innan man ska ha på sig dom, så nu håller jag på att gå in dom.. lovies ni vet.

Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns det här.. På samma gång som det är oerhört spännande så är det oerhört obehagligt, just nu är det lugnt. Liksom jag kommer att stiga på ett tåg tidigt imorgonbitti, jag kommer inte fundera eller resonera så mycket i varför. Jag kommer att kliva på, sitta och se en film, byta tåg och göra samma sak. Men förstår ni ångesten jag får bara jag tänker på att kliva AV tåget. Jag menar på är ju en sak. Men AV.
Att gå av tåget och gå och möta någon man aldrig mött förut, ja man kan ju börja fundera, faktiskt.

Hahaha, nåväl, jag ska kanske gå tillbaka till sovrummet och prova kläder och få ångest över mitt vedervärdiga utseende nu innan klockan blir allt för mycket, jag ska nämligen försöka sova i vettig tid ikväll.
Skulle vara bra om jag hittade mina hörlurar innan jag åker också så jag faktiskt kan sitta vid datorn utan att störa mina medpassagerare.

Nä ni, jag skriver mer sen när jag lugnat ner mig och tagit mig samman.

ÅNGESTEN!


nionde tillägget.

Ninth Amendment - Protection of rights nog specifically enumerated in the Bill of Rights.
(Nionde Tillägget - Skyddande av rättigheter inte särskiljt uppräknade i "Bill of Rights")


I plead, under the ninth amendment that we all have the right to be free.
If we don't feel safe, we can't be free.


Ja det gör jag verkligen.. vi har ju alla flera gånger kommit underfund med att vi aldrig kan känna oss helt trygga och hur vansinnigt detta är. Vi kan inte gå hem när mörkret fallit utan att känna rädsla för att bli påhoppade. Vi kan aldrig riktigt känna oss trygga i våra hem i rädsla att det ska bli inbrott. Man kan inte heller någonsin lita på någon annan än sig själv. Varför? Jo för att det finns så mycket kriminalitet i denna värld och det skrämmer mig, mer och mer för varje dag som går hur vårat land, Sverige blir mer och mer som det stora landet vars tillägg jag nyss citerade på översta raden.
USA med andra ord, deras kriminalitet är ofattbar men ändå tycker jag att vi inte är så långt ifrån och att vi utvecklar mer och mer kriminalitet. Det känns som om ingen gör något åt det, men å andra sidan, vad kan vi göra? Vad ska vi göra? När man inte ens kan känna sig trygg i en så liten stad som denna. När man blir påhoppad på vägen hem.
När man blir förföljd, när människor pratar en massa, smutskastar och förstör. Vi lever inte i en vacker värld och kommer nog aldrig att göra det. Men vi kan alla göra det lite bättre för våra medmänniskor. Vi kan visa för alla att det finns välvilja, hopp, tro och lycka.

Det känns lite som att det var min godtrohet för människor som ännu en gång satt mig i en situation jag inte vill sitta i, det var nog det som fick mig att få den närgågna mannen att bli just närgången ute på gatan, i min ensamhet. Man vet aldrig vad som kunde hänt, men jag skulle aldrig tilltala honom.
Men jag har alltid tyckt att om man möter någon ensam på en gata. Varför inte heja om denne hejar på dig?
Det brukar ge trygghetskänslor.

Det är sorgligt, vedervärdigt och fruktansvärt tråkigt att världen ska vara på det här sättet, att vuxna slår barn, att män slår kvinnor, att kvinnor även slår män (sällan), att vuxna våldsför sig på barn och andra vuxna.
Att de kidnappar, våldtar och lemlästar. När de vapenhotar, när de rånar, när de misshandlar. Ni vet vad jag pratar om. Ni vet allihopa och vi alla fruktar det.

Det är bortom allt mitt förstånd att man kan göra andra illa, psykiskt eller fysiskt.





vaktis

Jag ringde vaktmästaren idag och berättade om vattnet som varit borta i tre dagar. Han sa att han antingen kommer i eftermiddag eller imorgon. Tio minuter senare plingar det på dörren och där står en vaktmästarsgestalt. Dock inte vaktmästare, han jobbade extra med honom idag och kom för att kolla på vattnet.
Och ja som ni vet så räckte det att han tittade på kranen.
Men vi pratade under tiden och när han fixat luckorna sa jag:
"Jag kanske bara behöver en man helt enkelt."
- Ja, kanske det, kolla på internet, finns många bra sidor där man kan träffa någon.
"Eh hehehe ja jo så är det ju!"

Vi fortsatte slösnacka och min tanke gick tillbaka till "kolla på internet".. detta kom alltså ifrån en lite äldre man och ja det är ju just det jag gjort. Hittade ju en karl där, eller rättare sagt, han fann mig och honom ska jag träffa i helgen. Tåget går runt 08 på torsdagmorgon och ja nu ska jag börja välja kläder och hitta bagen så jag kan packa.

Spääännande!


men ja.

Då var man sådär nytränad igen, provade på Elise magövningar innan jag åkte på innebandyn, men om jag ska vara ärlig så får jag ju så jävla ont i ryggen av sånt här hemma tränande, men jag körde den och mina ändå.
Sen vankades det innebandy för exakt hela slanten och jisses, det var en bra träning folket! Gick faktiskt bra, riktigt jävla bra stundvis t.o.m. Man får vara nöjd över sin insats.

En rolig sak.. BARA för att jag ska åka bort så händer det sjuka många saker? Folk vill ha mig till diverse jävla städer... Vetlanda och gud vet. Men nu vet jag iallafall en till tillflyksort alla ni som är oroliga, kommer att ha fina manliga vänner i Stockholm som jag kan fly till om O är psyk. (igen: jag tror inte att du är det!)
Så det känns ju fint. Dock dumt att jag inte visste detta innan, tåg är ju inte så roligt när man kan åka bil. Men men.

Nä man kanske ska duscha och bli människa igen. Tack för en trevlig träning alla inblandade.


music.

sofia says:
tell me, vad lyssanr du på nu?
för jag vet att du inte har det tyst hemma....  
Alexandra says:
Hahaha   
hardcore superstar - we don't celebrate sundays
innan vare faktiskt
alexandra burke - bad boys   
sofia says:
kung, new song
Alexandra says:
vilken av dom?   
sofia says:
båda tor jag hhaah
Alexandra says:
Nice   
lyssna iallafall!


Ja det är ju ganska allmänt känt att det inte är en enda tyst stund här hemma, knappt när jag sover. Sover jag på natten som en normal människa (händer sällan) så är det tyst, men oftast sover jag på morgonen eller dagen och då har jag alltid musik på. Så det är bara att komma om ni vill ha låttips!

Bjuder gladeligen på det, för man kan inte leva utan musik! En dag utan musik blir tom och tråkig. För även när man är på dåligt humör så kan man lyssna på musik och bli hur jävla glad som helst.
Musik är livet <3



 

I don't care what you think.

The best of us can find happiness in misery.





.

Ja nämen lägg på innan jag ens hinner säga något.. ett ilsket men trevligt mail skickat till fkassan.
Jag gillar inte er, ett dugg!

INNEBANDY ikväll <3


galenskap

Du har plats 73.. du har plats 67.. blblabla du har plats 37.
MEN SVARA NÅGON JÄVLA GÅNG!

Man blir ju galen, jag har även ringt dom en miljon gånger, de får aldrig någonsin arslet ur vagnen, vafan får ni betalt? Inte ens när jag vart lovad att bli uppringd inom 2 dagar för tredje gången så blev jag uppringd. Ursäkta men vart är mina pengar? ge mig dom.. NU.

"Du har plats 28 i kön, just nu är vi 17 handläggare som jobbar för att hjälpa dig"
Ursäkta men det skiter väl jag i?

Jag gillar inte fkassan idag eller de senaste 2 månaderna jag velat ha mina pengar.




"Listen to me carefully, my hearts been doing time"


varde ljus.. eller vatten?

Min mor är en sådan, ett sådant litet troll, av sådant slag att hon tycker det är roligt att reta mig, jag retar henne förvisso säkerligen fem gånger mer. Men har varje dag nu fått sms om hur kort tid det är kvar tills jag åker. Förstår inte riktigt vad hon får ut av det men hon tycker det är roligt. Även varje gång vi ses "Nu är det inte många dagar kvar" - men herregud!

Så det ska bli intressant att åka och tvätta med henne dagen innan jag åker, får se vad hon har i göringen då. Blir nog en massa stressande som gör mig än mer nervös. Om jag känner henne rätt iallafall.
Vi har ju den sortens relation att vi snackar om allt, verkligen allt. Vilket även öppnar upp de här möjligheterna att jävlas med varandra, speciellt när det gäller män av någon anledning. Det är ju nästan så att man börjar fundera.

VARDE VATTEN! Ja ni vet.. man ringer vaktmästaren efter att ha varit utan varmvatten i köket några dagar, vilket resulterat i diskberg ala mount everest. Så räcker det att han kommer hit och tittar på kranen så fungerar vattnet igen, utan att göra något. Det är som om kranen vet att doktorn ska komma och därför blir frisk. När han väl var här så gjorde han så att mina luckor slutade vibrera, så nu Emelie, slipper du stå emot dom och halvsova för att de ska vara tysta när du sover här om helgerna. BRA va?
Så tack vaktmästaren för att du kom och tittade på min kran tills den fungerade och för att du tystade mina luckor.

Och av kommentarerna jag fick under gårdagen/natten/morgonen så stod en ut liiite mer än dom andra.
Eftersom det inte riktigt var en kommentar på något jag skrivit utan mer en komplimang på något förunderligt sätt. Tack för det och man behöver inte känna mig på riktigt för att kommentera saker ;D


Nu längtas det iallafall, så det känns såhär i kroppen: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!


mhmm.

Vad ska man säga? Ja man ska nog inte säga mycket, förmodligen ingenting alls.
Men hahaha, du kanske ska vända dig till folket i fråga istället för att hålla på sådär?
Bara en tanke. En tanke från en inte så insatt men små irriterad människa.

Min mage klarade av rotsaks och korvgrytan jag gjorde samt åt idag.
Så det var ju en stor framgång, det är förvisso rätt snäll mat.
Så det blir samma till middag imorgon om jag inte äter laxen.
Har dock inte alla ingredienser.. men Linda, receptet från idag kommer snart. Lovare.
Jag undrar även hur det gått för dig idag och hur det kommer att gå imorgon.
Hör av dig (inte för att jag betvivlar att du skulle glömma)




Alltså min kropp.. haha lillkroppen.
Bara tanken gör så att den blir helt till sig, det sprätter lite.
Pirrar lite, rycker lite. Haha jag vet inte. Jävligt konstig känsla detta.
Svår att sätta ord på trots min otroliga förmåga att sätta ord på saker och ting.
Lite.. diffust, härligt, förväntansfullt, nervöst, adekvat, märkligt som fan.
Kan inte ta lillpekfingret och peka på känslan. Känns så himla weird.
Har en sak att säga: iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!


Mustasch har underhållt mig större delen av kvällen, tack så mycket!


Svar På Tal

anonym om bra jobb.:
när och varför gjorde du och sophies pappa slut?


Jag vet inte hur många gånger jag får den här frågan och jag vet inte hur många gånger jag svarat på den, om inte i Svar På Tal så i mina rullande texter. Det är dock en intressant fråga då jag inte kan sätta ett precis datum på när det tog slut, det var nog dött väldigt länge, iallafall för min del och kanske även för hans med tanke på hur det tog slut, dock vet jag att han ångrar det sättet och att han ångrar att det tog slut. Att han inte ville det när han tänkte efter, men gör man som man gör så gör man. Så att säga.

Vi separerade och utförde bodelning under nov-dec 2008. Vi träffades någon gång efter det men det har varit omöjligt. Jag har ingenting kvar för honom, inte ens det gnutta även om han har det för mig, kanske. Har verkligen verkat så, på många sätt.
Varför.. varför, har jag sagt alla gånger att det är våran ensak och att jag inte gör misstaget att skriva ut det igen med tanke på alla skit som kom till följd av detta uttalande. Man får vara försiktig med varför även om jag berättar för de nära och kära som jag tycker behöver veta och som jag känner att jag vill berätta för helt enkelt.

Inget jag tänker vika ut här även om jag sååå många gånger så gärna vill. För jag vill visa och berätta.
Det gör jag anonymt istället och till mina vänner som sagt. Det har varit en lång historia, som jag lagt så långt bakom mig det bara går och det är inte mer än rätt att låta det ligga kvar där.

Bortträngning.
I just despise.


Hoppas att detta svar ska räcka ett tag framöver. Och våga stå för vilka ni är, jag brukar inte publicera anonyma kommentarer eftersom det känns onödigt, men nu kände jag att det var nödvändigt att reda ut detta lite igen.

bra jobb.

fre 24 apr 2009 07:38
hmpf, du borde förbjudas att bära skinnjacka.. drop dead gorgeous girl


Så det var därför och även min vetskap av att jag faktiskt ser bra ut i min jacka samt att jag faktiskt gillar att ha den på mig och det faktum att det börjar gå mot vår som fick mig att börja leta efter min jacka..

"Seek and you shall find" sägs det ju och jag sökte, väldigt länge.. Jag sökte i hela lägenheten, jag sökte på vinden, igenom 10 kartonger och tre påsar, gav upp och insåg att jag ännu en utekväll skulle få ha ullkappan på mig. Nu gick jag upp igen fast besluten att riva ut hela vindsförrådet i korridoren.
Ställde mig där jackan logiskt vis borde vara och således vid de kartonger jag kollade i förra gången och såg under en leksaksspis att vafan; den där har jag inte kollat i.
Tar fram den och vad är det första jag ser när jag öppnar den? Jo min skinnjacka och alla andra vårjackor. Grattis, Alexandra, grattis. Jaja, blev iallafall en snabb sökning. Så mer tid till musik och shiet nu! YEY!




chock

Men alltså.. haha ursäkta mig, men vad äre frågan om? Vad är det lillfrågan om? Vad ere mere? Hahaha alltså.. haha gosse nu tror jag väl ändå! (trodde jag inte förut så tror jag garanterat nu.. NU tror jag..) Skärp dig, är du på riktigt? Tillåt mig att skratta. Du är la go du. Man tittar ut och allt man ser är stornäsan vettu. Det är ju så att man blir glad i lillkroppen. Någon annan var inte lika nöjd. Så det vart lite jobbigare än tänkt, men gick utmärkt ändå.

Haha nämen detta blev ju en skrattfest utan motstycke i modern tid. (kanske inte men vafan? jag är chockad)

Nåväl, nu sitter jag här ensam, funderar på att kolla vart allt folk håller hus eller så kanske jag borde städa, det ska jag iallafall göra innan jag åker så jag får komma hem till nystädat, är det inte det bästa som finns? Resa bort och komma tillbaka till ett städat hem, ja fifan. Riktigt, riktigt härligt.

Men alltså.. HAHHA ser jag farlig ut eller? Är jag farlig? Nåväl, jag verkar ha vunnit slaget, men jag vill inte ha det såhär. Trapphusmannen, yeeey! Alltså, väx upp. VÄX UPP, du är för fan 23 år gammal, visa det någon jävla gång?


"hahahaaaa nee..det är en patetisk liten man det dära"
Liten var ordet, tack L för det! Letade länge i vokabuläret efter något passande och du kom med det. Patetisk liten man!

yey

"Sloo - allt dåligt du kan tänka dig, det allra värsta dåliga du kan tänka dig."

Så var det med den saken och har varit så i många, många år.

Jag tänker inte mycket just nu och jag vet att mina vänner har rätt i många saker som de säger, no doubt about that. Men ibland så måste man får vara mer, man måste få göra mer, man måste få agera ut, vifta lite på små armarna och bara köra. Och we sure did i helgen, längtar som fan till att få se videon vi spelade in medan vi tog en tur down teaterlane och sjöng och gestikulerade till Roger Pontare - När vindarna viskar mitt namn.


"Fly on the wings of love!"


Det är så roligt att prata med dig. jag vet inte.. är lite. kan inte sätta ord på det riktigt.
Men vi får väl se, som sagt, får väl se.

Och Du? vad fan är problemet, kommunicera med mig? SVARA hur det blir imorgon? jag kan inte gissa mig fram och ditt barn vill veta. Tro mig hon vill veta. Hon vill träffa dig och det är bra om jag vet vad jag ska säga till henne om när hon ska dit.. ska det vara så jobbigt varje gång dagis har stängt på måndagar? Snälla nån.
Giv mig styrka. PUSS liksom.. o.O


förmodligen

Ja, Emelie, det kanske är stört, det kanske är dumt och konstigt och något man inte brukar göra.
Men som du säger och jag vet inte om det är bra eller dåligt så är jag rätt oberäknelig, hittar på en massa "bus" mest hela tiden, lite spontant och man kan aldrig riktigt veta vad jag ska göra här näst. Ena sekunden är jag på en plats och bara någon stund senare är jag någon helt annanstans, påväg någon annanstans.
Tar vara på chanserna som uppenbarar sig och anammar stunden.

Så det är ju inte helt otippat att jag sätter mig på ett tåg ner till Nyköping till någon jag aldrig träffat. Så kalla mig dum, för det är ju inget man gör varje dag. Men folk gör det och jag säger; vafan, live the life.
Och jag har väl kanske inte alltid varit sådan, men det senaste 1½ åren iallafall och det känns faktiskt helt jävla fantastiskt om jag ska vara ärlig. Så jag tänker inte dölja det, jag ska sätta mig på ett tåg och vara borta i fyra dagar hos en man jag aldrig träffat, som jag "bara" pratat med x-antal timmar om dygnet, som hållt mig uppe hela nätterna i en och en halv månad. Och det kanske är "dumt" men det ska bli jävligt, jävligt spännande.

Att träffa nya människor har sällan skadat eller dödat någon.

Och Emelie, jag lovar dig (och dig med mamma) att höra av mig.. FLERA gånger om dagen, men min magkänsla säger att det kommer att gå bra, även om E gjort mig lite nervös med dagarna med allt sitt snack om vad som kan vara fel på karln, och nej jag har iaf inte märkt några tendenser till någonting och tro mig, jag har en backup om han nu skulle vara psyk.. (O, jag tror inte att du är det) Det är Nyköping, antingen så flyr jag till min bekanta där eller så tar jag buss till Stockholm. Men som sagt, magkänslan säger ingenting negativt.

SPÄNNANDE! späähäääännande. Föhjähvählikt spännande.



high on life

Without a doubt the best and beyond helgen någonsin. aldrig någonsin i mitt liv har jag varit med på maken av awesomeness. tack, tack, tack alla inblandade.
Ryssen var ju en aning obehaglig, hörru, bara för att vi tog två danssteg tillsammans så betyder inte det att du paxat mig och kan komma och dra i mig bäst fan du vill. UPPHÖR med det. Bete sig, kallas det.
Och whats up med all osmidighet? hahaha jag dör. Vi tackar ödmjukast stockholmaren för kläderna, tack.
Men tjejer, vad ska jag säga, You are the fucking best, helt enkelt. Gillar er jag.
Ser fram emot nästa gång redan nu. 24.de? Baseballs? RÖJA?
Nämen, har fått många kommentarer om hur rolig jag varit i helgen, som om det var nytt, men ja det blev väl lite extra antar jag. Men tack iallafall. Jag är nöjd och redo för en helg på annan ort. Kan bli spännande, men där får man väl bete sig lite. Inget är som Härnösand, det är bara vi som vet hur man gör. Så att säga.
Dansa på borden till Runke Balle.. ja jag vet inte? Det är ju så jävla dåligt att det blir bra.
Jag och Emelie satt nu på morgonen på donken och försökte som beskriva desse fester med desse människor och det är verkligen.. äckligt, stört men så fucking jävla awesome.


"Skaffa dig en egen jävla påse, vad ere mere?"

"jaha.. men hur gammal är du då? 45 eller?"


Och.. det var brandmannen från Halloween, det var det. Jag hatar att minnas saker.


elise says:

Ja, men jag var trevlig mot honom   Pratade och låtsades smo ingenting.... hahaha men en sak är säker

vi mammor är omtyckta ute

väldigt omtyckta.

Alexandra says:

Ja jag veeeet

elise says:

vi har alltid mest karlar runt oss

Alexandra says:

kom fram utanför.. "alltså jag såg er där inne och måste bara säga.. ni är så jävla vackra"

jag: ja vi mammor kan

"nej ni är inte mammor.. ni är milfs"

bah ja jo


elise says:

hahahaha vem sa det?

Alexandra says:

men det är ju för att vi är så jävla härliga



Torsk i grädde

Dagens recept (till Linda)

Detta är simpelt söta du.
Du behöver:
Torsk (Allaska Pollock)
Potatis
Matlagningsgrädde
Kryddor

Tina fisken och lägg i stekpannan, fräs tills fisken blir vit och delar sig.
Låt stå under omröring i cirka 3 min till för att vara säker att allt är vitt.
Slå sedan över matlagningsgrädden och låt puttra.
Krydda med salt, svartpeppar, vitpeppar och salladskrydda (ja hör och häpna)

Gör potatis eller potatismos till.






short.

Jag har lite svårt att förklara det, lika svårt som för någon månad sedan, så jag tänker inte ge mig in på ämnet ens.
Men varenda liten molekyl skriker.

Verkar ha löst helgen nu.. VERKAR..

Har snackat med en trevlig brud hela kvällen på msn, jag gillart! ;D



quotes

Sophie och jag samtalar som vanligt påväg hem från dagis:

"imorgon, drakborgen me viggo, emelie och krille"
- ja det blir ju roligt
"jaa jag gillar viggo och emelie"
- vad bra, men om mamma gillar emelie så kan du gilla viggo?
"jaa!"
- men vem gillar Krille då?
"Ingen!"


.

Tittar på något barnprogram som heter miljöhjältarna, där de städar med massa naturliga ämnen, såsom citron och konstaterade en klar fördel med att bo i Norrland.. Inge kalkfläckar! Moahahaha <3

Jag inväntar på att Sophie ska bli trött och sova så att morgondagens problem kan tas itu med på riktigt, ska ringa något samtal och kolla om det kan lösas. Vore fördelaktigt.


Läslogg.

Observera att denna version är direkt kopierad ur Word och när man klistrar in den här försvinner alla indrag och dylikt, så det blir nästan som en smörtext. En liten kladd. Nåväl, detta har jag skickat in idag. Efter att äntligen har orkat skriva sista delen. Del nr 5.

"Hoppas det ska smaka"

Låt den rätte komma in.

Trettio år har platsen med de stora betonghusen i jordfärger funnits, för trettio år sedan kom dem med bilar, flyttbilar, likt pionjärer från förr med allt de ägde instoppade i dessa fordon för att börja ett nytt liv. De bar sina möbler som de noga placerade ut i hemmet, fyllde sedan tomhålen med nya saker. De tänkte sig ett drägligt liv, här kan de bo, som på många andra platser.
Det var skapat i det syftet; för att människor skulle ha någonstans att bo.
Denna plats, där det förr bara existerade skog var blankt, ett nytt blad som behöver skrivas. Utan historia, innan var det ingenting speciellt där, bara en sjö som bar på ett stilla lugn.
Det fanns inget att berätta om, inget att hitta på sagor om, eller så var det tvärtom, eftersom det var utan förflutet.
Nu fanns det trevåningshus, ett centrum där det fanns lekplatser till barnen, där grönområdet sträckte sig runt hörnet. En bra plats.

Lastbilschauffören hade blivit tillsagd att köra Norrköping-Blackeberg (Sthlm) med en lätt last, nästan för lätt, de ägde i princip inga möbler. Enda konstigheten var att det skulle utföras nattetid, OB-tillägget var inget bekymmer.
”Självklart ifrågasatte jag inte det” log han.
Han minns den körningen väl, det var en man och hans dotter.
Åkarens mun vred sig bekymmersamt när han fick veta vilka han körde den natten.
”Det var som fan.”
18 oktober: Norrköping-Blackeberg (Sthlm)
Det var han som kört dem, han som flyttat dem. Mannen och flickan.
Han tänkte aldrig någonsin berätta det.

Titeln Låt den rätte komma in anser jag drar åt sig uppmärksamhet, man vill gärna veta varför boken fått just det namnet och det skiljer sig ur mängden med boktitlar som ofta reflekterar sina böckers innehåll ganska väl.
När jag först uppmärksammade boken var på julafton 2005 när jag fick den av min farbror, jag öppnade den medan jag gick in i köket för att hämta något att dricka, där på bänkskivan bredvid kylskåpet blev jag sittandes tills min pappa kom och sökte mig. Två väldigt sena kvällar/nätter senare låg den på min säng, utläst.
Den första av fem delar i boken inleds med två citat;
Kärleksgrubbel, ger er trubbel grabbar! – Siw Malmqvist - Kärleksgrubbel

I never wanted to kill, I am not naturally evil,
such things I do just to make myself more attractive to you.
Have I failed? - Morrissey - The last of the famous international playboys.

Redan här får man en liten inblick om vad den här delen och således antagligen hela boken kan komma att handla om, det klassiska; kärlek och mord, att sälla sig till någon/några andra för att bli godkänd, för att få bekräftelse av vederbörande.

"Och vad tror ni att det här är för något, då?" Gunnar Holmberg, poliskommissarie från Vällingby, höll upp en liten plastpåse med ett vitt pulver i. Blickarna for i klassrummet, mellan varandra och påsen, alla visste vad den innehöll, inte för att det var uppenbart för ögat utan för att lektionen handlade om droger.
"Är det bakpulver tror ni? Mjöl?"
Oskar ville svara, få en blick av polismannen, en bekräftelse om att han existerade, att någon kunde se honom. Han räckte upp handen väl medveten om att det var dumt.
”Ja?”
”Det är heroin va?” sa han undrandes.
”Ja det är det, hur gissade du det?”
”Jag läser mycket och så där.”
Polismannen frågade klassen hur mycket de trodde att innehållet i påsen var värt. Oskar behövde inte svara, kände ingen längtan efter bekräftelse mer.
Han inledde en fantasi om hur polismannen tog honom åt sidan på rasten, att han fick berätta allt han är med om varje dag. Han drömde sig bort om hur polismannen tog honom i sin famn och lyfte upp honom.

”Grisen! Är du där?”
Han stänger fort dörren om sig och sätter sig i fosterställning på toaletten så att ingen kan se hans fötter om de tittar in under dörren. Han visste förvisso att det ändå bara var en tidsfråga innan de hittade honom, innan de kunde trycka ner honom i toaletten. Men han hade dragit slutsatsen att ju längre deras jakt fick pågå desto kortare blev hans straff. Hans straff för att han var, ful eller äcklig. Sen lät han dem slå och sparka på dörren och sakta såg han hispan åka upp.
Pojkarna triumferade med att de hittat honom.
”Skrik som en gris!”
Och Oskar skrek, ihopkrupen på golvet, grymtande medan han tittade ner i golvet.
Helt plötsligt blev det tyst, de hade gått medan han satt där på golvet, förnedrad.
Men han hade kommit undan det riktiga straffet.

Håkan satt och lurade i skogen, han hade tänkt ut den perfekta platsen genom att titta på kartan. en bit in i skogen hade han hittat ett undangömt ställe, en sänka med ett träd i mitten, där hade han ställt sin utrustning.
Efter en lång väntan, nästan så lång att det var dags att gå hem såg han en pojke komma gåendes längs med skogsstigen. Perfekt!
”Ursäkta? Vad är klockan?”
Nervöst tittade pojken på mannens armbandsur.
”Den är trasig.”
En kort stund senare bar mannen upp pojken i skogen.


”Du får absolut inte gå ut i skogen något mer, hör du det?” sa Oskars mamma förtvivlat.
En pojke i Oskars ålder hade nämligen blivit mördad igår i Vällingby.
Oskar gick ändå ut den kvällen, men bara till lekplatsen på gården. Han tog fram kniven han hade gömt i byxlinningen.
"Vad glor du på? din jävla idiot? Vill du dö, eller?"
Trädet svarade inte, Oskar körde in kniven i det, försiktigt, ville inte skada eggen.
"Så går det om man glor på mig"
Han tystnade, tyckte att han hörde något. Lyfte upp kniven i ögonhöjd och på knivens blanka egg speglades en flicka på klätterställningen. Han satt tillbaka kniven i byxlinningen.
"Hej"
Hon tittade på honom.
"Jag sa hej"
”Jag hörde det.”

Hon luktade, inte som intorkat svett, utan mer som, ja som hans hund hade luktat när den hade det svårt infekterade såret som fick den att avlivas.
Hon kastade upp portdörren som om den vore ett pappersblad, han var förvånad, för trots hennes utmärglade utseende så var hon tydligen rätt stark.

Hennes namn var Eli, hon framstår i början som en vanlig, harmlös men aningen mystisk tjej, med tiden inser man att hon är någon annan än bara en vanlig tjej, i boken beskrivs hon mycket utefter hur hon agerar och mindre i ord om hur hon ser ut. Utseendemässigt framgår det främst att hon är utmärglad och ovårdad. Hon finner kontakt med Oskar, hennes granne, en mobbad kille som snabbt finner tycke för Eli. Han ger intrycket att vara en ganska störd, hämndlysten ung man med ett nästan skrämmande intresse för morbida händelser, men med ett stort hjärta med stor plats för hans och Elis relation.
Han har en dålig relation med sin far och upptäcker snart att Elis pappa, Håkan inte verkar vara den bäste fadersgestalten han heller.
Håkan, som i själva verket inte är Elis pappa utan hennes tjänare gör i princip vad Eli säger, om än lite motvilligt, allt detta i hoppet om att få vara hennes älskade. Han framstår som en desperat åldrande man, med en aning labilt psyke pga. att han framstår som en pedofil, vilket inte står i klartext någonstans men som verkligen lyser igenom i allt han säger, tycker och tänker och givetvis genom hans agerande.

Miljöbeskrivningarna står absolut i fokus, man får en oerhört fin bild av hur allting ser ut runt omkring karaktärerna, allt från lekplatsen, skolan till skogens förfarande storhet. Utan att det sägs så ser man hur dunkelt det är i skogen när de går där, man ser solens ljus trycka sig igenom molnen under dagarna och i beskrivningar angående kläder och aktuella leksaker och sysselsättningar så märker man att det handlar om tidigt 80-tal.

I boken framkommer både externa och interna konflikter.
Håkan har en konflikt med honom själv, då han så oerhört gärna vill ha Eli att han gör exakt allting för henne, även dödar, bestialiskt varpå han rättfärdigar för sig själv att det är ett korrekt handlande eftersom han ska erhålla det han önskar mest i hela livet, den andra delen av hans medvetande avskyr verkligen sina handlingar och känner ångest över dem. Det känns även som att han skäms över att han vill ha Eli och berättigar även detta med att hon faktiskt är äldre än honom, trots hennes barnakropp.

Det bästa exemplet på en extern konflikt är mellan Oskar och hans mobbare, som han dagligen går och är rädd för, som dagligen gör honom något ont, om det inte är fysiskt så är det psykiskt. Han gör allt för att undvika dem varje dag, men kommer sällan undan.

Det känns som att peripetin i Låt den rätte komma in kommer i och med Håkans fall ner i marken efter att Eli druckit av hans blod och sedan blivit tvingad att hoppa upp på taket innan processen var slutförd. Kort efter detta kommer även informationen om att Eli egentligen heter Elias och inte är en flicka till Oskars vetskap och hans värld slängs mer eller mindre upp och ner.
När sedan polisen ingriper och lyckas gripa den skyldige mannen så börjar slutet på boken, den sista femtedelen, även i boken kallad ”Femte delen – låt den rätte komma in”

Det var fredag och trettonde dagen den månaden, november.
Poliskommissarien Gunnar Holmberg var åter på plats på Blackebergskolan för att prata med eleverna men denna gång i annat syfte, han var där i sällskap med två tekniker från centrum och en blodstänksanalytiker från SKL som var nere i simhallen för att säkra spår.
Igår kväll blev nämligen två ungdomar dödade och en pojke är försvunnen.
Det hade visat sig att den försvunne pojken var samma pojke som svarat på hans fråga om vad som var i påsen med heroin. Han minns honom väl.
Jag läser mycket och sådär.
Hans minns väl att han trodde att den här pojken skulle vara först ut till polisbilen, men han kom inte alls. Det var synd, han hade tänkt ta med honom på en sväng, för att stärka hans självförtroende, för att ge en gnutta hopp om att allt blir bättre.
Poliskommissarien tittade igenom sina anteckningar från samtalen med pojkarna som befunnit sig i badhuset under gårdagens händelser. Ett ord var återkommande: Ängel.
Men det var knappast en ängel, tänkte han. En ängel som halshugger pojkar.

Psykologer var på plats för att samtala med pojkarna, som alla visade tecken på att ta händelsen allt för lättvindigt, som om de återberättade en film, som om det inte hänt.
Det som var med oroväckande var att blodstänksanalytikern kunde bekräfta allt pojkarna påstod ha hänt, blodet hade hamnat på sådana platser, färdats genom luften och landet på platser som bara är möjliga, om halshuggningarna skett av något flygande. Något luftburet.
Det var just detta faktum som alla poliser nu arbetade med att förklara, eller förmodligen bortförklara. Gunnar, önskade sig bort medan han såg ner på sina anteckningar.
En ängel hämtade Oskar.
”Det kan inte vara en ängel.”

För Oskar var det en ängel, en ängel som hämtat honom ur skräcken.

Biljettkontrollanten på sträckan Stockholm – Karlstad tittade på pojken, bad om hans biljett medan han tittade på pojkens koffert. Det var inte ofta man såg sådana nu för tiden.
”Är det dina kartonger också?”
Pojken nickade. Stefan gick därifrån, drog igen kupédörren med orden; Trevlig resa.



Hoppas det inte var för svårläst utan indrag och dylikt. Om någon orkade läsa, dvs.


morgonstund har skena i mun.

Nu sitter jag och färgar håret innan jag ska skriva klart en skoluppgift och skicka in för nu vill jag ha FLER uppgifter! El pronto. Ska även boka tid för ett prov tills efter lovet. Jajjamensan.

Sitter och tittar på "jag-har-ett-barn-som-busar-hela-kvällarna-misären" och funderar på om det är någon mening att plocka upp allting, förmodligen inte.

Barnet som stökar ner är förövrigt riktigt pepp inför Drakborgen så det blir roligt imorgon, påtal om det så måste jag ringa min mamma nu så jag får stolen ur hennes bil. Och helvetet vad hungrig jag är, men ska ha skenan i käften en stund till, sen hugga in på mina äggfria bullar. Ja för er som inte noterat så är jag äggallergiker även jordnötter och lite smått och gott, inget som påverkar mitt liv så värst men enligt mitt försäkringsbolag skulle jag vara handikappad. Vad dom nu menar med det, förståndshandikappad kan jag ju gå med på iallafall.. haha!

På lördag vankas påsk släktmiddag hos min käre far och min käre dotter ska få stanna kvar efteråt medan jag förgyller tre söta tjejers liv. Som Sophie längtat efter att få sova hos morfar igen, har bara skett två gånger förut och hon gillar det verkligen. Jag tror att min och brors tal satt där de skulle. Får se hur länge de påverkar honom.
Vi älskar dig!


RSS 2.0