E <3

http://allehanda.se/start/harnosand/1.1482048

Det finns egentligen inte tillräckliga ord, men när det är allvar så är det och den här gången kan man inte förneka att det är på riktigt. Man har uppenbarligen en anledning att misstro myndigheter.
Om de lägger ner resurser på att utreda brottsoffer och sedan säger att de är så underbemannade att det nästan tar två månader att få en tid hos dom för ekonomiskt bistånd, så borde de prioritera att undersöka de som faktiskt tagits för _frivillig_ drogning eller misstänkt misshandel av barn. Barn som på dagis/skolor visar tidiga tecken på misskötsel i form av otvättade kläder, dålig hygien, tysthet, extra behov av närhet och något så klyschigt som dystra teckningar.
Barn som faktiskt blir lämnade ensam i timmar, medan föräldern/föräldrarna är ute och roar sig. Barn som gång på gång blir psykiskt och/eller fysiskt nedtryckta, de som lever i ett så stökigt hem att de inte ens kan ta sig fram utan att kliva på något. Där de får tala sig till att få en macka. Ja det finns en hel drös saker att engagera sig i.
Det finns så många barn som kommer hem till alkoholister, misshandlare, kriminella.
De barn som lever i rädsla.

Och en sak är säker, deras barn är inget sådant barn. Inget sådant barn som behöver oroa sig för någonting.
Och mamman är som alla andra mammor som roar sig ibland.
Visst är det väl så att "unga föräldrar" (om man måste sätta en benämning på "dom)" festar lite oftare än andra, men det gör dom verkligen inte till sämre föräldrar när barnet är vaket och man har sitt ansvar.
Jag har varit ut och festat och fått mitt barn "levererat" till mig kl 9 på morgonen, jag går upp och tar mitt ansvar, no matter what. Jag dricker inte mycket när jag är ut, är aldrig sådär riktigt full som många andra. Jag är sansad och vill ha kontroll över hur jag beter mig. Dels för att jag vet att det är många som iaktar mig och dels för att jag känner att jag inte har något behov av att förfriska mig så pass mycket att jag inte längre vet vem jag är, vad min kropp har för sig.
Jag är glad att jag inte anmälde detta personligen, jag hade inte klarat av att hantera en sådan här situation.

E, du vet att du är stark! Jag beundrar dig för detta.

Det är tragiskt att det ska bli såhär..
mycket bara för att hon är hon och att hon är "ung förälder".

Varför ska det vara svårt?

och när ska vi börja agera,

Med och för barnen?
Och inte förstöra för dom, genom att felaktigt anklaga.
Och inte förstöra för dom, genom att inte agera.
Och inte förstöra för dom, genom att kategorisera.
Det finns annat, som är viktigare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0