shiet

Jag är glad, det är sommar och jag känner mig nästan lika lycklig som jag var förra sommaren, för er som inte vet så förlovade jag mig med Johan den 16/7 förra sommaren  innan Maiden konserten (och erhöll mitt körkort precis en vecka senare,) och jag tyckte att jag var lyckligare än på länge och sen efter sommaren rann det ut i sanden som alla mina nära vet. Men det känns som om allt vänt till det mycket bättre nu och jag är väldigt nöjd med min tillvaro som den är. Jag kom precis hem från en dag på smitingen med söt tjejerna och ska tydligen tillbaka dit vid 19 för att spela lite volley! Gah som jag längtat! Hinner nog inte träffa min sötsak förrän imorgon eller kanske ikväll om min sandiga kropp är välkommen till honom. One can only hope. Nu tänker jag göra något galet och lägga mig på min balkong en stund till innan det är dags att ladda om för sanden.

I'm a happyface!



Cruising igen tack?!


everything and nothing

Det märks att det är varmt när vätskan är slutsåld på Härnöhallen, eller så är de bara inkompetenta som inte köper in tillräckligt. Helgen har varit underbar och trots den extrema hettan som gett mig ett och annat värmeutslag så känns det som en väldigt bra helg. Nu är det dags att ta på sig badkläderna, om än motvilligt och packa en liten väska med atteraljer för att åka ut med två av mina favorittjejer till smitingen för lite solning och dylikt. Gah? Jag är lite nervös och otålig samtidigt? Det där med bikini är inte min grej och jag ska dit med två stycken väldigt smala tjejer.. jag vet att jag fortfarande kan skylla lite på min graviditet, men kanske mest på Gangsterns och ölens existens. Nu är det en sån där pappavecka som jag avskydde förut, men nu känns det helt okej, för jag vet att jag kommer att få träffa henne en hel jävla del ändå och det är helt fantastiskt.
Imorse åkte jag VÄLDIGT motvilligt och besiktade Johans bil kl 07.20 för att han börjar jobba 06.45. De var väldigt trevliga där, jag och Sophie satte oss och läste en bok när en av männen tittar på mig och säger "Du har inget knep för att få upp huven?" - nej, det är inte min bil, säger jag och ler. "Och det ser du väldigt nöjd ut över" svarar mannen och skrattar. Jag tänker efter och känner att ja, det är jag nog men liks förbannat får jag tanka den då och då. Men vad gör man inte för att slippa gå med barnvakt vart man än ska i staden. Tur att någon jobbar och att en annan inte gör det, iallafall inte förrän på torsdag, då jag gör mitt första pass på Gatufesten, där jag ska stå i någon entre och banda alla med biljetter, jag börjar bli rutinerad, jag var nämligen med förra året också. Det kommer nog inte bli lika roligt iår dock då Ronja inte ska vara med. Det var hon som höll mitt humör uppe, jag hoppas verkligen att jag får jobba med någon man kan samtala med, annars blir dessa tre dagar antagligen ganska outhärdliga.
Dock finns det en väldigt bra sak med dessa dagar och det är att Camilla, min absoluta favoritgalning kommer hem efter alldeles för många dagar i grannlandet Norge. Camilla - jag har saknat dig...

You are the story of my life <3


wlöööö!

Ikväll ska jag göra något som det var alldeles för länge sedan jag gjorde... festa med Johanna, Elsa, Melinda och födelsedagsbarnet Mimmi och såklart Farzin som också fyller år och alla dom grabbarna! Jag ser verkligen fram emot det eftersom detvar hundra år sedan jag var med alla dom. Så det ska bli riktigt trevligt tror jag. Jag undrar vad man ska ha på sig... Nu ska jag och Sophie till en söt och umgås och kanske äta lite glass, vi ska ladda lite först, vi är inte så sugna på att gå ut i den varma bilen nämligen. Men det är sådant man får ta.
jag vet förövrigt inte hur många gånger vi sjukt "lill snigel" idag, men det är nog en hel del gånger! Börjar bli less.
Inte heller är jag sugen på att skriva här faktiskt. Ska nog byta blöja på busan och bege mig nu. later!


hjärtats vä(e)rk

Du sa att jag spökade
jag sa att du fanns kvar.
du lämnade allt du samlat på dig
och jag öppnade min dörr.
Du var och är min svaghet
och jag var din största kärlek.
Vi delade det finaste som fanns
och det lever vidare.
Du sa att jag spökade
jag sa att du fanns kvar.
vi omfamnade varandra
och plötsligt betydde inget
lika mycket som det gjorde innan.
Du ville fortsätta där vi slutade
jag ville börja om på nytt.
Vi möttes halvägs.
Jag behöver inte blicka tillbaka
när framtiden är så nära till hands.
Du vill gottgöra vad du gjorde
så framtiden känns säkrare.
Du sa att jag spökade
jag sa att du fanns kvar..
Nu har du lämnat allt du samlat på dig
och jag släppte in dig genom min dörr.





Allt för varandra!

Nu tänkte jag slå ett slag för familjen.
Jag vet att många som läser här har hört att Sophies pappa kontaktade mig för någon månad sedan och öppnade sig för mig på ett sätt han inte gjort på länge och det inträffade en hel del intriger i samband med detta som jag bara valt att dela med mina närmaste vänner. Och på den vägen har det utvecklats.

Ryktena säger att det om 3 veckor var 4 år sedan vi träffades, det känns som att det är längre sedan eftersom vi känner varandra så fruktansvärt väl men samtidigt känns det inte som att det var längesedan det var år 2005.

Känslan går inte riktigt att beskriva. Men vi har utvecklats på vår resa hit idag och jag är säker på att vi båda kommer att växa ännu mer och bli något ännu större. Med och utan varandra.

Du kommer alltid betyda oerhört mycket för mig, dels för den kärlek du gav mig och dels för vad du gav mig i form av våran underbara lilla blondin, här på bilden nedan endast 3 dagar gammal och vackraste i hela världen.

Jag minns den stunden som igår, åh gud ta mig tillbaka.

 

Dessa är de två, alltid mest signifikanta personerna i mitt liv, de som förändrat och reformerat mitt liv mest av alla jag någonsin träffat och som alltid kommer att ha två oerhört speciella platser i mitt hjärta och det kan jag aldrig undangå ens om jag skulle vilja det.  Dessa fyra år har gett mig mer livserfarenhet, mer lycka och samtidigt mer sorg än några andra år någonsin gett mig. På både gott och ont givetvis. Men jag vet och tror att det finns mer att  hämta någonstans, för du kommer alltid, trots ditt ohyggliga svek vara den som känner mig allra bäst och den person som alltid kommer att förstå mig på ett plan ingen annan kan förstå.

Vi har gett varandra mycket mer än vad vi kommer få av någon annan och mina känslor för dig kommer alltid att tala sitt eget språk, ett språk som ingen hör men som alltid kommer att eka i minnet.

Något som dock är oerhört jobbigt och oerhört glädjefyllande på samma gång är alla låtar som vi delat, alla låtar som nu ger mig minnen varje gång jag hör dom och vad slår egentligen den soliga dagen utanför riddarhuset i Stockholms gamla stad där vi gav varandra ringarna vi planerade att ha livet ut. "Forever thine, forever mine, forever ours". Varpå vi tog oss till Iron Maiden konserten för att förgylla dagen mer än vad vi någonsin trodde var möjligt. Jag älskade dig då, med all min kärlek, jag älskar dig nu, men på ett annat sätt. 

 

Jag är oerhört lycklig lottad att jag har er. Sophie - det finns ingen risk att jag prioriterar bort dig, allt annat är nonsens, för det är bara du som gör mitt liv något värdefullare än vad det någonsin varit och jag älskar dig mer än jag kommer kunna förklara och gud förbude att något händer dig min lilla tjej. Och det är en fantastisk känsla att se dig, att se oss. Att veta att det alltid kommer att vara vi, vad som än händer. Jag kommer alltid minnas allt gott du och din pappa gett mig, jag ska vårda det till mitt yttersta. För jag älskar er, alltid. alltid. alltid.

 

 

 



disaster in wonderland

Det är med stor sorg och saknad som jag måste meddela att min kamera numera är ett minne blott. Pga en liten blond sak, med två armar, två ben, två underbara ögon och ett ondskesint litet huvud.
Jag ser att kameran står på bordet med zoomen ute, jag går fram och anar oråd. Jag försöker starta den men med ett misslyckande som resultat, varpå jag ropar på Sophie, berättar för henne att kameran är trasig. Hon springer raka vägen till soffan där hon kryper ihop så mycket hon kan när jag ställer frågan "har du lekt med kameran" till det får jag svaret "aa". Jag känner på kameran och noterar att den är blöt. "Har du doppat kameran i vatten?" frågar jag. Hon tittar ängsligt på mig, kryper ihop lite till och svarar "aa". Sophie! utbrister jag, nu är den trasig förstår du!
Hon tittar ännu en gång med sin lilla blick på mig och svarar för tredje gången "aa". Varpå jag spänner blicken i henne och säger: "Okej, men då kan du ligga kvar där i soffan och tänka över vad du gjort, för nu kan vi inte fota fler bilder, förstår du."
Hon ligger kvar medan jag går och försöker torka den, vilket jag inser är lönlöst. Sen kommer hon smygandes ikapp mig och utan ord kramar hon om mina ben och tittar upp på mig och säger "kjaaam?!". Halvt motvilligt hukar jag och får en kram och en puss av min förtjusande dotter. Jag är imponerad över mig själv för att jag inte blev arg, för att jag inte skrek och för att jag snabbt kunde förlåta henne. Jag märker mer och mer att mitt liv börjar komma i balans efter allt som hänt det senaste halvåret. Jag börjar få harmoni. Vad det beror på, kan och tänker jag inte avslöja här. Det kan bara tiden utvisa. Men en sak är säker, jag tror att jag är lycklig!




Tisdags (Rock) Ballad

Jag kanske ska döpa om denna till Onsdags (Rock) Ballad, eftersom det mest är då jag publicerat dom, min ursäkt för gårdagen var att jag var hos J och spelade SoulCalibur, åt Gangster och hade det trevligt helt enkelt. Då kan man inte sitta och lusa framför datorn. Jag antar att det är såhär det blir.

Hur som haver: Denna artist, född 1947 vid ett annat namn än sitt artistnamn, nämligen; David Robert Jones är en brittisk sångare, musiker, sångskrivare och skådespelare. Han anses var en av tidernas största rockikoner, antagligast pga hans sätt att blanda rockmusiken med teater och skapade därmed Glamrocken. Hans första album präglas av låtar som är lite inriktade på rymden och dess varelser. Huvudperson i detta album är Ziggy Stardust som senare kom att bli den roll denne man spelade på scenen och även ibland privat. Hans image anspelas mycket på det androgyna och han har verkligen kämpat för att hålla denna image och därav även vid något tillfälle påstått att han var bisexuell.
Med hela 28 släppta studioalbum och vars låtar varit soundtrack till över 50 filmer kan man själv dra parallellen att han är en välkänd artist. Jag skulle kunna skriva på i en evighet men stannar här och går lite kort in på låten och varför den är så ofantligt bra.
Låten, som inte bara är otroligt fin har även gett namn och inspiration till tvserien med samma namn. Egentligen tycker jag mest om den för att melodin är otroligt fin och texten är givetvis helt okej också. Jag har väll mer eller mindre växt upp med denna underbara låt och kan lyssna på den flera gånger i rad. Om och Om igen.
Nu har jag skrivit nog... Gott folk: DAVID BOWIE - Life on Mars?



Vill även tacka läsare för frisyrkomplimanger!



galenskap

Det är en sak som jag verkligen inte förstår och det är att så fort jag hamnar i diskussion med någon så säger dom "ja men skriv i din blogg du hur jävla sämst jag är" och dylikt. Men jag undrar, har jag gjort det? Brukar jag vika ut folk i min blogg? Nej verkligen inte, så det är över mitt förstånd hur folk ens kan säga så när vi diskuterat något.. Vart tog vettet vägen? Och just den kommentaren gör mig så himla less, det vore ju en sak om jag faktiskt gjorde så, men nu gör jag verkligen inte det så då förstår jag inte varför man alltid får den kommentaren. Jag är väll inte 12 år gammal eller? Så jag tänker fortsätta låta allt vara osagt, precis som alltid.

Dock tycker jag att det är väldigt tråkigt att man aldrig kan få göra en sak man vill göra, som även är den enda saken jag verkligen vill göra på hela sommaren, som var planerad att göras ett bra tag också. men men, jag tänker inte klaga. Jag överlever nog, om än knappt. P&L, jag vill träffa er!





summer

NU BÄR DET AV!





GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA LÄSARE <3



Jippie-Ki-Yay!

Det är så simpelt som att jag packar inför Norrfällan, det är en del att stå i, mycket mer än vad man tror. Var just på affären och införskaffade föda och virke samt glas och lite sådär, kom på att jag inte har någon frysbox så nu måste jag snart bege mig till min far som är snäll nog att låna ut en till stackars lilla mig. Ska även kidnappa stolar hos mamma men det får bli imorgon när jag lämnar bilen. Det har varit en i övrigt bra dag, träffat många vänner och även varit chaufför till ett skogsdjur som man råkar köra förbi och som snabbt inser att han inte har tillräckligt med ork i benen att gå till hans destination pga sömnlöshet, som jag inte tänker sätta mig in i. Avsäger mig allt. Hur som haver så hann jag även med en playdate med Elise och Jonthe och lilla Sophie, det var himla mysigt även om det är jobbigt att vara i Birsta med barnen.

Jag önskar er alla en GLAD MIDSOMMAR och önskar er minst lika mycket skojigheter som jag ska ha. Jag känner på mig att detta blir den bästa midsommaren i mitt liv. Så jippie-ki-yay motherfuckers för här kommer brudarna!

Nu har jag bestyr, så som sagt ha en bra midsommar och en i allmänhet bra helg, så hörs vi efteråt, jag är nämligen på äventyr på lördag också i form av fest samt det obligatoriska traktorsläpet till Gussjönoret!

Och en fotnot till J - jag kommer INTE falla och dö, bli mördad eller attackerad av en dinosaurie iklädd SA uniform... Om något händer lär det vara det sistnämnda och det är ju lika troligt som att Månen landar på mitt huvud, vilket skulle innebära omedelbar död.


Jag bjuder på denna gobiten...




Give me the answers...

Jag och en väldigt kär tjejkompis satt och diskuterade det vanliga, barn, aktiviteter med barnen också självklart: kärlek. Efter många övervägningar och funderingar vart vi rörande överrens om att det enda man kan göra på en dejt är att äta glass och titta på ankorna, detta är sorligt, Härnösand har så oerhört mycket större potential. Vi är osäkra på om detta med glass och ankor har att göra med sommaren eller att vi helt enkelt har alldeles för dålig fantasi för vårat eget bästa. Förstod att detta var alldeles för jobbigt. Speciellt nu när man har druckit bort alldeles för många hjärnceller för ens eget bästa, jag hoppas verkligen att de förgyller min tillvaro med sin närvaro snart igen. Känner mig så dum när jag ska formulera något att jag helst vill dra täcket över mitt huvud och gå i ide. Tur att det är sommar, så jag slipper tänka så mycket, dock verkar inte sommaren ha installerat sig än och vi väntar tappert på dess härlighet.

Jag har aldrig riktigt kunnat konstatera helhjärtat varför allt som har med tvåsamhet att göra ska vara så svårt att tacklas med, varför kan det inte vara lika lätt som ensamheten? Jag önskar att någon bara skulle komma fram till mig och säga "Hej Alexandra, jag var i framtiden och såg vem din livspartner är" och sedan pekar på en bild och berättar exakt vart han är, men vart skulle spänningen då vara någonstans och vad skulle utmaningen vara?

Nä tjejer, låt oss sätta igång och hitta den där mannen med stort M och jag är övertygad om att han gömmer sig någonstans därute, förstår bara inte varför han måste gömma sig så...


På studentdagen tänkte jag dock på annat än män, det var skönt!



STUDENT TAL

Mitt tal:

 

För fyra år sedan var vi samlade vid denna tid på året för att fira min brors student och jag minns tydligt att jag då tänkte – om tre år är det min tur. Men mycket hände de inte tre men fyra åren på vägen hit, jag fick äran att vara med om det största i livet och med stolthet bli Sophies mamma. Jag minns känslan av rädsla när jag skulle berätta om graviditeten för mina kära föräldrar, skulle de kasta ut mig eller skulle de acceptera situationen? Jag har ett tydligt minne av deras reaktioner, först pappas ”Jag ska bli morfar” följt av ett leende och en stor kram, dagen därpå följt av mammas reaktion efter att jag med pappa medverkande berättade.

Du sa ”kunde du inte berätta detta för mig själv?” – nej jag vågade inte, kändes konstigt att gå in i ditt sovrum efter att vi umgåtts en hel dag och säga ”förresten så är jag gravid”… Minns även att du vart glad och att jag undrade om pappa fått en hjärnblödning eftersom han reagerade som han gjorde, då han konstant sagt att man inte ska skaffa barn förrän efter man gått universitetet.

Hur som helst så tackar jag er båda och alla andra i min omgivning för den stora förståelsen om beslutet att äras med Sophies existens.

 

Jag har även under det senaste året fått känna den stora känslan av att kunna le, vilket jag tänker tacka min far för idag, för att han övertalade mig att tacka ja till erbjudandet om tandställningen, vilket jag inte gjort om han inte propsat på om konsekvenserna, ett fult leende ger mindre chans till jobb, eller hur var det där?  – så tack pappa.

 

Jag har fått kämpa extra hårt med mina studier och erkänner att jag fortfarande har en hel del att ta igen och har därav beslutat att tillbringa minst en termin till åt att läsa upp och fullborda vissa kurser, därför pappa, kommer du inte få läsa upp mina betyg som du gjorde med min brors.

Känner förresten att jag måste tacka min mor för hennes stora intresse för barnvaktning. Det har underlättat mitt liv under svåra tider och du vet att Sophie tycker om att vara hos dig och ”Jade”, det är betydelsefulla dagar för henne och jag vet att det skär lite i dig när hon gråter när ”mommo ick”. Men jag kan lovar att hon inte tar mer skada av det än av att godiset tar slut.

När jag väl tackar min mor, tänker jag tacka för alla timmar du lagt ner på mina två klänningar, främst balklänningen som skapade kaos ett tag. Tur att vi slog våra kloka huvuden ihop och löste problemet.

Men trots alla motgångar eller i alla fall steg i motvind så är detta en av de största dagarna i mitt liv och jag kan bara fundera över vad min far kommer att säga för något i sitt tal till mig en dag som denna, jag väntar spänt.

 

– tack alla för att ni uppvaktar mig idag.

 

 

Pappas Tal:

 

Alexandra!

 

Jag har av dig blivit uppmanad att inte hålla något ”pinsamt tal” i dag.

Fast jag är övertygad om att du skulle bli besviken om jag inte höll just det där ”pinsamma talet”

 

För jag tror att du som person gärna vill vara i centrum, men försöker agera som om du inte vill det. Vara i centrum men helst slippa ta det uppenbara ansvaret är någonting jag själv brukar försöka med, tyvärr misslyckas det för det mesta.

D.V.S, jag hamnar i centrum, men åker på ansvaret också.

 

-       Nu har du med all rätt hamnat i centrum, åtminstone för det här lilla sällskapet. Stolen du sitter i accentuerar det faktum att du är denna middag och detta tillfälles medelpunkt. I den stolen har vid speciellta tillfällen Frimurarordens stormästare suttit i och intagit sin middag. Det innebär att bl.a. Gustav V, Gustav VI Adolf, Prins Bertil suttit där. I normala fall sitter får Ordförande Mästare i den stolen vid våra supéer. Det är följaktigen inte så ofta som en kvinna suttit där.

-         För det är väl vad man får lov att kalla dig nu, en kvinna. Mamma till en tvååring, egen lägenhet och gymnasieexamen och snart 20. Ja tiden går fort, det känns inte som allt för länge sedan som du och Nille satt på Rödöberget och åt maränger. Där kan man snacka om pinsam studentskylt förresten…

Ja snart är det ju dags för kvinnan Alexandra att börja förtjäna sitt uppehälle, men först är det ett par kurser som skall läsas in, som du inte hade med dig när du och jag lyckades armbryta in dig tillbaka in i din gamla klass trots mammauppehållet på ett år. Det var ju nämligen så att när du och jag skulle övertala SYOn om att du måste få återgå till den klass du gick i när du fick barn så utvecklades en stor dramatik. Du svor och skrek åt SYOn, stampade ut ur rummet, övertalades in igen, och jag försökte febrilt att utnyttja situationen till vår fördel mellan varven. En intressant förhandlingsteknik som jag nog inte vill pröva på Skanska och NCC… Men den oplanerade taktiken lyckades ju i det fallet och du fick återgå till den trygghet du kände i dina klasskamrater.

-         Jag har inte fått se betygen på de kurser du fullföljt, men det känns som om betygen inte är den allra viktigaste prestationen, utan det har nog varit att hålla ihop studier och ha hand om Sophie under den uppslitande situationen du hamnade i under hösten. Du ska nog inte glömma att rikta ett stort tack till Mormor och Farmor att de ställt upp och tagit hand om Sophie när det varit som tyngst för dig.

-         Jag tror att det, om man tittar i backspegeln, var en riktig vinstlott för dig att få vara mamma varannan vecka och ung gymnasietjej nästa vecka. Du fick chansen att vara tillsammans med klasskamrater under den period av studietiden som skapar många minnen och sociala band. Någonting du skulle ha missat om inte brytningen kommit när den kom.

Det var ju lite stökigt ett tag för oss alla runtomkring; highpitchade telefonsamtal, utryckningar, jourhållning, låsbyten, bilstransporter mm. Men trots allt så måste jag säga att du har fixat med det mesta kring och efter separationen själv ändå, men gärna med lite dramatisk touch till anrättningen. Annars vore det ju inte vår Alexandra.

 

-         Nu är det dags för några faderliga råd. Annars vore det ju inte Christian heller. I dessa tider med finanskris och extrem arbetslöshet, så är det aldrig fel att läsa vidare på högskola, vilket jag påpekat för din storebror ett antal gånger. Men Alex, det viktiga är ändå att du känner att vad du än bestämmer dig för göra, så ska det kännas rätt för dig, gör det du tror på, men se till att få fullständiga gymnasiebetyg först.

-         Sätt upp mål. Det kan vara vad som helst, men de skall vara svåruppnåeliga men inte omöjliga, drivkraften i att vilja nå målet kommer att ta dig dit, du har det i dig. Det kan dyka upp hinder på vägen och då kanske man måste backa en bit för att köra runt det, men ge inte upp, fokusera på målet och du kommer att nå det med lite tålamod.

-         Du har mognat sedan du blev mamma Alexandra, du tar egna initiativ på ett annat sätt, är mer lyhörd för andras behov än bara dina egna och är samtidigt mycket mer självständig. Du börjar veta alltmer vad du vill och kan, och tar för dig i kontakt med myndigheter.

Du har haft en fantastisk utveckling den senare tiden, och jag tror alla vi andra här kring bordet, är övertygad om att du har alla förutsättningar för att det ska gå jättebra för dig i livet efter studenten.

 

Nu skålar vi för Ekonomistudenten!!!

 


En stark ung dam

Det finns en blogg som jag följer helhjärtat, som både gr mig ledsen och glad, som får mig att glädjas över Sophies liv extra mycket, som får mig att inse att inte alla har det bra, att många därute går igenom det svåraste i livet efter en glädje större än livet och bara tanken på att det kan hända gör mig mer upprörd än något annat. Och det är bara tanken på det ofattbara, därför beundrar jag denna bloggerskas styrka, öppenhet och vilja att fortsätta livet som det var, fast  med välsignelsen över att vara mamma åt två små änglar. Melissa , vi är nog flera mammor som alltid kommer att se upp till dig och tycka att det du gör är starkt, och jag önskar dig lycka till med lillebror. Du är inte bara en bra änglamamma, du kommer att bli en bra jordemamma också.
Jag har alltid fängslats av ditt sätt att skriva och uttrycka dig på och tycker det är så himla fint att du verkligen håller dina döttrar varmt i din famn trots att de inte längre finns hos er.


Tisdags (Rock) Ballad

Jag tror att de flesta är mer än väl medvetna om att jag håller all klassisk rock väldigt nära hjärtat, allt varmt åt nyligen tillverkad rock, men det finns bara en sorts rock som alltid kommer att gå hem, hos såväl rockers som inte rockers. Speciellt gäller detta ballader, man behöver inte vara en inbiten rockare för att kunna texterna till de allra mest klassiska låtarna. Nej det är inte nödvändigt och sålunda har jag idag valt att välja just en sådan rock ballad, som jag tror att många kan texten till och som berört många hjärtan, ni kanske inte vet vilka bandet är som gjort låten, men jag är säker på att ni har hört låten förut.

Bandet är från Skottland, bildades år 1968, deras storhetstid var under 1970 talet då följande ballad var en av deras allra största hits. Nä ursäkta men jag kan inte hålla mig, för jag lyssnar på låten nu och hör hur underbar den är. Så nu kör vi, låt mig presentera bandet med såväl en sångare med härlig röst som väldigt duktiga instrumental artister: Nazareth med låten Love hurts!




Im young, I know,
But even so
I know a thing, or two
I learned, from you
I really learned a lot,
Really learned a lot
Love is like a flame
It burns you when its hot
Love hurts, ooh ooh love hurts

Some fools think of happiness
Blissfulness, togetherness
Some fools fool themselves I guess
Theyre not foolin me

I know it isnt true,
I know it isnt true
Love is just a lie,
Made to make you blue
Love hurts, ooh,ooh love hurts
Ooh,ooh love hurts


Ta del av hela texten här



salvan hjälper nätternas lugn.

Min dotter har en blå väska som måste med när det ska övernattas någonstans, så när vi igår skulle ta vårt pick och pack och åka till hennes far var det självklart att den skulle med. Hon tog duktigt med den själv. Denna väska innehåller vad som behövs för att dels behandla hennes atopiska dermatit och dels hennes i allmänhet dåliga hud. Hon har själv blivit så duktig på att inte bara komma ihåg att hon måste smörjas in utan även smörja in sig, givetvis med en hjälpande hand. Och även om det inte är en ultimat situation så har vi anammat detta väl, jag är van sen mina småbarnsben, då jag själv led av exakt samma åkomma, så därav är även min mamma rutinerad. Det är egentligen bara Sophies farmor som behöver vänja sig vid detta då mamma som sagt redan är expert.
    Jag är ledsen att hon ska behöva vara såhär, klia sig igenom livet, önskar mer än allt i mitt liv att hon slapp ha dessa röda stora, svidande och ibland varande utslag så fort man glömt smörja eller så fort hon blivit för varm. Jag önskar med mitt liv att hon slapp. Tur att hon är en sådan person som ser lätt på allt, en sådan person som är lugn och harmonisk men som kan säga ifrån om något blir tufft. Jag är stolt att hon är den hon är. Den här tjejen världen, den här tjejen får ni akta er för, hon kommer att ta er med storm! Med sin otroliga charm och sin storhet, sin humor och framför allt sin intelligens. Om ni bara visste vad denna lilla dam besitter. Ni skulle gömma er. Jag vet att det blir något storslaget av dig och tills vidare så tar vi med oss den blå väskan och gör allt för att du ska kunna sova lugnt. Mamma & Pappa älskar dig!






Tisdags (Rock) Ballad

Ja... den är en dag försenad IGEN, skyller på att gårdagen innehöll en bal som tog upp halva min dag, om inte mer.

 

Hur som helst, detta är en man, sångare och låtskrivare som av någon förunderlig anledning jag inte riktigt kan förstå framställs som rockens skräckfader, det kan bero på hans sminkning, kan bero på att han faktiskt ibland kan se rätt läskig ut. Nej jag pratar inte om Kiss eftersom jag pratar om en person, inte heller ozzy, skräckfader sa jag inte Prince of Darkness. Denna man är väldigt uppmärksammad för sin showscener, fyllda med både terror och skräck. Han hämtade inspiration ur skräckfilmer och skrev ofta låtar enkom för att skrämmas, så är även scenshowerna påkomna. Väldigt många rockband uppger att denna man är en stor inspirationskälla.

Låten, är helt fantastisk och om man lyssnar på texten inser man detta väldigt snabbt. Den ger distans en helt ny innerbörd, hur tungt det kan kännas att vara långt ifrån den man älskar, kanske speciellt om inte kärleken är helt besvarad...

Gott folk, det är ett privilegium att få presentera i min blogg, mannen, som skrev en låt om att gå ut skolan, som skrev en låt om gift och som helt enkelt förgyllt bra många år i mitt liv. MR. ALICE COOPER

 

 

 

I might as well be on mars
You cant see me
I might as well be the man on the moon
You cant hear me
Oh, can you feel me so close
And yet so far
Baby, I might as well be on mars

Baby, I cant fly
If I could Id come down to ya
Maybe I should try

Im on the roof and Im starin at the stars
Lookin down at all lthe cars
I can see you
In the window of your favorite corner bar
But to reach is just too far
And I might as well be on mars

 


ÄLSKLING!

jag vet att jag nyss postade ett sentimentalt inlägg, men jag satt och smsade med Marlene och hon fick mig naturligtvis att börja gråta igen. Gumman, en hel termin då du gick i klassen som jag inte insåg hur super bra du var och jag minns det som igår när vi fann varandra, i ekonomikorridoren, jag nyss hemkommen från sweden rock och därmed iklädd vederbörande tröja. Du satt dig med mig och vi fann snabbt att vi hade i princip exakt samma musiksmak, vi pratade länge och väl om banden som var på SRF och du var smått avundsjuk för att jag varit där och sett alla dessa underbara band och inte du. Sen den dagen fann vi varandra mer och mer. Kommer väl ihåg en gång innan religionen när jag hade datorn med mig och vi satt och tittade på avenged sevenfold i klassrummet när läraren hade kommit och han preppade för film, det var pantera som spelades och han gick förbi, stannade och backade... sa : Vet ni vilken låt det här är? Vi var som en liten kör då men samtidigt i chock över att även han visste. 

 

Var även så himla roligt när jag vart informerad om att din pappa var Julle, en man som min pappa pratat en hel del om, dom som var på rock konserter och dylikt tillsammans, sen även att din bror var bra vän och klasskompis med min bror. Allt detta hade du vetat länge, jag personligen hade ingen aning. 

 

Jag vet inte vad jag gjort det sista året utan dig, du var en stor styrkedroppe i min tillvaro Marlene och jag är verkligen glad att jag har dig och jag lovar dig att göra allt som står i min fucking makt för att behålla dig som en av mina närmaste och bästa vänner så länge jag förmår. Jag bara älskar dig ohyggligt mycket och vill samt önskar dig bara det bästa. Min snygging, vad kommer dagarna att bli utan dig i min närhet? GAH jag dör, jag döööör.


The end of an era

Jag vet att jag kan bli väldigt sentimental, men gud nu sitter jag här och gråter igen, dels för att jag saknar min lilla prinsessa ofantligt jävla mycket och dels för att imorgon är allt över och för att alla var så fruktansvärt vackra igår. Jag har länge vetat att man inte kan uppskatta något till fullo förrän man förlorar det och jag känner verkligen att vi borde tagit till vara på tiden lite bättre. Jag höll ett litet minital till klassen i måndags på festen här och jag vet att ni vet att jag tycker att det här är tråkigt. Utan er hade jag aldrig suttit här, för ack jag var så fruktansvärt skol less och less på livet i allmänhet för ett halvår sedan och det var många av er som höll mig ovanför ytan, många av er som gav mig kraft att orka gå till skolan efter allt som hände i mitt liv där innan juletid. Jag vet att jag kommer att träffa många av er igen, några så ofta jag bara kan. Detta känns verkligen som slutet på en epok, men det känns inte riktigt som att början på en ny är så nära. Vem vet hur allt kommer att gå nu?

Jag har speciellt tre väldigt betydelsefulla vänner i klassen, tre som jag hotat med mord om de slutar umgås med mig. De lovade att det inte var någon risk, men jag vet hur lätt vänskap kan rinna ut i sanden när vardagen förändras såhär drastiskt. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det är så många känslor inblandade just nu. Allt känns som ett virrvarv. Jag vet att alla kommer att vara så oerhört lyckliga imorgon när vi ställer oss på trappen, när vi står och skriker på flaket, men framåt kvällen kommer åtminstone min verklighet komma ikapp mig och jag vet att det kommer att bli jobbigt, trots att vi ska umgås att veta hur man ska te sig. Jisses, jag älskar er. Det gör jag verkligen. Det är dock tur, att inte så många av oss ska åka iväg på äventyr på en gång, att det finns några som faktiskt ska vara kvar ett tag i stan, det blir lättare att hålla kontakten så.

Tänkte bara säga att det tog för lång tid för oss alla att inse att det inte är bäst att ha läger och grupperingar, men jag tror att vi alla har växt ofantligt mycket som personer den sista tiden, med något undantag givetvis. Vad jag har förstått så är allt gammalt groll borta och det mesta har ändå varit missförstånd och jag hoppas att det väntar en ljusare tid för oss alla, oavsett vad som händer och vad alla väljer att göra i sina liv. Jag vet iallafall att jag fått vänner för mitt liv och jag vet många andra som också fått det. Jag tror att det mesta började där den dagen, då vi höll våra tal i Svenska C. Alla lättade sig för varandra och vi fick en inblick i varandra som vi inte tidigare fått. Jag kan säga att jag kommer sakna er ALLA.





We're going trough changes.
We've shared the years
We've shared each day
Wish I could go back
And change the years



....

jag ser här nu vad katastrofartad min blogging blivit, men hur som haver så vankas det bal ikväll och jag sitter här med nytvättat hår i hopp om att det ska hinna torka sig fint tills det är dags för mig att fiffla frisyren som förövrigt kommer att bli väldigt enkel med tanke på hur min klänning ser ut. Det ska bli roligt att få åka lite mustang med pappa och sedan få äta fin mat och allt annat vad bal innebär, är dock lite tråkigt att inte alla som jag vill ska vara där kan vara där. Ni får helt enkelt se på bilder sen och det är ju minst lika bra! Jag ska nog hinna förtära lite lunch här snart så man inte går och hungrar hela dagen för efter kl 3 tänkte jag inte äta något mer pga otaliga orsaker. Nu ska jag se efter vart personen jag är hos tog vägen och kanske vara lite social. Ska verkligen försöka uppdatera här under morgondagen

 

btw så har min fot somnat.

 


sjöslaaag tja la la la laaa

Jag säger bara:

DET VANKAS SJÖSLAG!


popoppitopp och SKÅL EKONOM! <3



BRIBE



Så nu ska jag bege mig till en kär bekant. tackar säger jag bara. Fick 150 kronor att handla godis för med signaturen "bribe" Detta är en person som verkar känna mig väldigt väl måste jag säga. Så jag ska klä på mig ytterkläderna och få både promenaden jag pratade om och godis, kan egentligen inte bli bättre. Ska sedan ta min stora påse godis och gå till vederbörande. MUMMA <3


Come on baby, we're gonna live for ever!
Let me show you all the things that we could do.
I know you wanna be togheter, and I'm gonna spend the night with you.
Come with me tonight, we can make the night last for ever.

TELL me what you're waiting for!



"det är fint väder iallafall" - eller?

Det verkar bli om än motvilligt en hemmakväll denna härlgit underbara blåsiga kväll. Har kommit underfund med att det bara är jag som inte blir sliten, på både gott och ont, hört att risken att bli alkoholist är större om man inte bli bakis eller känner sig sliten, men den risken är väll ungefär lika liten som min promillehalt ikväll. Jag har även beslutsångest om vad kvällen har att erbjuda, ska jag bege mig någonstans och umgås och vara lite social eller ska jag sitta här med min förkylda kropp och bara kurera mig? Kanske smygträna lite på dansen? Är förvisso oerhört sugen på att klä på mig ytterkläderna och ta mig en härlig promenad i den friska luften och be en stilla bön till vädergudarna om finare väder under morgondagens studande sjöslag.
    Enligt SMHI ska det bli växlande molnighet och ungefär 11 grader varmt, men jag tycker verkligen att det är bättre än regn. Lördagen ser ungefär likadan ut, så nu är det bara att ta på sig mössorna och vara glad över morgondagens aktiviteter med en klass som jag tycker om mer och mer för varje dag som går. Blir även mer och mer bitter över att vi inte funnit varandra såhär bra tidigare.
Men det är inget att gå runt och fundera på nu utan det är bara att ta vara på den ynka vecka som är kvar. GALET.

Bara en vecka? Jag förstår ingenting, har verkligen inte hunnit med i svängarna. Hur ska detta gå? Känner även att hungern smyger sig på som en liten parasit. Ändock åt jag en burk tonfisk innan dansträningen, kanske blir en till innan promenaden, då har jag dock ingen kvar tills innan sjöslaget imorgon och jag känner på mig att det är viktigt så jag får nog äta något annat ikväll. Mitt bröd hade tydligen gått ut på promenad för en vecka sedan utan att jag märkt det? Åt en macka häromdagen.. magen mår bra så det kanske inte var så dåligt som jag trodde, men bäst före datumet var utsatt till 27/5 så jag slängde det nu ändå. Behöver köpa mer, men mina pengar har inte kommit än så jag ligger på existens minimum just nu. Tur att Sophie är hos pappa i veckan annars vet jag inte hur det hade gått, har förvisso massa mat i frysen, men vem orkar egentligen?



Ja man är snygg på fyllan... Jag bjuder alltid på mig själv så himla mycket.
Först monster tänder från helvetet och sen denna härliga! Är jag INT HÄRLII så säg.

BTW! vad hände med "popoppitopp" och "Skål ekonom"? jag bara undrar.
Vi kör hela dagen imorgon med inga undanflykter eller någonting! EKONOMI! <3


yeeey!




NU KÖR Viiiii!

OCH förövrigt heter det inte flat öl... det har vi lärt oss nu efter många försök att komma på vad fan det hette.
Inte fak, flak eller flat öl.. utan. FAT! Och jag var geniet som kom på det också. YEY!



Tack alla fina ekonomer som var hos mig igår! <3


Tisdags (Rock) Ballad (försenad)

Först vill jag be om ursäkt för att denna är försenad. Sen vill jag be om ursäkt för att det inte finns någon officiell video av denna på Youtube. Den är ändå fruktansvärt fantastisk. Bandet som bildades 1983 i USA har sålt ungefär 130 miljoner album världen över, detta gör dom onekligen till det mest framgångsrika rockbandet någonsin. Bandets sångare är nu för tiden väldigt involverad i välgörande organisationer och vill vara med och göra världen till en bättre plats. Bandet som är döpt efter sångaren som själv bytt namn är förutom nedanstående låt mest känd för "You give love a bad name" och "living on a prayer". Jag tror nog att alla vet vilka jag pratar om nu. Så jag får presentera den andra Tisdags (Rock) Balladen (på en torsdag, pga studenten) BON JOVI - bed of roses.





Är inte låten helt jävla underbar så säg?

Lite text skadar ingen... hitta hela här

With an ironclad fist I wake up and
French kiss the morning
While some marching band keeps
its own beat in my head
While we're talking
About all of the things that I long to believe
About love and the truth and
what you mean to me
And the truth is baby you're all that I need

I want to lay you on a bed of roses
For tonite I sleep on a bed on nails
I want to be just as close as the Holy Ghost is
And lay you down on bed of roses

Well I'm so far away
That each step that I take is on my way home
A king's ransom in dimes I'd given each night
Just to see through this payphone
Still I run out of time
Or it's hard to get through
Till the bird on the wire flies me back to you
I'll just close my eyes and whisper,
baby blind love is true

I want to lay you down on a bed of roses
For tonite I sleep on a bed on nails
I want to be just as close as the Holy Ghost is
And lay you down on bed of roses




kort uppdat

Det vart tidigt igår, tidigt på dagen dvs, jag och Marlene gick hem till mig för att lyssna på lite rock och ta en drink eller två. Vi hade fantastiskt roligt även om klassen var sjukt sega på att ta sig hit (de som kom dvs) övrigt fortsätter få IG av mig och jag kan nästan garantera att de kommer att ångra sig efter studenten, ångra att de inte var ute så mycket. Det händer trots allt bara en gång i livet och gången är nu! Så alla studenter som gör vad ni ska, jag diggar er! Nu ska jag plocka undan burkar och flaskor och ta en dusch innan dansträning, imorgon är dagen kommen för det fantastiska Sjöslaget. Har bara sett våran båt på bild men det blir nog fantastiskt bra, om inte annat så kommer vi ha roligt imorgon, mest garanterat. Dansträningen studnas snart och det kommer nog gå bra, det måste som göra det, på måndag ska vi utföra dansen inför massa publik, det ska bli roligt men det måste nog "inmundigas" en massa godsaker innan. Både mat och dryck. Jag  hoppas att vädret blir bättre då än vad det är nu, gråmulet och alldeles kallt och förjävligt. Idag är sommaren på rymmen, hoppas de lyckas fånga henne innan dansen, helst innan imorgon förvisso.

Nä nu har jag inte tid med detta längre! Duschen kallar innan jag som sagt ska träffa klassen!

Ber om ursäkt igen för min frånvaro.


gaaah

Vart en ganska tidig kväll igår, är grymt besviken på den dåliga uppslutningen i stadsparken, man märker vilka som tar detta på allvar och inte. Ni får fasen göra bättre av er onsdag eller fredag hörrni! Jag har förresten drabbats av en jävla förkylning men tänker inte låta detta stoppa mig, det vore ju fruktansvärt. Nu är jag klarvaken och tänker ladda för en ny dag med galenskap. Solen skiner och livet är ändå bra jäkla underbart!
Fick en hel del fina komplimanger igår som jag tänker leva på ett tag framöver. det tackar jag för.

NU FICK JAG PROBLEM, gotta go.


HOHO

Det är inte bara en stor dag idag för att det är första dagen utan min tandskena utan även för att det är brännbollsturnering och alla som vill se mig göra bort mig får jätte gärna komma och titta, men helst inte. Jag har inte så mycket att skriva idag, har varit och tränat på dansen hos Anna B idag och den börjar verkligen ta sig, det får bli lite som det blir tycker jag. I övrigt så har jag bara suttit här med min tonfisk och laddat inför ikväll, om nån timme börjar vi och då kör vi hårt! Nu pumpar jag rock musik på fucking jävla högsta, grannars får ta det helt enkelt. Förövrigt älskar jag hur härlig frisyren blir av mössan, helt underbart - inte. Livet känns faktiskt härligt just nu, lite ansträngande speciellt sen jag blev förkyld helt utan jävla anledning.. jag tycker faktiskt att jag klätt mig rätt bra. Jaja. Jag är dålig på att uppdatera nu och ber ännu en gång om ursäkt för det. Och det kommer inte upp bilder här utan de kommer upp HÄR. För att underlätta för mig själv givetvis.



Min trappklänning är snart klar! TACK IGEN MAMMA <3


RSS 2.0