funderingar på promenad.

"Men du har lång kjol, så då är det lugnt, då fälls han om du blir våldtagen"

Ja, så det är alltså det det handlar om nu förtiden, hur man är klädd, så efter en våldtäckt är det första du tänker "pust, vilken tur, jag hade iallafall en _lång_ kjol, så nu blir han nog fälld"
Detta gör mig en aning rädd för detta samhälle, ska vi inte kunna gå klädda hur vi vill? svaret är nej, för vi kommer alltid att provocera någon. Sen är det skillnad på hur man provocerar, för tydligen så förtjänar vi samt får skylla oss själv om vi blir våldtagna iklädd en kort kjol eller klänning, tydligen så ska vi helst inte heller vara alkoholiserade, så det kanske är lika bra att kvinnosläktet och då speciellt vi yngre blir helnykterister, eller kanske kan vi dricka en öl hemma? Fast då kanske grannen kommer in och passar på...
Hela det konceptet är för mig helt ofantligt galet.
Hur kommer det sig att inte killar får skylla sig själva om de blir nedslagna iklädd något provocerande, ex någon rasistisk tröja eller helt enkelt bara en tröja med fel bandnamn eller hockeylag tryckt på.
Varför ska hela samhället vara så sexifierat att vi inte ens kan ha kläder på oss utan att skylla oss själva, i princip ska ju jag kunna gå i så lite kläder att det täcker det väsentliga utan att bli påhoppad. Jag ska kunna stå och hångla med vem fan jag vill utan att känna risken att OM han våldtar mig nu så blir han inte fälld för att jag "provocerade" honom sexuellt.

Jag har inga ord om jag ska vara helt ärlig.

Men en sak står klar. Jag ser fram emot imorgon.


Jag vill ha på mig vad fan jag vill, dricka vad jag vill,
utan risk att en potentiell våldtäcksman inte blir dömd för sitt brott.
Ska det vara mycket begärt?


Du vet, vem du är.

Jag vet egentligen inte rikigt vad jag håller på med och varför allt är så svårt och komplext som det faktiskt är. Jag blir irriterad när jag tänker på mitt eget beteende. För när allt kommer omkring så behöver jag hjälp med så himla mycket, och det känns bra att veta att jag har kompisar som kan ge mig den hjälpen, jag behöver rannsaka mig själv, vara för mig själv en stund och känna efter vart fan jag vill komma i livet istället för att bara göra som jag alltid gjort, dvs tänka på alla andra exakt hela tiden. Jag ÖNSKAR att jag visste vart jag skulle vara om 20 år, men en sak är säker, jag trivs oerhört bra som ekonom och hoppas på en framtid inom det, och känner att jag vill neråt, söderut och bosätta mig där.

Ingen verkar känna mig tillräckligt väl, jag har väll förändrats som alla andra genom åren, men känner mig ändå som en bra person, någon man kan lita på och någon som någon borde ge allt för att få. Jag vet inte vad jag gör fel. Varför jag alltid går fel väg och prioriterar alla andra framför mig själv.


Jag önskar att vi träffats tidigare, du och jag.
Jag önskar att det vore lite annorlunda.
Att allt var mycket simplare och självklarare.
Jag önskar att du kom till mig och sa att du verkligen,
verkligen bara vill vara med mig för alltid.
Jag önskar att jag var flexibel.
Att jag kunde ge dig allt.
Och tillät dig ge mig allt.
Jag vill, så gärna,
älska dig.



"en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken

om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån"




jag har en webcam på nya datorn, dock inte den bästa.
men den fotar ju iallafall.
Jag ska börja prioritera mig själv.




Den okända

jag skriver mycket nu, kanske borde ta och skaffa mig ett jobb och nej inte för att få sitta vid datorn utan för att få höra en massa spännande och nya saker och det märks att jag inte bor hemma, för helt plötsligt fick jag från ingenstans, påtal om ingenting veta att vi precis upptäckt en ny släkting, jajjamensan, en man på pappas sida offentliggjorde sin dotter för släkten för bara ett tag sedan, hon har tydligen varit inofficiell i hela 12 år och det är verkligen beyond me att man inte ens RÅKAT nämna att man har en dotter under så lång tid, nog för att vi inte träffar honom så mycket, men hans föräldrar har ju sommarstuga vid oss, med en till familj ur släkten och ingen visste någonting. Det är märklig det där, han har vetat om det hela tiden och inte sagt något. Så farligt är det inte med oäktingar längre att man inte kan berätta något sådant. Men gjort är gjort och nu finns hon iallafall. Vi kanske får äras av hennes närvaro helgen 8-9/8 när farfar fyller 70 och ska firas på Rödön. Jag kan bara tänka mig hur det komer kännas för henne att åka dit första gången, kan nog bli lti eonstigt att träffa en massa släktingar man inte träffat förut. Vi får se om hon ska med.


- han har tydligen en tolvåring.
"va? (tänker: inte har han gått och blivit pedofil?)
- Ja, alltså han har en tolvårig dotter som ingen träffat.


Sen har jag hört lite mer, men det får vi ta en annan gång, snart kommer det nog fler följesedlar till mitt bord.


snart på resande fot med E

I helgen tar jag mitt pick och pack samt Emelie och Krille och åker till Den Kungliga Hufvudstaden. Det kommer nog att bli en trevlig helg, det mest spännande är att jag ska få köra sista biten in till stan för att sedan hitta till Liljeholmen, där vi ska sova i min mosters lägenhet. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på för bus, men jag hörde rykten om karuseller och det är inte riktigt min grej, men titta på går alltid. Så då har jag stockholm gjort för i sommar, har ju trots allt varit där en hel del under första halvåret 2009 av både en och två anledningar. En som var lite mer angenäm än andra. Hur som helst så tror jag att det ska bli himla roligt med lite shopping och diverse hittepå. Dock kan jag nog inte shoppa så mycket med tanke på den fina självrisken som jag måste betala. Men, vad gör man? Kanske kan sälja keyboarden innan, den står och samlar damm, jag spelar ungefär en gång varannan/var tredje månad, men förmår mig aldrig att få bort den. Skulle nog få en liten slant för den då den var rätt så dyr att köpa in. Jag ska hur som haver så fort jag fått datorn att kolla över ekonomin för denna månad, jag har en budget men nu har jag inte kunnat se om alla pengar kommit in och om det som ska dras har dragits så det blir nog rätt spännande.



Det blir alltså sthlm för min del i helgen, trots allt.



väldigt kort.

Jag sitter och stansare följesedlar samt skriver in dom i systemet så företagen får sina pengar. Det är roligt, väntar även på samtal från fbolaget om när jag kan åka in och hämta ut min dator och min mobil. Tar även emot allmoser till självrisken, alla gåvor är välkomna. Förväntar mig dock att få betala i princip hela själv, klart ingen vill ge mig något.
Jag ska fortsätta jobba nu, ville bara uppdatera kort medan jag har en dator tillgänglig. Möjligtvis ikväll också.



Uppdat om brottet.

jag har väll inga goda nyheter angående stöldgodset, how ever så kan jag säga att försäkringsbolaget i denna stad är min absolut nya favorit, trevligare bemött kan man nog inte bli tror jag. Imorgon hämtar jag ut en ny mobiltelefon och en ny dator, snabbt gick det, bara över dagen hade handläggaren behandlat ärendet och ringt runt till de lokala försäljarna. Blir man inte lycklig så säg? 

Men inget kan någonsin ersätta alla minnen i bilderna på sophie, alla fester och tillställningar och från studenten, det är helt omöjligt och det sörjer jag oerhört, samt att känslan av att ha blivit kränkt sitter kvar så pass att jag fortfarande drömmer om händelsen. Vidare så finner jag det väldigt, väldigt obehagligt att någon kanske har tillgång till all denna information som fanns på datorn i bilder, dokument osv. Känns verkligen inte bra. Och det första jag ska införskaffa så fort jag får pengar är en extern hårddisk till alla bilder jag anser vara viktiga. TACK och lov att jag har en hel del bilder på bdb, annars vet jag inte vad jag skulle tagit mig till. 


Återkommer mer flitigt så fort jag fått igång datorn. Tack för alla fina kommentarer, har bara orkat godkänna några, men ni andra får inte känna er dissade eller glömda. Jag tackar för alla.


besviken på mänskligheten

Nu har jag tänkt över, funderat och bearbetat denna händelse och jag har inte kommit fram till VAD som är värst, det faktum att jag nu är utan dator och telefon eller det faktum att telefonen var en vecka gammal, datorn var ovärdlig för mig eftersom jag förlorat alla bilder på Sophie, min graviditetsdagbok, allt jag skrivit till henne (förutom det som är publicerat här) samt all min lyrik jag skrivit genom tiderna osv eller att jag blivit kränkt (genom inbrott i min bil) samt blivit förtalad genom smset kräket/kräken skickade till min mamma. Det är väldigt svårt för mig att bestämma vad av allt detta som egentligen är värst, men en sak är säker, jag har aldrig förut gråtit över förlorad egendom, men det var längesedan jag grät och skrek så mycket som jag gjorde under gårdagen och jag säger då det att OM jag kommit när de var där vid bilen hade jag inte tvekat en enda sekund på att slå in deras små huvuden med närmsta föremål vägandes över 7 kg. Jag vet att det är hopplöst, men en polisanmälan är som sagt gjord och om jag har riktigt tur kanske jag får något på hemförsäkringen, men den chansen är liten eftersom sakerna inte var i hemmet, men dock tillhörande hemmet, jag hoppas få ut något av det. 

Vädjar till alla som var i Birstas parkeringshus vån 2 fredagen 24/7 mellan klockan 2 och 4 att snäääälla skriva om ni sett något, gissar på tonåringar, första tanken var killar, men de brukar ju säga hora istället för slyna, så jag är inte säker. Men alla som sett något skumt helst vid en grön golf 2 (se bild nedan) att kontakta mig. Jag är villig som fan att betala, vill bara ha kvar mina minnen från min dotters liv tack. 

 

Är så fucking besviken på mänskligheten så jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

 

 

 

 


STÖLD

jag tänker inte skriva något argt inlägg här nu, hur mycket jag än vill. Men efter att ha blivit bestulen på dator (naturligtvis innehållande alla bilder på sophie) samt mobiltelefon ( en vecka gammal) och även efter grovt förtal i ett sms från min telefon till min mamma med texten "Hej Mamma, jag suger kuk för att få pengar till mat, vi syns sen / din slynaktiga dotter"  så är jag ganska less på samhället och dess orättvisor. ska gå in mer på detta någon annan dag, nu ska jag ut och dränka mina sorger i gemenskap. Har iallafall anmält stöld och grovt förtal och jag vet inte vad som är värst, smset till min stackars mamma eller att nästan alla bilder och dikter om och till sophie försvinner med datorn. jag har faktiskt ingen aning. Nu ska jag tänka på annat. 

 

Skriver någon gång när jag har tillgång till dator, var väll egentligen det jag vill säga. 

 

Håll utkik efter toshiba laptop och sony ericsson W995 i sundsvallstrakten är ni snälla, bland era kompisar och så. vill dö en smula nu. 

 


egentligen ingenting.

"En mor, som förtär alkohol under grossessen, är ej värdig moderskapets höga kall.
Hon föder till världen ett mer eller mindre alkoliserat, d.v.s. mer eller mindre degenererat barn" - Saxon J.L (1934)

Jag minns hur irriterad jag var över denna mening när jag var gravid, inte för att jag ville dricka utan för att jag ville att den skulle omformuleras lite. Till något i stil med: "En förälder, som förtär alkohol under grossessen, är ej värdig föräldraskapets höga kall" osv.

Nog för att mamman bär barnet, men så vitt jag vet så hör barnet och kan därför även höra att det är något annorlunda med pappa, rätt ska vara rätt. Det är inte bara mamman som påverkar barnet, utan även pappa, men kanske mer psykiskt?

Jag läste en gång i en tidning om en man som slutade dricka när "vi blev gravida" för det är ju så, det är inte bara kvinnan som väntar barn, nej även mannen gör det. Hur som haver så fortsatte mannens kompisar att trycka på att han kan väll ta ett glas vin till maten och sorgligt nog så gör många så även emot den blivande mamman.
Det är inte bara mammans liv som förändras även om hon påverkas mest, ty båda måste förbereda sig för ett nytt liv.


til death do us part or take us to a better place, togheter.

Ett snabbt inlägg nu innan jag ska iväg till Annie, idag när jag som vanligt körde min lilla groda (min ovanligt gröna Golf etta) så såg jag något tämligen ovanligt, där på vägen, låg inte en utan _två_ överkörde skator med ungefär 10 cm mellanrum, nog har vi alla hört om fenomen som att en fågel blir påkörd, jag menar de ligger ju lite överallt i stan, dock förstår jag inte riktigt hur det går till, de kan ju flyga av många anledningar, men vi har även hört om fenomen som att svanar och undelater sörjer ihjäl sig när deras partner dör, jag vill gärna tro att det var detta som hände skatorna, men de såg lite för påkörde ut för det, men i min värld var det exakt det som hände. En dog av ett däck, den andre av sorg. Kära fåglar, vila i frid.

MinaordtillSophie


Om Du vore Jag, skulle du förstå.

Det känns konstigt att inte veta hur saker ska bli och te sig, det gör mig orolig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är många tankar som virvlar sig upp och ner för mitt huvud, det känns som att det är för mycket att tänka på och att det skulle bli bra med ett STOPP, sen en START igen. Men jag vet inte om vi är kapabla till det.

Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
Nu kan det vara försent att säga som det är.

Jag är rädd för ganska många saker, en av dem är att förlora en stor del av mig själv i dig. För jag vet att om det inte blir en ändring och det snarast så kommer allt jag byggt upp det senaste halvåret att rasera och således jag med. Det är inte så svårt att förstå egentligen, men ändå vill det sig inte. Min hjärna kan inte förstå vad som försigår eller så vill den helt enkelt inte, svaret på den frågan kan jag inte besvara i nuläget, som så många andra frågor, jag bara hoppas att det går bättre från och med idag. Annars, vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv.


"Nej, jag anser inte att det är något att diskutera" - nej, vi ska inte heller diskutera, du ska bara förstå vad jag säger så du kan tänka efter en gång innan du gör något du hädanefter kommer att veta att jag tycker är felaktigt.
Det ska väll inte vara så svårt egentligen? Personen i fråga ska bara förstå vad jag säger, denne behöver bara bekräfta att han gör det eftersom "Det primära i en diskussion är inte att avgöra vem som har rätt och fel utan att se det hela ur den andres perspektiv". - Om Du vore Jag, skulle du förstå.




Så, om Du vore Jag, skulle du förstå.
Och om Jag vore DU, skulle jag förstå varför du inte förstår.


ABSOLUT ingenting.

Jag har suttit här väldigt länge och funderat på vad jag ska skriva, pratat med folk för att få inspiration, men utan framgång. Så jag får ta upp det här helt ointressanta. 2009, vi säger ju att det är -09 nu och det låter ju lika bra som -89 och -99, men vad händer sen? 2010. Ska vi så bara säga -10. Det låter ju inte helt vettigt, låter ganska fånigt om jag ska säga det själv.
När vi väl är inne på år, många och då menar jag de flesta, säger ju tvåtusennio. Det är egentligen ganska konstigt, för inte sa vi väll ettusenniohundraåttionio när vi skulle säga 1989, utan vi sa ju faktiskt nittonhundraåttionio. Så därför är det egentligen helt självklart att vi ska säga tjugohundranio.

Uppmanar er ännu en gång att läsa underbloggen.

MinaordtillSophie



I Sophies ära.

Jag har skapat en underblogg!  Kika in när ni ändå inte har bättre för er än att vara här inne och läsa!

MinaordtillSophie

Har inte hunnit fixa en design där än, men det kommer väll, håll till godo!


quote.

"Why do we fall? So that we might learn to pick ourselves up."

Det är ett av de bästa citaten jag någonsin hört, det är nämligen sanslöst sant. För hur många gånger har man inte fallit och undrat varför man alltid ska behöva må som man gör? Vissa gräver ner sig rejält och andra lyckas hålla sig uppe vid ytan. Det är anpassat från person till person, jag antar att jag är en sån som är lite blandad beroende på vad det handlar om. I kärlekens namn så gräver jag ner mig tämligen rejält och vägrar komma upp innan jag känner mig helt redo. Något som många i min släkt beklagligen har fått erfara både en och två gånger. Därav fotnoten i min fars studenttal till mig om hur det rått telefonjour, utryckningar ochallmän dramatik, för det är tydligen sådan jag är. Men jag vet också att de egentligen inte alls var oroliga för de visste hela tiden att jag skulle klara allt helt utmärkt själv, för det är även sådan jag är. Kanske med ett litet finger att dra i om hjälp behöver tillkallas. "Annars vore det ju inte våran Alexandra"

Jag tycker att mitt kämpande gjort mig till en starkare individ och jag hoppas innerligt kunna behålla dessa erfarenheter och egenskaperna jag samlat på mig i det underbara liv som jag så fint planerat _ska_ komma till mig någon gång i framtiden.
Tills dess får jag nöja mig med den fina tillvaron jag har nu i mitt halvstökiga men ganska praktfulla hem med min underbara dotter som tidsfördriv de veckor jag har henne. Annars spenderar jag inte så himla mycket tid här och det är nog därför all min mat alltid, alltid hinner bli gammal innan jag har tid att förtära den, funderar på allvar att börja köpa mat för dagen nu.

Gott folk, jag ska socialisera mig lite mer på msn nu innan folk får fnatt.


En halvmystisk bild på mig, jag förstår inte själv vad jag var på för humör där?

I say; sit down, it's just a talk.

Tänk er ett samhälle, där alla visste vad godhet var och där alla respekterade den och utförde dess dåd. Tänk er hur bra allt vore då, man skulle slippa bli sårad om och om igen antagligen även slippa fundera hur det kommer sig att allt är som det är och slippa vara så utsatt och blottad som man är när man håller av någon. Ingen skulle agera med baktankar. Allt skulle vara ärligt och ingen skulle ändå ha någon elak handling att erkänna. Som det är nu så antar jag att man behöver gå igenom allt det här för att växa som person, men vissa saker kan prägla ens vardag så pass mycket att man inte vet vad man ska göra. Man blir som en helt annan person och känner inte igen sig själv, än mindre känner människorna i ens omgivning igen en och det är väll kanske det som är värst? För innerst inne kommer man alltid känna igen sig själv, men det är svårare för andra att se bakom fasaden och situationen och hitta och ta fram den du egentligen är.

Jag vet inte om jag mest bara svamlar nu eller om jag får fram det jag vill, de känns iallafall komplicerat och jag undrar hur det ska gå att finna sig själv igen i detta samhälle och våga säga ifrån till sig själv, för jag vill ju trots allt veta vem jag är och vara säker på det och inte svikta. Men jag är osäker på varför jag reagerar som jag gör ibland men andra gånger inte, kanske för att jag är livrädd att bli sviken igen som jag blev förut. Antagligen för att jag inte fått någon riktigt ursäkt för den handlingen även om jag vet att det finns ångest, men jag vill se den i hans ögon. Det är det enda jag vill ha, en ärlig blick med en uppriktig ursäkt och ett löfte att det aldrig ska hända igen, sen ska jag göra allt i min makt för att lita på dig igen. Men vi får se om din stolthet kan ta det steget.

step one i say, "we need to talk."
he walks, i say, "sit down, it’s just a talk."
he smiles politely back at me,
i stare politely right on through,
some sort of window to my right.
as he goes left and i stay right,
between the lines of fear and blame,
i begin to wonder why i came.

let him know that i know best,
'cause after all i do know best.
try to slip past his defense,
without granting innocence.
lay down a list of what is wrong.
the things i've told him all along.





<3

''och kärlek är det närmaste magi människan kan komma''




Jag tycker om min mobil, den ger mig möjlighet att fortsätta fota lite smått nu sen min kamera gick sönder pga en liten tjej som vart sugen på att doppa den i vatten, jag undrar vem det kan vara.



S <3

Dagen ser ut som följer: torka håret, klä på mig, kanske lite smink? hämta barnet på dagis, ta med barnet och göra något roligt (vet ej vad än, tänker, tänker, tänker), hälsa på mormor lite för att stilla det begäret. Tillaga middag, städa lite, eller snarare plocka bort onödiga saker som hamnat där de inte ska vara. Vänta på att Johan hör av sig så vi kan träffas, hoppas att imorgon är en bättre dag. Men börjar med att slänga upp bilder på min underbara sessa i sina nya muminkläder. För det finns inget som är sötare än henne i hela vida världen <3





vad jag bryr mig om nu är att höra dig andas
veta att du är nära

BAHA!

Kan msn orsaka något annat än missförstånd? Jag tycker att det mesta man skriver där blir missuppfattat på ett eller annat vis, fast man skulle använda exakt samma ord som i verkligheten, tonläge är så himla viktigt. Blir lite less på detta nu. Önskar att det kunde bli rätt någon gång.

Berättade jag förresten att jag nu fått köpa en svindyr pencillin till mitt ben och det jävla infekterade insektsbettet... Men vad gör man? Finns ju faktiskt inte så mycket annat att göra åt om jag vill överleva. Slog även i mitt nästan läkta finger igen, eller för att vara exakt, Sophie råkade sparka på det lite löst, men fy vad det smärtade.


"Det primära i en diskussion är inte att avgöra vem som har rätt eller fel
utan att se det hela ur den andres perspektiv."



Tisdags (Rock) Ballad

Jag är egentligen inte på humör, men fine. Detta är ett band från Tyskland, Hannover för att vara exakt. Bandnamnet kan lätt förväxlas med ishockeylaget från samma stad. De har varit aktiva sen 1965 men medlemmarna har bytts åtskilliga gånger under resan. Nuvarande medlemmar är: Klaus Meine, Matthias Jabs, Rudolf Schenker, Pawel Maciwoda samt James Kottak. Det är således dessa herrer som gör scenerna osäkra nu för tiden, mer och mer sällan förvisso, men det hör väll till åldern. Senaste albumet släpptes dock år 2007, vilket blev deras tjugiosjunde släpta album, inklusive samlingsplattor.
Nu till låten och eftersom den är så pass gammal som den är så är det svårt att hitta en rättvis youtubevideo för den, inte heller finns den på spotify, så jag ska ladda upp en gammalvideo här på bloggen samt en spotifylänk till en cover, där man tydligare hör texten. Inget slår dock orginalet som för mig personligen betyder väldigt mycket eftersom jag förknippar den oerhört med Sophies pappa, han skickade den nämligen till mig en gång i tiden när vi hade det lite knöligt på vägen. Tack.

Från Hannover, Tyskland, dock inte Hannover Scorpions utan bara SCORPIONS - No one like You!




Spotify: spotify:track:1cAYKjBC5fIhT9K95CI6n1

Utdrag ut text:

There's no one like you
I can't wait for the nights with you

I imagine the things we'll do
I just wanna be loved by you.
No one like you - I can't wait for the nights with you

Just imagine the things we'll do

I just wanna be loved by you.

Girl
there are really no words strong enough
To describe all my longing for love

I don't want my feelings restrained.
Oh
Babe
I just need you like never before

Just imagine you'd come through this door

You'd take all my sorrow away.
There's no one like you




Vi ska åt samma håll, eller?

Jag trodde att det fanns något där, något att bygga upp igen och fortsätta mura ihop, jag valde att tro på dina ord och min välvilja och tro på människor fällde krokben på mig igen.
För här öppnade jag upp alla dörrar till min själ, berättade allt som var jobbigt förut. Valde mina ord och hade kontrollen över allt. Du gjorde allt för att vara med mig, du sa orden jag behövde höra och du uppförde dig på ett vis som fick mig att känna att allt verkligen kunde bli okej. Att det kunde bli vi emot alla andra.

Jag vet inte än om jag har rätt eller fel i att jag ännu en gång inte vet vart jag står och det är oerhört frustrerande, för ibland känner jag att jag vet vart jag har dig och vad jag vill och ibland att jag inte vet någonting om vart du är och vart jag vill att du ska vara med mig. Men när jag ber dig om en sak men fortfarande blir bortprioriterad så tappar jag en smula mod och tilliten till att jag kan klara detta med precis de resurser jag besitter, jag betvivlar att jag någonsin kan släppa den där oron du placerade i min kropp år tjugohundraåtta även om jag så gärna vill och verkligen, verkligen vill gå vidare och komma någonstans. Den delen är lika raserad som Berlinmuren och kommer bli väldigt svår att mura upp igen.

Jag tror på människor för mycket, jag borde börja vara misstänksam emot alla, exakt alla tills de bevisat motsatsen. Men det kanske också är påfrestande. Den stora frågan är hur _fan_ jag ska kunna tro på mig själv och andra i min omgivning igen. Jag blir så fruktansvärt trött.

Den största frågan är: När kommer allt i livet att serveras på ett silverfat?
När kan jag med godro se fram emot varje dag i mitt liv och om inte annat se på allt med ljus, för jag är inte den som är den som blir deprimerad fram och tillbaka, men jag är sjukligt lätt irriterad och bestämd och nu har jag bestämt mig, jag tycker INTE att det där beteendet är okej. Hur mycket och vad jag än tycker om dig. Nej, nu är det jag som säger ifrån.
Jag vill känna mig mer värd till liv än en rutten banan tack.



nonsens egentligen.

Jag vet inte om det är så många som märkt det, men det måste vara fler än mig som noterat att många blir grundlurade på tradera, eller så är de helt enkelt bara bra dumma eller har möjligtvis 20 mil till närmaste stad, förvisso finns då internet man kan kolla upp saker på. Låt mig förklara närmre. Det finns människor som köper kläder som kommer anses populära och sedan säljer dom på tradera för bud som övergår inköpspriset, ja detta är bra för säljaren, mindre bra för köparen. Jag tror att vi som traderar alla kommer ihåg exempelvis skinnkjolen på H&M som kostade 98, eller var det kanske 198? Hur som haver, de såldes för uppåt 350 kr på tradera. Likadant var det med skinnklänningen från Gina Tricot som kostade runt 300 men som såldes för runt 500 kr på tradera. Det jag inte förstår är VARFÖR människor tror på "Slutsåld kjol från H&M" kan meddela att de mer än 90% av gångerna finns kvar i affären och ibland även på hemsidan. Varför som konsument kikar man inte upp detta innan man lägger bud? Det gör då alltid jag iallafall. Tråkigt att kan kan gå till på detta vis, eller så är det bara jag som tänker och analyserar för mycket, något som jag förvisso är känd för.


dissapointed

Ja så var det med det, mycket ska man tydligen behöva gå igenom. Jag förstår inte vad alla ser i honom, varför alla ska försöka så jävla mycket och ännu mindre förstår jag hur han kan hålla på som han gör. Jag blir så fruktansvärt less. Nu gör jag exakt som jag vill igen. Det är det enda som betyder någonting för mig, allt annat skiter jag i. Det betyder ingenting i mina ögon. Jag ska glömma allt som varit både gott och ont och fortsätta att leva för dagen, för jag orkar inte mer, jag börjar gå ner mig igen och det sista jag vill är att vara där jag var och behöva den hjälp jag behövde både för mig och med Sophie. Nej det här är verkligen inte hållbart, jag blir så fruktansvärt less och ledsen. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär.


"never forget, that the only one you can trust is yourself"



En Saga.

Jag vaknade en morgon när mörkret fortfarande låg tungt över oss. Jag var trött eftersom mina förväntningar hållit mig uppe halva natten och det kändes som att det fortfarande var natt när jag satt ner fötterna på det kalla golvet, varpå jag fort kastade av mig den nytvättade pyjamasen och trädde på de nytvättade myskläderna. Johan var uppe innan mig och packade det sista som behövdes, lite kexchoklad och kläder som han bar ut i bilen när han gick ut för att starta den så den skulle vara varm när jag kom ner. Jag gick runt en sista gång i lägenheten och tittade mig omkring. Jag kommer att sakna det här, tänkte jag. Den stilla tystnaden som lägenheten alltid bidragit med, tryggheten och vetskapen om att här inne kan vi ha det lugnt och skönt. Jag tog min lilla väska i ena handen och kudden i andra, gick ut i trappuppgången och vände mig för att låsa dörren. Jag stannade till och anammade stunden.

 

En kort väntan senare satt jag i bilen, halvt lutande mot det kalla fönstret med Johans hand i min. Vägarna var tomma och ödsliga och jag minns att vi bara mötte tre bilar, antagligen pga den tidiga timmen. Vi körde i vad som kändes vara en evighet innan vi kom fram till den stora byggnaden. Jag såg på Johan och han på mig, vi tog vår packning och gick in i byggnaden. Vi satt oss ner och det kom snart fram en medelålderskvinna som välkomnade oss och visade oss till vårat rum. Det var ganska fint dekorerat, men det var lite suspekt målat tyckte vi, men vi kände igen oss, som att vi varit här förut. Men det hade vi inte, det var vår första gång här. Det var dags att fräscha till sig och byta kläder. Johan satt kvar i vårat rum och väntade. När jag kom tillbaka tittade han på mig och log, jag själv tror att han ville skratta, för jag såg ganska rolig ut, som en dränkt råtta ungefär. Hungern kröp sakta på mig, men jag var tvungen att vänta, för vi kunde inte gå iväg och handla något än, timman var fortfarande så tidig. Vi försökte att prata till och från men det fanns som inget intresse eller tid för det.

 

Situationen var ovan och rummet var inte hemma än. Jag tror att tre timmar hade passerat när det knackade på dörren och samma kvinna kom in igen och sa ”Nu får ni följa med mig, det är eran tur nu”. Vi såg på varandra, Johan såg nervös ut, men jag tror det var värre för mig. Vi småpratade på vägen så gott det gick. Men allt kändes så overkligt, dörrarna öppnades och vi visste att ingenting skulle bli som förut. 

 

30 minuter senare var vårat underverk fött, med tårar och leenden fick vi se henne för första gången. Vår lilla Sophie som vi väntat på i nio månader, den lilla människan som skulle få vårat hem att bli ett annat hem, som skulle få vårat förhållande att bli ett annat, ja vi var inte längre bara sambos, vi var en familj. Skapad av oss och för oss. Ett band som håller för alltid och jag tror aldrig jag älskat så mycket som jag gjorde den dagen.

Ingenting har någonsin varit så perfekt som det var då.

 

 


adrenalinkick och/eller dödslängtan

BumpaRide, människors sätt att stilla sin dödslängtan.
Det brukar vara roligt under de flesta omständigheter, men under gårdagen och på öppet hav var det ingen vidare trevlig upplevelse, för det första är mitt finger stuckat så mina möjligheter att hålla fast mig var ganska begränsade om jag ville ha fingret oömmande. Vi sitter på denna BumpaMadness och jag med min lilla kropp åker ju ända ner i hålet och slår i rumpan i varje våg, rumpmassage? - nej. Mer rumpmördaren. Det går ändå tämligen bra, tills jag ser en monster svallvåg, jag tittar på Tomas och säger: Detta kommer aldrig att gå. Får "Nej, håll i dig" till svar, varpå vi åker in i vågen och jag slungas 1½-2 meter upp i luften och landar självklart på mitt huvud så hårt att det känns som att det ska implodera. I vattnet tänker jag att jag fan inte orkar simma upp och att det nu är över för min del. Flytvästen gjorde dock sitt och det ska jag meddela var riktigt jävla tur. Åkte lite mer sen men var mest panikslagen och livrädd trots att vi efter det vansinnesfallet åkte in i fjärden och fortsatte vår galenskap där. Dock är det som vanligt roligt att titta på när grabbarna beter sig som några självmordsbenägna små barn.


dålig dag, dålig dag.

Förutom sorgen att ännu en gång bli bortprioriterad för en bil och en man med brunt hår så känner jag mig ganska lugn ändå, trots choklad, cola och mys begär. Dock kan jag hoppas på en sak och det är att få mat serverad ikväll, jag ska nämligen försöka bjuda in mig själv hos min far, idag eller kanske imorgon, det kvittar väll.
Jag kan faktiskt inte hålla mig idag; JAG ÄR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Det är helt meningslöst att ens försöka låta trevlig och glad, för den känslan försvann i samband med bortprioriteringen. Är det verkligen värt allt det här? Jag måste delge att jag fortfarande är duktigt tveksam.DUKTIGT tveksam och detta gör inte mig mer säker på vad jag vill åstadkomma av det här.

Har en bra låt som passar in ganska bra.

För er alla med Spotify: spotify:track:4GxI5TGjVs9IggayexKqRR


It's strange to think the songs we used to sing
The smiles, the flowers, everything: is gone
Yesterday I found out about you
Even now just looking at you: feels wrong
You say that you'd take it all back, given one chance
It was a moment of weakness and you said yes...

You should've said no, you should've gone home
You should've thought twice before you let it all go
You should've know that word, bout what you did with her
Would get back to me...
And I should've been there, in the back of your mind
I shouldn't be asking myself why
You shouldn't be begging for forgiveness at my feet...
You should've said no, baby and you might still have me

You can see that I've been crying
And baby you know all the right things: to say
But do you honestly expect me to believe
We could ever be the same...
You say that the past is the past, you need one chance
It was a moment of weakness and you said yes...

I can't resist... before you go, tell me this
Was it worth it...
Was she worth this...

No... no no no...




Varje dag, hela dagen, borde vara en uppgift i att bevisa att du är värd mig.
Men icke sa nicke. Jag börjar känna av gamla spår och det gör mig upprörd,
rädd, förvirrad och en smula ledsen. You Should've said No, helt enkelt.





flumm

Förutom lyckan över min nya telefon, så är jag fruktansvärt ofantligt trött och önskar mest av allt att jag sov just nu, men det gör jag uppenbarligen inte och det finns en sak jag ångrar varje natt, (förutom att jag inte kan sova) det är att jag inte har någon form av anteckningsblock när jag ska försöka sova, för det är då jag kommer på alla smarta tankar och ideer till allt möjligt. Men givetvis så har jag inget sådant block i min säng, även om det skulle vara helt möjligt att ha det. Kanske dags att införskaffa ett sådant, för i mitt huvud utspelade det sig ett helt fantastiskt inlägg inatt. Jag ska till största förmåga försöka att komma ihåg så mycket som möjligt och publicera det någon dag, för det var helt enastående, det måste jag bara säga.

Det känns bra att idag veta att jag har några äreenden att stå i, till en början ska jag fixa klart synkroniseringen mellan min _nya_ telefon och datorn. Varpå jag ska åka till pappa och stjäla hans skrivare och skriva ut några saker. Vid lunchtid ska jag åka och byta bil med J, varse han vill eller inte, jag kör inte denna, då jag knappt kan starta den pga tjåken, som varje morgon förpestar min tillvaro och får mig att känna mig lika värdig till liv som en rutten banan.
När detta är skett blir det antagligen en dejt eller två med flickor, varpå jag verkligen måste handla samt städa lägenheten inför morgondagen, som jag förövrigt ser fram emot en aning, jag skulle vilja längta, men det är jag helt enkelt för ångestfylld för.

Ännu en gång har jag konstaterat att det är ett helvete att man inte kan synkronisera spotify låtar till telefon eller ipod. damn it.

Det här inlägget vart lite flummigt såhär på morgonkvisten, men en sak står klar: Jag skulle vilja tillägna detta inlägg till en person som under onsdagen komplementerade min näsa, men... jag har tidigare publicerat ett inlägg om just näsor, så det är helt enkelt passe och redan gjort. Så tyvärr. Men ha en trevlig helg allihopa som mot förmodan fortfarande läser denna mer och mer avdankade version av orginalet.


!

Sitter och myser hos Camilla, med både varmt och kallt. Har egentligen inget att säga, men tjejerna sprang iväg på affären för att köpa hallonsoda, så här sitter jag med min bror och väntar på sällskap igen. Så under tiden leker jag lite Dj, det går sisådär eftersom jag har total hjärnsläpp. Nu kom dom tilbaka. =)


Absolut ingenting

Jag sitter här i min simpla boning (eller så jävla simpel är den inte) och väntar på ett beslut från min bror på när han vill bege sig neråt staden, jag tillhandahåller nämligen skjuts i lilla grodan, snäll som jag är. Solen är strålande och jag funderar på om jag ska ta mig en dusch nu innan skjutsningen eller efter. Risken finns ju att jag måste gå runt och se ut som ett sepe i håret om det torkar under stadsvistelsen. Men det kanske är en risk som måste tas om allt ska hinnas med idag. Det är nämligen en ganska fullspäckad dag. Jag ska klämma in en liten träff med Annie efter att jag skjutsat ner och skjutsat hem min bror, efter denna kärleksträff så måste jag hem och duscha och fixa mig för kvällen, jag ska nämligen på middag hos Emma med henne, Sara och antagligen Mats innan jag ska vidare till Camilla för lite förfestande med den allt för trofasta delen av eliten. Varpå vi ska göra Härnösandsgator mer osäkra än vi gör under dagstid. Dags för er alla där ute att gömma er litegranna. (nej, egentligen är vi tämligen snälla och bits inte)
Förövrigt är jag lite putt idag för att min avi på mitt dustit inte har anlänt, däremot fick jag i förrgår en faktura på vederbörande, som jag tänker vägra betala innan 22/7 om jag inte tillhandahållit mina hårprodukter. Ett klagosamtal kommer då att sitta på sin plats.

Måste bara tillägga att en glad mormor smsade och sa att hon nu förbokat Ingrid vill äta boken eftersom den är ett måste på inköpslistan. Vi längtar alla tre tills den kommer!


UPPTÄCKT!

Gjorde just en STOR upptäckt, när jag väl är inne på barngrejer. Jag uppmärksammade att den sjätte boken i Ingrid serien (skriven av Katerina Janouch) snart utkommer, den heter "Ingrid vill äta"!
Som jag och lillan har väntat, vi är stora fan av denna serie, den är väldigt pedagogiskt upplagd och är väldigt fint illustrerad, samt att den är för söt för sitt eget bästa. Sophie tycker om dessa böcker, ibland läser vi ALLA innan läggdags.



Leta rätt på en sötare och bättre bok åt barn någon så gör ni det bra!


Mumin!

Jag, som antagligen ingen förbisett är mamma till en av enligt mig och många andra en oerhört söt och underbar liten tjej på 2½ år. Denna lilla tjej, är förutom smart och helt fantastisk och en talare utan dess like även väldigt besatt av Mumin, och då menar jag så besatt att om hon ska sova och hon strejkar, att man kan säga "Sover du inte nu blir det ingen Mumin imorgon" varpå hon naturligtvis blir förargad och säger "JAG VISST SE MUMIN" och tittar på en med dödsögat. Man säger då att - ja, om du sover nu får du såklart göra det. Varpå hon oftast somnar på stört.
Hon kan stolt säga vad alla heter men tycker ibland att hon blir "lite rädd" och gömmer sig lite bakom någon av oss. Men är trots det väldigt fascinerad, hela signaturlåten kan hon naturligtvis nynna.
Hur som haver så var jag på stan idag med Emelie så fick jag till min stora förtjusning syn på en hel kollektion på Lindex med enkom MUMIN! Jag vart helt till mig och smsade Johan och sa att han måste köpa (eftersom jag inte har pengar förrän nästa vecka och man vill ju ha innan det tar slut). Så nu hoppas jag att han gör det, jag vet hur Sophie reagerar på nya, helt vanliga barnkläder, jag kan bara föreställa mig hur reaktionen skulle bli på dessa kläder. SENSATION!
Jag skulle nog, om jag kom med sådana kläder, få mer pussar på en minut än vad jag annars får på en hel dag, och det är bra många det.

Smakprov ur denna härliga kollektion:

STINKY <3



Lilla My <3


Mumintrollet himself!

Och denna pyjamas, som förutom är underbart fin. Kanske skulle få min "känslig hud" lilla favorittjej att faktiskt ha på sig pyjamas igen så att hon slutar att klia sig så himla mycket och därmed få mindre ont.




Lindex Shop Online - 3-pack sockor
Jag tror att jag blir galen just nu, men vi måste köpa en massa mumin!



(Dessa bilder är tagna från Lindex ShopOnline)





!

Jag ska snart bege mig och hämta en bedårande ung dam vars namn är Emelie, jag ska nämligen för andra gången ge mig in på att färga tjejens hår, vi får se hur det det går. Ljust som solen ska det bli, eller nästan iallafall.
Jag fick en upprörande räkning idag, på mitt dustit, som jag inte ens fått än! ursäkta men idag var det sista dagen, 3-4 arbetsdagar har paserat och om de inte har kommit till min ägo imorgon då så blir jag förbannad! Nä, men lite besviken sådär. För det är ju så att det kan ha kommit in idag och därav måste skicka ut avin också, så jag få hoppas på det.

Jag ska även idag sätta upp en fin lapp i min trappuppgång om att det blir en liten tillställning här på lördag, så det är min uppgift nu innan jag ska hämta Emelie. Ska nog kunna formera till något fint så de känner sig välkomna att säga till om de tycker att det blir livat, för det är klart att de ska få göra det, även om jag inte tycker om dom.

Skriver mer vid annat tillfälle, uppgifterna väntar.


NYTT!

Jag har beställt en ny mobiltelefon, till slut, haft en gammal skrutt i ett halvår sedan min förrförra "mysteriskt" gick sönder och den jag ersatte den med helt plötsligt bara vart helt vit på hela skärmen och vägrade fungera igen. Så nu har jag tagit saken i hand och beställt denna, dock med abonnemang för 209 kr i månaden, men det kändes helt värt måste jag säga, man måste ha en telefon som kan lagra mer än 30 sms innan det är dags att radera inkorgen. Plus att den gamla jag haft även börjar jävlas och lagga. Detta känns bra, den kommer nog i slutet av veckan. FINALLY!
Nu väntar jag på Johan, vi ska byta bilar idag. Han har köpt en ny och jag fick ha den gamla, nu ska han fixa med den gamla inför försäljning så jag ska få köra den nyinköpta, till min stora glädje. Eftersom den gamla vägrade starta imorse för att jag råkade dra i tjåken lite för sent och försökte en gång till. Jävla bil jävel, Sophie kom därför försent till dagis och jag vart förbannad, jag väntade 4 timmar och försökte igen, det funkade givetvis inte. Så det känns skönt att få byta nu.






nothing else matters

Jag satt och gjorde mest ingenting när jag kom på den fantastiska iden att börja med min underbart söta internetväns förlossningspresent, ja jag kallar det så, det är en present hon får efter att ha fött sitt inte första, men andra barn. (Som båda två är gudomligt söta) Naturligtvis kan jag inte säga vad det är för present ifall hon läser detta inlägg, men jag kan säga att jag är sjukt nöjd och att jag lovar att visa er så fort hon mottagit den och bekräftat att hon just gjort detta. Tills vidare får ni hålla er tillgoda med att veta att jag just nu känner mig sjukt nöjd efter mitt kreativa infall.

Jag tror bestämt att det är dags att sova, om det nu går med detta onda lillfinger, det är förvisso bara måttligt svullet men ändå ack så smärtande. Kan knappt röra det, kanske är bäst att åka in imorgon och få det kollat, om jag känner att det är nödvändigt när jag vaknat och känt efter.


helgen.

Dagen igår var fullspäckad, jag och Sophie låg i sängen och myste halva dagen (till kl 13)  varpå vi badade och duschade och begav oss till Coop för att inhandla färdproviant (mutor) för bilresa till och från Umeå där  Sophies pappa föga förvånande skulle köpa en ny bil, vilket han även gjorde och jag måste säga att jag är sjukt imponerade över min dotters fina insats i bilen, det är ändå 2½ timme upp och samma ner och hon vart inte ledsen eller vidare less någon gång. Godiset ransonerades ut välplanerat under bilfärden och vi hade med böcker, men de förblev olästa. Min dotter sysslesatts sig som mest med att sjunga och berätta sagor och vad hon gjort i veckan. Man blir himla stolt när hon är så duktig, för vi var bara i Umeå och rörde på oss i en timme så hon satt ju stilla nästan 5 timmar i sträck.
Varpå vi hade lite trevligt med Tor som sällskap och förtärde en gangster nattetid.

Idag har jag inte bara erhållet en bil temporärt utan även ett wii, så nu jäklar blir det till att spela mario kart hela kvällen må ni tro, det var trots allt ett halvår sedan, på ett ungefär.




its raining...

Det regnar, men Sophie är nog världens duktigaste i regnvädret. Vi hade vagnen på mammas jobb då vi fick skjuts igår, så vi klädde på oss för att stå emot regnet. Sophie i världens sötaste prickiga regnjacka och ett paraply som hon inte fällde upp, utan bara bar på. Sen gick hon hela vägen till stan, hon är så himla duktig, hoppade lite i pölarna och konstaterade att hon fick russinfingrar. En rolig sak är att hon blir fruktansvärt arg när man säger att hon heter "Sophie Rönnberg" då brister hon ut i "neeej! INTE buberg!" och det förstår jag att hon inte vill hete Buberg, det var ju inget vidare smickrande namn det inte. Hur som haver så fick vi med oss vagnen hem, fast i mormors bil, vi fick nämligen skjuts hem. Dock funderar vi på att ta oss ut i regnet igen och gå en sväng till affären. Men då i vagnen, men bara om jag hittar regnskyddet, som tydligen är spårlöst försvunnet.
Idag tänkte jag även hinna vara lite duktig och dammsuga i vardagsrummet medan Sophie leker lite tebjudning på bordet här inne. Har jag sagt att hon är världens sötaste?




<3



Maybe it's intuition
But some things you just don't question
Like in your eyes
I see my future in an instant
and there it goes
I think I've found my best friend
I know that it might sound more than
a little crazy but I believe

I knew I loved you before I met you
I think I dreamed you into life
I knew I loved you before I met you
I have been waiting all my life

There's just no rhyme or reason
only this sense of completion
and in your eyes
I see the missing pieces
I'm searching for
I think I found my way home
I know that it might sound more than
a little crazy but I believe

A thousand angels dance around you
I am complete now that I found you



natten till idag.

Nu har jag gjort något, som jag aldrig trodde att jag skulle göra... min älskade ängel vaknade inatt kl 3, jag var svin trött och önskade mest av allt i livet att få sova. Jag satt med henne i 40 min, hörde hennes tunga andetag, hennes sovande, smög ut och ropades tillbaka, om och om igen. När klockan närmade sig 4, så lyfte jag upp henne, hon tog sin bok och vi la oss i min säng, för första gången sen hon var 3 månader sov hon i min säng... jag vaknade ungefär fem gånger av att hon rörde sig, rädd för att hon skulle ramla ner, men hon låg längst in, med mig som skydd runt hela sig. Det var gosigt, det ska jag inte säga någonting om. Men för att säkerställa att detta inte händer inatt igen, ska vi sova på annan destination. Det vore katastrofalt om detta blev en vana och det ska det inte få bli. Såsom vi kämpade när hon var 3-4 månader för att få henne att sova i egen säng. Jag ska inte låta det gå till spillo, och jag tror nog att jag sover bäst, helt ensam.
Det är treårstrotsen som spökar, jag svär vid gud.




Let the right one in

Publicerade denna recension i gamla bloggen, så tänkte ta med den här också. Skrevs någon gång under mars månad.

 

Jag såg denna film själv igårkväll och ooooh I love it, den är självklart inte lika bra som boken (det är dom aldrig eftersom det är två helt olika medier så kan det aldrig uppfyllas) men hugaligen vad bra filmjäkeln var. Inte konstigt att branschfolket säger att den är en av de bästa svenska produktionerna efter Ondskan.
Denna är alltså baserade på min favorit roman:
John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in.
Boken som jag ägnade två nätter åt att läsa i slutet av 2005.
Det är inte för intet John likställs med Stephen King - sveriges tal på King.
Filmen är ratead 8.2/10 på imdb och det anser jag är bra jobbat.
Givetvis rekommenderar jag filmen men om man måste välja. för guds skull - läs boken.
Så sinnessjukt jävla underbar bok så att jag nästan förgås när jag tänker på det.
I denna film/bok har man inte sympatier för de stackars människorna utan man sympatiserar med den stackar lilla vampyr flickan, man vill verkligen hjälpa henne vad det än krävs. Det kan vara därför den blir så spektakulär och annorlunda gente andra vampyrfilmer.
Det är även inte för intet som det ska göras en engelsktalande remake som kommer utkomma 2010. its mesmerizing!
Sensmoralen: SE FILMJÄKELN!

(Lina Leandersson, du är min nya svenska favorit skådis!)

 

 

Jag tänkte för en första och antagligen sista gång uttala mig om en film här i bloggen.

För under gårdagen såg jag nämligen ”Låt den rätte komma in” helt själv, efter ett väldigt lamt försök av mig och en kär vän. Tänkte i vilket fall som helst börja med att berätta lite om min favorit roman och dess författare.

Författaren heter John Ajvide Lindqvist och romanen som bekant ”Låt den rätte komma in” Denna bok höll mig vaken två hela nätter i sträck under 2005 kyliga sista månad. Sedan de nätterna har jag stolt basunerat ut att den är min favorit roman någonsin. Många har missuppfattningsvis fått för sig att detta bara är en vampyr bok, men den är så mycket mer än det. Den återger två unga och annorlunda människors vänskap och kärlek skildrat i sånär nutid man kan komma nämligen i början på 80-talet i Blackeberg en förort till våran Kungliga Hufvudstad. Oscar – en mobbad tolvåring med skilda föräldrar träffar Eli en flicka vars kropp ser ut att vara tolv år ungefär, men som i verkligheten är så mycket äldre samt bär på så mycket mer vishet än en tolvåring någonsin kan göra. Hon fryser inte i snöns kyla, hon luktar konstigt och är väldigt blek och utmärglad. Men trots detta finner Oscar en vän i denna karaktär. Någon som han senare komma hysa starka känslor för. Som sidestory har vi ett A-lag, dvs ett gäng alkoholister som spenderar sin tid på den lokala puben. När olika situationer och händelser uppstår i detta gäng samt morden i närliggande förorter så börjar de forska i vad det är som egentligen försigår i Blackberg.

 

Det var intressant att se vad producenten i samförstånd med John valt att välja bort, som i alla filmatiseringar så kan man inte ha kvar alla händelser och det händer att man väljer bort något som för publiken är väldigt viktig. Det har i vissa anseenden skett i denna film. Många tycks på förhand ha fått missuppfattningen som tidigare nämnt att detta ska vara någon slags vampyrfilm gjord för att skrikas till, gjord för att man ska gömma sig bakom en kudde eller hålla sig tätt intill sin käraste och det är just pga detta vissa tyckt filmen varit dålig. De har inte sett den för vad den är – en film baserad på en skräckroman. Romantik, humor, skräck och hur det är att växa upp präglar filmen ur de flesta aspekter. De som kommer att se filmen utan förväntningar av att det ska vara en film gjord för att skrämmas kommer att fascineras exakt lika mycket som jag gjorde. Varför? Jo det grundas i något så simpelt som att filmen är filmad på ett sätt där simpla detaljer som att filma med fokus på bakgrunden istället för på karaktären ger än känslan av att karaktären inte är säker i sin roll i världen. När han senare vi filmen inte bara visas i linjen så förstår man att han till slut funnit sig själv. Andra detaljer som ljud och kroppar som faller utanför bild gör att man är medveten om att det är mer till filmen än bara det man ser. Sekvenser där man får föreställa sig själv hur det slutade ger en mer frihet att skaffa sig en egen uppfattning, att sätta en prägel. Jag ger en stor eloge till Lina Leandersson för hennes magnifika insatts som Eli – vampyrflickan. Hon tolkar och visar på ett väldigt storsint vis hur Eli är och hur man bör uppfatta henne. Sårbar men farlig. En helt oskyldig flicka men samtidigt en blodtörstande vampyr. Hon får en verkligen precis som i boken att sympatisera med henne istället för med hennes offer, man verkligen känner det hon känner. Utstöttheten och hungern.

Kåre Hedebrant passar utmärkt i rollen som Oscar dels eftersom han trovärdigt skildrar hur det är att vara en pojke i hans situation och för att han visar på en mognad som skådespelare likt Lina som inte går att jämföra med jämnåldriga skådespelare i detta land.  Denna storslagna duo ger varje scen, varje replik något som gör allt väldigt trovärdigt. De framställer deras relation som något helt naturligt. De lär sig om känslor och om livet tillsammans och alltid tillsammans.

Ur boken utelämnas viktiga detaljer som att Elis ”pappa”, den man som mördar för att föda henne med blod har pedofilia drag och hyser en annan kärlek till Eli än vad som återges i boken då fokus ligger lite mer på han uppgift – själva kollekterna.

Samt att han efter att betet och fallet från sjukhuset faktiskt själv blir en odöd.

Att Eli är androgen indikeras bara i en väldig snabb filmsekvens när hon byter kläder samt i några få repliker som ”Oscar - jag är ingen flicka” och ”skulle du tycka om mig även om jag inte var flicka” det sägs aldrig att hon under sina tidigare år kastrerades. (tåls att tilläggas här att hon är hundratalet år gammal). Detta är bara några av de detaljer som är åsido lagda.

Filmen rent generellt är enligt mig ett mästerverk  av svensk standard.

Ett genidrag av både manusförfattare, regissör och ljud samt fotograf.

Jag uppmanar alla människor att se filmen allra helst om man inte läst boken för att sedan efter det läsa boken och få en riktig inblick i vad det är som egentligen försiggår Blackeberg.

 

Under 2008 års Guldbagge gala vann filmen följande priser:
Bästa manuskript: John Ajvide Lindqvist

Bästa regi: Tomas Alfredson

Bästa foto: Hoyte van Hoytema

Bästa ljud: Per Sundström och Ljudteamet

Bästa produktionsdesign: Eva Norén

 

Det är inte för intet som John Ajvide Lindqvist utmålas som Sveriges svar på Stephen King och Anne Rice. Vidare är det för mig ringa förvånande att det ska tillverkas en amerikansk remake av filmen. En version som ur alla aspekter antagligen kommer att vara sämre. (kan dock inte uttala mig helt, förrän denna version släpps)

 


trotsen, den trotsen

Treårstrots, du underbara treårstrots.
Jag förstår inte varför hon ska göra skillnad på folk och folk, för hos sin pappa gör hon minsann som hon blir tillsagd, men hos mamma får man tydligen bråka hur mycket man vill när det är dags att sova, men inte om pappa råkar vara här just då. Typiskt att vi mammor ska bli utsatta, fast det är inte så farligt, hon tjurar bara på om täcket som hon ska ha och inte ska ha osv, och diverse andra saker också givetvis.
Nu verkar hon dock ha tystnat efter snart 2 timmar i sängen, av prat och mys och kramar och pussar och en hel del klagomål givetvis. Förut somnade hon el pronto när hon las i sängen vid 19, nu tar det alltså oftast två timmar, men det är bara att stå ut, jag älskar henne trots allt över allt annat.


bloaaa

Idag är en sån där dag då jag tänkte få jätte mycket gjort, men får självklart ingenting gjort, men jag tänkte göra så mycket som att plocka ur diskmaskinen iallafall, men det gör jag nog medan jag gör mat åt mig och sessan, då brukar jag t.o.m få lite hjälp, om inte tjejen bestämmer sig för att sitta i sin stol och vänta på maten, det händer ju från time to time.
Jag har ingen inspiration idag och har som sagt alla leksaker och kläder att gå igenom som vi fick av Sophies farmors bror. himla mycket att gå igenom och jag tror att jag får ta Sophie till hjälp även där, hon är ju trots tjej och har ganska bestämda åsikter om sina kläder... redan nu. Jag undrar hur detta ska gå i framtiden. Noterade att det låg ett par prinsesskor i lådan, jag kan gissa vem som kommer springa runt i dom hela dagarna, jag lovar att det inte är mamma iallafall.
Jag måste även idag plocka undan allt toapapper Sophie tyckte det var roligt att dra fram igår. Suck vad jag inte orkar någonting idag, borde även gå ut med soporna, men det har jag tänkte göra snart när det vankas affär för min del.
Kom även fram till att jag VERKLIGEN måste skaffa ett fäste till tvn nu, ja jag vet vad ni tänker.. det har gått ett halvår sen jag sa det första gången, jag är väl medveten om det. Men ni kanske tycker att det är roligt att spendera pengar på sådant, men det gör inte jag. damn it.
Solen skiner inte och det blåser, så det känns helt okej att ha suttit inne nästintill hela dagen. Jag ska nog forsätta göra det också, det känns helt naturligt. Well, nu blir det iallafall lite städning innan det är dags att göra mat.
Återkommer nog med vettigare saker senare på dygnet.


confessions from a healed heart

Det har florerat en hel del rykten om mitt såkallade dejtande efter min och Sophies pappas separation. Det är tydligt att en mammas dejtande är betydligt roligare att skvallra om än en kvinna i min ålder som inte har barns dejtande. Jag anser inte att jag dejtade mer under den perioden än vad någon annan skulle gjort under samma tidsomfång. Den väsentliga skillnaden får antas vara att jag var känslig och i behov av bekräftelse och jag tog gladeligen emot denna bekräftelse när chans gavs. Nu ska ni inte överanalysera och tolka detta hur ni vill utan, när jag vart intresserad av någon som vart intresserad tillbaka försökte jag utveckla det, med en lyckad gång och en mindre lyckad gång. Men att kalla det "VM i plastpappa" anser jag var lite väl grymt, för det tycker jag inte att jag sysslat med. Men ni får givetvis tolka allt exakt som ni vill, som ni alltid gör.
Men vänligen förkasta mig inte och vad ni än gör, försök att inte sprida så många falska rykten, de kan hamna i fel "händer".

Det har gått ett halvår och jag känner mig bättre än någonsin förut och jag har haft många kriser under tiden hit, gått igenom många faser. Gjort oerhört många misstag men väldigt många bra saker också och det har verkligen varit utvecklande för mig och jag tror att jag behövde vara utan Johan för att komma hit i mitt liv, där jag befinner mig nu. Där jag känner mig nöjd med min tillvaro och egentligen inte vill ändra på något. Jag är precis där jag behöver vara, med precis de människor jag behöver runt om mig. Jag tackar er alla för det hektigaste, mest påfrestande men mest utvecklande och roligaste halvåret på väldigt länge, mycket har hänt, väldigt mycket under denna period. Jag ska inte sluta vara den jag är, men jag har kommit någonstans, till en fas där jag känner att det är dags att vara nöjd.
Jag lever mitt liv, med min dotter i min hand och i mina tankar när handen är för långt borta.


Tisdags (Rock) Ballad

Detta är ett brittiskt hårdrocksband som bildades 1977 i den Engelska huvudstaden. Sångaren som tidigare sjöng i Deep Purple var den person som tog initiativet till bandets grundande. 1987 kom deras stora genombrott och de avancerade då från populäritet i enkom Europa och Japan till kändiskap i hela världen och då lyckades de även erövra de Amerikanska musikälskarna. I detta hand har det figurerat många kända gitarrister såsom Steve Vai, John Sykes och fortfarande aktiva Doug Aldrich.

Bandet har sålt över 100 miljoner skivor.

Jag anser att bandet i överlag skriver underbara kärleksballader, de är fortfarande aktiva och jag själv har sett dom under Sweden Rock Festival år 2008 och det var en fantastiskt upplevelse, även om jag och många andra tycker att sångaren ser lite smyg bög ut. Men han sjunger fantastiskt underbart!

 

So, here they come; Whitesnake - Is this love





Is this love that I'm feeling
Is this the love that I've been searching for
Is this love or am I dreaming
This must be love
Cos it's really go a hold on me
A hold on me



din för hela livet

Någon sa följande om mig idag:
Smart och snäll, båda fötterna på jorden med sophie i handen!

Känner mig rätt så nöjd över den beskrivningen. Dels för att jag har fötterna på jorden med Sophie i min hand och dels för att jag verkligen vill bli sedd på det viset. Det är klart att man är uppe och svävar ibland och har det lite annorlunda. Men fötterna förblir på jorden, där jag står med Sophie i min hand och lär henne samma konst.
Sophie, jag älskar att du är trygg i dig själv och att du gjort det så lätt för mig, för du är verkligen ett underbart barn. Så lättsam att ha att göra med och du förstår så mycket och jag märker att du älskar oss och att du vill vara din bästa person, jag fick verkligen en ängel i och med dig. Vad mer kan en mamma önska sig?


Du som valde mig, du som gav mig kärlek och hoppet om livet.
Ger jag nu min kärlek, mitt löfte, tro och tid.
Din för hela livet.


Sophie <3

Tal i Svenska C, vt 2009, Härnösands gymnasium


Vi är här idag för att fira ännu en födelsedag.

För jag har visst upplevt det största i livet. Det vackraste som finns.

Fått skapa det finaste i världen och ingen sa att ovillkorlig kärlek var såhär, ingen viskade att nu startar livet. Allt som var innan är ingenting; oväsentligt, ett förspel.

För livet började med dig, min finaste.

Med din mjuka hy och med ditt vackra jag. Jag började leva med dig och för dig.

För mig var du allt och mer där till. När du sa 'mamma' vände allt.

Jag var för dig, som jag aldrig varit förut och jag lovade mig själv att älska dig, nu och alltid.

 

Och följande är en hyllning till världens finaste dotter, det största och bästa man kan föreställa sig.

Sophie, varje morgon slår din skönhet mig i ansiktet och jag inser med ens att jag måste skydda dig mot världen, mot all grymhet, nederlag och förvirring, men samtidigt vill jag visa allt vackert som finns att upptäcka, förväntningarna och kärleken. Jag vill vägleda dig rätt, jag vill göra dig trygg i dig själv så att du vet att du bara behöver vara Sophie. För från första gången jag la mina ögon på dig har jag vetat att din existens är stor, att det är just Du som kommit, just du som finns i mitt liv.

Det kunde lika gärna varit någon annan och det är det som är så himla unikt. Jag vill tacka dig för att du gång på gång med ditt vackra leende väcker mig till liv. Jag vill säga att ditt skratt utan tvekan skulle kunna få mig att gråta av lycka och att ditt jämmer får min värld att skälva av förtvivling. Vad vore JAG utan DIG?

 

För mig är alltid heligt och det är alltid du och jag. Vart du än är och vart jag än står, så håller jag alltid din hand i min och smeker lätt din kind, för jag älskar dig och vill dig det bästa i världen.

För mig är heligt alltid. Och du är alltid helig för mig. Jag minns den dagen som igår, den dagen du förgyllde mitt liv. Bilden av dig den första sekundens anblick sitter alltid fast på min näthinna, där vill jag att den etsar sig fast för jag tänker aldrig glömma dagen du kom, dagen du räddade allt. Och min hud minns ännu värmen du gav och doften du tillförde. Den stora känslan av att få hålla sitt barn. Den stora känslan av att veta att nu har Jag en mening, nu behövs jag. Jag visste inte hur stort det var förrän du såg på mig och in i mig. Din blick genomskar allt, rummet tystnade och avgav ingenting. Det var bara du och jag det ögonblicket. För mig är alltid heligt och ögonblicket finns för alltid i min själ.

Jag har skrivit en dikt i din ära;

Tänk att du växt och frodats i mig?
Att du är skapad av mig och ur mig.
Av mitt kött och av mitt blod,
Av min näring och av min kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och i det.
Jag väntade visst hundra år på att få
Känna din varma hud och
Höra din sköna stämma.
Tänk att du varit så nära, men så långt borta.
Du fanns i mig och nu håller jag din hand.
Tänk att du växt och frodats av mig.
Av min närhet och kärlek.
Tänk att du växt under mitt hjärta
Och alltid i det!

Grattis på födelsedagen mitt flickebarn!

 

 

(Jag är din för hela livet)


music

Det är fascinerande vad saknade kan göra emot en. Det kan ta en till helt nya dimensioner. Öfr när du väl träffar den du saknat så förflyttas du till eufori. Det känns ändå som att du inte varit borta så länge som du var, men under tiden visste jag att jag behövde dig, men jag tog mig igenom allt, med vägledning på håll. Men det ör mycket som blivit åsidosatt, mycket jag inte sagt och berättat för dig. Men äntligen finns du där för mig igen. Fast vägledning behöver jag inte längre, för allt har fallit på plats.

Jag har noterat en sak, Winnerbäck är en genialisk människa, som antingen varit med om mycket i sitt liv eller bara har en naturlig begåvning att skriva/sjunga om kärlek på ett sätt som berör så oerhört mycket. Jag kan säga att det inte finns någon annan musiker som berör mig så mycket som han gör. Det finns så ofantligt många låtar som ger mig otroliga minnen, ända från 2005, då jag träffade Johan för första gången. Även den tiden har Winnerbäck minnen. Jag associerar den tiden med vissa låtar av vederbörande. Och även nu, 2009, har jag låtar som jag associerar denna tid med och det senaste halvåret, sen vi skiljdes åt och blev vänner igen. Det finns mycket som berör. Minns även när jag träffade David, att Winnerbäck hade skrivit låtar som passade precis in på våran situation, jag vet inte hur han gör. Men han får mig verkligen att känna efter i mig själv och det fascinerar mig fantastiskt mycket.
Jag har t.o.m en låt som varje gång ger mig gåshud och gör mig oerhört lycklig över att jag har Sophie, när vi haft en jobbig dag tillsammans.

Jag och Johan pratade om det under nån bilfärd i helgen hur stor betydelse musik har i livet. Det kan verkligen ändra ens humör och få en att må bättre och/eller sämre. Jag tror att alla känt så någon gång, att musiken verkligen kan ta en hel dag och göra den till något bättre. Och det är ju lätt så att när man är deprimerad att man lyssnar på musik som får en att stanna kvar där, exempelvis kärlekslåtar när man har ett brustet hjärta, tänk om man någon gång kunde vara smart och lyssna på något glatt då istället, men det gör man givetvis inte. Jag vet iallafall att musiken räddat mig många gånger.


Nothing comes easy



Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är


Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut


Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt



Det är svårt, det kommer alltid vara svårt.
Men det finns något bakom allt.
Ett djup att återvända till, en plats att säga
att vi hör hemma. I varandras famnar.
Även om det fanns andra, jag kunde få.
Kom jag fram till att jag vill ha dig, som jag hade dig då.
Fast lite bättre och med lite mer erfarenhet än vad vi hade då.
Jag är glad, att jag bestämde mig för att ge dig en till chans.
För jag vet att jag längst inne alltid hoppades; att du ville ha mig,
trots det du gjorde. Jag vet att du var ledsen,
för det skulle inte gå som det gick, du skulle inte såra mig som du gjorde.
Tur att vi fanns i varandra på ett sätt ingen annan kan.
Jag vet, att då, nu och sen, kommer du finnas i mitt hjärta.
Oavsett plats och storlek på utrymmet.
Låt oss göra om, göra rätt.
<3



som jag hade dig förut

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut



rise and fall or on the contrary

if it's a broken part replace it
if it's a broken arm then brace it
if it's a broken heart then face it


Med varje litet fiber av min kropp älskar jag dig.

För evigt din, för evigt min, för evigt vår.

Du är för mig, vad Jesus var för Kristendomen.

Mitt heliga kors och min gudomliga fristad. Du är min himmel och mitt helvete.

Min uppoffring och min ledande stjärna.

 

Låt mig berätta om något så grundläggande som kärleken till ett barn.

 


Jag inser att jag växer för varje steg jag tar, oavsett riktning.
För varje dag med dig ger mig ny livserfarenhet.
Ger mig möjlighet att testa mig själv ur många aspekter.
Jag finner mig ofta på bristningsgränsen, för att klättra upp igen.
Det är det dom kallar för styrka har jag hört.
Att falla men att tillåta sig själv samt att klättra upp igen.
Jag har gjort det, för jag föll, och sannerligen var det ett hårt fall.
Jag låg kvar där nere, raklång, ett bra tag. Men trots det, så kom det
en tid, då jag sakta men säkert, med starka armar till hjälp, lyckades.
Ja jag lyckades klättra upp igen. Och nu går jag på kanten, men
känner mig ganska säker på att jag inte kommer att tappa balansen
än på ett bra tag. Men på gränsen till fall måste man få vara ibland.


bby girl!

Jag sitter här, fullt medveten om att jag borde städa lite mera, men jag anser mig gjort nog för idag, jag hämtade även nyss min super prinsessa på dagis. Vi ska snart börja laga mat, Sophies pappa kommer nämligen på middag, det känns riktigt bra faktiskt och jag tror att det har potential, för trots allt du gjorde, allt du sa, allt då orsakade så var det halvåret vi haft isär varit oerhört lärorik för oss båda två. Du behövde det framförallt av en anledning och jag av en helt annan.
Det blir ingen gourmemiddag, nej förra veckan bjöds det på grillat, idag blir det potatismos, köttbullar och brunsås, allt för att Sophie ska kunna vara med och hjälpa till, det tycker hon ju om så himla mycket.
Min lilla tjej som snart hunnit bli 2½ år. Hon börjar bli så fantastiskt smart nu och jag fascineras ständigt av henne. Förra helgen exempelvis, så var vi ute i Häggdånger och får syn på en groda, vi sitter och tittar på den ett tag, tills den bestämmer sig för att hoppa in under en växt, varpå Sophie böjer sig ner, tittar in under vägen och säger "Hallå! va eee du?" och detta kanske inte låter som något stordåd och det var det inte, hon har sagt längre meningar, men det var just kombinationen av hallå, och var är du, som fascinerade mig. Varför vet jag egentligen inte heller, men det kändes stort på något sätt, jag frågade Johan med häpnad om han också hörde och jo det gjorde han givetvis, varför inte Sophies pappa var lika fascinerad över detta som mig var något jag begrundade länge och kom fram till att jo, Sophie säger olika saker till oss beroende på vem hon är hos. Jag hade exempelvis inte hört det omtalade "lite rädd" förrän jag satt med dom hemma hos Pappa Johan och tittade på Mumintrollet och Morran framträdde.
Hon tröck sig då lite närmare och tittade på mig och sa "mamma, ja lite rädd". Äntligen (om man får säga så om rädsla) fick jag höra henne säga det hennes pappa påstod att hon säger.



Roses are red and violets are blue, they both look pretty good bby girl
But then so do you!



GF -09

Efter lite regn, lite köld, magont, lite klagomål, missnöjda gäster, smärtande fingrar, potentiella plankare, en nerdrogad 15-årig flicka, ett antal fyllecellsgäster, lite bråkigheter, stöddiga kvinnor och män samt en hel jävla del Johnny Cash men även sol, skratt, trevliga gäster, roliga situationer, lättförtjänta pengar, gratis godis och dricka, roliga vakter, lärorika stunder, raster, älgkebab samt sista bandinlämningen så tackar jag Gatufesten för ännu ett år.
Att stå i en entre och ta emot biljetter och banda människor är faktiskt väldigt trevligt och man känner en viss tomhet såhär dagarna efter, så jag längtar redan till nästa år, men först och främst efter min efterlängtade lönecheck på cirka 2500 kr som kommer i slutet av månaden.
Nu har det även hunnit bli mammavecka och det ska bli mysigt att ha lilla Sophie hos mig igen, nog för att jag träffat henne jätte mycket nu i veckan också. Men det är inte riktigt samma sak, men innan hon förgyller min tillvaro runt 17 tiden så ska jag hinna städa min lägenhet, är det så att när man jobbar och kommer hem 03, sover till 13, äter mat och duschar sen åker iväg runt 15 igen? - att det blir oerhört stökigt på bara tre dagar? Det verkar iallafall inte bättre, så det är bara att sätta igång tydligen.


Midsommar i Norrfällan var inte att leka med säger jag bara (btw)


RSS 2.0